Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

[PrittePuff]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Hmm.. några frågor som kommer upp för mig är:

1) Hur ser ert samboarrangemang ut?
Vem står för lägenhetne? Du? Hur delar ni på hyran? Hur löser ni det med mat och sånt?

2) Vad säger han när du talar om det här för honom?
Du måste ju ha förklarat för honom att du behöver den typen av komunikation från honom? Och vad är hans svar på det?

1. Jag står för boende och allt, han betalar en del av hyran, el, internet mm
Mat handlar vi ihop om vi äter ihop, men om jag vill ha nån speciell mat så handlar jag det och likadant med honom.


2. Han har ju så svårt att förstå att jag verkligen vill veta, ja, vi har pratat om det här många gånger, men iom att han inte vill veta så TROR han att jag ändå innerst inne inte vill veta, men jag vill ju veta för att bli lugn och vetande. Jag är helldre medveten om sanningen och lugn än att leva i en ovetande lögn. Men iom att han inte tänker alls så, så har han svårt att berätta om jag inte frågar.
Hans svar är att han inet förstår varför jag vill veta, men jag har förklarat men har förstår ändå inte just den biten.

 

[Enya]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Nu har jag aldrig suttit i din situation och är överlag inte svartsjuk av mig eller har ett stort kontrollbehov. Men jag tycker att man kan även som inneboende vänner ha en dialog när man ska göra något. För mig skulle det vara helt självklart att säga till den som är i samma lägenhet att "jag tar en promenad" eller "jag går till affären, vill du ha något?" precis som att det är naturligt att fråga varandra vad man gjort för kul i dag tex.

Att berätta när man ska göra något och hur länge man ska vara borta har för min del också lite med säkerhet att göra, tänk om något händer så att säga.

Vad som är normalt att prata om och förmedla är olika hos olika personer. Jag snokar inte och kontrollerar inte, men tycker ändå att man borde kunna berätta lite om vad man gör och hur man "planerat". Inga detaljer om man inte vill. Det är naturligt i min värld. Jag är dock uppfostrad på det viset, att någon vet var jag är ifall något händer. Jag tycker inte att det är att vara kontrollerande eller trampa in på någons privatliv. Att bara öppna ytterdörren och gå och inte vilja berätta om man kommer hem om en timme eller en dag känns bara lite tramsigt. Har man involverat en människa i sitt liv borde man ju kuna delge sig lite info utan att gnälla om privatliv Vill man ha det som om man bodde själv eller var singel så får man väl bo själv eller vara singel istället.

 

[Sleepy]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Han ser det inte som ett förhållande... det är lite jobbigt för jag är rädd att han ska lämna mig

Han kan inte lämna dig, eftersom ni inte har något förhållande. Han kan tala om närsom att han flyttar in hos nån annan och så var det med det.

Att han bor hos dig just nu betyder inte att han är "din". Det är ingen garanti för att han en dag vaknar upp och kallar sig din pojkvän. Hade han sett dig och er relation på det sättet hade han redan gjort det.

Var snäll mot dig själv. Så här kan du inte ha det. Det finns fler fiskar i sjön.

 

[VLMF]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Ni har inte en relation enligt honom. Han är inneboende enligt dig. Inte kan man kräva av sin inneboende att den berättar vart den ska, hur länge och vem den ska umgås med?

 

[Philosophia]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Jag är helldre medveten om sanningen och lugn än att leva i en ovetande lögn.

Men på vilket sätt är det en lögn om han inte vill berätta var han har varit? Med tanke på ert icke-förhållande så är inte alternativet sanning eller lögn.

Jag blir mer och mer övertygad om att ni verkligen behöver reda ut förutsättningarna för hur ni lever tillsammans: Har ni ett förhållande eller inte? Och om ni har ett förhållande, vilka förväntningar har ni på varandra?

 

[PrittePuff]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Men om han inte vill ha ett förhållande så har han väl ingen som helst rätt att lägga krav, förväntningar eller önskemål på dig...? Oavsett om du tycker att de är ok eller inte. Och jag fattar inte varför du tycker det är ok att du ska behöva smyga och oroa dig för att såra HANS känslor om det är så HAN vill ha det...?

