hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

[Calazirya]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Missade du att jag ställde det som en fråga ?

Hur tycker du att man ska lösa situationen på bästa sätt då?

Det jag hört är dock att små barn måste träffa sina nära ofta för att inte tappa tryggheten ( ett annat ex är 3+4 ) och visst det absolut ultimata är ju att man har ett boende för barnet och så bor föräldrarna växelvis.

Nu är jag nyfiken på hur du vill lösa problemet?

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Du förutsätter att det kommer gå åt helvete och därför ska pappan inte få ta viktiga beslut (och därmed degraderas som förälder). Jag ser att det förfarandet, att omyndigförklara pappan, faktiskt kan göra relationen mellan föräldrarna sämre än nödvändigt.

Nej. Men jag skulle vara förutseende nog att ha en utväg OM det finns en uppenbar risk för att det går åt helvete...det är en viss skillnad.
Har man väl skrivit på gv så har man inte det...och många, många ensamstående föräldrar kan vittna om vilket elände det kan innebära om det inte funkar i praktiken.

Ni som talar om hur kränkande detta skulle vara för den stackars pappan, varför tror ni att föräldrar inte per automatik får gv när barnet föds (om de inte är gifta) utan att detta är ett beslut föräldrarna ska komma överens om? Borde inte det också vara kränkande för pappan i så fall?

Helt allvarligt, du tycker alltså det är bättre att chansa och utan eftertanke skriva på gv i ett tveksamt läge och hoppas på det bästa? Och om det INTE funkar...tja, det är smällar man får ta, de kommande 18 åren? Eller hur ska man göra då tycker du?

 

[Sol]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Nej. Men jag skulle vara förutseende nog att ha en utväg OM det finns en uppenbar risk för att det går åt helvete...det är en viss skillnad.
Har man väl skrivit på gv så har man inte det...och många, många ensamstående föräldrar kan vittna om vilket elände det kan innebära om det inte funkar i praktiken.

Ni som talar om hur kränkande detta skulle vara för den stackars pappan, varför tror ni att föräldrar inte per automatik får gv när barnet föds (om de inte är gifta) utan att detta är ett beslut föräldrarna ska komma överens om? Borde inte det också vara kränkande för pappan i så fall?

Helt allvarligt, du tycker alltså det är bättre att chansa och utan eftertanke skriva på gv i ett tveksamt läge och hoppas på det bästa? Och om det INTE funkar...tja, det är smällar man får ta, de kommande 18 åren? Eller hur ska man göra då tycker du?

Så mamman ska ha rätt till en enkel utväg om pappan blir "besvärlig" och inte gör som hon vill helt enkelt. Maktspel mao.

Jag vet inte bakgrunden till varför lagen ser ut som den gör, men min första gissning skulle vara att ogifta kvinnor till en början tilldelades enskild vårdnad för att tid för utredning av faderskap eventuellt ska hinna göras. Mamman vet man ju är föräldern, pappan kan det vara osäkert med (och visst är det tokigt att man utgår ifrån att barn inom äktenskap inte kan tillhöra någon annan än maken).

Jag tycker att det är föräldrarnas förbannade skyldighet att få det att fungera med gemensam vårdnad. Om det så kräver familjerådgivning eller annan professionell hjälp.

Att ta till maktspel redan från punkt 1 tror jag lägger helt fel förutsättningar för framtiden.

Visst finns det många gånger det blir väldigt fel, men vem talar om alla fall där det faktiskt fungerar?

Så nej, jag anser inte att det bästa är att chansa och skriva under på gemensam vårdnad. Jag anser att det bästa är föräldrarna bortser från egot och komma överens om att man ska få det att fungera och skriva under på gemensam vårdnad.

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Jag anser att det bästa är föräldrarna bortser från egot och komma överens om att man ska få det att fungera och skriva under på gemensam vårdnad.

Och jag anser att det där är ett oerhört naivt resonemang. I en idealisk värld, visst...klart man vill ha det så.
Men för att två personer ska kunna komma överens krävs det för det första att båda VILL komma överens.

