Helvetes också!!!

[Red_Chili]

Sv: Helvetes också!!!

Just nu känns det som att hon får en chans till, men visar hon minsta tendens kommer hon att få vandra vidare.

Och varför skulle du inte kunna omplacera hunden istället? Om det är en i övrigt trevlig hund så borde det inte vara svårt alls att hitta ett bra hem, om nu inte hunden är väldigt gammal, då kan det vara lite knepigare.

Jag tycker utan tvekan att du överreagerar mycket. Jag hade förstått din reaktion om hunden visat någon som helst tendens till att bita eller så, men det gjorde den ju inte (av vad som framkommer i din text). Det din hund gjorde var att visa att det blev för mycket för den.

Det är INTE konstigt om hunden går fram till barnet och är glad, sedan går undan och lägger sig och tycker att det blir jobbigt om barnet kommer närmare. Det är dessutom ett "problem" som är väldigt lätt att lösa genom att ge hunden ett avskiljt område där den alltid, alltid får vara ifred och där inga barn är och stör. Att de inte kommer dit och stör, det är ert ansvar som föräldrar och hundägare att fixa.

När jag var liten så morrade en hund när jag satt bredvid den. Vad hände då? Jo, jag fick förklarat för mig varför hunden morrade. Hade jag fått för mig att störa hunden så att den morrat sedan, då är jag övertygad om att de hade skällt ut mig - med rätta. Det är bara bra om barn får lära sig respektera andra levande varelser.

 

[Tretjak]

Sv: Helvetes också!!!

Det finns lekhagar för barn annars...

Jisses, hur kan man resonera så om sin hund, en familjemedlem

Har aldrig förstått mig på folk som först har katt eller hund men så fort det kommer ungar i huset så ska djuren ut, helst dö

 

[alenchik]

Sv: Helvetes också!!!

Det finns lekhagar för barn annars...

Jisses, hur kan man resonera så om sin hund, en familjemedlem

Har aldrig förstått mig på folk som först har katt eller hund men så fort det kommer ungar i huset så ska djuren ut, helst dö

Jag håller med dig.
Förstår inte hur man tänker i den här situationen. Måste hunden acceptera barn som rycker i svansen, drar i pälsen osv för att inte bli avlivad? Nej det är ditt ansvar att se till att varken barn eller hund hamnar i kläm. Barn ihop hundar måste alltid hållas under uppsikt.

 

[tessiem]

Sv: Helvetes också!!!

Har du barn? För det är liksom skillnad på barn & djur.
Mina djur är uppskattade familjemedlemmar men den dagen någon av dem utgör en UPPENBAR risk för mina eller andras barn då är det ajöss.

Till TS: Du överreagerar. Är själv gravid och har en hund som nafsat vår dotter (7år) på liknande sätt som din. Detta har hänt tre ggr men jag överväger ändå inte avlivning då det fanns en förklaring till varför hunden reagerade. DÄREMOT kommer den hunden vara under extra uppsikt med bebisen..och jag kommer att ha grindar så att bebis & hundar är skilda från varandra.

Det finns lekhagar för barn annars...

Jisses, hur kan man resonera så om sin hund, en familjemedlem

Har aldrig förstått mig på folk som först har katt eller hund men så fort det kommer ungar i huset så ska djuren ut, helst dö

 

[astronaut]

Sv: Helvetes också!!!

Det finns lekhagar för barn annars...

Jisses, hur kan man resonera så om sin hund, en familjemedlem

Har aldrig förstått mig på folk som först har katt eller hund men så fort det kommer ungar i huset så ska djuren ut, helst dö

Läs bara på ett välkänt familjeforum. TS åsikter gällande hund passar bra in på många föräldrar där. En hund ska bara ligga och tåla, typ.

 

[Lena Furberg]

Sv: Helvetes också!!!

Ja, då vågar jag väl tala om att min hund gör likadant! Han skäller till, dovt, och dänger till med nosen. Men jag är nästan 100 på att han aldrig skulle bita. Men han gillar inte barn som ska klappa och krama och hålla på. Dottern får göra vad hon vill, men inte utomstående. Ja, inte vuxna heller. Då säger han till. Men bits - näpp, det gör han inte!

 

[Luff]

Sv: Helvetes också!!!