Jag tror ditt kontrollbehov finns där av en väldigt god anledning, er "maktfördelning" är skev och orättvis. Allt tycks vara på hans villkor, det är hans önskemål som ska respekteras och du försöker ändra på dig själv för att anpassa dig efter honom. Jag anar ett bittert slut på detta.

Antingen har ni ett öppet förhållande och diskuterar hur ni vill att det ska se ut så att båda är nöjda.
Eller så har ni inget förhållande alls och var och en är fri att göra som den vill.
Men ett förhållande som bara går åt ett håll...? Nä, någon riskerar bli sårad. Speciellt om du nu "går med på" allt detta för att du hoppas att han ska vilja ha ett "riktigt" förhållande när han "lekt av sig". Om han ändå inte vill det i slutändan, hur kommer du att må då? När du stått bredvid och väntat?

Om han nu inte vill ha det i slutändan så har jag haft det underbart på vägen dit, han är ju underbar i allt han gör utom när han inte talar om vart han ska och så. Jag skulle ju aldrig ha det så här annars. Men jag kan inte bara ta slut på det för att han kanske inte vill ha det så sen, jag vill ha han nu, men jag kan ju inte nånstans lova att jag vill ha han sen heller.

Men mitt kontrollbehov finns där av en god anledning, säger du. Hur ska jag förstå det? Hur kan jag få han att förstå det?

 

[fejko]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Jag tycker han utnyttjar dig. Nån att komma hem till, någonstans att bo, får göra vad han vill, behöver inte ta hänsyn.
Ja livet leker för honom och han bestämmer hur det ska vara..

+ 1 på den. Det låter mer som om TS är hans mamma

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Fast alltså, bara för att du tycker att ni är ihop så är ni ju inte det. Han säger ju rakt ut att han inte vill vara din pojkvän och att han inte ens vill vara i ett öppet förhållande med dig. Det spelar ju ingen roll då att du "tycker" att ni har ett förhållande.

Ni ligger med varandra men det är typ det. Du har ingen rätt att gå igenom hans privata grejer och för din egen skull borde du nog avsluta det hela. Uppenbart klarar du inte av att bo med din kk.

 

[PrittePuff]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

För mig är det konstigt och närmast självdestruktivt att du ser dig själv som problemet i det här.

Du undrar vart han ska, med vem och hur länge. Man kan verkligen inte säga att det är en djup kränkning av någons personliga integritet att ställa sådana frågor, tvärtom är det sådant man brukar småprata med vem som helst och tex sina kollegor om.

För mig låter hela resonemanget som att du vänder ut och in på dig själv för att klara av att han håller på som han gör, och när du inte klarar av det fullt ut, tror du att det är dig det är fel på.

Men hur ska jag tänka? han ser det inte som småprat, han har svårt för att prata.
Hur ska jag kunna sluta vända ut och in på mig själv?

 

[Hallonsoda]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Hej,

Jag vet inte om jag egentligen har något att tillföra, men har varit i en lite liknande sits en gång i ett förhållande. Mannen i fråga ville ha det öppet efter några månader. Jag ville absolut inte göra hans liv sämre och jag respekterade hans önskan. Alltså gick jag med på det, trots att jag inte alls hade någon längtan efter att vara med andra. Samtidigt var han inte riktigt säker på vad han ville med mig. Vi var visserligen tillsammans, men han tvivlade mycket på om vi verkligen skulle vara det, och dryftade den saken med mig.

Den berömda klumpen, oron, sorgen över det jag höll på att förlora, kom varje gång han var borta och jag inte visste vad han gjorde. Min egen irritation över att jag reagerade så "småsint" växte, men såhär i efterhand kan jag tycka att mina känslor inte alls var särskilt irrationella. Varje gång han var iväg höll jag på att förlora det som var mig mest kärt. Självklart skar det som fan i mig!!!

Hela grejen var en jävla resa och jag fick en rejäl depression i allt det där. Men alltså, nyckeln till att vilket förhållande som helst ska fungera är att båda parters behov respekteras. Du gör avkall på vad du egentligen vill för att han ska vara nöjd och glad. Han kallar inte ens det ni har för ett förhållande.

Han är fullt kapabel till att berätta vart han ska för dig. Du har ju berättat klart och tydligt att du vill det, och därmed finns ingen anledning alls till att han ska hitta på teorier om vad du "egentligen" vill.

