Häst som nafsar

[Magiana]

@Magiana jag har avsett med mina svar att du nog behöver hjälp med någon som förklarar och visar dig ytterligare osv. Som reflekterat tidigare så kanske fler kan förklara här på forumet .

Jo, jag förstod det, men har ingen som kan visa. Sen vet jag ju det här med tryck och eftergift, position mot hästen och vilken energi man signalerar, men kunde inte på rak arm komma på någon praktisk tillämpning här.

 

[mackan]

Jo, jag förstod det, men har ingen som kan visa. Sen vet jag ju det här med tryck och eftergift, position mot hästen och vilken energi man signalerar, men kunde inte på rak arm komma på någon praktisk tillämpning här.

Tror vi bor rätt långt ifrån varandra annars hade jag gärna visat

 

[_Zacke_]

Jag har ingen aning om hur man löser det då min 5 årige valack tuggar på allt och alla. Jag har börjat ge upp och inser att han är ytterst oral. Han VET att han inte får tugga men han kan inte låta bli. Det syns så oerhört tydligt i hans blicka att nu. Värst är han om han är lite uppspelt av förväntan, har överskottsenergi eller är mentalt trött.
Han gör det inte på jävelskap utan det slår liksom över och så ser han skyldig ut för han vet ju så väl att han inte får.
Det här började redan då han var föl och åt upp systers svans och bar runt pinnar i hagen. Det har fortsatt med att han tuggar på grimmor, grimmskaft, kläder påsar osv osv i all oändlighet. Ibland bara skrattar jag så jag håller på att kissa på mig. Jag och en vän var ute och red och plötsligt från ingenstans så lyser ögonen till han öppnar käften på vid gavel och går fram till mig från 1 m håll med spetsade öron och ska ta ta tag i mitt ben. Att det inte sprang hem två lösa hästar den gången är för mig en gåta (nej han fick inte tag i mig jag sa ifrån mellan skratten). Notera att det inte finns något ont i honom alls han är bara oerhört oral.

Det där låter exakt som min! Han ska stoppa allt i munnen, oftast kläder(dragkedjor, jackkragar och olika flärpar, även grimskaftet när vi går). Han visar aldrig att han är ute efter att bita utan bara tugga/suga fast på kläderna. Men man är ju ändå lite rädd att hamna i mellan och råka få ett nyp han vet också att han inte får. När han snörper ihop mulen, då vet man att det är pågång och han är riktigt sugen på att tugga på nått har inte lyckats få det ur honom värst blir det när han är nervös eller ivrig på något.

 

[Angel]

Jag har haft två som dragit i kläderna på folk. Den första var hingst och han hade det som ett sorts överslagsbeteende vid stress och hormonpåslag att nafsa i luften eller dra i saker han kom åt. Absolut inget elakt men inte någonting önskvärt från min sida. Det gick över när han blev äldre och varit ute mer så han blev mer avslappnad. Visst att man fick säga åt honom ofta i början men att komma till rätta med överslagsbeteenden är ungefär lika svårt som att få någon att sluta bita på naglarna så det växte nog bort snarare när han blev lugnare än att vi tränade bort det.

Den andra är ett sto som alltid varit väldigt pillig. Drar ner allt hon kommer åt utanför boxen och drar i kläder på folk när hon har tråkigt eller tycker man gör saker för långsamt. Dock har hon alltid varit väldigt noga med att det bara är kläder och inte hud hon försöker komma åt. Hon förstår helt klart skillnaden. Det har också blivit bättre nu när hon är äldre men hon kan fortfarande spana in elastiska snoddar folk har på jackorna och sen vid rätt tillfälle dra i dom så dom snärtar tillbaka på människan. Den hästen är dock lite speciell så hon har fått hålla på att pilla med förbestämda saker som borstar eller lite hö i ett nät eftersom alternativet var att hon skrapade med benen eller på annat sätt höll på att krypa ur skinnet. Om hästar kan ha någon form av adhd så är hon nog ett bra exempel. Jättesnäll men klarar inte av att stå still och vara sysslolös. Dock försvinner pilligheten så fort hon får röra på sig så där har vi inte haft några problem.