Min gamla tik gjorde exakt som du säger och jag plockade då bort barnet.
Nu visste jag att det var exakt det beteendet hon fostrade barn med - hon hade uppfostring av våra kattungar under en period precis innan barnet började ta sig fram på golvet. Kattungarna var mer än jobbiga vid henne - snuttade på hennes tassar, satte klor i öronen och hakan osv. Hjälpte det inte att lägga tassen på dom så höll hon om dom med tänderna tills dom slutade (schäfertik). Och dom fick sig ofta en rejäl puff med nosen om dom lattjade på henne - dom använde henne som möbel...
Hon kommer garanterat att ha beskydarinstikt för ert barn och vara ännu tåligare så ser du till att sköta din del av tillsynen under den KORTA period som barnet kryper så löser det sig nog.
Lite OT
Just nu fostrar en av dessa "kattungar" 14 år gammal våra drulliga valpar - och han lärde sig av mamma hund att man får tåla mycket som fosterförälder - men man får säga till också - ordentligt.

 

[aprilmaj]

Sv: Helvetes också!!!

Måste hunden acceptera barn som rycker i svansen, drar i pälsen osv för att inte bli avlivad?

Men så skrev ju inte TS. Barnet ålade på golvet, inget annat. Hunden tyckte att den kom för nära. Hunden hade utrymme att backa.

 

[Tindrande]

Sv: Helvetes också!!!

Till alla.
Visst kanske jag överreagerar. Hunden blir kvar, hon är ju trots allt en kär flockmedlem. Ville eg bara lufta mina då väldigt förtvivlade tankar och nu efter samtal med sambo och mor så har vi kommit fram till detta beslut.

Det är ett tag till min och min systers barn är i ålarålder. Då kommer hunden givietvis vara under stor uppsikt alt i annat rum. Hon gillar uppenbarligen inte barn i den åldern, hon har säkert svårt att läsa av dem. Som sagt barn som går älskar hon.

Hunden är 8 år gammal och har sällan träffat på barn i denna ålder. Hon är en dominant tik som vill hålla koll på allt och ser till att ingen kommer för nära inpå om hon är på det humöret. Då "stöter" hon till, backar inte den/det hon stöter till så säger hon till ordentligt - obs detta har endast skett mot andra hundar.

 

[supersara]

Sv: Helvetes också!!!

Vad skönt för dig att du lugnat ner dig. Jag förstår att du blev rädd i "stundens hetta", det dyker upp å mycket hemska tankar i huvudet på en.
Ibland behöver man bara ventilera lite (tex på buke) och lugna ner sig lite så inser man att man faktiskt överreagerade en del

All lycka till dig och det lilla livet som snart kommer

 

[Misiaczek]

Sv: Helvetes också!!!

Vi hade en hund i familjen innan som absolut inte gillade barn pga att hon blivit lyft i svansen av en bekants barn innan, så hon hatade sen dess barn med all rätt. Barn = oberäkneliga.

Sen dess hade vi alltid koll på BARNEN när dom var hemma hos oss och såg till att hunden fick vara ifred och hade sitt eget utrymme att dra till om hon kände sig obekväm.

Men så gifte mamma om sig och blev gravid igen. När lillebror var ett litet spädbarn var det inga problem. Men så fort han började krypa och busa runt så blev det för mycket för hunden. Hon hade nafsat till några gånger när hon kände sig trängd och hela situationen började bli rätt så ohållbar.

Hon var då 7 år gammal. Hatade alltså barn. Hade nafsat till ett antal gånger. Hon kunde vara en riktig bitch emellanåt.. Men trots det övervägde vi verkligen aldrig avlivning. Hon var egentligen en enmanshund och skulle trivas bäst som det. Så vi beslutade att omplacera henne, för HENNES skull. Hon skulle inte behöva leva instängd någonstans kommande år pga att mamma valde att föda fler barn (jo, det kom ännu ett barn 2 år senare), och hur mycket vi än älskade henne så ville vi att hon skulle ha det så bra som möjligt sina sista år. Så, vi skrev ner i annonsen exakt hur situationen såg ut och vad vi sökte för ny ägare till henne. Absolut inga problem, vi fick faktiskt flera svar på annonsen och till slut hamnade hon hos en man som hon trivdes jättebra hos och han med henne. 3 år senare kontaktade jag honom och dom hade det fortfarande jättebra.
Såå...jag tycker det låter helt fel när du skriver sådär kallt att din hund antingen måste acceptera allt vad ett barn nu kan tänkas göra mot en hund, annars så får hon vandra vidare (Och du är ju helt seriös med det eftersom du skriver att en tidigare hund tyvärr fått gå just det ödet till mötes)
Jag tycker i alla fall att ni ska ge omplacering en chans..

 

[LillaMy84]

Sv: Helvetes också!!!

Lär den då hur du vill att den ska hantera situationerna. Vill du att hunden ska gå undan om den tycker barn är närgångna, så lär den att göra det - och se till att den har den möjligheten. Och lär barn i dess omgivning hur du vill att de ska vara mot hunden.

