Jag är gravid med mitt andra barn i v21. Först känndes allt bra då barnet inte var planerat. Jag vill inget hellre än att ge min son ett syskon. Men efter ett litet tag insåg att jag ska ju föda barnet oxå.
Min första förlossning var jobbig både för mig och min sambo. Hade krystvärkar i nära 2½ timme och värkarna vara svaga. Efter mycket om och men beslutades att använda sugklocka. Jag spack på två ställen rejält. Min son fick andningssvårigheter och fick läggas på annan avdelning. Jag rullades till operation utan att veta något. På operation frågade jag flera gånger om någon kunde ta reda på hur mitt barn mådde, men icke. Min sambo visste inget om mig för ingen visste riktigt var jag var. När sedan jag skulle hämtas till avd kom ingen, jag glömdes bort. När jag väl återförenats med min lilla familj var avd full och vi blev inkvarterade på korridorens toalett.
Jag har väl haft tur då jag ej har jättestora problem efter bristningarna. Svårt att hålla mig om jag blir väldigt nödig.
Nu vill jag gärna ha ett planerat snitt denna gång och varirt på aurora-samtal. Men där förstår dom inte alls min oro. Dom får mig att känna mig som en dålig mamma för att jag hellre vill ha ett snitt istället för en vaginal förlossning, eftersom det är bättre för barnet...etc..etc..
Har försökt att överväga en vaginal förlossning, men det år inte. Tänker ständigt på detta, drömmer mardrömmar är lättirreterad och snäser år att alla. Ska snart gift mig , men ser inte alls frammot detjust nu. Just nu vill jag bara dö innan det är dags att föda.
Tänker aldrig skaffa fler barn, utsätter mig aldrig för detta igen.
någon annan som varit i någon liknande sitaution och hur löste det sig.
Min första förlossning var jobbig både för mig och min sambo. Hade krystvärkar i nära 2½ timme och värkarna vara svaga. Efter mycket om och men beslutades att använda sugklocka. Jag spack på två ställen rejält. Min son fick andningssvårigheter och fick läggas på annan avdelning. Jag rullades till operation utan att veta något. På operation frågade jag flera gånger om någon kunde ta reda på hur mitt barn mådde, men icke. Min sambo visste inget om mig för ingen visste riktigt var jag var. När sedan jag skulle hämtas till avd kom ingen, jag glömdes bort. När jag väl återförenats med min lilla familj var avd full och vi blev inkvarterade på korridorens toalett.
Jag har väl haft tur då jag ej har jättestora problem efter bristningarna. Svårt att hålla mig om jag blir väldigt nödig.
Nu vill jag gärna ha ett planerat snitt denna gång och varirt på aurora-samtal. Men där förstår dom inte alls min oro. Dom får mig att känna mig som en dålig mamma för att jag hellre vill ha ett snitt istället för en vaginal förlossning, eftersom det är bättre för barnet...etc..etc..
Har försökt att överväga en vaginal förlossning, men det år inte. Tänker ständigt på detta, drömmer mardrömmar är lättirreterad och snäser år att alla. Ska snart gift mig , men ser inte alls frammot detjust nu. Just nu vill jag bara dö innan det är dags att föda.
Tänker aldrig skaffa fler barn, utsätter mig aldrig för detta igen.
någon annan som varit i någon liknande sitaution och hur löste det sig.