Hemmafru-trenden - positiv eller problematisk? (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 32)

[monster1]

Ja det går såklart inte. På Åland, där hemundervisning är tillåtet, så är det lärare som kontrollerar och utvärderar de hemundervisade barnens kunskaper.

Har de gjorts någon utvärdering där som finns tillgänglig med jämförelser mellan barn som går i skola och barn som hemskolas?

 

[skiesabove]

Intressant inlägg i debatten of soft girls:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/O8LBpl/jessica-eriksson-om-soft-girls

Saxar ut lite:

"Efter år av prestationshets och karriärsklättrande, pratar unga kvinnor nu om att överge the grind och omfamna sin inre soft girl. I grova drag handlar detta om att dra ner på takten och leva ett liv i stillhet och harmoni; umgås med människorna man älskar, skapa konst och ta hand om sig själv. ”En rimlig reaktion mot det senmoderna accelerationssamhället”, skrev Joel Halldorf i Expressen medan Katrine Kielos-Marçal i DN kallar soft girls för verklighetsfrånvända barn som duckar för ansvar."

"Jag vill hävda att det vi nu ser är en stenhård kritik av ett samhälle som i takt med att välfärden nedmonteras, lagt alltmer ansvar på flickor och unga kvinnor. För er som inte nickar instämmande nu, kommer här en redogörelse jag valt att kalla ”hur man skapar en soft girl”:

Födda 1995–2010 tillhör de en generation som lämnades tidigt och hämtades sent av hårt arbetande föräldrar. De placerades i klassrum med stora barngrupper och få pedagoger, och fick från tidig ålder ta stort ansvar för både egna studier och klassens stökiga killar.

I tonåren smällde den psykiska ohälsan till – våra blivande soft girls är överrepresenterade vad gäller både självskattad psykisk ohälsa och diagnosticerad psykisk sjukdom. Därtill är flickor och unga kvinnor de som oftast vårdas för självskadebeteenden och självmordsförsök. Bland orsakerna nämns exempelvis skolans ökade prestationskrav, tuffare konkurrens samt krav på att ”passa in”. Addera även samtidens accelererande krav på framgång, skönhet och sexualitet – krav som vi vet drabbar flickor hårdast."

"Kielos-Marçal och andra kan prata sig hesa om farorna med att vara beroende av en man, men det piper av utbrändhet i huvudet när de samtidigt argumenterar för ett system som gör kvinnor sjuka. Och därmed beroende av sina män. Och snälla – nog måste vi kunna kritisera prestationssamhället utan att förminskas till lata barn?

I ljuset av allt detta känns det rimligt att vi fått en grupp unga kvinnor som drömmer om att kliva av den accelererande maskinen, få ner pulsen och hålla barnen nära. I stället för att kasta in dem i en försummad välfärd och se på medan historien upprepar sig. Det gör dem inte till barn som duckar ansvar. Snarare tycks det förhålla sig så, att de redan tagit för mycket."

 

[Hedinn]

Jag har lite svårt att se hur en hemmafru, som själv kanske bara har gått gymnasiet och sedan gift sig och blivit just hemmafru, ska kunna undervisa i skolans alla ämnen och lägga en stadig grund för högre utbildning.

Nu känner jag bara en hemmafru visserligen, men baserat på henne är det gymnasie och cirka ett års arbetslivserfarenhet på fabrik innan hon slutade jobba till förmån för sin nya man.

För att inte tala om att en stor del av att undervisa handlar om pedagogik. Du kan kunna hur mycket som helst i ett (eller flera) ämne(n) utan att för den delen på ett bra sätt kunna förmedla det till någon annan - oavsett nivå.
Du ska ju dessutom kunna bemöta barnets olika svårigheter och samtidigt kunna utmana där det behövs. Att vara lärare är ju väldigt mycket mer än ämneskunskap.

Sen skulle väl jag säga att det räcker med att titta på ett par avsnitt av ”smartare än en femteklassare” för att inse att man knappast kommer ihåg allt man lärt sig i grundskolan…

Och då har jag inte ens tagit med utmaningen i att som förälder få sina egna barn att snällt sitta och lyssna/läsa/skriva och vara med på allt föräldern hittar på i en lärarroll. Det är ju inget som enbart pågår de år då barnet avgudar sina föräldrar (plus att man som förälder ska ha tålamod att orka… Bara där tror jag det skulle bli problem för många).

