Hästmänniska

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Okej, det är alltså olika på olika forum fastän de ser nästan likadana ut. Jag körde på som jag gör på de andra. Tack igen för hjälpen.

 

[Invinciblestables]

Sv: Hästmänniska

Att personen TS skrev om klarar av att gå på krogen men inte ta hand om sin häst, kan jag, utifrån mina erfarenheter, se som depression och flykt från krav. Inte för att den personen vill skada sin häst utan för att den personen tappat allt rationellt beteende och behöver stöd att klara av att fatta beslut.

Har en vän som varit i en svår mental svacka och tappade mycket av sitt rationella beteende, beträffande både sig själv och omgivningen. Men detta gjorde åxå att förmågan att vara social och att delta och söka sig ut drabbades även den drastiskt. Så att gå på krogen är för mig en otänkbar situation i det läget, andra "flykt beteenden" ja, men inte detta!

Kicki

 

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Då ska du tänka på att en väns beteende efter sin kris, inte sätter normen på hur alla reagerar och ska reagera. Det finns alla varianter, som frisk kan det vara svårt att förstå, men om man utgår från att de flesta människor vill göra gott och rätt för sig, så hjälper det kanske att få ett annat synsätt.

Någon här i tråden har skrivit hur hästen blev räddningsplankan vid dennes depression. Visst kan det vara så, andra kanske söker sig till annat. Det kan vara så att kroglivet är kravlöst och det enda som hjälper. (inget jag själv skulle välja tror jag, men alla är olika) Vi vet inget om vad det är som fick denne person att gå i väggen, kanske var det för höga krav hemifrån? Det är inte rättvist att döma andra utifrån rykten, skvaller och "sanningar". Det bästa man kan göra är att fråga personen själv. Jag tycker att det skulle vara intressant att få veta hur en människa tänker som är utbränd men orkar gå på krogen. Lika intressant är det med utbrända människor som orkar sköta hästar. Vad är de utbrända ifrån? Det kan inte vara lika för alla.

 

[Shaggy]

Sv: Hästmänniska

Jag hoppas att du är det som ditt namn anger nämligen ett troll. Om du är allvarlig i att du anser det okej att säga att man mår psykiskt dåligt och därför skita i sin häst men ha ork till att gå på krogen så hoppas jag att du inte har häst. Om man mår tillräckligt bra för att gå på krogen så kan man se till att fixa någon annan som tar hand om hästen.
Sen skrev jag lite mer men insåg att det har inte andra än jag själv med att göra så jag gör ett kort tillägg med att jag har egen erfarnehet av att må riktigt dåligt och ha häst.

 

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Och du är lurvig, ovårdad och hårig som ditt namn antyder?
Varför personliga påhopp? Det är så roligt att se den panik som sprider sig för att alla inte har samma åsikt och håller varandra om ryggen.

"Om du är allvarlig i att du anser det okej att säga att man mår psykiskt dåligt och därför skita i sin häst men ha ork till att gå på krogen så hoppas jag att du inte har häst. Om man mår tillräckligt bra för att gå på krogen så kan man se till att fixa någon annan som tar hand om hästen." Men varför kan du inte förstå att alla följer samma mall? Att du anser dig vara talesman för alla som mår dåligt kan jag acceptera. Men inte dina åsikter om vad man kan och inte kan när man mår dåligt. Det är individuellt! Med din inställning skulle jag kunna säga t.ex att mår man tillräckligt bra för att ha häst när man är sjuk så ska man inte få någon ersättning när man är sjukskriven. Då borde man istället sälja hästen och jobba den tid man orkar...

 

[Shaggy]

Sv: Hästmänniska

Det jag är emot är att det går ut över hästen. Man får gärna gå på krogen och ha kul men då får man se till att någon annan tar hand om hästen. Köper man häst så är det ens förbannade plikt att se till att den har det bra. Om man inte klarar det själv skaffar man sig en medryttare, fodervärd, säljer, ställer på helinakordering eller avlivar. Hästar ska inte stå och långsamt törsta och svälta till döds i gammal dynga bara för att ägaren mår dåligt.
Jag har inte panik över att alla andra inte har samma åsikt som jag utan för att en totalt oskyldig och försvarslös häst inte har det bra.

