Helvetes också!!!

[Calazirya]

Sv: Helvetes också!!!

Utan att försvara vare sig a eller ö.

TS ska ha barn och är höggravid, hunden gör något som den aldrig gjort förr och dessutom mot ett litet barn. Nog kan man ha förståelse för att TS innan hon hunnit smälta och reflektera över händelsen häver ur sig ett och annat?

Jag har iaf förståelse för att man reagerar kraftigt som första reaktion och tänker inte gå hårt åt TS som andra i tråden har valt att göra.

Allmänt:

Vår tik var helt ovan med barn när vi fick tillökning i familjen. Det tog faktiskt ganska lång tid innan hunden var helt bekväm med vår dotter (helt förståeligt). Hunden är och kommer aldrig att bli barnens leksak. Det är en plikt som förälder och som hundägare att inte låta barn och hund utsättas för sådana situationer där hunden själv måste säga ifrån.

 

[Skogstrollet]

Sv: Helvetes också!!!

Utan att försvara vare sig a eller ö.

TS ska ha barn och är höggravid, hunden gör något som den aldrig gjort förr och dessutom mot ett litet barn. Nog kan man ha förståelse för att TS innan hon hunnit smälta och reflektera över händelsen häver ur sig ett och annat?

Jag har iaf förståelse för att man reagerar kraftigt som första reaktion och tänker inte gå hårt åt TS som andra i tråden har valt att göra.

Instämmer.

 

[Skogstrollet]

Sv: Helvetes också!!!

Jag lyckades med konststycket att hämta hem ett stycke aktiv hundvalp tre dagar innan jag insåg att jag var gravid. Yeyy... Han är var från början typen med hög integritet och som gärna använda käften för att markera vad han tyckte om saker och ting. Kloklippningen var spännande... Men han är ändå stabil och jag vet att han gör inget oberäkneligt, hans gränser är bara lite lägre än den äldre tikens (som man kan göra vad som helst med). Och det respekterar jag. Jag bannar inte honom om han markerar mot barnet att han vill bli lämnad i fred. Har han gått undan till sitt ställe så ska han lämnas ifred där. Morrar han åt barnet ute i huset (soffan, sängen, köksgolvet eller var som) så kliver jag in och särar på dem och säger åt hunden att gå iväg och ser till att barnet inte följer efter. Jag tycker inte att hunden ska anse sig ha rätt att flytta på barnet, det är han själv som får gå iväg istället. Han (hunden) har lärt sig detta nu och är betydligt mer avslappnad runt barnet och går istället själv iväg om det blir för mycket, ibland leker de till och med (övervakat) och det är superkul att se.

Den äldre tiken är görsnäll men de flesta "olyckor" har hänt runt henne just för att hon är rätt klunsig och har råkat välta honom ett par gånger...
Sonen är nyss fyllda 1 år.

(Det där med att stava korrekt försvann med graviditetshormonerna...)