 

[Mkb]

Intressant inlägg i debatten of soft girls:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/O8LBpl/jessica-eriksson-om-soft-girls

Saxar ut lite:

"Efter år av prestationshets och karriärsklättrande, pratar unga kvinnor nu om att överge the grind och omfamna sin inre soft girl. I grova drag handlar detta om att dra ner på takten och leva ett liv i stillhet och harmoni; umgås med människorna man älskar, skapa konst och ta hand om sig själv. ”En rimlig reaktion mot det senmoderna accelerationssamhället”, skrev Joel Halldorf i Expressen medan Katrine Kielos-Marçal i DN kallar soft girls för verklighetsfrånvända barn som duckar för ansvar."

"Jag vill hävda att det vi nu ser är en stenhård kritik av ett samhälle som i takt med att välfärden nedmonteras, lagt alltmer ansvar på flickor och unga kvinnor. För er som inte nickar instämmande nu, kommer här en redogörelse jag valt att kalla ”hur man skapar en soft girl”:

Födda 1995–2010 tillhör de en generation som lämnades tidigt och hämtades sent av hårt arbetande föräldrar. De placerades i klassrum med stora barngrupper och få pedagoger, och fick från tidig ålder ta stort ansvar för både egna studier och klassens stökiga killar.

I tonåren smällde den psykiska ohälsan till – våra blivande soft girls är överrepresenterade vad gäller både självskattad psykisk ohälsa och diagnosticerad psykisk sjukdom. Därtill är flickor och unga kvinnor de som oftast vårdas för självskadebeteenden och självmordsförsök. Bland orsakerna nämns exempelvis skolans ökade prestationskrav, tuffare konkurrens samt krav på att ”passa in”. Addera även samtidens accelererande krav på framgång, skönhet och sexualitet – krav som vi vet drabbar flickor hårdast."

"Kielos-Marçal och andra kan prata sig hesa om farorna med att vara beroende av en man, men det piper av utbrändhet i huvudet när de samtidigt argumenterar för ett system som gör kvinnor sjuka. Och därmed beroende av sina män. Och snälla – nog måste vi kunna kritisera prestationssamhället utan att förminskas till lata barn?

I ljuset av allt detta känns det rimligt att vi fått en grupp unga kvinnor som drömmer om att kliva av den accelererande maskinen, få ner pulsen och hålla barnen nära. I stället för att kasta in dem i en försummad välfärd och se på medan historien upprepar sig. Det gör dem inte till barn som duckar ansvar. Snarare tycks det förhålla sig så, att de redan tagit för mycket."

Utan att ha läst länken och bara texten du saxade ur så är det ändå den här typen av resonemang (samhällskritik) som jag någonstans kan sympatisera med (även om resultatet av handlandet fortfarande inte blir ökad jämställdhet), medan sådant som traditionella konservativa könsrollsvärderingar bara är rakt av bakåtsträvande.

Det som jag tänkte på tidigare men inte orkade formulera något kring var faktiskt just hyckleriet hos samhället, som jag tycker beskrivs ganska väl där. Hyckleriet där kvinnor förväntas bära kostnaden av samhällets bristande jämställdhet bland annat i form av ohälsa, där män vill dela 50/50 på dejt som om världsbanken inte just kom ut med en rapport som säger att i noll av världens länder har kvinnor möjlighet att agera på samma villkor på arbetsmarknaden. Och så vidare. Sammantaget låtsas vi i praktiken kollektivt att vi är mer jämställda än vad vi egentligen är. Det obetalda arbetet är inte jämnt fördelat, kraven är inte lika höga på båda parter i ett heterosexuellt förhållande, arbetsmarknaden ser inte heller lika ut för könen.

Så genom att ta ett kliv tillbaka och tvinga samhället (och män) att bära den ekonomiska kostnaden av denna faktiska ojämställdhet, istället för att bära den själv i form av ohälsa, så kan man ju på ett ironiskt vis belysa den. Men samtidigt förstärker det å andra sidan systemet, själv tar man en ännu större ekonomisk smäll. Så även om jag nästan är beredd att betrakta det som en radikal handling i det att det väldigt konkret synliggör ohållbara strukturer, så kan jag väl inte riktigt se att det på samhällsnivå fullt ut utmanar de system man kritiserar utan snarare riskerar cementera dem ytterligare.