Hur skulle du gjort i ett fall där pappan helt slutar höra av sig, inte vill träffa barnet MEN vägrar upphäva den gv ni båda skrivit på? Utan i stället saboterar genom att vägra skriva på barnets flyttanmälningar, passansökan, remiss till barnpsyk etc etc? Bara för att han kan?

Förstår du inte att mitt resonemang grundar sig i att ett beslut om EV är LÄTT att ändra, men ett om GV nästan omöjligt?
Det är för att skydda barnet man bör tänka sig för, inte för att utöva maktmissbruk mot den andra föräldern.

 

[Sol]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Och jag anser att det där är ett oerhört naivt resonemang. I en idealisk värld, visst...klart man vill ha det så.
Men för att två personer ska kunna komma överens krävs det för det första att båda VILL komma överens.

Hur skulle du gjort i ett fall där pappan helt slutar höra av sig, inte vill träffa barnet MEN vägrar upphäva den gv ni båda skrivit på? Utan i stället saboterar genom att vägra skriva på barnets flyttanmälningar, passansökan, remiss till barnpsyk etc etc? Bara för att han kan?

Förstår du inte att mitt resonemang grundar sig i att ett beslut om EV är LÄTT att ändra, men ett om GV nästan omöjligt?
Det är för att skydda barnet man bör tänka sig för, inte för att utöva maktmissbruk mot den andra föräldern.

Men det funkar väl för de flesta? Eller menar du att gemensam vårdnad är ett elände för så gott som alla? Ytterst få får det att fungera?

Om man har skäl att tro att den andra föräldern tänker sabotera, utöva maktmissbruk och barnet/barnen tar skada, tycker jag att man ska göra allt man kan för att då enskild vårdnad.

Men att det för en del inte fungerar anser jag inte vara skäl nog för att rekommendera enskild vårdnad så att pappan får visa vad han går för. Då är det mamman som ägnar sig åt maktmissbruk och som sagt, ger en dålig grund för framtida samarbete. Du ser det inte som maktmissbruk, du verkar inte se att det handlar om ett maktspel, men så ser jag det. Mamman vägrar gemensam vårdnad bara för att hon kan.

Som det låter på dig ska man aldrig gå med på gemensam vårdnad för även om nu pappan visar sig vara tillräckligt duktig för att mamman ska gå med på gemensam vårdnad kan han ju börja strula efteråt... eller mamman.

Och eftersom du har framhävt hut svårt det är att gå från gemensam vårdnad till enskild vårdnad kollade jag upp det lite snabbt. Det visade sig att i majoriteten av fallen då en förälder kräver enskild vårdnad utdömer rätten... enskild vårdnad.

Vad du kan göra i din situation (som jag gissar att du beskriver) vet jag inte. Jag vet inte heller vad som har gjorts, men man kan väl gå via Tingsrätten om ena vårdnadshavaren inte vill samarbeta?

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Och eftersom du har framhävt hut svårt det är att gå från gemensam vårdnad till enskild vårdnad kollade jag upp det lite snabbt. Det visade sig att i majoriteten av fallen då en förälder kräver enskild vårdnad utdömer rätten... enskild vårdnad.

Jaha, och om du kollar lite djupare och inte bara läser rubrikerna man får fram vid en snabb googling, kommer du märka att de fallen oftast innehåller missbruk, sexuella övergrepp, svår psykisk sjukdom eller misshandel. Man går helt enkelt inte till rätten och begär ev utan mycket starka skäl, eftersom det inte finns en chans att vinna annars.
Dock ska sägas att en del lagar ändrats rätt nyligen, vilket påstås göra det något vanligare med domar för ev.

Men det funkar väl för de flesta? Eller menar du att gemensam vårdnad är ett elände för så gott som alla? Ytterst få får det att fungera?

Jamen självklart funkar det för de flesta!
Nu blir jag lite trött, för jag vet inte hur många gånger jag skrivit det i den här tråden
Är föräldrarna överens så fine! Inga problem! Gv är en självklarhet! Case closed!

