hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

[strösslet]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

jag vet inte vad jag ville ha sagt med det där... bara ge lite mer historik....

 

[Sol]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Men läser du överhuvudtaget Görels eller mina inlägg???

GV är det bästa om föräldrarna kan komma överens.
Men inte annars.
Jag vet inte hur många gånger det sagts nu

Har du väldigt stor erfarenhet i ämnet eftersom du fortsätter att envist hävda att du har rätt...även när du blir emotsagd av någon som dagligen arbetar med de här frågorna?

Och läser ni vad jag skriver? Ursprungsinlägget gav inte någon information som gav oss skäl att tro att föräldrarna inte kan samarbeta! Därför tycker jag att det var fel att kategoriskt rekommendera enskild vårdnad.

 

[Adorno]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Jag hoppas verkligen inte att du menar att en femmånaders ska bo varannan vecka!
Det är inget annat än barnmisshandel!

Läs länken jag bifogade i mitt tidigare inlägg.
För en sån där liten brukar man lägga upp att den är hos umgängesföräldern kort och tätt, t ex tre eftermiddagar i veckan, för att barnet ska lära känna den andra föräldern.

Jobbar på familjerätten.

Okej, nu kan man ju bli lite mörkrädd med tanke på att du jobbar på familjerätten (om jag minns rätt). Jodå, har läst BO´s råd. Och det står att man ska iakkta försiktighet när det gäller växelvis boende för barn under tre år. Inte att det är barnmisshandel, som du menar.

Flertal gånger betonar BO att man ska ta individuella beslut som passar familjen. Men din lilla visar du rätt bra hur sociala myndigheter tar sig friheten att tolka råd och förordningar godtyckligt.

 

[mimmipigg]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Kanske är det så att Görels erfarenhet gett henne den inställningen?
Jag har precis samma erfarenhet efter många år inom barnomsorgen, när jag började arbeta existerade inte växelboende men det blev "inne" efter några år.
Det märktes på barnen och det var inte positivt, jag har försökt minnas men kommer inte ihåg något barn där det fungerade riktigt bra.
Jag skrev denna mening i ett tidigare inlägg, skulle ni själva vilja leva ert liv med två hem?

Är det någon som vet om det finns någon undersökning om hur barn upplevt växelvisboende kontra helgförälder?

 

[Adorno]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Kanske är det så att Görels erfarenhet gett henne den inställningen?
Jag har precis samma erfarenhet efter många år inom barnomsorgen, när jag började arbeta existerade inte växelboende men det blev "inne" efter några år.
Det märktes på barnen och det var inte positivt, jag har försökt minnas men kommer inte ihåg något barn där det fungerade riktigt bra.
Jag skrev denna mening i ett tidigare inlägg, skulle ni själva vilja leva ert liv med två hem?

Är det någon som vet om det finns någon undersökning om hur barn upplevt växelvisboende kontra helgförälder?

Men ens egna erfarenheter är inte detsamma som lösningen på alla problem.

 

[Björk]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Men det där är ju väldigt märkligt resonerat. Hur ska man göra för att se att det funkar och varför ska den ena personen ha rätt till det? Det förutsätter i så fall ett väldigt ojämställt föräldraskap där ena föräldern (i stort sett alltid kvinnan) ska ha huvudansvar och tolkningsföreträde och bestämma om pappan samarbetar eller inte. Hur länge ska hålla pappan på halster tänker du dig? Man vet ju inget om framtiden, pappan kan ju träffa en ny som gör att det blir komplicerat eller man själv träffar en ny som komplicerar det hela. Det låter i mina öron helt galet att en pappa vars krav är att han vill ha barnet hälften av tiden ska anses som en olämplig vårdnadshavare, detta är ju trots allt det enda vi vet om pappan i TS fall.

