Marvin
Trådstartare
Min foderhäst är trevlig och stabil att rida, han hänger med på de flesta påhitt jag får för mig. Men liksom utan gnista. Han liksom bara: Jaha.
Vi tränar hoppning en gång i veckan, det har gått jättemycket framåt och har gått från att hasa oss över 40 cm-hinder i december till att hoppa 1 m- 1.10 på träning. Men driver jag inte så hoppar han inte. Han suger inte tag i hinderna utan bara: Jaha, ett hinder.
I dressyren har jag efter mycket, mycket jobb fått en häst som nu söker ärligt stöd på bettet, kommit upp sig med framdelen och fått ett bättre och mer aktivt steg. Men ingen gnista. Idag fick jag nästan spader när jag upptäckte att han stannade så fort jag slutade driva. Jaha, är det paus nu.
Ute på terrängbanan var det lite mer fart i honom, men han var fortfarande lite flegmatisk.
Vi rider ut och cantrar, och han galopperar på så länge jag driver, men inte mer. Ibland måste jag sätta mig ner och driva, för han försöker sakta av när jag står i lätt sits. En eller två gånger har han blivit pigg och dragit iväg lite, båda gångerna på hemväg över snötäckta fält.
Å andra sidan har jag inte alls känslan av att han tycker att det vi gör är tråkigt på något sätt, han har alltid öronen framåt. Och det är ju skönt på sitt sätt med en häst som inte exploderar för minsta lilla. Men alltså, hallå?? Lite egen framåtvilja hade ju inte skadat!
Vi tränar hoppning en gång i veckan, det har gått jättemycket framåt och har gått från att hasa oss över 40 cm-hinder i december till att hoppa 1 m- 1.10 på träning. Men driver jag inte så hoppar han inte. Han suger inte tag i hinderna utan bara: Jaha, ett hinder.
I dressyren har jag efter mycket, mycket jobb fått en häst som nu söker ärligt stöd på bettet, kommit upp sig med framdelen och fått ett bättre och mer aktivt steg. Men ingen gnista. Idag fick jag nästan spader när jag upptäckte att han stannade så fort jag slutade driva. Jaha, är det paus nu.
Ute på terrängbanan var det lite mer fart i honom, men han var fortfarande lite flegmatisk.
Vi rider ut och cantrar, och han galopperar på så länge jag driver, men inte mer. Ibland måste jag sätta mig ner och driva, för han försöker sakta av när jag står i lätt sits. En eller två gånger har han blivit pigg och dragit iväg lite, båda gångerna på hemväg över snötäckta fält.
Å andra sidan har jag inte alls känslan av att han tycker att det vi gör är tråkigt på något sätt, han har alltid öronen framåt. Och det är ju skönt på sitt sätt med en häst som inte exploderar för minsta lilla. Men alltså, hallå?? Lite egen framåtvilja hade ju inte skadat!