Vad jag talar om är (jag skriver det ännu en gång) när föräldrarna redan vid barnets födelse INTE kan komma överens. DÅ kan det finnas skäl att avvakta med att skriva på gv. Märker man sen att det funkar bra så återigen, case closed.
Maktmissbruk?
Isåfall ägnar sig väl staten också åt maktmissbruk, som automatiskt ger ogifta mammor ev?
Det finns INGEN skyldighet för en förälder att skriva på om gv om denne är osäker på om det kommer att funka.

Skulle DU verkligen skriva på gv med en pappa som du var ytterst tveksam till om det skulle funka att samarbeta med, bara för att vara schysst och inte verka maktgalen? Skulle du inte se det som orätt mot barnet?

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Man måste nog BÖRJA med att det faktiskt KAN funka med varannan vecka lösningen.
Testa, barn är inte universella varelser med exakt samma behov. Att utgå från att det kommer att bli problem bäddar för en dålig relation mellan föräldrarna. Testa!
Och låt det ta lite tid, skulle det inte funka, ja, då får man ompröva beslutet.

Jag hoppas verkligen inte att du menar att en femmånaders ska bo varannan vecka!
Det är inget annat än barnmisshandel!

Läs länken jag bifogade i mitt tidigare inlägg.
För en sån där liten brukar man lägga upp att den är hos umgängesföräldern kort och tätt, t ex tre eftermiddagar i veckan, för att barnet ska lära känna den andra föräldern.

Jobbar på familjerätten.

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Tycker att du har rätt i mycket du skriver. Om föräldrarna inte lever tillsammans när barnet föds eller om de inte känner varandra särskilt väl ska mamman behålla den enskilda vårdnaden och se till att barnet bygger upp en relation med sin pappa. Om det sen visar sig att föräldrarna kan samarbeta kan de få gemensam vårdnad genom att underteckna ett avtal på familjerätten.
Det är alla gånger då föräldrar skrivit på om gemensam vårdnad vid faderskapsbekräftelsen utan att ha tänkt efter ordentligt som ofta leder till vårdnadstvister och utredningar hos familjerätten, helt i onödan om föräldrarna bara hade insett att det är ett viktigt beslut som ska tänkas igenom ordentligt innan man fattar det.

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Tycker att du har rätt i mycket du skriver. Om föräldrarna inte lever tillsammans när barnet föds eller om de inte känner varandra särskilt väl ska mamman behålla den enskilda vårdnaden och se till att barnet bygger upp en relation med sin pappa. Om det sen visar sig att föräldrarna kan samarbeta kan de få gemensam vårdnad genom att underteckna ett avtal på familjerätten.
Det är alla gånger då föräldrar skrivit på om gemensam vårdnad vid faderskapsbekräftelsen utan att ha tänkt efter ordentligt som ofta leder till vårdnadstvister och utredningar hos familjerätten, helt i onödan om föräldrarna bara hade insett att det är ett viktigt beslut som ska tänkas igenom ordentligt innan man fattar det.

Tack.
Ja, jag vet inte om det är likadant nu...men för 10 år sen, när mitt äldsta barn föddes, blev man i det närmaste hysteriskt indoktrinerad (på mvc, i tidningsartilklar etc) att skriva på gv oavsett hur läget såg ut...lite så som en del argumenterar i den här tråden. Att behålla ev lades liksom inte fram som ett alternativ.
Själv var jag naiv nog att köpa resonemanget och låta mig övertalas att skriva på, trots att relationen till pappan redan då var tveksam.
Hade jag bara väntat ett halvår eller så, hade min son sluppit allt det trassel vi haft under hans liv...

Såhär i efterhand har jag träffat många fler mammor som gått på samma nit, och alla säger samma sak: "Jag skulle ALDRIG gått med på gv om jag fattat vad det skulle innebära!"

Inte så konstigt kanske att man försöker hjälpa andra från att göra samma misstag.

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Då vet du precis vad jag menar.

För tre år sen ändrades föräldrabalken så att idag är det inte längre ambitionen i lagen att alla föräldrar ska ha gemensam vårdnad, vilket det var för tio år sen. Det har också blivit lättare att få enskild vårdnad p g a samarbetssvårigheter som drabbar barnet.