 

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Har du enl läst mina tidigare inlägg? Jag har klart och tydligt skrivit att hon/han borde skaffa en medryttare, helinackordering, osv. Samt att hon/han borde få hjälp att göra detta om det är svårt att genomföra som sjuk. Så din kritik förstår jag inte alls.

 

[Welsh]

Sv: Hästmänniska

Då får jag som TS hoppa in och svara lite. Jag jobbar med människor som är dödssjuka och deras anhöriga som visar upp alla möjliga sätt på stress och press. Lite erfarenhet har jag trots allt
Att jag startade denna tråden var för att jag funderade lite över en situation som har berört mig illa. Att anmäla gör inte så mkt nytta och djuret far inte illa så länge det finns andra i det stallet som ser efter den.
Det som har varit intressant med allas inlägg är hur de ser på saken. Undrar hur många det är som skulle anmäla sina vänner? Nu är jag inte så bekant med människan i fråga men även jag skulle dra mig för att anmäla.
Om man struntar i att mocka någon gång må vara hänt men att sätta det i system, till en ganska skitig häst är inte okej i mina ögon.

Under mina år som hästägare har jag fått sett ett och annat som egentligen skulle anmälas. Har fått hem magra omusklade hästar som uppenbarligen itne fått den foderstat den behövde, övriga hästar hos den ägaren har varit runda och fina. Ska man anmäla i ett sådant fall? Jag har valt att ta hem hästen/hästarna till mig istället och pratat med djurinspektören i min kommun, informerat om att jag fått hem djuren , att övriga djur sett fina ut och att jag har täta veterinärkontakter om djuren. Har även skickat bilder på djuret ev haft ut inspektören.

Min undran är , hur gör man med människor som inte ser att de själva är på väg, eller kommit en bit på väg att vanvårda sina djur? De som inte tar till sig vad andra säjer? Som skyller ifrån sig på sjukdom/andra inte hjälper till osv?

Hur kan man som medhästägare hjälpa till utan att själv få dra för tungt lass? Ärligt talat, med 14 egna hästar och 4 barn samt heltidsjobb så skulle inte jag orka hjälpa till mer en enstaka gånger om det hände i mitt stall. Nu har jag turen av att ha stallkamrater som har egna skyddsnät omkring sig så man inte behöver vara orolig för dem.På sikt så kan en sådan person dra ner sina vänner en efter en om det inte går att få stopp på det hela. MEN HUR?

 

[chrysler]

Sv: Hästmänniska

Mitt 2:a inlägg blir det här!

Hur tänker ni? Har någon av er någonsin mått riktigt dåligt? Vet ni hur det är att inte orka med att ens klä sig på morgonen? Vem är ni att bedöma om en människa verkligen är sjuk eller bara lat? Om personen i fråga haft cancer, hade ni haft samma ilskna och hårda attityd då om skötsel och anmälan? Ta och väx upp flickor små, en dag kanske ni också drabbas av kris!

Så andra ska må dåligt för att en själv mår dåligt?
Har själv mått skit vissa perioder men då har jag skaffat folk som skött mina hästar, om amn bara tycker att hästarna kan stå i sin egen skit & bara behöver hö 2 ggr/dag tycker jag man kan inse att man är en dålig hästägare & göra sig av med hästen.

Nu vet ajg faktiskt folk som är katastrofala hästägare men inte alls mår dåligt eller är sjuka, de är faktiskt rent utsagt lata, de tvättar hellre bilen än motionerar hästen, de åker hellre på revy än lägger pengar på en passande sadel till hästen, de köper nya saker innan de ens betalt av hästen.
Såna människor är rent utsagt slarviga & lata, för att inte tala om att de har dålig moral.

