Häst som tagit över (långt)

[Sirisiri]

För ca en vecka sedan kom det en ny häst till stallet. Hästen var ett imulsköp, inget hästöp var planerat. Vederbörande hade sett en annons på väg till en ”semester”, hästen fanns i närheten, så hon åkte dit och provred och skrev på papperna samma dag (utan att hennes man eller övriga familj vet något ). Dagen efter ringer hon till våra stallägare och säger att de kommer med en häst. Ingen stallplats finns ledig, bara bete finns. Hästen kommer en vecka senare och den verkar rätt lugn, trots att den kommit till ett nytt ställe. Men det var nog bara chocken efter den långa resan.

Nu har hästen varit här i drygt en vecka och den har tagit över totalt. Han är 21 år, gått msv hoppning och har under de sista åren stått på ett ridcenter/ridläger i södra Sverige, som är under avveckling. Man tycker att en sådan häst ska vara lätthanterlig och väluppfostrad, men han struntar totalt i sin nya ägare! Den nya ägaren är inte så hästvan tyvärr och det märker ju hästen.

När hon leder den plöjer den bara, hon får inte stopp på den. Den svänger inte runt när hon ska stänga grinden efter sig utan bara plöjer på så nån annan får stänga. Hon far efter som en vante. Det tar minst en kvart att fånga den i hagen. Står absolut inte stilla vid uppsittning. Den småstegrar, försöker vända (hm… känner igen varningstecknen… )när hon rider. Dessutom gnäggar/skriker den helt hysteriskt hela tiden så fort den är själv. När bakhovarna kratsas kickar den rakt ut bara. Hårt, inga ”hot” alltså. När hon vill flytta på den får hon trycka allt vad hon orkar på den, eftersom den ignorerar henne totalt.

Även om nya ägaren inte sagt det rakt ut, så märker jag att hon är förtvivlad. Hon vet inte vad hon ska ta sig till och har sagt åt mig att jag gärna får komma med tips och råd och så. Jag har ju haft en del duster med min egen lilla tok (som är en ängel i jämförlelse med denna!), men han är liten (155 cm) och dessutom känner jag honom utan och innan. Den nya hästen är över 170 cm (betydligt högre än mig) och dessutom vill jag inte befatta mig med någon annans häst. Jag kan bara råda henne att vara så bestämd som möjligt och inte tillåta att han gör på det där viset.

Igår skulle hon rida ut för första gången. Själv! Vi har en del läskiga broar utan räcken man måste rida över och undrade lite försiktigt om det var så lämpligt att rida ut själv första gången. Det var lugnt sa hon. Jag var egentligen på väg hem, men var bara tvungen att se så att hon kom tillbaka helskinnad. Under tiden jag väntade kom hennes man och frågade efter henne. ”Är hon inte riktigt klok!?!?” frågade han när jag berättade att hon ridit ut själv. Tack och lov gick det bra, hästen hade bara småstegrat lite vid broarna.

Det här är väl inte så mycket att svara på, men jag behövde skriva av mig… Jag blir helt kallsvettig av sånt här… Det drabbar ju oss andra också. Jag hade min häst på stallgången och den nya plöjde nästan in honom eftersom hon inte fick stopp på den… Jag har ingen aning om hur de två är mot varandra eftersom de inte går i samma hage.

Jag fasar bara för att des ska bli ännu värre...

 

[fejko]

Gamla hästar kan vara riktiga rävar, de vet precis hur de ska göra för att ta kommandot över en lite velig och osäker ryttare (speciellt om de dessutom gått på ridskola). Vad man ska göra? Som jag ser det finns det tre alternativ:

1)Prata med säljarna och försöka få köpet att gå tillbaka.

2) Sälja hästen själv (kanske lite taskigt då hästen riskerar att bli en vandringspokal) eller i värsta fall ta bort den om ingen lämplig köpare uppenbarar sig.

3) Skaffa en kunnig medryttare som hon kan få lite hjälp av. Det finns ju många duktiga ryttare som inte har råd att skaffa egen häst.

 

[Egot]

Han har bara varit där en dryg vecka - kanske behöver han mer tid att landa. Hon kanske skulle nöja sig med att hantera honom från marken ett tag?

 

[Sirisiri]

Nu tror jag inte att hon vill ge upp efter bara en dryg vecka. Däremot tror jag att hon överskattar sin egen förmåga lite och det känns lite farligt.

