bigganl
Trådstartare
Jag måste lägga ut en fråga här för jag var med om något som fick mig att fundera. Jag förstår inte det här.
I söndags gick jag till mina hästar i beteshagen. Mitt bete ligger vid ett annat stall. Ägaren till detta är en väldigt trevlig man som jag har väldigt bra kontakt med. Han hyr ut sina boxar och har ingen egen häst. Hade hunden med mig och eftersom det var väldigt varmt ville jag ge honom vatten. Min hink, som fanns där dagen innan, fanns inte kvar. Min tanke var att någon kanske lånat hinken och bara glömt ställa den tillbaka. Jag gick in i stallet för att leta efter hinken. Såg att det fanns bilar där, men såg inga människor. Jag letade efter hinken, men fann den inte. Däremot fann jag ett antal andra hinkar som stod längst in i det utrymme där jag sätter på vattnet. Jag tänkte att jag lånar en av dessa. Gick ut och gav hunden vatten samtidigt som jag gick igenom hästarna.
Efter en stund när jag var klar tvättade jag ur hinken jag lånat och gick för att lämna den tillbaka. Utanför stallet står en kvinna jag inte tidigare träffat. Jag vänder mig emot henne och säger hej. Hon tittar på mig med is i blicken och frågar om det där är min hink. (med ett tonfall som sände giftpilar). Jag förklarar då att det inte är min, att jag lånat den för att min är borta, men att jag ska ta med en ny hink till nästa gång. När jag kommit till att hinken inte är min vänder hon bara ryggen åt mig. Jag blev rätt förvånad, men fortsatte ändå svara. Trodde väl att hon kanske ville lyssna även om hon inte visade det. Hon hade ju trots allt frågat och borde vara intresserad av svaret) När jag var klar svarade hon inte. Reagerade inte alls utan fortsatte bara tvätta ett bett med ryggen mot mig. Jag insåg att hon inte alls var intresserad av mitt svar. Jag ställde tillbaka den rengjorda hinken på samma ställe, hälsade på de andra två som då var i stallet och sen gick jag hem igen.
När jag dagen efter var och drack kaffe hon mannen som äger stallet berättade han att de som hyr hade varit upp till honom och frågat vad jag var för en konstig människa som går in och bara tar en hink. Stallägaren hade då bara sagt att jag lånat den och ställt den tillbaka så han tyckte inte det var något att göra en affär över, men hästägaren tyckte jag hade betett mig väldigt illa.
När jag fick höra detta blev jag ännu mer förvånad för jag fattar ärligt talat inte vad som varit så hemskt i detta. Jag skrev en lapp i morse, men en förklaring där jag också bad om ursäkt om jag gjort någon upprörd. jag åkte till hagen, tittade till hästarna och lämnade den innan jag åkte till jobbet. Jag tänkte att eftersom hon som frågade mig häromdagen inte ville lyssna så kanske ingen av de andra heller vet varför jag lånat denna hink. När jag kom dit var en av hästägarna där. Jag hälsade och sa att jag bara ville lägga lappen där. Han kom emot mig och halvskrek "vad är du för en person som bara kommer här och är arrogant och otrevlig?" ......... Gissa om jag blev förvånad?
Jag försökte säga att jag ville att alla skulle läsa lappen så de fick en förklaring. Han började omgående prata i munnen på mig. Jag försökte upprepade gånger prata, men han pratade bara själv då. Tror inte han hörde nästan något av vad jag sa faktiskt. Han upprepade att jag är arrogant och otrevlig och att jag inte hälsat sist. Jag försökte säga att jag visst hade hälsat, men jag tror inte han hörde det heller eftersom han började prata själv igen. När jag gick till bilen så ropade han att om jag varit i stall tidigare så borde jag veta att hinkar är det sista man lånar ut. En hästägare lånar aldrig ut sin hink. Jag svarade att jag faktiskt aldrig varit med om det förut. Jag avslutade med att säga att jag bara ville be om ursäkt och att jag inte alls ville göra någon upprörd. Sen åkte jag till jobbet rätt ledsen. Det här kändes inte alls bra.
Visst kan man ha hinkar till speciella ändamål som man inte vill låna ut, men då brukar de inte stå många i en stapel i en smutsig skrubb. En sådan hink vill jag ha separat i så fall.
Jag vill inte ha något bråk. Stallägaren är jättebra och betet likaså. Det är också bra att det finns ett stall på plats om något skulle inträffa. (Men får jag inte ens låna en hink utan att det blir katastrofstämning så kommer inte mina hästar att få gå innanför stalldörrarna, det förstår jag ju nu.) Jag vill hellre ha ett bra samarbete/bra kommunikation med dem. De har hästar där, jag har hästar där (på sommaren). Det vore ju bäst för alla om vi kom bra överens tycker jag.
Stallägaren har jag pratat med och han tycker inte jag ska bry mig så mycket om dem. "han är totalt utan humor så bry dig inte om det du"
Jag är frågande till hela grejen. Hur kan ett lån av en hink ställa till ett såndant rabalder? Vad får ni för tankar om detta? Borde jag agerat annorlunda? Hur skulle ni själva gjort?