+1 på det

 

[Myzan87]

Sv: Helvetes också!!!

Det är INTE konstigt om hunden går fram till barnet och är glad, sedan går undan och lägger sig och tycker att det blir jobbigt om barnet kommer närmare. Det är dessutom ett "problem" som är väldigt lätt att lösa genom att ge hunden ett avskiljt område där den alltid, alltid får vara ifred och där inga barn är och stör. Att de inte kommer dit och stör, det är ert ansvar som föräldrar och hundägare att fixa.

Vi hade också liknande. När hunden låg under köksbordet fick vi inte gå in dit. Denna hunden var inte heller van vid barn och de få barn hon hade mött tyckte hon inte om. Men med mej gick det bra och hon till och med beskyddade mej lite. När morfar eller grannpågen busade lite för mycket med mej så lade hon sig imellan


Ts, jag förstår din rädsla över att det ska hända något i framtiden. Med våra hundar har det varit så att vi barn har kunnat leka rätt så bra med hundarna (leka polishund, kasta boll, bada) eftersom vi har tillhört deras flock.

Jag tror det är viktigt att både lära barnen och hunden att på en viss plats får hunden vara ifred. Precis som man lär barnet lite hundvett ex ryck inte hunden i svansen.

Sådana beslut är alltid bättre om man får lugna ner sig först och prata igenom allt. Det kanske inte är så hemskt som det först verkar. Samtidigt så lär man sig hur man ska göra för att undvika att hunden kommer i den situationen

 

[DynamiteCorax]

Sv: Helvetes också!!!

Min son har vuxit upp med världens mest icke barnkära hund. I början så reste hunden raggen åt barnvagnen å blottade hela tandraden för min son när han satt i sin babysitter. Under de år jag märkte att hund å barn inte gick ihop så höll jag dem isär. Krypåldern och sparka sig fram i allehanda lekgrejjer, då gick hunden undan å la sig... Vartefter sonen min växte (är idag 5,5år) Å hunden älskar min son! Och dessutom lärt sig att småbarn inte e farliga. Men som sagt hunden kräver ju sitt utrymme å nu när du sett vad hunden KAN göra i vissa situationer, lämna inte bebis tillgänglig för hunden ifall att. Se det som en gång. Blir du osäker så kanske din hund märker att du blir spänd, vilket kan leda till reaktion. Obs. Vi behöll hunden kvar i livet trots hundens stora förtret över barnet, men ger man hunden sin plats där den kan välja att gå undan, så kan den välja att göra det i stället för att markera. Men då har bebis inget där att göra what so ever.
Lycka till!

 

[Tretjak]

Sv: Helvetes också!!!

Jodå Tessiem, jag har barn - två st t o m...OCH båda två har fått lära sig att respektera hundarna. De har aldrig fått ligga på golvet och leka med hundarna eller liknande.

Först nu har vår 8-åring fått börja umgås/hantera vår rottistik själv i form av agilityträning på hemmaplan, under uppsikt. Dottern har fått lära sig hur hon ska belöna hunden, när det är dags att stoppa med träningen samt att hunden inte är någon leksak. Har dottern kompisar hemma så är hundarna i en annan del av huset, enkelt ordnat med ett kompostnät. Hundarna är lugnare och vi behöver inte tjata på ungarna eller hålla koll på dem konstant i närheten av hundarna. Kan tillägga att vår dotter och rottisen i dag är så tajta man någonsin kan vara. När dottern var i tultåldern däremot så var det inte tal om att vistas på egen hand med hunden, eller att det skulle lekas.

Vi har också en ung schäferhane och eftersom han är både stor och klumpig/oförsiktig så är andras barn helt förbjudna kring honom och vår egen dotter (den andra dottern har passerat barnåldern för länge sen får han umgås med under uppsikt. Jag är av den åsikten att hundarna tillhör familjen och det är mitt ansvar att se till att de inte utsätts för små barn/barn som inte kan eller förstår hur man ska bete sig mot djur. Det är också mitt ansvar att se till att inga barn skadas av våra hundar, varken mina egna eller andras. Skulle en hund gå över gränsen och tappa bitspärren, bita på allvar utan förvarning då är det en annan sak - självklart riskerar jag inte mina eller andras barn. TS hund markerade bara "att nu räcker det", "håll avstånd" och då är det mattes eller husses sak att läsa hunden och ta bort den eller barnet från situationen.

 

[hastflicka]

Sv: Helvetes också!!!

Ibland saknar jag verkligen en "like" knapp som pa Facebook.

 

[Dandylinn]

Sv: Helvetes också!!!

Det finns lekhagar för barn annars...