Men jag tycker fortfarande det här hör till de mer intressanta tolkningarna av fenomenet, medan flera andra såsom både den värdekonservativa och den mer individualistiskt liberala tolkningen är rena återvändsgränder i form av ideologiska ställningstaganden.

 

[Lingon]

Fast vad vi vet från det amerikanska systemet är att barn som är "home schooled" i många fall har väldigt bra kunskaper i ämnen, eftersom de får lära sig i lugn och ro och det får ta den tiden det tar. Det som barnet har lättare för går ju snabbare hemma och det som barnet har svårare för tar längre tid hemma, men det händer. I den konventionella skolan så finns det en viss takt man behöver hålla som inte gynnar alla. Men, och det är ju här som de hemskolade barnen tappar, så behövs det inte samma planering hemma som i en större skola. Man behöver inte planera in att kissa innan man ska gå till andra sidan skolan på 12 minuter till ett annat klassrum. Man behöver inte planera att ta med sig matsäck (USA) eller snacks. Man behöver inte planera att ta med sig läxboken tillbaka till skolan, man behöver inte planera. Och eftersom de inte behöver planera så tappar de den biten när det kommer till arbetslivet.

Någonting annat är att de hemskolade barnen inte lär sig att samarbeta. Det är ju ingen fara ifall de aldrig ska skaffa en partner, skaffa egna barn, jobba på en anställning med kollegor etc. Men de allra flesta går ju faktiskt vidare till att göra just det och de har stora luckor.

Precis som de missar grejen med aktiviteter i skolan som kanske inte är ämnesbundna, men som betyder mycket för barns utveckling. Tex klassresor, studiebesök, sportaktiviteter i skolan såsom Klassbollen etc. Barnen missar ju hela den sociala biten som samhället går ut på.

Jag tror att hemskolning är superbra för vissa barn, tex fyrvaktarens barn som bor helt isolerat. Eller de som bor avsides i glesbygd. Men det är ju inte utan att de kommer komma ut med nackdelar.

Å andra sidan så finns ju fördelar också. De hemmaskolade barnen slipper mobbingen från klasskamraterna. De slipper växa upp och hela tiden få sitt utseende och beteende kommenterat och kritiserat av klassen. De som har autism eller av annan anledning är känslig mår säkert mycket bättre i hemmaskola än i en klass med 25+ elever. Hemmaskolad med bra hemmaförhållanden så slipper de eleverna många av de ärr som vi andra har inom oss idag p.g.a. mobbande elaka klasskamrater och lärare som skiter i vilket.

Den hemmaskolade eleven kan ju fortfarande delta i föreningsaktiviteter (idrott, kultur etc) på fritiden och få social kontakt och övning där.

Men nä, jag tycker inte att hemmaskola ska tillåtas i Sverige. Helt enkelt för att alldeles för många är alldeles för blåsta och de personernas behöver undervisas av kunnigt folk. Men det är ju frågan om det finns i skolan idag med det stora antal elever i varje klass och den rätt låga andelen behöriga lärare...

 

[Sedna]

Har de gjorts någon utvärdering där som finns tillgänglig med jämförelser mellan barn som går i skola och barn som hemskolas?

Ingen aning, men hemundervisning förkommer i både Finland och Danmark så den som söker kanske finner.

 

[MJLee]

Hemskolning kräver hemmaföräldrar (främst kvinnor) och då är vi tillbaka till tradwives. Hemskolning kräver att båda föräldrarna är närvarande till viss del. Det är mycket svårt att få en deltidslön att räcka. De som ffa skulle använda sig av det alternativet är inte den välbärgade, utbildade medelklassen som iaf har någon slags hum om de högt ställda krav hemundervisning kräver.

 

[co-SMAD4]

Ingen aning, men hemundervisning förkommer i både Finland och Danmark så den som söker kanske finner.

+ Åland om jag inte missminner mig.

 

[Sedna]

+ Åland om jag inte missminner mig.

Ja, Åland har liksom resten av Finland läroplikt vilket ger möjligheter till hemundervisning. En hel del svenska familjer som flyttat till Åland just för att kunna hemskola.

 

[Palermo]

Ja, Åland har liksom resten av Finland läroplikt vilket ger möjligheter till hemundervisning. En hel del svenska familjer som flyttat till Åland just för att kunna hemskola.

Däribland ett antal religiösa fanatiker.

 

[Sedna]

Däribland ett antal religiösa fanatiker.