 

[Sol]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Skulle DU verkligen skriva på gv med en pappa som du var ytterst tveksam till om det skulle funka att samarbeta med, bara för att vara schysst och inte verka maktgalen? Skulle du inte se det som orätt mot barnet?

Det har jag redan svarat på, men jag upprepar mig väl då. Nej, det skulle jag inte göra men vad har du för skäl att tro att pappan till TS barn inte tänker samarbeta? Hur kan du utan att egentligen veta någonting om deras relation med varandra säga att hon bör satsa på enskild vårdnad?

Du förutsätter att TS och pappan inte kommer kunna samarbeta och jag säger att vi inte har några skäl att tro att så är fallet.

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Hur kan du utan att egentligen veta någonting om deras relation med varandra säga att hon bör satsa på enskild vårdnad?

Jag tycker Görels svar ovan besvarar den frågan:

Det är alla gånger då föräldrar skrivit på om gemensam vårdnad vid faderskapsbekräftelsen utan att ha tänkt efter ordentligt som ofta leder till vårdnadstvister och utredningar hos familjerätten, helt i onödan om föräldrarna bara hade insett att det är ett viktigt beslut som ska tänkas igenom ordentligt innan man fattar det.

 

[Sol]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Så istället ska det börjas med att pappan kanske via Tingsrätten kräver gemensam vårdnad (och varför, utifrån det lilla vi vet, skulle han inte tilldelas gemensamvårdnad)?

Man ska börja sitt föräldraskap med en avig attityd gentemot varandra helt enkelt?

Jag har som sagt redan gett rådet att vända sig till familjerätten för hjälp. Då kan båda parterna få hjälp med att planera inför föräldraskapet. Dock tycker jag inte att man ska gå in med attityden att mamman ska ha enskild vårdnad. Attityden bör vara att man ska göra allt i sin makt för att det ska fungera med gemensam vårdnad.

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Så istället ska det börjas med att pappan kanske via Tingsrätten kräver gemensam vårdnad (och varför, utifrån det lilla vi vet, skulle han inte tilldelas gemensamvårdnad)?

Nej. Det ska börjas med att föräldrarna försöker bygga upp ett samarbete. När de lyckats med det kan de kontakta familjerätten som har befogenhet at skriva avtal om vårdnad, boende och umgänge vilket har samma rättsvärde som en dom.

 

[Sol]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Nej. Det ska börjas med att föräldrarna försöker bygga upp ett samarbete. När de lyckats med det kan de kontakta familjerätten som har befogenhet at skriva avtal om vårdnad, boende och umgänge vilket har samma rättsvärde som en dom.

Och vad lägger mamman för grund för ett bra samarbete om hon redan från början säger "nej du är inte god nog för gemensam vårdnad, upp till bevis"?

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Jag har jobbat i den här branschen ett tag nu och sett det mesta.

Har man inte en bra relation när barnet föds ska man inte ha gemensam vårdnad, jag har sett så många barn hamna i kläm mellan sina föräldrar när det resonerats så som du gör. Man ska tänka ur barnets perspektiv, inte på rättvisa mellan föräldrar.

 

[Sol]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Jag har jobbat i den här branschen ett tag nu och sett det mesta.

Har man inte en bra relation när barnet föds ska man inte ha gemensam vårdnad, jag har sett så många barn hamna i kläm mellan sina föräldrar när det resonerats så som du gör. Man ska tänka ur barnets perspektiv, inte på rättvisa mellan föräldrar.

Varför existerar ens gemensam vårdnad om det är ett sådant problem?

Jag vet att föräldrar kan bete sig som skit mot både varandra och mot sina barn, men vi känner inte TS eller hennes barns pappa. Kanske är de exempel på vuxna människor som inte behöver vara bundis med varandra men som ändå kan ha gemensam vårdnad? Mina föräldrar klarade det. De kunde inte vistas i samma rum längre stunder, men gemensam vårdnad klarade de av galant eftersom de hade vett att bete sig som vuxna människor när det gällde oss barn.