I söndags gick jag till mina hästar i beteshagen. Mitt bete ligger vid ett annat stall. Ägaren till detta är en väldigt trevlig man som jag har väldigt bra kontakt med. Han hyr ut sina boxar och har ingen egen häst. Hade hunden med mig och eftersom det var väldigt varmt ville jag ge honom vatten. Min hink, som fanns där dagen innan, fanns inte kvar. Min tanke var att någon kanske lånat hinken och bara glömt ställa den tillbaka. Jag gick in i stallet för att leta efter hinken. Såg att det fanns bilar där, men såg inga människor. Jag letade efter hinken, men fann den inte. Däremot fann jag ett antal andra hinkar som stod längst in i det utrymme där jag sätter på vattnet. Jag tänkte att jag lånar en av dessa. Gick ut och gav hunden vatten samtidigt som jag gick igenom hästarna.
Efter en stund när jag var klar tvättade jag ur hinken jag lånat och gick för att lämna den tillbaka. Utanför stallet står en kvinna jag inte tidigare träffat. Jag vänder mig emot henne och säger hej. Hon tittar på mig med is i blicken och frågar om det där är min hink. (med ett tonfall som sände giftpilar). Jag förklarar då att det inte är min, att jag lånat den för att min är borta, men att jag ska ta med en ny hink till nästa gång. När jag kommit till att hinken inte är min vänder hon bara ryggen åt mig. Jag blev rätt förvånad, men fortsatte ändå svara. Trodde väl att hon kanske ville lyssna även om hon inte visade det. Hon hade ju trots allt frågat och borde vara intresserad av svaret) När jag var klar svarade hon inte. Reagerade inte alls utan fortsatte bara tvätta ett bett med ryggen mot mig. Jag insåg att hon inte alls var intresserad av mitt svar. Jag ställde tillbaka den rengjorda hinken på samma ställe, hälsade på de andra två som då var i stallet och sen gick jag hem igen.
När jag dagen efter var och drack kaffe hon mannen som äger stallet berättade han att de som hyr hade varit upp till honom och frågat vad jag var för en konstig människa som går in och bara tar en hink. Stallägaren hade då bara sagt att jag lånat den och ställt den tillbaka så han tyckte inte det var något att göra en affär över, men hästägaren tyckte jag hade betett mig väldigt illa.
När jag fick höra detta blev jag ännu mer förvånad för jag fattar ärligt talat inte vad som varit så hemskt i detta. Jag skrev en lapp i morse, men en förklaring där jag också bad om ursäkt om jag gjort någon upprörd. jag åkte till hagen, tittade till hästarna och lämnade den innan jag åkte till jobbet. Jag tänkte att eftersom hon som frågade mig häromdagen inte ville lyssna så kanske ingen av de andra heller vet varför jag lånat denna hink. När jag kom dit var en av hästägarna där. Jag hälsade och sa att jag bara ville lägga lappen där. Han kom emot mig och halvskrek "vad är du för en person som bara kommer här och är arrogant och otrevlig?" ......... Gissa om jag blev förvånad?
Jag försökte säga att jag ville att alla skulle läsa lappen så de fick en förklaring. Han började omgående prata i munnen på mig. Jag försökte upprepade gånger prata, men han pratade bara själv då. Tror inte han hörde nästan något av vad jag sa faktiskt. Han upprepade att jag är arrogant och otrevlig och att jag inte hälsat sist. Jag försökte säga att jag visst hade hälsat, men jag tror inte han hörde det heller eftersom han började prata själv igen. När jag gick till bilen så ropade han att om jag varit i stall tidigare så borde jag veta att hinkar är det sista man lånar ut. En hästägare lånar aldrig ut sin hink. Jag svarade att jag faktiskt aldrig varit med om det förut. Jag avslutade med att säga att jag bara ville be om ursäkt och att jag inte alls ville göra någon upprörd. Sen åkte jag till jobbet rätt ledsen. Det här kändes inte alls bra.
Visst kan man ha hinkar till speciella ändamål som man inte vill låna ut, men då brukar de inte stå många i en stapel i en smutsig skrubb. En sådan hink vill jag ha separat i så fall.
Jag vill inte ha något bråk. Stallägaren är jättebra och betet likaså. Det är också bra att det finns ett stall på plats om något skulle inträffa. (Men får jag inte ens låna en hink utan att det blir katastrofstämning så kommer inte mina hästar att få gå innanför stalldörrarna, det förstår jag ju nu.) Jag vill hellre ha ett bra samarbete/bra kommunikation med dem. De har hästar där, jag har hästar där (på sommaren). Det vore ju bäst för alla om vi kom bra överens tycker jag.
Stallägaren har jag pratat med och han tycker inte jag ska bry mig så mycket om dem. "han är totalt utan humor så bry dig inte om det du"
Jag är frågande till hela grejen. Hur kan ett lån av en hink ställa till ett såndant rabalder? Vad får ni för tankar om detta? Borde jag agerat annorlunda? Hur skulle ni själva gjort?