Ja, och sen är det väl ändå inte helt ovanligt att man är i en relation med fadern när barnet kommer. Om man då är sambos så skrivs ju faderskapsbevis och vårdnad under då (eller som rekommenderas: skrivs under redan under graviditeten). Ska man då för säkerhets skull vänta med att skriva under på gemensam vårdnad tills fadern "bevisat" sin "lämplighet" även i dessa fall? Ska man låta bli att skriva under alls för att OM man separerar så kan ju karl'n i fråga visa sig vara omöjlig att samarbeta med DÅ?
(Enligt min/kvinnans helt subjektiva tolkning och ramar.)

Om mannen är en totalt olämplig farsa enligt de kriterier som i alla fall är något mer objektiva (=myndigheters och domstolars tyckande i saken) än den enskilda mammans så får man ta striden då och då vinner man också. Att liksom förvänta sig att just pappor får knäppryck någon gång under barnens uppväxt (vare sig det är inom eller utom förhållandet) och därför för säkerhetsskull vänta med att skriva på gemensam vårdnad..... näe, jag tycker resonemanget är helgalet. Jag menar; när ska man någonsin kunna/våga skriva på i så fall? Och varför är det självklart att jag bara på grund av mitt kön får vårdnad direkt och mannen ska "förtjäna" den?

 

[Björk]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Ni som talar om hur kränkande detta skulle vara för den stackars pappan, varför tror ni att föräldrar inte per automatik får gv när barnet föds (om de inte är gifta) utan att detta är ett beslut föräldrarna ska komma överens om? Borde inte det också vara kränkande för pappan i så fall?

Tja, inte tror jag du det beror på att mamman förutsätts vara BÄTTRE än pappan. Det är en ren myndighetsfunktion för att man faktiskt inte VET vem som är fadern förrän paret skrivit på vem som är det.

Som jag; om jag och sambon inte uppgett att det är just han som är fadern så hade ju myndigheterna fått gissa. Förmodligen hade gissningen utgått ifrån vem som bor på samma adress, men i vår trapp bor ju ytterligare minst 5 karlar på samma adress som oss. Dessutom skulle jag ju i teorin kunnat vara särbo med pappan och mannen som bodde i samma lägenhet som mig vara en kompis/inneboende. Så; eftersom vi inte registrerar samborelationer (som vi gör med gifta där barnen registreras som gemensamma på en gång) så måste det finnas underskrifter från båda parter för att VETA att rätt fader är den som uppges.

 

[escodobe]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Kanske är det så att Görels erfarenhet gett henne den inställningen?
Jag har precis samma erfarenhet efter många år inom barnomsorgen, när jag började arbeta existerade inte växelboende men det blev "inne" efter några år.
Det märktes på barnen och det var inte positivt, jag har försökt minnas men kommer inte ihåg något barn där det fungerade riktigt bra.
Jag skrev denna mening i ett tidigare inlägg, skulle ni själva vilja leva ert liv med två hem?

Är det någon som vet om det finns någon undersökning om hur barn upplevt växelvisboende kontra helgförälder?

Jag gör det och har gjort det större delen av mitt liv (30 år)

Men jag håller med, varannan vecka är på tok för länge för riktigt små barn, de hinner ju glömma den förälder som är borta. Då är det rimligtvis bäst att barnet har en trygg bas och att föräldrana byts av istället och med korta,korta byten.

Jag minns att jag faktiskt tyckte en vecka var lång tid när jag i lågstadieåldern, jag tror vi bytte var tredje dag eller så.

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Ja, och sen är det väl ändå inte helt ovanligt att man är i en relation med fadern när barnet kommer. Om man då är sambos så skrivs ju faderskapsbevis och vårdnad under då (eller som rekommenderas: skrivs under redan under graviditeten). Ska man då för säkerhets skull vänta med att skriva under på gemensam vårdnad tills fadern "bevisat" sin "lämplighet" även i dessa fall? Ska man låta bli att skriva under alls för att OM man separerar så kan ju karl'n i fråga visa sig vara omöjlig att samarbeta med DÅ?

Ja, vad tycker du själv?
Med risk att låta som en papegoja: Om föräldrarna rimligen antaskunna komma överens (vilket man kanske får anta att de kan om de är i en relation) finns inga som helst hinder för gemensam vårdnad, tvärtom.
Men det är inte det som diskuteras här.

