Ja man kan ha flera olika områden. Jag hade ju förskola, fritidshem, och sedan en förskola som låg ett stenkast bort också, sedan bytte jag till eftermiddag och hade skola, fritidshem och bibliotek. Visserligen samma område, men ändå, mamma som var min kollega hade idrottshall och fritidshem som låg i anslutning till det, och städade där på morgonen.
Fast många av oss är det. Och tycker att den attityden är som att det är okej att skratta åt oss är riktigt trist och jämförbar med att ha fördomar mot människor utifrån varifrån de kommer.
Och det är ju rejält trist.
Jag minns när jag jobbade som städerska, precis innan jag skulle sluta och flytta till Oxelösund, så hade cheferna börjat tröttna på att mitt område (förskola, fritidshem, skola och bibliotek) var det enda där städpersonalen INTE fick städa medan aktivieteter pågick, för det ansågs störande att se städerskan. Vi skulle egentligen börja städa 15.30 när allt var slut för dagen, men sedan några år tillbaka hade vi lyckats få fram tiden till 12.30 OM det var möjligt att komma till. Så en jobbade 12.30-17 och en 17-21.30. På alla andra ställen städades lokalerna dagtid när det fanns personal och elever på plats. Vad jag förstår är det ändrat till så även på mitt gamla ställe
Vissa i personalen hälsade aldrig någonsin, andra hälsade alltid och var mycket vänliga. Det är det senare som gjorde att man orkade med lite mer när det var tungt.
)Jag har varit 20 år på samma ställe, ett äldreboende. Här är man verkligen en i gänget, och är det nån som undrar nåt, så är det "fråga Movi, hon vet". Alla hälsar, pratar, skrattar, fikar, man är aldrig i vägen, och även dom boende gillar när man kommer, det blir en trevlig pratstund. . Eller ja man vet efter 20 år hur man lägger upp städningen för att störa minst i verksamheten.
) sa vi kunde ga rakt fram pa trotoaren utan att ga ner pa gatan eller i cykelfilen.Jag körde med livrem och hängslen. Jag fixade först ett nationellt ID när de var billiga och de gick att få snabbare än ett pass och fixade sedan ett pass också
Ja på riktigt. Och cheferna hade jamsat med i alla år, antagligen för att kunden (kommunal skola, förskola osv) skulle välja kommunen för städning, men resten av kommunens område hade städning på morgon-förmiddag-dag. På mitt område hade de/kunden begärt mer och mer städning som inte ingick i offerten, men som vi skulle städa ändå (gratis, på samma tid som tiden som stod på usprungliga offert), det accepterades av vår chef för att hålla kunden nöjd och tyst. Mamma jobbade på mitt område före mig och tog området bredvid sedan och så tog jag hennes. Det första jag gjorde var att säga "Det ingår inte i den städningen ni har köpt, ni får be er chef om att köpa mer städning om ni vill ha det". Det blev lite liv men till slut började personalen förstå att mamma och hennes kollega hade alltså städat en massa extra gratis och stressat som fan för att hinna med OCH jobbat över obetalt vareviga dag. Inte mitt sätt att jobba sa jag för "så kul är det inte att städa att jag är redo att göra det gratis". Men efter en tid förstod de och var nöjda med min städning, Gud nåde däremot om vi fick en vikarie, det var ALLTID klagomål, de verkligen letade fel. Visst, inte lätt för vikarien alla gånger med det tighta schemat att hinna med, men, min chef ville egentligen inte vara chef över mitt område eftersom det var känt för att vara ett pain in the arse-område. Gnälliga personer där. För småsaker alltså, och ibland felaktiga saker.På riktigt!?
Jag kan ju förstå om man vill förlägga städning så att tiden i lokalerna blir så effektiv som möjligt (det kostar mer om städningen tar längre tid för att man måste pussla runt, osv), men jag kan ju tycka att det är tråkigt om ordinarie städpersonal aldrig är där när vi andra är där när de är en del av vår arbetsplats.
(Och vissa människor skulle nog tyvärr bete sig bättre om de faktiskt ser att någon annan måste plocka upp deras skit annars.
Hos oss har vi en "ansvarig städerska" som jobbar kontorstid och känner verksamheten. Den egentliga städningen sker dock på kvällstid, alla rum och skrivbord är ju belamrade på dagarna.
Jag var 9 år på samma. Vissa där hade samma syn på mig medan andra aldrig vande mig som en med samma människovärde som de. Jättemärkligt hur det är. Det var mer tydligt att jag var viktig för de som mötte mig dagtid, där jag passade på att smita in medan de hade rast eller liknande, där de såg mig i korridoren osv, jämfört med de som såg mig strax före stägning och så var det bra. Eller en stund i andra enden av korridoren nästa dag. Så ofta de inte ens hälsade. Vi kunde vara de enda, och så gick den personen förbi mig utan ett hej. Märkligt beteende.
Jättetrevlig!