Jisses, hur kan man resonera så om sin hund, en familjemedlem

Har aldrig förstått mig på folk som först har katt eller hund men så fort det kommer ungar i huset så ska djuren ut, helst dö

Jag håller med dig.
Förstår inte hur man tänker i den här situationen. Måste hunden acceptera barn som rycker i svansen, drar i pälsen osv för att inte bli avlivad? Nej det är ditt ansvar att se till att varken barn eller hund hamnar i kläm. Barn ihop hundar måste alltid hållas under uppsikt.

Jag håller med er och jag tycker resonemanget är vanligt. Varför skulle inte djuren få ha en åsikt eller varför ska de stå ut med exakt allt?
Oftast planerar man barn och har hunden i huset innan, varför inte planera i god tid att se till att ordna med utrymmen där man i så fall kan se till att hunden kan vara i fred när det behövs eller skickas iväg om det behövs?

Jag är helt bestört själv då en inom familjens hund nyligen är iväglämnad för att den morrade mot deras dotter som är 1,5 år. Jag själv anser att det var deras eget fel och anledningen tror jag är för att hunden kände sig trängd och bad om utrymme, samt stress då det varit lite väl stora förändringar. De har knappt haft tid med den eller gått ut med den. I deras båt har den tidigare fått röra sig fritt till att sitta i en bur "för att inte röra sig så mycket så att den riskerar att knuffa omkull barnet"
Man får inte glömma bort deras existens bara för att man fått barn..och att barn/hund kanske inte alltid går ihop när barnet är för litet, de måste kunna ha ett konsekvenstänk och lära sig respektera djuren innan de ska vara upp i varandra för mycket tycker jag.

Jag förstår att man kan bli oroad, men jag tycker också det är att överdriva. Man får se till så att situationen inte uppkommer.

 

[Grana]

Sv: Helvetes också!!!

Efter vad du skrivit så tycker jag inte ens du ska ha hund. Så placera du om, för med ditt resonemang blir man bara arg..

Att en hund ska klara alla situationer? Ja som någon redan skrivit, då är det du som får träna så den fixar det.
Och att du låter barn krypa omkring bredvid och runt hunden, skulle inte ens mina hundar behöva utstå om de så älskade barn och aldrig brydde sig.. Du skulle hjälpt hunden och bett den flyttat på sig.

 

[Grana]

Sv: Helvetes också!!!

Jag håller med er och jag tycker resonemanget är vanligt. Varför skulle inte djuren få ha en åsikt eller varför ska de stå ut med exakt allt?
Oftast planerar man barn och har hunden i huset innan, varför inte planera i god tid att se till att ordna med utrymmen där man i så fall kan se till att hunden kan vara i fred när det behövs eller skickas iväg om det behövs?

Jag är helt bestört själv då en inom familjens hund nyligen är iväglämnad för att den morrade mot deras dotter som är 1,5 år. Jag själv anser att det var deras eget fel och anledningen tror jag är för att hunden kände sig trängd och bad om utrymme, samt stress då det varit lite väl stora förändringar. De har knappt haft tid med den eller gått ut med den. I deras båt har den tidigare fått röra sig fritt till att sitta i en bur "för att inte röra sig så mycket så att den riskerar att knuffa omkull barnet"
Man får inte glömma bort deras existens bara för att man fått barn..och att barn/hund kanske inte alltid går ihop när barnet är för litet, de måste kunna ha ett konsekvenstänk och lära sig respektera djuren innan de ska vara upp i varandra för mycket tycker jag.

Jag förstår att man kan bli oroad, men jag tycker också det är att överdriva. Man får se till så att situationen inte uppkommer.

Så bra skrivet

 

[Lillypilly]

Sv: Helvetes också!!!

kl

Bara för att hunden varnar så tycker inte jag att man ska avliva. Jag tycker det är bra att hunden varnar och visar att "försvinn". VI människor säger ju till om saker o ting ifall vi är missnöjda.Det är väl ytterst sällan som vi går fram till någon och ger en käftsmäll, utan man brukar väl "passa dig jävligt noga" snacka först?. Sen att en del föräldrar låter sina barn fullkomligt hänga, slänga sig, ligga över hunden o gud vad de nu gör - Ja det tycker jag bara är idiotiskt för någon gång kommer hunden tröttna.

Sen som någon annan skrev - Innan man får barn så är hunden allt, sen får man barn och hunden får helt enkelt inte göra någonting. Den ska sitta där i ett hörn och glo men ska vakta huset och gud så ingen kommer in. Då tycker jag man kan vara snäll nog för hundens skull att skänka den till någon som vill ge uppmärksamhet till hunden.

Så kort o gott - Ha kvar hunden, annars ge den till någon som vill ge den all tid när du får barn.