Det jag tycker verkar konstigt är att hästen inte klarar av att vara själv. Ute i skogen hade det gått bra, men ser han andra hästar plöjer han dit, skrikgnäggar och blir helt okontaktbar. En häst som tävlat msv borde ju vara van vid olika miljöer och situationer, även om den gått på ridskola några år.

Det är bara att hoppas på att hon tar hjälp av någon kunnig person och inte bara av tjejerna i stallet. Jag vet ju själv vilka problem jag hade med min häst som bara stegrade i vintras och då var han ju inte ens i närheten så bökig vid övrig hantering som den här. Jag vill inte att någon annan ska behöva uppleva samma sak när man så tydligt ser varningstecken. Jag är dock inte den som frivilligt sätter mig upp på en sån här, ny, 170 cm-häst och tar en kamp...

 

[Sirisiri]

Det är jättesvårt att "lägga sig i"... Det känns som att jag redan gjort det alldeles för mycket, även om hon sa att hon ville ha råd. Jag är ju långt ifrån en expert, utan vet bara hur jag gjorde med min häst.

Jag ska beskåda dom på avstånd lite, innan jag säger något mer, tror jag...

 

[fejko]

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med att lämna den ensam, men jag kan tex inte lämna min ena häst ensam i hagen medan jag rider ut med den andra. Då blir han hysterisk och springer omkring som en stolle och gnäggar. Jag föredrar att lämna honom i boxen eftersom jag inte vill att han ska skada sig. Hästar är ju flockdjur och det får man väl i viss mån respektera.

Men naturligvis ska hästen respektera ryttaren i första hand och inte fjanta iväg efter andra hästar när man rider eller håller på med den.

Bara för att en häst är 1.70 behöver den inte vara farlig. Jag har en på 1.69 och en på 1.72 och de är jättesnälla (iaf den ena ) En häst på 1.55 kan vara nog så farlig om den inte går att hantera

 

[kopparberg]

Skulle tro att säljarna sitter och gnuggar händerna och är glada över att vara av med hästen...

För knappast att den fungerat i verksamheten hos säljaren! Nog för att en ny ägare kan få problem som den förra inte hade, men inte SÅ fort!
Hon är ju helt klart pålurad hästen!

Antingen har den skitont ngnstans, och har ridits ändå hos säljaren så den till slut flippar ur pga smärta.
Är den veterinärbesiktigad? För i så fall kan man ju utesluta att den har så ont. Inte veterinärbesiktigad = jag skulle göra det.

Då återstår ju bara att den var likadan hos säljaren.
Den hade ju stått på ett "center" sa du? Försök hitta ngn som varit där som kan "vittna" om hur hästen var där.
Det bästa är ju att ringa säljarna direkt, men säger de klassikern "så har den aaaaldrig gjort förut", så försök hitta ngn annan som sett hästen i verksamheten.
Så gjorde jag en gång när en vän blivit pålurad en fullkomligt livsfarlig häst. Luskade reda på hästens "historia" genom andra som sett den alltså.

 

[Sirisiri]

Med ensam menar jag att den är själv inne i stallet medan man gör iordning den, alltså inte HELT själv. Även om hästar är flockdjur så ska man inte behöva ha sällskap till den hela tiden. Att kunna vara i stallet själv när det är nödvändigt samt att kunna rida ut själv ser jag som baskrav. (Och nödvändigt om man står i ett litet stall.)

Det är klart att 170-hästar kan vara betydligt mer lätthanterliga än 155-hästar. Jag menar bara att jag inte är så stor själv och att jag har mer att sätta emot när min lilla plutt krånglar än om en sån där bjässe gör det. Sen är jag lite feg också, så en ny häst som dessutom är jättestor känns 10 ggr farligare än när min krånglde som mest.

 

[Sirisiri]

Det här ricentret håller på att avvecklas och de har sålt ut alla hästar utom några som är kvar. Redan där klingade det varningsklockor för mig! Iofs var den gammal, men välutbildad. Borde kunna vara en perfekt läromästare. 14 000 kr är rätt billigt. Jag sökte på hästens namn (ovanligt) på Google och fick fram både annonsen i Ridsport och bilder på den från ridcentret.

Jag tycker inte heller att en häst ska börja krångla så fort. För mig tog det flera månader innan problemen började.

Jag vet faktiskt inte om den är vet.besiktad. Med tanke på köparens okunskap om hästar har jag svårt att tro det faktiskt. Hovarna är väldigt långa och trasiga och dessutom går den utan skor. Men säljaren har sagt att den är snäll att sko, så man kan väl hoppas på det... (Varningsklockorna ringer igen!)