Om mannen är en totalt olämplig farsa enligt de kriterier som i alla fall är något mer objektiva (=myndigheters och domstolars tyckande i saken) än den enskilda mammans så får man ta striden då och då vinner man också.

Vad har du för belägg för att påstå det?
Det skulle jag väldigt gärna vilja läsa.
De som är insatta i de här frågorna säger nämligen tvärtom - du måste i princip kunna bevisa att den andra föräldern är grov missbrukare eller har misshandlat barnet för att kunna vinna...det räcker inte att h*n inte är närvarande, vägrar skriva på papper eller jävlas i största allmänhet.

 

[mino]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Om föräldrarna rimligen antaskunna komma överens (vilket man kanske får anta att de kan om de är i en relation) finns inga som helst hinder för gemensam vårdnad, tvärtom.
Men det är inte det som diskuteras här.

Vad har du för belägg för att TS inte kan komma överens med sitt ex och skulle vilja strula på pin kiv, hon säger ju tvärtom att han är en bra pappa? Det enda vi vet är att när det har börjat strula till sig så har han sagt att han vill ha barnet på halvtid, vi vet ju inte ens om de har flyttat isär än. Det är magstarkt av dig att direkt rekommendera enskild vårdnad bara för att man separerar och mannen säger att han vill ha barnet på halvtid. Vad jag förstår det på TS är det knappast en jättekonflikt av det slag som du har varit med om. Av alla de som separerar så måste ju andelen som inte kommer överens ändå vara mindre än de som lyckas göra det hyfsat. Att ta ett så drastiskt steg som att vägra eller förhala gemensam vårdnad kan inte vara första tipset på hur detta bäst hanteras.

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Nu börjar den här diskussionen gå på tomgång eftersom alla redan dragit sina argument ett antal gånger.

Men även representanter för familjerätten (se Görels inlägg) anser ju uppenbarligen numera att tillsvidare-EV är det bästa för föräldrar där samarbetsläget är osäkert.
Att de tidigare ihärdiga rekommendationerna om GV som utgångspunkt för alla lett till en massa fall av onödiga konflikter, där barnet alltid är den största förloraren. Och att sådant bör undvikas genom att man väntar med GV tills man vet vart man har varandra...detta gäller då alltså osäkra fall, där föräldrarna inte har en relation eller lever ihop.
Men du kanske har större erfarenhet av dessa frågor än vad de (familjerätten) har? Isåfall får du gärna delge oss.



För övrigt: Tycker du själv att detta låter som ett bra läge för samarbete kring barnet?

sammarbete mellan oss har inte alls funkat som små saker med disk och städning...
han kan inte komunicera förutom via sms :O
.....................

jag vill inte bo under samma tak som karln. men jag vill absolut att han ska vara med sin son. men INTE varannan vecka som han PROMT ska ha...
.................................

jag vill gå ur de här som vänner (vet att kanske inte många lyckas med det) me nhan gör de inte lättare för mig igenom att försöka trycka ned mig nu.. han påstår att ja är tjock.. att ja inte ska göra överviktsoperationen för då skiter jag i min son för jag kan lämna honom moderlös

Och ja, detta är bara den enas version, men det är egentligen ointressant vem som har "rätt" av föräldrarna, vad det handlar om är OM de kan samarbeta kring barnet. Om svaret är nej, mår barnet definitivt bättre med EV.

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Jag läser vad du skriver men du verkar inte förstå vad jag och Kosmostanten skriver. Givetvis är gemensam vårdnad oftast bäst för barnet men i de fall där föräldrarna inte kan komma överens kan det vara ett helvete för barnet.

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Okej, nu kan man ju bli lite mörkrädd med tanke på att du jobbar på familjerätten (om jag minns rätt). Jodå, har läst BO´s råd. Och det står att man ska iakkta försiktighet när det gäller växelvis boende för barn under tre år. Inte att det är barnmisshandel, som du menar.