Tyvärr finns människor som är sjuka, som dessa som samlar på hästar & har flera styckna utan att ta hand om dem, det blir ett tvång att fixa fler & fler hästar & de kan aldrig göra sig av med dem.De har mest troligt ngn form av tvångssyndrom.& visst är det många deprimerade som håller på med hästar men de jag vet låter inget gå ut över hästen för det.
Bara för att man är sjuk är det ingen anledning att missköta en häst.

 

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Nej, jag tycker absolut inte att andra ska behöva må dåligt bara för att hästägaren är sjuk. Men, det kan finnas saker som gör att hästägaren inte ser, inte kan förstå, inte klarar av att fatta beslut som handlar om hästen. Det krävs stöd och hjälp från medmänniskor i de fallen tycker jag. Men sen är det självklart så att om man verkligen försökt hjälpa men inte får hästägaren att förstå, så måste man till slut anmäla. Jag anser inte heller att det finns anledningar att man ska få vanvårda djur. Men likaväl inser jag att när man blir sjuk så kan saker inträffa som är helt obegripliga för andra. Kanske inser man inte ens att hästen far illa. Ska man inte försöka prata den hästägaren tillrätta innan man anmäler? Borde man inte försöka hjälpa till, själv eller genom att ordna någon annan, så att hästägaren kan behålla sin häst ett tag. Kanske är krisen ganska snabbt övergående och då skulle det vara för hemskt om hästägaren "vakar upp" och inser att hans/hennes bästa vän försvunnit.

 

[chrysler]

Sv: Hästmänniska

Vet inget fall hittills där det gått att bara tala med en hästägare, de behandlar inte djuren dåligt enligt dem själva, de tycker ju att de gör rätt & lyssnar då inte på en vanlig dödlig människa.
Det bästa är ju faktiskt att en inspektör kommer ut, de brukar ha mer respekt för dem, men så vet jag allt för många som fixar allt tills det är inspektion men när den är över fortsätter de som de gjort.
De tycker helt enkelt att djurskyddslagen är överdriven & onödig & att inspektörerna har fel

 

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Genast blev situationen lite annorlunda... Jag förstår att det är svårt att bara se på. Men det låter som om hästägaren fått en del chanser men vägrar/kan inte förändra situationen. Jag tror att jag då skulle säga till hästägaren att nu kan jag inte ge dig fler chanser. Din häst lider och du gör inget åt det. Jag kommer att göra en anmälan för du verkar inte längre förstå vad som krävs för att ha häst. Om du istället vill så kan jag försöka hjälpa dig att hitta någon medskötare så att vi kan få ordning i stallet igen och så att hästen mår bra. Valet är ditt, men jag väntar inte längre.

Att skylla på hur andra inte ställer upp är inte annat än en dålig ursäkt. Familjen och vännerna är inte de som köpt hästen. Den sjuke måste givetvis vara beredd att ta in hjälp utifrån om möjligheten ska finnas att kunna ha hästen kvar.

 

[lippan]

Sv: Hästmänniska

[---] utbrända människor som orkar sköta hästar. Vad är de utbrända ifrån?

Jag kan bara svara för mig, och jag drabbades av utmattningsdepression som till största delen handlade om mitt arbete (som elevassistent på gymnasiesärskola) men också pga min familjesituation.

Jag ville, så långt det var möjligt, undvika folk, och att gå på krogen hade (trots att det kanske är kravlöst ) inte passat mig.

Jag tycker det är skillnad på att vara i stallet och göra saker i min takt, i lugn och ro, mot att vara på jobbet där jag är tvungen att prestera något. Tydligen tyckte min läkare och FK också det, då jag inte hade några problem med att vara sjukskriven och ta hand om mina djur.

Hästarna var "kravlösa" på det sättet att de inte krävde, muntligen, att jag skulle göra vissa saker, det jag gjorde för dem handlade om det jag var skyldig att ge dem, nämligen den dagliga omvårdnaden de hade rätt till liksom jag gav mina barn den dagliga omvårdnaden de hade rätt till!