Jag tycker sammantaget att du verkar leva i en relation där ditt hjärta krossas litegrann varenda dag. Vill du att ditt liv ska se ut så?

 

[PrittePuff]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Och en sak till.

Det är aldrig okej att snoka så som du skriver att du gör. Såvida ni inte är helt överens om att det är okej.

Nä, jag vet att det inte är okej. Om jag frågar och han säger att det är okej, så är det okej, men jag ska inte snoka.
Hur slutar man att snoka?


hur släpper man kontrollen?


Jag har alltid varit kontrollerande, inte i förhållande tidigare (men nu är det inget förhållande heller) men i arbetet, jag tycker inte om att bli så full så jag tappar kontrollen mm

 

[Och_Aye]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

2. , men iom att han inte vill veta så TROR han att jag ändå innerst inne inte vill veta,

Det där är ju bara en fantastiskt lam ursäkt för att kunna köra precis rätt över dig och slippa öppna truten. Man går bara inte över någons huvud och bestämmer vad en vuxen människa egentligen känner på det där viset, det är ju helt otroligt respektlöst.

I övrigt; Jag vet inte vad du ska göra för att släppa ditt kontrollbehov. Jag hade haft exakt lika stort behov av kontroll om jag satt i den sitsen som du gör - och det hade inte fungerat, oavsett hur charmig killen varit.

 

[Skjøldur]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Jag tror det ær rætt onatuligt att bo ihop och ha ett øppet førhållande. Att kunna leva så ær ett høgst modert påfund - din kvinnoinstinkt sæger att du måste passa din man før sex = stor barnrisk (utan prevention ær det ju det) och mannen behøver vara kvar før att ta hand om sin avkomma. Jag har har læst någon gång att kvinnor i større utstræckning æn mæn reagerar så och det ær før att det ær dom som føder barn... Mæn blir också svartsjuka men det ær på ett annat sætt. Att leva ihop med en man men inte riktigt få rå om honom och ælska honom fullt ut ær onaturlig, jag ær øvertygad om det. Du kæmpar emot din kvinnnliga natur då du førsøker låta bli att kontrollera honom. Førklara det før honom och vill han ændå fortsætta att knulla runt så ær det bættre han flyttar ut.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Om han nu inte vill ha det i slutändan så har jag haft det underbart på vägen dit, han är ju underbar i allt han gör utom när han inte talar om vart han ska och så. Jag skulle ju aldrig ha det så här annars. Men jag kan inte bara ta slut på det för att han kanske inte vill ha det så sen, jag vill ha han nu, men jag kan ju inte nånstans lova att jag vill ha han sen heller.

Men mitt kontrollbehov finns där av en god anledning, säger du. Hur ska jag förstå det? Hur kan jag få han att förstå det?

Underbart...? Som i att du snokar trots att du vet att det är fel eftersom du mår dåligt pga kontrollbehov...?

Det är inte HAN som ska förstå det, det är DU. Du har ett kontrollbehov eftersom du känner att du inte har kontroll, pga att du satt dig i en sits som du påstår dig trivas i men uppenbarligen inte gör eftersom ditt beteende är som det är. Att du ska förändra dig själv snarare än situationen är ju helgalet, ser du inte det...?

 

[PrittePuff]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Nu har jag aldrig suttit i din situation och är överlag inte svartsjuk av mig eller har ett stort kontrollbehov. Men jag tycker att man kan även som inneboende vänner ha en dialog när man ska göra något. För mig skulle det vara helt självklart att säga till den som är i samma lägenhet att "jag tar en promenad" eller "jag går till affären, vill du ha något?" precis som att det är naturligt att fråga varandra vad man gjort för kul i dag tex.

Att berätta när man ska göra något och hur länge man ska vara borta har för min del också lite med säkerhet att göra, tänk om något händer så att säga.

Vad som är normalt att prata om och förmedla är olika hos olika personer. Jag snokar inte och kontrollerar inte, men tycker ändå att man borde kunna berätta lite om vad man gör och hur man "planerat". Inga detaljer om man inte vill. Det är naturligt i min värld. Jag är dock uppfostrad på det viset, att någon vet var jag är ifall något händer. Jag tycker inte att det är att vara kontrollerande eller trampa in på någons privatliv. Att bara öppna ytterdörren och gå och inte vilja berätta om man kommer hem om en timme eller en dag känns bara lite tramsigt. Har man involverat en människa i sitt liv borde man ju kuna delge sig lite info utan att gnälla om privatliv Vill man ha det som om man bodde själv eller var singel så får man väl bo själv eller vara singel istället.