Jag hittade en hemsida till en tjej som varit på ridläger där. Tänkte nästan fråga henne. Hittade dock ingen mailadress. Dessutom känns det lite fel att luska i någon annans häst, även om jag bara vill väl.

 

[Tassetass]

Du skriver att såna hästar borde vara lätthanterliga och hästar ska inte krångla så fort osv. Att hästen beter sig som den gör har inget med hur HÄSTEN är, utan det är en direkt reaktion på hur ägaren är. Man blir som man umgås, och hästar som umgås med okunniga, osäkra och kanske allmänt otrevliga ägare tenderar att bli därefter. Ju smartare häst - desto fortare reagerar den.

Ta ett allvarligt snack med ägaren och säg precis vad du sagt här. Situationen är som du själv säger ohållbar, och det är ALLTID hästarna som får ta smällen till slut. Det här är ingen tid att vara diplomat, så väl hästens välmående som människans fortsatta leverne kan vara i fara.

 

[Sirisiri]

I de flesta fall jag har hört talas om har hästarna börjat testa när de känner sig hemma på nya stället, vilket kan ta ett tag. Men sedan beror det naturligtvis mest på hur ryttare och häst passar ihop. Detta verkar vara en väldigt självsäker häst som gärna testar gränserna och ryttaren är väldigt ovan. Då snabbas "processen" med all säkerhet på än om hon hade varit mer van.

Det är hela hennes sätt att hantera hästen som gör att det inte funkar. När den plöjer iväg hänger hon bara med och går framför liksom och försöker stoppa hästen med baken mot hästens bog. Det funkar inte... Jag skulle tippa på att hennes kunskaper/erfarenhet motsvarar ca 1 år på ridskola. Mer är det inte. Hon är vuxen och det är ju omöjligt för en annan att säga rakt ut att hästen nog är för svår och att hon borde göra sig av med den innan det blir ännu värre. Det får man lägga fram lite fint isåfall. Men jag tror att hon inser ganska snart... Hoppas jag iaf.

 

[Poetry_princess]

1 år på ridskola??! Jag som trodde JAG var oerfaren efter 9 år på ridskola (och dessutom en del privathästar)...

Jag förstår inte hur man kan komma på tanken att skaffa en häst efter så kort tid. Vad tänker människor med??

 

[Sirisiri]

Jag känner mig extremt handfallen ibland trots 18 års rid/hästvana!

Jag vet inte hur mycket vana hon har, men hon hade tydligen en häst för några år sedan, men bara under ett halvår. Hon sålde den när det blev höst. Då stod hon i det här stallet, men det var innan min tid. Vissa källor säger iaf att hon i princip började med hästar i och med det, medan andra källor säger att hon haft ytterligare någon häst ännu tidigare. Vad jag kan se av hennes ridning och hantering av hästen så har hon iaf väldigt lite erfarenhet.

 

[Sonita]

Problemet när man bara rider på ridskola, är att man inte alltid får lära sig rida svårare hästar. Jag säger inte att ALLA ridskolehästar är snälla, men en stor del av dem. Får man inte erfarenheten av "problem" så är det svårt. Man måste lära sig hantera svåra situationer. Och den är en av de anledningarna att jag inte köpt en häst.

 

[Jippiehorse]

Re: \"prov\" i stallet

På våran ridlektion skulle vi göra typ ett "prov" maria våran ridlärare hade gett mig en häst som är rätt bongsyrig jag gick in på ridbanan med hästen hoppade upp och börgade skritta efter ung.4 varv tar jag tyglarna och hon sa att jag skulle börga i kort trav efter 1varv sa hon skritt sedan skrittade jag en stund jag börgade trva och vända snett igenom hav vill bara in i ridbanan men jag försökte det var hårt sedan efter en stund galopp driver mot hindret han klarade det "vi" jag fick bra betyg min kompis fick en häst som bockade och sparkade bakut hon fick rätt bra med Denna onsdag är det hoppning

 

[Sirisiri]

Jag har ju provat på både ridskolelivet och "privatlivet". Fördelen med en egen häst är ju helt klart att man kan välja den som passar en bäst, både temperament och utbildningsståndpunkt. Man får också mycket bättre känsla i ridningen eftersom man känner hästen så bra och man utvecklas tillsammans. Nackdelen är ju att man sällan sitter på någon annan häst. På ridskolan får man ju prova på alla möjliga olika hästar, men de är sällan så välridna som en egen häst blir. De kan ju mkt saker kanske, men är stela och ganska svåra att rida i form. Med egen häst är det mycket jobb med att hålla hästen välriden, speciellt om man inte är någon superryttare. Det går inte att bara rida på helgen, som min svärmor tyckte att jag skulle göra när jag hade mycket på jobbet.

