Hur ska jag göra, lägga travskorna på hyllan el göra ett ryck och försöka?
Funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra. Nu har det inte blivit några banjobb på ett tag pga dåligt underlag och ingen som ringt och velat att jag ska åka.
Men så fick jag nu iaf ett sms med frågan om vi ska åka in och köra nån dag. Pratade med hovis idag som helt klart tänkte spika på travskor.
Ibland känns det som att jag helt klart ska försöka och jag var ju rätt nära i mars men pga hundra och en anledningar så blev det ju inget med det. Så när banan blev kass och vägarna hemma var lika dåliga så tappade jag liksom hela travgrejen och red och lull-lull körde ist.
Hästen är ju 10 år i år (sto) så hon har ju inte så mkt kvar på banan att ge eg. Men det är inte därför jag tänkt starta utan mer för att bevisa för mig (och andra) att jag faktiskt kan. Och så vissa dagar/veckor/månader så skiter jag i alltihop. Allt är så krångligt, åka till banan, hitta kusk som är trevlig och vill köra hästen osv osv.
Idag känns det som att ridning mer är vår melodi, men imorn kan det vara tvärt om. Och iom att jag är envis så känns det som ett nederlag att faktiskt inte försöka i ett provlopp ens en gång men å andra sidan är jag lat och det är enklare att låta bli.
Förstår ni nåt av det jag yrar om? Nån som kan hjälpa mig att reda ut det lite?
Funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra. Nu har det inte blivit några banjobb på ett tag pga dåligt underlag och ingen som ringt och velat att jag ska åka.
Men så fick jag nu iaf ett sms med frågan om vi ska åka in och köra nån dag. Pratade med hovis idag som helt klart tänkte spika på travskor.
Ibland känns det som att jag helt klart ska försöka och jag var ju rätt nära i mars men pga hundra och en anledningar så blev det ju inget med det. Så när banan blev kass och vägarna hemma var lika dåliga så tappade jag liksom hela travgrejen och red och lull-lull körde ist.
Hästen är ju 10 år i år (sto) så hon har ju inte så mkt kvar på banan att ge eg. Men det är inte därför jag tänkt starta utan mer för att bevisa för mig (och andra) att jag faktiskt kan. Och så vissa dagar/veckor/månader så skiter jag i alltihop. Allt är så krångligt, åka till banan, hitta kusk som är trevlig och vill köra hästen osv osv.
Idag känns det som att ridning mer är vår melodi, men imorn kan det vara tvärt om. Och iom att jag är envis så känns det som ett nederlag att faktiskt inte försöka i ett provlopp ens en gång men å andra sidan är jag lat och det är enklare att låta bli.
Förstår ni nåt av det jag yrar om? Nån som kan hjälpa mig att reda ut det lite?