Det kan väl mycket väl vara i barnets intresse att föräldrarna har gemensam vårdnad? Eller finns det inga fördelar med det?

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Varför existerar ens gemensam vårdnad om det är ett sådant problem?

Men läser du överhuvudtaget Görels eller mina inlägg???

GV är det bästa om föräldrarna kan komma överens.
Men inte annars.
Jag vet inte hur många gånger det sagts nu

Har du väldigt stor erfarenhet i ämnet eftersom du fortsätter att envist hävda att du har rätt...även när du blir emotsagd av någon som dagligen arbetar med de här frågorna?

 

[strösslet]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

hejsan! jag har bara snabbläst nu ska läsa igenom bättre när ja har tid. men jag vill absoult inte göra så han inte får umgås med sonen.. pappan är en bra pappa men en dålig man till mig. men jag vill absolut att min son ska få vara med sin pappa så mycket som möjligt!
men jag vill inte att han ska bo varannan vecka.
vi ska skriva på faderskapsbeviset eller va de heter i morgon. men jag tänkte vänta med vårdnadspapprena tills vi rätt ut allt. vi ska även till familje rådgivningen i morgon och försöka bena ut den här hervan! jag vill min sons bästa! han går alltid först!

 

[strösslet]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

okej nu har jag läst allt, ska beskriva lite.
vi har av och till haft s*x hela våran tid vi känt varandra.. han har haft starkare känslor fö rmig än jag för honom så vi har hållt de så.
sen fick ja upp ögonen för honom när han fick ordning på sitt liv (Depprition m.m m.m) vi var tillsammans sen va han otrogen mot mig två ggr, jag blev gravid jag förlät honom vi började bygga ett liv tillsammans. jag flyttade in till honom när jag var i5månaden tror ja.. sen flyttade vi ihop till en ny lägenhet. sammarbete mellan oss har inte alls funkat som små saker med disk och städning...
han kan inte komunicera förutom via sms :O
iaf, min son kom till världen den 11april och allt var helt underbart, amningen funka inte alls min son bara skrek och blev förbannad så de la ja av med rätt snabbt (sen åkte ja in på akuten titt som tätt för gallstensanfall så morfinet lät mig inte amma direkt)


när min son blev 3månader så kom pappan på att han ville göra faderskapstest. JAHA... :O visst ja blev jätte sårad, men han har rätt till det så absolut. från den dagen fram till i dag har ja mått skit... jag är arg och bitter på honom och ingen mår bra i ett sånt här förhållande...
han klagar på allt jag gör (VIA SMS) m.m m.m m.m

men iaf... ja fråga honom igår "varför ville du" vet ni va han svara som fick mig at ttappa hakan.. "i början va de bara en kul grej"
dra mig baklänges..

jaja.. testet är gjort.. vårat förhållande är slut. och nu lär vi se frammåt istället.. det va därför ja fråga lite.. kanske inte riktigt va rak med mina frågor... jag vet inte själv va ja undrar över.. allt är bara ett töcken...

vårdnadspapprena tänker ja vänta med tills vi diskuterat saken ska som sagt till familjerätten i morgon och sen vidare till familjerådgivningen och börja bena ut de här..

jag vill inte bo under samma tak som karln. men jag vill absolut att han ska vara med sin son. men INTE varannan vecka som han PROMT ska ha...

jag vill gå ur de här som vänner (vet att kanske inte många lyckas med det) me nhan gör de inte lättare för mig igenom att försöka trycka ned mig nu.. han påstår att ja är tjock.. att ja inte ska göra överviktsoperationen för då skiter jag i min son för jag kan lämna honom moderlös, jag är värdelös för att ja röker (ingen diskution om rökning behövs tack) jag röker inte vid min son i närheten av min son eller så tvättar händer och borstar tänder innan ja ens tar i honom! men eftersom ja röker så kommer jag att dö och jag är egoistisk pga det enligt pappan...

ja alltså de här är bara små saker av vad som försigår.. .

men jag vill min sons bästa och det är att vara med både mor och far!