Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov
Ja, vi är ju väldigt olika på det planet, men jag tycker att visst sjutton borde man kunna kompromissa och mötas halvvägs även när det gäller sånt?
Förhoppningsvis kan ni det. Men vad är du beredd att ge för eftergift?
Min erfarenhet är att det här är en vanlig "vattendelare" hos människor i ickemonogama relationer. Att antingen så har man behov av att berätta och att veta, eller så har man behov av inte behöva berätta eller veta. Det kan vara lite kämpigt att få de typerna att fungera tillsammans, och ingen har mer "rätt" än den andre.
Själv känner jag att den största tryggheten är att dela bostad. Som du skrev tidigare; det är dig han kommer hem till. Ni har en gemensam bas i livet i och med ert gemensamma hem.
Du verkar ändå på ett teoretiskt plan förstå hans behov av att inte berätta. Det är ju jättebra. Om du vill nå en kompromiss, glöm inte att den görs från bådas håll.
Lämna dig för någon annan kan han göra utan att vara relationsanarkist/i ett öppet förhållande. Så den skräcken kan du lägga undan helt.
Och be honom ändra lösenord till sin facebook för du har inte där att göra.
Träffar du några andra? Du kan ju prova att fixa ett ragg och inte berätta det för honom (i enlighet med hans premisser). Känn på hur det är att köra den varianten från din sida.
Jag tror inte att du "håller på att ta kål på dig själv" och yadayada. Jag vet av erfarenhet att det kan vara roddigt med relationer som inte följer en mall. Man får prova sig fram. Testa och utvärdera. Jag tycker att det är viktigt att ha en väldigt öppen dialog så att man hela tiden kan vädra sina känslor och funderingar (såklart gäller det i alla förhållanden). Ibland behöver man kanske bara tugga någonting lite med den andre, utan att ens göra förändringar.
Med tiden kommer ni säkert att tillsammans hitta en bra strategi för er relation!