 

[Magnum]

Det där låter exakt som min! Han ska stoppa allt i munnen, oftast kläder(dragkedjor, jackkragar och olika flärpar, även grimskaftet när vi går). Han visar aldrig att han är ute efter att bita utan bara tugga/suga fast på kläderna. Men man är ju ändå lite rädd att hamna i mellan och råka få ett nyp han vet också att han inte får. När han snörper ihop mulen, då vet man att det är pågång och han är riktigt sugen på att tugga på nått har inte lyckats få det ur honom värst blir det när han är nervös eller ivrig på något.

Snörper på munnen exakt så gjorde min också!
I över sexton år var det ögon i nacken och löjligt konsekvent hantering. Dagligen. Tog chansen så fort den kom, den som var inkonsekvent gjorde han som han ville med.
Han var alltid den som startade lek. Gärna med munnen då

Han blev 25, ränderna gick aldrig ur, kan man väl säga

 

[avslutat medlemskap]

Jag har ingen aning om hur man löser det då min 5 årige valack tuggar på allt och alla. Jag har börjat ge upp och inser att han är ytterst oral. Han VET att han inte får tugga men han kan inte låta bli. Det syns så oerhört tydligt i hans blicka att nu. Värst är han om han är lite uppspelt av förväntan, har överskottsenergi eller är mentalt trött.
Han gör det inte på jävelskap utan det slår liksom över och så ser han skyldig ut för han vet ju så väl att han inte får.
Det här började redan då han var föl och åt upp systers svans och bar runt pinnar i hagen. Det har fortsatt med att han tuggar på grimmor, grimmskaft, kläder påsar osv osv i all oändlighet. Ibland bara skrattar jag så jag håller på att kissa på mig. Jag och en vän var ute och red och plötsligt från ingenstans så lyser ögonen till han öppnar käften på vid gavel och går fram till mig från 1 m håll med spetsade öron och ska ta ta tag i mitt ben. Att det inte sprang hem två lösa hästar den gången är för mig en gåta (nej han fick inte tag i mig jag sa ifrån mellan skratten). Notera att det inte finns något ont i honom alls han är bara oerhört oral.

Min gamla Madam var likadan men det var bara mig hon tuggade på, vi busade och retades alltjämt så det var liksom helt okej från bådas sida att leka, retas och busa med varann eftersom det ju aldrig skadade någon.
Grannens arab går och tuggar på mig också och "hugger" mig i ryggen om jag håller i snöret och han går bakom och likadant där, det är helt okej och vi busar också.

Förresten så brukar hundar också, även helt okända, tugga lite på mig och vill gärna hålla handen och jag tycker inte det är ett dugg konstigt, det har alltid varit så, men hundarnas mattar och hussar brukar se ut som frågetecken då dom aldrig sett det förr så jag tror att jag har en osynlig skylt där det står "tugga gärna här".

 

[Magiana]

Idag har jag varit ute på promenad igen med lille lurv och jag tror att han antingen är tankeläsare eller så har han läst den här tråden .

När vi gick bortåt och mötte en bil så var jag tvungen att flytta honom ut mot vägkanten och då högg han och fick tag i min jacka, men i övrigt har han skött sig jättebra. Han gick lite snett bakom mig hela vägen. När vi stod still och väntade in shettisen som hängde med på turen så tuggade han på grimskaftet och inte på mig. Några gånger har jag fått påminna honom om sakernas ordning och så har han brallat lite, men det var stor skillnad mot i förrgår. Själv vet jag inte riktigt hur det gick till för jag kan inte se att jag gjort så stora förändringar i mitt sätt. Kanske att jag ändrat min inställning?

Hur som helst så var han ett snällt djur idag.