Skon är bra, förutsatt att man har en som kan materialet till att sko. Jag har varit med om både bra och dårlig skoning med just Hippogrip. Man behöver inte förborra hål, men vara klar över att sömen går en raskare väg genom plasten. Man lär sig fort, ifall man är intresserad och inte bara blir förbannad.
Att tänka på är att dra fram skon lite, framför hoven, eftersom den väldigt lätt glider bakåt när man fäster första söm.
Att sko med lagom antal söm och normala eller höga sömtag. Ej heller för grov söm. Jag använder E3. Hade en hovis som skodde med ridsko söm 4-5 och det blev för kraftigt.
Ifall sömtagen blir för låga och sömmarna för grova så är det lätt att hästen trampar med sig sömmen och hovbitar. <- Det har bara hänt en gång.
Sekatör klipper lätt i skon.
Jag har haft skon på hästar som just innan gått med järnskor. Inte märkt något med sulömhet, men det är nog individuellt.
Har haft skon på hov som var så trasig och skör att det inte gick att fästa en vanlig sko. Hoven mådde förträffligt och växte snabt till sig. Skon satt med 4 sömar, en i mitt och 1! söm på den andra sidan.<-En riktig specialare.
Skon är i stort sett heltäckande och jag har endast haft positiva erfarenheter när jag kört på stumt underlag eller stenkross/bärlager.
Hoven utvecklas på optimalt sätt och enda nakedeln som jag ser det är att sulan inte luftar sig, eftersom plasten ligger mot. Inga problem ifall man skor om med 5 veckors intervall (passar oss bäst). Dock går strålen fri.
Jag har testat broddvariant oxå, den fugerade bra, fast när det blev riktigt vinterväder, drevsnö med isunderlag så är det inte en Norrlandssko för att köra i trav. När vägen är plogad och bra så funkar skon utmärkt.
Dom tassar fram med ett mjukt och fint steg.
Tycker att slitaget är minimalt. Nöts mindre än en järnsko. Tycker att mellan varianten är lättare att hantera.