Ja så kan det vara, en grupp som inte bör hemskola. En annan grupp som flyttat har barn med NPF och som inte har haft en tillräckligt anpassad och funktionell skolmiljö i Sverige.

 

[Badger]

Tex så har vi ju svenskan som blev prinsessa i Malaysia. Hon födde ju barn för inte så länge sedan och hon är superlycklig

Du kan ju lära dig lite om detta

https://www.expressen.se/nyheter/svenska-anna-sa-har-far-du-en-rik-man/

Efter att inte ha setts till på flera månader meddelades det i juli 2019 att prinsessan Haya flytt från Dubai till Tyskland tillsammans med sina två barn. Från Tyskland tog hon sig sedan till Storbritannien där hon sökt asyl. Prinsessan Haya har sedan ansökt om skilsmässa från Mohammed bin Rashid Al Maktoum vid Högsta Domstolen i London, inlett en uppmärksammad vårdnadstvist om barnen samt kräver ett besöksförbud från maken. Flykten från Dubai skedde ett år efter att emirens dotter prinsessan Latifa försökt lämna Dubai men tillfångatagits och återförts till landet med våld.[2]

On 5 March 2020, the High Court found, on the balance of probabilities, that Sheikh Mohammed had orchestrated the abductions of two of his other children.[42] The judge accepted the allegations that in 2000 Mohammed ordered the unlawful abduction of his daughter Sheikha Shamsa from the United Kingdom to Dubai.[30] On two occasions, in 2002 and 2018, Mohammed ordered and orchestrated the forcible return of his daughter Sheikha Latifa to the family home in Dubai. In 2002, the return was from the border of Dubai with Oman, and in 2018 it was by an armed commando assault at sea near the coast of India.[30] Sheikha Shamsa and Sheikha Latifa were, following their return to the custody of their father's family, allegedly deprived of their liberty. The judge also found allegations of physical abuse amounting to torture, previously made by Sheikha Latifa in a video, to be credible.[30]

https://en.wikipedia.org/wiki/Princess_Haya_bint_Hussein

Haya is a graduate of the University of Oxford in England and an accomplished equestrian. She represented Jordan at the 2000 Summer Olympics in Sydney and is the two-term President of the International Federation for Equestrian Sports (FEI).

 

[Badger]

Alltså, jag vet inte vad ni andra får för lycka av att jobba, men jag hade då aldrig jobbat ifall jag inte behövt. Jag har jobbat hela mitt 46-åriga liv, tagit ansvar för mig själv, fixat och inte varit till någon belastning alls och jag är ärligt talat djävligt trött på det! Jag har ett gäng bekanta runt om i västvärlden som är hemmafruar och de lider verkligen inte i några dåliga förhållanden. Varför man i denna tråden drar likhetstecken att är man hemmafru så sitter man i en kvinnofälla man inte kan ta sig ut utan att hamna i någon typ av misär, men så är ju inte fallet för de allra flesta som har råd att vara hemma.

Mina bekanta har alla hästar, rider, tävlar, lunchar, ställer upp på alla möjliga events. Någon tjänar någon extra krona på att ha träningar hemma och någon har inhyrda, men det är ju ingenting de lever av. Flera av dem har höga utbildningar och har jobbat, men när männen gjort karriär har de slutat jobba. För dem är det en frihetsgrej - varför ska de jobba när de ju har råd att leva ändå? Vad är poängen? Och jag köper den poängen.

Men den kulturen finns inte i Sverige. Vi tänker inte så.

Fast min man hade inte heller jobbat om han inte hade behövt? Förstår inte varför det skulle vara "min rättighet" att ha hästar och rida och luncha o göra yoga och njuta på hans bekostnad? Som en frihetsgrej? Vad skulle mitt bidrag till vår familj vara? Dekorativ? Så himla söt är jag inte.

Det är ju som att leva på pappa utan att behöva gå i skolan?
https://www.dn.se/ekonomi/katrine-k...kulturskribenterna-att-pengar-betyder-frihet/

Relationen till pengar som ”soft girl” romantiserar, där någon (oklart vem) automatiskt ska tillfredsställa alla hennes materiella behov så att hon själv kan vila och leka, kan liknas vid ett barns relation till pengar.