Flertal gånger betonar BO att man ska ta individuella beslut som passar familjen. Men din lilla visar du rätt bra hur sociala myndigheter tar sig friheten att tolka råd och förordningar godtyckligt.

Motivera utifrån en femmånaders perspektiv varför det är bra att bo varannan vecka när man inte klarar av att behålla sin bild av den primära vårdnadshavaren så länge.

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Tja, inte tror jag du det beror på att mamman förutsätts vara BÄTTRE än pappan. Det är en ren myndighetsfunktion för att man faktiskt inte VET vem som är fadern förrän paret skrivit på vem som är det.

Som jag; om jag och sambon inte uppgett att det är just han som är fadern så hade ju myndigheterna fått gissa. Förmodligen hade gissningen utgått ifrån vem som bor på samma adress, men i vår trapp bor ju ytterligare minst 5 karlar på samma adress som oss. Dessutom skulle jag ju i teorin kunnat vara särbo med pappan och mannen som bodde i samma lägenhet som mig vara en kompis/inneboende. Så; eftersom vi inte registrerar samborelationer (som vi gör med gifta där barnen registreras som gemensamma på en gång) så måste det finnas underskrifter från båda parter för att VETA att rätt fader är den som uppges.

Precis! Sen är ju inte alla folkbokförda på samma adress heller, myndigheterna kan knappast gissa vem de ska ge den andra delen av vårdnaden till.

Ett enkelt sätt att komma undan det här är att gifta sig innan barnet föds.

 

[Björk]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Vad har du för belägg för att påstå det?
Det skulle jag väldigt gärna vilja läsa.
De som är insatta i de här frågorna säger nämligen tvärtom - du måste i princip kunna bevisa att den andra föräldern är grov missbrukare eller har misshandlat barnet för att kunna vinna...det räcker inte att h*n inte är närvarande, vägrar skriva på papper eller jävlas i största allmänhet.

Belägg? Det är väl rätt solklart att om domstolar anser att den ena föräldern ÄR olämplig och det finns bevis för det så utdöms enskild vårdnad.

Om det är så att det inte utdöms enskild vårdnad så finns inte tillräckliga bevis eller så är den andre inte tillräckligt olämplig enligt det regelverk som finns.

Så ÄR det ju.

Du måste ha missuppfattat mig; jag har aldrig sagt att såna domar utfaller om någon "jävlas" eller "inte är närvarande". Jag sa att de domarna fälls OM domstolen anser det finnas underlag för det hela. Inget annat.

Enligt de regelverk vi har så räcker det alltså inte att den andre "inte är närvarande". Huruvida regelverken alltid är helt korrekta är en helt annan fråga som jag inte är fullt insatt i.

 

[Björk]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Precis! Sen är ju inte alla folkbokförda på samma adress heller, myndigheterna kan knappast gissa vem de ska ge den andra delen av vårdnaden till.

Ett enkelt sätt att komma undan det här är att gifta sig innan barnet föds.

Ja, om man nu vill slippa "omaket". OT: jag förstår inte de sambopar som "ondgör" sig över att de måste skriva under papper om faderskap och vårdnad. Hur skulle det annars fungera?
Den enda "förtidsregistrering" av vem som är pappa är ju just äktenskap. Men jag vet ett fall där det blev lite konstigt.... paret var separerat, men ännu inte skilda "på papper". Kvinnan ifråga hann föda ett barn med sin nya sambo och då blev hennes tidigare make registrerad som pappa. Det blev lite strul med att reda ut förhållandena. Men, det tillhör ju ändå ovanligheterna.

 

[Kosmostanten]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Du måste ha missuppfattat mig; jag har aldrig sagt att såna domar utfaller om någon "jävlas" eller "inte är närvarande". Jag sa att de domarna fälls OM domstolen anser det finnas underlag för det hela. Inget annat.

Enligt de regelverk vi har så räcker det alltså inte att den andre "inte är närvarande". Huruvida regelverken alltid är helt korrekta är en helt annan fråga som jag inte är fullt insatt i.