Sen är det ju så också att hästar testar. Det ligger i deras natur att testa gränser. Men det är ju övergående om man lyckas vinna över hästen. Min häst testade mig tills fan avlöste mig... Nu är allt frid och fröjd, han gör allt jag ber om och det är aldrig några problem längre. Men det kostade mig många tårar, sömnlösa nätter och funderingar på att sälja osv. Att köpa häst var det bästa jag nånsin gjort. Men det tar tid och kostar pengar. Om jag inte var så inställd på att träna, skulle jag inte ha köpt någon.

 

[Dimmans_Elaine]

Jag känner igen detta beteendet. Såhär gjorde lilla damen också när hon kom. Men då var hon just fyllda 4 och ohanterad. Hon får väl prata med de förra ägarna om han brukade bete sig sådär.Men det är väl bara att kämpa på.

 

[Yrja]

Hem kan göra stort intryck på hästar. Min älskade favorit på ridskolan var en sån häst som aldrig gjorde en fluga förnär. Nu har jag fått veta att där han köptes ifrån var han stallets fasa - han högg, sparkade, tjurade jämt, var svårriden. Kan tillägga att jag var med ända från att den här hästen kom till våran ridskola tills han pensionerades.
Jag såg honom(under de 6-7åren han stod där) inte lägga bak öronen en enda gång mot varken djur eller människor. Och då ska sägas att jag red honom så ofta jag fick efter som att han blev min ögonsten ganska tidigt - och förblevd det. På den korta tiden som det tog att transportera honom från sitt gamla hem till vår ridskola blev han "en annan häst". Trivsel är viktigt.

Så även om "eran häst" inte funkar nu så kan han mycket väl ha fungerat hos förra ägaren.

Jag har även erfarenhet av hästar som plöjer - dock var det en ungfjording, dvs. något mindre, och det var inte att leka med. Man hade inte mycket att säga till om där, och ändå var hon långt ifrån så stark(och stor) som den hästen du pratar om. Det gällde att öva upp respekt och uppmärksamheten på andra ställen, där man hade mer kontroll.

Det viktigaste är nog, tror jag, att visa den här hästen att man bryr sig och inte tillåter vad som helst. Att man lyssnar. Och att man aldrig är agressiv.

Det lättaste sättet att få "kontakt" med en häst som inte visar någon uppmärksamhet är att ta ner nivån på hästens nivå. Om en kines pratar oavbrutet med dig hela tiden på kinesiska, och inte låter dig prata - och inte verkar märka när du försöker förklara - så stänger du tillslut av.
Om allt då blir stilla, lugnt och kinesen säger något på svenska så blir du överlycklig och börjar genast lyssna på kinesen igen. hehe, nu börjar det låta riktigt konstigt.

Samma sak kan man göra med hästen.
Gå in i ett inhägnat område där det inte är en massa andra hästar och folk, eller annat som kan störa. Sen släpper du hästen och betraktar den. Läs kroppsspråket och vänta på avstånd. Sedan försöker du att säga något till hästen på hans språk. Du kan börja med att röra dig i hans närhet, prova positioner och betrakta reaktionerna. Visa att du lyssnar på honom. Hästen kommer att reagera på dig till slut och bli intresserad av det du gör. Jag har flera gånger varit med om att hästen plötsligt börjat följa mig och sedan väntat på att bli inbjuden. DÅ har man funnit hästen - då är den villig att lyssna.

 

[Sirisiri]

Jag tror absolut inte att denna häst är omöjlig på något vis. Problemet är att den är för svår för sin ägare i kombination med att ägaren troligen inte har någon lust att lägga ner så mkt tid på den. Hon kom hastigt och lustigt på att en häst skulle nog vara kul att ha. Hon är en, vad jag kallar, skogsryttare som kommer att visa sig i stallet ett par ggr i veckan så länge hästen går på bete. Sist sålde hon hästen när det blev höst och mockning varje dag.

 

[Yrja]

Hm.. ja en sån person kanske inte skulle ha häst. Jag tycker väldigt synd om den kusen som kanske kommer att skickas vidare till ännu en oseriös människa. 21-åringar är inte så lätta att bli av med, speciellt inte om de inte är lätthanterliga.

Det bästa du kan göra kanske är att hjälpa henne hitta en bra köpare.