 

[Tonto]

Fast min man hade inte heller jobbat om han inte hade behövt? Förstår inte varför det skulle vara "min rättighet" att ha hästar och rida och luncha o göra yoga och njuta på hans bekostnad? Som en frihetsgrej? Vad skulle mitt bidrag till vår familj vara? Dekorativ? Så himla söt är jag inte.

Det är ju som att leva på pappa utan att behöva gå i skolan?
https://www.dn.se/ekonomi/katrine-k...kulturskribenterna-att-pengar-betyder-frihet/

Så du anser att hemmafruar inte gör något arbete utan bara är dekorativa?

 

[Badger]

Utan att ha läst länken och bara texten du saxade ur så är det ändå den här typen av resonemang (samhällskritik) som jag någonstans kan sympatisera med (även om resultatet av handlandet fortfarande inte blir ökad jämställdhet), medan sådant som traditionella konservativa könsrollsvärderingar bara är rakt av bakåtsträvande.

Det som jag tänkte på tidigare men inte orkade formulera något kring var faktiskt just hyckleriet hos samhället, som jag tycker beskrivs ganska väl där. Hyckleriet där kvinnor förväntas bära kostnaden av samhällets bristande jämställdhet bland annat i form av ohälsa, där män vill dela 50/50 på dejt som om världsbanken inte just kom ut med en rapport som säger att i noll av världens länder har kvinnor möjlighet att agera på samma villkor på arbetsmarknaden. Och så vidare. Sammantaget låtsas vi i praktiken kollektivt att vi är mer jämställda än vad vi egentligen är. Det obetalda arbetet är inte jämnt fördelat, kraven är inte lika höga på båda parter i ett heterosexuellt förhållande, arbetsmarknaden ser inte heller lika ut för könen.

Så genom att ta ett kliv tillbaka och tvinga samhället (och män) att bära den ekonomiska kostnaden av denna faktiska ojämställdhet, istället för att bära den själv i form av ohälsa, så kan man ju på ett ironiskt vis belysa den. Men samtidigt förstärker det å andra sidan systemet, själv tar man en ännu större ekonomisk smäll. Så även om jag nästan är beredd att betrakta det som en radikal handling i det att det väldigt konkret synliggör ohållbara strukturer, så kan jag väl inte riktigt se att det på samhällsnivå fullt ut utmanar de system man kritiserar utan snarare riskerar cementera dem ytterligare.

Men jag tycker fortfarande det här hör till de mer intressanta tolkningarna av fenomenet, medan flera andra såsom både den värdekonservativa och den mer individualistiskt liberala tolkningen är rena återvändsgränder i form av ideologiska ställningstaganden.

Men man kan ju bli gröna vågare? Då är man två om att ta ett steg tillbaka mot naturen och barnen?

 

[Badger]

Så du anser att hemmafruar inte gör något arbete utan bara är dekorativa?

Jag antar att du inte läste posten som jag svarade på?

 

[Badger]

Så du anser att hemmafruar inte gör något arbete utan bara är dekorativa?

som beskrivs i den posten och av en hel del tradwife/softgirl krönikorna är ju inte hemmafru utan lyxhustru eller fotbollsfru eller person som arbetar stenhårt med att blogga och tjänar oerhörda mängder pengar på TicToc medan hon brer mackor till sina fem barn och låtsas vara hemmafru när hon egentligen säljer en livsstil och gör reklam för varor.


Men jag skrev en annan post som tangerade det några sidor bakåt. Hemmafru är ett "yrke" som funnits under väldigt kort tid historiskt sett och i väldigt begränsade grupper. På 50-talet fanns det under en tid (och många blev intagna pga psykiska problem eller pga att mannen ville ha en ny.) På 1800-talet och tidigt 1900-tal fanns det i en viss rik klass under en kort period och de hade psykiska problem och skrev böcker som "Ett eget rum" av Virginia Wolf (ett eget rum och egna pengar).

Mamma brukar roa sig med att berätta skräckhistorier om även dessa välbeställda män som åkte förtaklass på tåget medan frun och barnet åkte andraklass. Så åt han först sin fina middag där och sedan gick han bakåt i tåget och glufsade i sig barnens mackor. Eller kvinnor gick runt och inredde hemmet (som han fått av hennes pappa...) med stora koögon och bodde med barnen i ett sovrum medan han hade ett själv.