Precis så tänker jag, en säkerhet! Men han är inte uppfostrad så. Men jag ska ta upp det på säkerhetssynen igen.
För min tanke är just nu, att jag ska släppa på kontrollen men jag vill ändå kunna ha det småpratet.
Hur förklarar man småpratet för någon som inte har det normalt och i uppfostran?

Och från och med nu, ska jag sluta snoka!

Jag hoppas ju att kunna få fram småpratet och därigenom behöver jag inte känna mig orolig. Och när min oro slutar så tror jag verkligen att jag släpper på kontrollbehovet

 

[Grana]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Men om han inte vill ha ett förhållande så har han väl ingen som helst rätt att lägga krav, förväntningar eller önskemål på dig...? Oavsett om du tycker att de är ok eller inte. Och jag fattar inte varför du tycker det är ok att du ska behöva smyga och oroa dig för att såra HANS känslor om det är så HAN vill ha det...?

Jag tror ditt kontrollbehov finns där av en väldigt god anledning, er "maktfördelning" är skev och orättvis. Allt tycks vara på hans villkor, det är hans önskemål som ska respekteras och du försöker ändra på dig själv för att anpassa dig efter honom. Jag anar ett bittert slut på detta.

Antingen har ni ett öppet förhållande och diskuterar hur ni vill att det ska se ut så att båda är nöjda.
Eller så har ni inget förhållande alls och var och en är fri att göra som den vill.
Men ett förhållande som bara går åt ett håll...? Nä, någon riskerar bli sårad. Speciellt om du nu "går med på" allt detta för att du hoppas att han ska vilja ha ett "riktigt" förhållande när han "lekt av sig". Om han ändå inte vill det i slutändan, hur kommer du att må då? När du stått bredvid och väntat?

Jättebra sammanfattning av det hela tycker jag.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Nämen att ta upp nån säkerhetsaspekt är bara tramsigt. Det är svartsjuka tjejers ständiga ursäkt.

Ska det vara av säkerhetshänsyn han ska berätta så måste han ju rapportera till och med vart han äter lunch, om han går på promenad, om han jobbar en timme extra. Det funkar inte.

Ts, du kan försöka lösa det här hur du vill men grundproblemet är ju att du inte funkar i er relation.

 

[Skogstrollet]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Precis så tänker jag, en säkerhet! Men han är inte uppfostrad så.

Men är det verkligen av säkerhetsskäl som du snokar igenom hans fb menar du...? Jag trodde det var för att du ville ha koll på vem han träffar och när/var?

Min gissning är att du är rädd för att den han döljer för dig är den han är/börjar bli kär i. Uppenbarligen är han inte kär i dig och ditt kontrollbehov kommer från att du är rädd att han ska bli det, i någon annan, och då står du kvar där med smulorna medan någon annan får hela kakan.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Men är det verkligen av säkerhetsskäl som du snokar igenom hans fb menar du...? Jag trodde det var för att du ville ha koll på vem han träffar och när/var?

Min gissning är att du är rädd för att den han döljer för dig är den han är/börjar bli kär i. Uppenbarligen är han inte kär i dig och ditt kontrollbehov kommer från att du är rädd att han ska bli det, i någon annan, och då står du kvar där med smulorna medan någon annan får hela kakan.

Jamen exakt så!

 

[Sleepy]

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

har jag haft det underbart på vägen dit,

Du mår dåligt för att du inte vet hos vem han är och vad de gör. Du oroar dig för att han ska lämna dig. Du vill ha honom som din, han vill inte ens kalla det ni har ett förhållande.

Underbart? Snarare en plåga. Du försöker anpassa dig och antingen försöka låta bli att vilja veta alternativt hitta ett sätt att förklara för honom att det är normalt småprat att han talar om var han är och vad han gör.

Sätt ner foten. Tala om att du vill ha honom som din. Låt honom välja. Tackar han nej, så bättre nu är senare. Du kommer att må sämre för var dag han stannar.