Ah, då är jag med på hur du menar. Jag ber om ursäkt att jag missuppfattade dig.

Enligt min uppfattning ÄR ju en stor del av problemet att regelverken är för hårda - eller för slappa, hur man nu ser det...dvs att det inte räcker med att en förälder s.a.s passivt saboterar för barnet, utan det krävs "aktiv olämplighet" för att utdöma EV.
Vore det annorlunda skulle kanske även jag anse GV vara att föredra även i lite tveksamma fall.

 

[Stollan]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Om du har den minsta aning om hur en hjärna hos ett barn under tre år fungerar så bör du förstå vad Görel menar med misshandel.
Ett barn som inte har uppfattning av igår, idag och imorgon är inte mogen för att stanna helger med regelbundenhet ens. Någon enstaka gång kan barn reparera sig ifrån men upprepa detta är grymt mot barnet. Detta innebär inte att den föräldern som inte är boendeförälder inte kan ha med sig barnet i några timmar/under dagen och lämna tillbaka barnet igen för att sova på samma plats. Det handlar om längden man är borta. Ett barn glömmer inte känslan av mamma och pappa om den är liten och blir borta flera dagar för att sedan växla. Problemet är att barnet har inte uppfattningen om att föräldern bara försvinner -så här länge- och kommer tillbaka sedan. Just detta gör barn otrygga och det är lätt för dom att känna sig övergivna. Upprepa den känslan och det kommer inget gott ur. Det är faktiskt psykisk misshandel att låta ett barn få uppleva att bli övergiven gång på gång av någon som den är hårt knuten till.
Det går faktiskt att dela upp umgänge även för små barn om båda föräldrarna bara har viljan att samarbeta. I sådant läge kan:

1 Ena föräldern hämta upp barnet på bestämda dagar och ta med hem för att umgås för att lämna lagom så barnet kan varva ner för att sova.

2 Föräldrarna kan umgås och hälsa på hos varandra så barnet får tillgång till båda föräldrarna samtidigt.

Tillgänglighet är inte samma sa som att bo en här och en där. Det viktigast för barnet är att ha sina föräldrar TILLGÄNGLIGA när barnet behöver dom. Det innebär att tillgängligheten är något som är båda föräldrars ansvar att det löper på bra. Tyvärr så händer det att någon eller tom båda föräldrarna inte fixar just den biten.

Runt 2½-3 års ålder brukar barnen börja få en god uppfattning av igår, idag och imorgon. Då är dom redo att sova annanstans under tre dagar eller tom växla var tredje dag. Det viktiga är inte att dom förstår orden utan har fått in känslan för när det inträffar.
Barns tidsuppfattning är mycket långsammare och är inte samma som hos vuxna så vuxna måste ta det i hänsyn till när man bestämmer hur det skall vara. Jag skulle vilja säga att barn har ett tunnelseende när det gäller uppfattning av tid precis på samma sätt som dom har det när dom uppfattar proportioner övrigt.

 

[Görel]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Tack för att du förtydligar det jag menar!

 

[Adorno]

Sv: hejsan! nu behöver ja goda råd och "tips" ang pappan..

Om du har den minsta aning om hur en hjärna hos ett barn under tre år fungerar så bör du förstå vad Görel menar med misshandel.

Hej, hallå, sakta i backarna!

Jag vänder mig mot att barn beskrivs som universella varelser med ett och samma behov. Det är utgångspunkten i forskning, att kategorisera, annars skulle det bli svårt att få fram ett resultat. MEN, vad jag menar är att man inte ska tro att det är hugget i sten att det förhåller sig på ett visst sätt, köra på det, och inte se möjligheterna.

Visst, det ultimata är att barn får ta del av BÅDA sina föräldrar, det är väl alla ense om. Men att prompt utgå från "så här funkar hjärnan på ett barn under tre år"...

Nä, jag gillar inte heller att kalla det barnmisshandel när man utgår ifrån att ett barn ska få ha båda sina föräldrar. Och att utesluta ena föräldern(oftast mannen) bygger verkligen inga bra förutsättningar inför framtiden.