Övriga klasser hade inte hemmafru. Adelns kvinnor jobbade ändan av sig och bondeklassens också, och då tänker man att det var ju superfå? Nope majoriteten av Sveriges befolkning bodde på landet och brukade jorden. Att vara bondfru är inte att dammsuga och köra en tvättmaskin och ta hand om barnen.

Så ja oavsett så är mycket jobb i hemmet borta numera jämfört med tidigare.

 

[Holdyourhorses]

Fast min man hade inte heller jobbat om han inte hade behövt? Förstår inte varför det skulle vara "min rättighet" att ha hästar och rida och luncha o göra yoga och njuta på hans bekostnad? Som en frihetsgrej? Vad skulle mitt bidrag till vår familj vara? Dekorativ? Så himla söt är jag inte.

Det är ju som att leva på pappa utan att behöva gå i skolan?
https://www.dn.se/ekonomi/katrine-k...kulturskribenterna-att-pengar-betyder-frihet/

Inte min man heller. Han brukar fråga när jag hade tänkt tjäna så mycket att han kan vara hemma (inte på fullt allvar, får väl tilläggas). Han brukar locka med att jag får ha hur många hundar jag vill då som han kan ta hand om när jag jobbar

 

[Badger]

Inte min man heller. Han brukar fråga när jag hade tänkt tjäna så mycket att han kan vara hemma (inte på fullt allvar, får väl tilläggas). Han brukar locka med att jag får ha hur många hundar jag vill då som han kan ta hand om när jag jobbar

Egentligen är ju vad vi alla egentligen vill ha (män och kvinnor) att vara "lagom" rika och leva på räntorna på en herrgård utanför Stockholm och kanske ha ett hus i stan och ett fyrspann a la Jane Austen. Men den grejen är ju lite svår att nå antar jag.

 

[Smoothi]

Intressant inlägg i debatten of soft girls:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/O8LBpl/jessica-eriksson-om-soft-girls

Saxar ut lite:

"Efter år av prestationshets och karriärsklättrande, pratar unga kvinnor nu om att överge the grind och omfamna sin inre soft girl. I grova drag handlar detta om att dra ner på takten och leva ett liv i stillhet och harmoni; umgås med människorna man älskar, skapa konst och ta hand om sig själv. ”En rimlig reaktion mot det senmoderna accelerationssamhället”, skrev Joel Halldorf i Expressen medan Katrine Kielos-Marçal i DN kallar soft girls för verklighetsfrånvända barn som duckar för ansvar."

"Jag vill hävda att det vi nu ser är en stenhård kritik av ett samhälle som i takt med att välfärden nedmonteras, lagt alltmer ansvar på flickor och unga kvinnor. För er som inte nickar instämmande nu, kommer här en redogörelse jag valt att kalla ”hur man skapar en soft girl”:

Födda 1995–2010 tillhör de en generation som lämnades tidigt och hämtades sent av hårt arbetande föräldrar. De placerades i klassrum med stora barngrupper och få pedagoger, och fick från tidig ålder ta stort ansvar för både egna studier och klassens stökiga killar.

I tonåren smällde den psykiska ohälsan till – våra blivande soft girls är överrepresenterade vad gäller både självskattad psykisk ohälsa och diagnosticerad psykisk sjukdom. Därtill är flickor och unga kvinnor de som oftast vårdas för självskadebeteenden och självmordsförsök. Bland orsakerna nämns exempelvis skolans ökade prestationskrav, tuffare konkurrens samt krav på att ”passa in”. Addera även samtidens accelererande krav på framgång, skönhet och sexualitet – krav som vi vet drabbar flickor hårdast."

"Kielos-Marçal och andra kan prata sig hesa om farorna med att vara beroende av en man, men det piper av utbrändhet i huvudet när de samtidigt argumenterar för ett system som gör kvinnor sjuka. Och därmed beroende av sina män. Och snälla – nog måste vi kunna kritisera prestationssamhället utan att förminskas till lata barn?

I ljuset av allt detta känns det rimligt att vi fått en grupp unga kvinnor som drömmer om att kliva av den accelererande maskinen, få ner pulsen och hålla barnen nära. I stället för att kasta in dem i en försummad välfärd och se på medan historien upprepar sig. Det gör dem inte till barn som duckar ansvar. Snarare tycks det förhålla sig så, att de redan tagit för mycket."

Feminismens tid är över. Kvinnor kan tänka själva och göra det som är bäst för sig själva och kärnfamiljen utan att lyssna och göra som feministerna säger.