Obs! Det här är bara mina erfarenheter och synpunkter!
Jag lägger ingen värdering i vad andra tycker är rätt och riktigt.

 

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Okej, visst är det med all säkerhet ett känsligt ämne. Som att kritisera föräldrar för deras barnuppfostran osv. Men jag tror nog att man med rätt teknik kan komma rätt långt. Det gäller ofta att inte ge den andre annat än 2 alternativ. Då godtar många det alternativ som "kostar minst". Sen säger jag inte att det fungerar på alla. Men det kan vara värt en chans.

 

[lil-sis]

Sv: Hästmänniska

Jag tycker nog att man kan anmäla. Så att det kommer ut en inspektör och pratar med djurägaren för det kanske behövs att en officiell person kommer och diskuterar.

Det verkar som att det behövs någon form av väckarklocka av varianten atombomb

Svackor kan ju alla ha men de får inte bli så långvariga.

 

[Alliegator]

Sv: Hästmänniska

Låter som om det är du själv som har alldeles för mycket? Men jag skulle inte anmäla en stallkompis i första hand, en hjälpande hand - men sen också tala klarspråk.

 

[Welsh]

Sv: Hästmänniska

Låter som om det är du själv som har alldeles för mycket? Men jag skulle inte anmäla en stallkompis i första hand, en hjälpande hand - men sen också tala klarspråk.

Nejdå, 14 hästar är en baggis sommartid (ungdjur och avelsston)men inte om man skulle behöva ta hand om någon annans djur med. Nu behöver inte jag oroa mig för den aktuella hästen då den är någon annans stallchefs problem.

 

[Heulwen]

Sv: Hästmänniska



Med undantag av ditt första inlägg så är budskapet vettigt och iaf för mig lättfattat.

 

[lilltrolle]

Sv: Hästmänniska

Tack för det! Jag menade verkligen inget ont med det jag skrev först. Jag inser att det gäller att väga orden när man skriver här, det blir lätt missuppfattningar. Jag är väl en allt för tänkande människa, som oftast väger saker mot varandra och har svårt för förutfattade åsikter. Men jag inser att vi är olika, som sagt, jag ber om ursäkt om någon tagit illa vid sig. Det var inte avsikten!

 

[Invinciblestables]

Sv: Hästmänniska

Då ska du tänka på att en väns beteende efter sin kris, inte sätter normen på hur alla reagerar och ska reagera. Det finns alla varianter, som frisk kan det vara svårt att förstå, men om man utgår från att de flesta människor vill göra gott och rätt för sig, så hjälper det kanske att få ett annat synsätt.

Någon här i tråden har skrivit hur hästen blev räddningsplankan vid dennes depression. Visst kan det vara så, andra kanske söker sig till annat. Det kan vara så att kroglivet är kravlöst och det enda som hjälper. (inget jag själv skulle välja tror jag, men alla är olika) Vi vet inget om vad det är som fick denne person att gå i väggen, kanske var det för höga krav hemifrån? Det är inte rättvist att döma andra utifrån rykten, skvaller och "sanningar". Det bästa man kan göra är att fråga personen själv. Jag tycker att det skulle vara intressant att få veta hur en människa tänker som är utbränd men orkar gå på krogen. Lika intressant är det med utbrända människor som orkar sköta hästar. Vad är de utbrända ifrån? Det kan inte vara lika för alla.

Att en utbränd människa "orkar" sköta en häst ser jag inte som något konstigt! Även om man är slutkörd och låg så kan man ju trots det, just p.g.a. att man vet att hästen är i beroendeställning uppbåda ork att sköta basic. Man kan ju vara utbränd av olika orsaker, som t.ex. höga krav i sin arbetssituation och då är det just den livsstilen man inte orkar med.

Givetvis är min vän inte norm, men är nog inte alltför olik flertalet i liknande fall.

Kicki