Sv: Hästmänniska
Okej, tack för förklaringen!
Jag förstår dock inte hur skrivna ord kan få dessa reaktioner. Jag står fast vid att om jag själv skulle läsa mina ord högt så skulle du kunna höra att det inte fanns ilska eller att jag var nedlåtande. Att våga skriva och ifrågasätta behöver inte jämställas med ilska, jag är nyfiken på hur endel här tänker när de kritiserar en människa som är sjuk. Visst har du och alla andra (inklusive mig) rätten att göra din egen tolkning, den får stå för dig. Tror inte att en träff med dig skulle tillföra så mycket intressant för mig heller tyvärr. Jag ger inte mycket för människor som inte lämnar utrymme för dem som väljer att stå utanför den inbördes beundran som verkar finnas här ibland. Jag har följt många diskussioner här det senaste året och sett hur man behandlar varandra och andra.
Jag har svårt för hur det ibland diskuteras om blandrashundar, att de inte är lika värdefulla osv. Hästar och deras skötsel verkar vara rätt infekterat också. Att vissa i tråden struntar i mockningen en dag då och då är helt okej verkar det som, för det händer ju så sällan. Där ställer jag mig helt frågande, om man nu är frisk och valt att skaffa häst så kan man inte välja bort det ansvar som hästen för med sig. Vill man slappa en dag får man be någon annan om hjälp! Jag förstår inte alls hur man kan tycka att det är acceptabelt att vara lat, men att den som är sjuk ska inte ha rätten att göra någonting om den personen inte klarar av att ta hand om sin häst.
Jag tror att ni missförstod anledningen till mitt inlägg. Självklart anser jag att de regler som finns ska följas, man måste ta hand om sina djur! Men, den som hamnar i kris kanske inte är rationell och kapabel att fatta beslut och klara av sitt ansvar. Då skulle jag önska att det klev fram lite fler hjältar som utan att döma, ställde upp och tog tag i situationen. Men anmälningar kommer man inte alltid så långt. Visst är det ett måste om en ägare missköter sig totalt och vägrar ändra på sig trots påstötningar. Men som jag skrev tidigare, så kunde man försöka hjälpa att hitta alternativa lösningar innan man anmäler. Sen skulle jag inte kunna se på hur hästen far illa utan att omgående ta en diskussion med ägaren. Jag skulle försöka motivera ägaren och hjälpa till att söka medryttare, helinackordering eller att ordna så hästen får bli sällskap någon annanstans under den jobbigaste tiden. Det borde finnas lösningar och vilja att hjälpa tycker jag.
Jag kan inte ge mig själv rätten att kritisera en annan människas reaktioner under en kris. Hur jag än tror att jag skulle reagera om samma sak hände mig, är just bara vad jag tror. Inte förrän den dagen det händer får jag facit i hand. Att personen TS skrev om klarar av att gå på krogen men inte ta hand om sin häst, kan jag, utifrån mina erfarenheter, se som depression och flykt från krav. Inte för att den personen vill skada sin häst utan för att den personen tappat allt rationellt beteende och behöver stöd att klara av att fatta beslut.
