häst som gnägga vid avfallning?

[Mickizz]

Här omdan bockade min häst av mig rejält i samband med hoppningen. När jag hade ramlat av berättade dom som kolla att hästen hade kollat mot mig och huckrade dvs-små gnäggade. Min tränare sa att de menade på att hästen TYP bad om "ursäkt". Hästen har inte haft de så lätt tidigt i sitt liv. Jag är 4 ägaren i sverige. Jag har jobbat mkt från marken och fått bra kontakt med henne. Vad tror ni om huckrandet? Lr skrattade hon kanske åt mig haha.. tacksam för svar

 

[Mia_R]

Jag tror hon varken skrattade eller bad om ursäkt, mer kanske undrade hur det gick eller varför du kastat dig av och låg på marken.

 

[Mickizz]

Men då känns de ju nästan lika "ologiskt" om hon "undra hur de gick" deras hjärnor är ju inte så värst stora..

 

[MagicaDeHex]

Men då känns de ju nästan lika "ologiskt" om hon "undra hur de gick" deras hjärnor är ju inte så värst stora..

hon kanske hejjade på dig.... hallå där matte

 

[skuggi]

hon kanske hejjade på dig.... hallå där matte

Det där tror jag på
"Men HEJ matte! Är DU här också? Läget då?" ;D

 

[LillaMusse]

Hon kanske ojade över sin coola matte som både kan rida och flyga Men kanske inte är bäst på landningen alla gånger

 

[skiesabove]

Jag hade tolkat det som: "Nämen oj hej favoriten vad gör du på marken, vad konstig du är, men hej". Jag tror inte heller på att hästar kan skämmas, men de kan ju veta om att de har gjort något fel.

Jag har sett 1 häst bli lite, vad ska man säga, brydd och ledsen efter att ha bockat av ryttaren. Han verkade förstå att det var hans fel att ryttaren åkte av, gick fram och nosade och var väldigt spak, och var sen oerhört försiktig när ryttaren satt upp igen. Men det kan ju absolut vara så att det var jag som tolkade in detta . Hästen kanske snarare kände av min och ryttarens sinnesstämning om att det var dags att ta det lugnt och försiktigt.

 

[mackan]

@Mickizz jag tror inte hästar kan be om ursäkt som vi människor menar eller känner när vi gör det, men däremot kan de självklart bli bekymrade och vilja ta kontakt utifrån den känslan, eller lugna sin hästkompis eller för den del mot en människa också om de har en god relation med denne. Hästmammor lugnar och pratar med sina föl hela tiden av de anledningarna som exempel, så jag tycker inte det är orimligt att hästen blev bekymrad över situationen och tyckte det kändes tokigt och konstigt när ryttaren åkte av, och tog kontakt med dig via hummandet utifrån det. Sen vad den menade exakt osv får vi lämna oskrivet iof

 

[Silver Girl]

Hästen kanske undrade vad som hände?
Min häst försökte aldrig medvetet kasta av mig, men jag hade ganska taskig balans och föll av ibland när han hoppade till. Oftast blev han mycket förvånad över att jag plötsligt var på marken och kom fram till mig, eller stod kvar och tittade på mig.

 

[Cornelia]

Har varit med om samma sak. Min dotter red mitt arabsto, tappade balansen och ramlade av. Stoet böjde sig över henne och hummade så som de gör mot sitt föl, och nosade över henne. Jag tror att hästar förstår mycket mer än vad vi inser. Hon visste att det var en "fel" situation och kände av att vi blev upprörda. Dottern slog sig inte, men man blir ju alltid lite upprörd när någon ramlar av.

 

[traceys]

Har varit med om samma sak. Min dotter red mitt arabsto, tappade balansen och ramlade av. Stoet böjde sig över henne och hummade så som de gör mot sitt föl, och nosade över henne. Jag tror att hästar förstår mycket mer än vad vi inser. Hon visste att det var en "fel" situation och kände av att vi blev upprörda. Dottern slog sig inte, men man blir ju alltid lite upprörd när någon ramlar av.

Jag tror som du. Vissa hästar tar liksom ansvar särskilt för barn. Och inte bara ston. Jag hade en fullblodsvalack som min son fick rida när den var ganska ny. Otroligt klok häst. Men jag klantade mej och stängde inte grinden ut mot en galoppbacke han gillade. När sonen skulle galoppera stack hästen ut mot backen och sonen blev rädd och åkte av. Hästen trasslade in seji tygeln, men stod blixtstilla och väntade som om han visste att det han gjort inte var så lyckat. Samma häst red dottern ofta när hon var ganska liten. Skulle hoppa några små hinder en gång och hon tappade balansen när hästen tog ett lite helikopteraktigt språng. Upp igen och tro eller ej men sen ansträngde sej hästen att hoppa med ryggen helt still,!! Den liksom gled över så stilla han kunde. Har en massa andra exempel på hur han tog hand om henne som liten.

Så TS jag tror att din häst undrade varför du låg där och kände att det inte var så det var tänkt

 

[cambodia]

Jag tror också att den undrade lite varför du låg där och ville kolla att du var okej

Min absoluta hjärtehäst kunde vara sådär också, som tex när vi gick i skogen och jag halkade på en blöt rot och satte mig på backen. Hon stannade och verkligen tittade på mig som "men, vad gör du där nu då?".
Och hon tyckte inte om när man satte på täcken tex, och högg i luften omkring sig. Ibland råkade hon nypa en på riktigt och skällde man då på henne så var vääldigt smörig efteråt, la huvudet på ens axel och det kändes verkligen som att hon sa "förlåt, förlååt, det var verkligen inte meningen!!"
Åh, vad jag saknar henne...

Hör inte till tråden egentligen, men en period var jag borta från henne i flera månader, minst ett halvår, kanske ett år.
Åkte sedan dit för att hälsa på henne, går in i stallet men blir stående och pratar med en kompis i dörröppningen där stoet verkligen inte kan se mig. Bara höra min röst. Och jag hör hur hon börjar gnägga längre in i stallet, så nog kommer de ihåg och känner mer än man tror...!