Hej ni som kan hundar!
Jag behöver tips i hur jag kommer vidare i " inte skälla på allting träningen". Har en liten hund av sällskapsras som lätt tar till skall vid oväntade situationer. Det kan vara när det ringer på dörren, när det går folk utanför huset och när det dyker upp okända hundar på promenaden. Sista situationen har vi tränat mycket på och har nu kommit så pass långt att om jag ser den okända hunden först kan kalla in min hund, be henne gå fot okopplad och vi kan lugnt och sansat passera främmande hundar. Hon är jätteduktig och fokuserar på mig, är helt tyst och bryr sig inte om den andra hunden.
Men....om jag inte ser den andra hunden först eller tar upp mobilen eller är ouppmärksam och hon ser den främmande hunden först då är det kört. Hon börjar bjäbba som värsta sortens ouppfostrade småhund. Pinsamt.
Stod igår och plockade ur saker ur bilen och en stackars dalmatiner dök upp på gatan och blev helt utskälld.
Hon är snart tre år och jag har tränat länge med det här men vi kommer inte vidare.Samtidigt som hon är typ världens lydigaste hund när jag har koll. Inkallningen fungerar till 100 procent, hon lyssnar jättebra men skällandet får jag inte stopp på.
Finns ni erfarna hundmänniskor därute som har några goda råd att komma med? Eller tror ni att det inte går att komma vidare?
Jag behöver tips i hur jag kommer vidare i " inte skälla på allting träningen". Har en liten hund av sällskapsras som lätt tar till skall vid oväntade situationer. Det kan vara när det ringer på dörren, när det går folk utanför huset och när det dyker upp okända hundar på promenaden. Sista situationen har vi tränat mycket på och har nu kommit så pass långt att om jag ser den okända hunden först kan kalla in min hund, be henne gå fot okopplad och vi kan lugnt och sansat passera främmande hundar. Hon är jätteduktig och fokuserar på mig, är helt tyst och bryr sig inte om den andra hunden.
Men....om jag inte ser den andra hunden först eller tar upp mobilen eller är ouppmärksam och hon ser den främmande hunden först då är det kört. Hon börjar bjäbba som värsta sortens ouppfostrade småhund. Pinsamt.
Stod igår och plockade ur saker ur bilen och en stackars dalmatiner dök upp på gatan och blev helt utskälld.
Hon är snart tre år och jag har tränat länge med det här men vi kommer inte vidare.Samtidigt som hon är typ världens lydigaste hund när jag har koll. Inkallningen fungerar till 100 procent, hon lyssnar jättebra men skällandet får jag inte stopp på.
Finns ni erfarna hundmänniskor därute som har några goda råd att komma med? Eller tror ni att det inte går att komma vidare?