Jag föder upp NSV Brukshäst, också en ras som har skapats naturligt under magra förhållanden. De flesta individerna är också lättfödda.
Men, jag har ett sto i avel som är verkliga motsatsen till lättfödd. Hon behöver både mycket tuggtid (=många kilon grovfoder) och tillskott av främst protein men även energi. Får hon inte äta (tugga) så blir hon stressad/irritabel, alltså ska hon ha fri tillgång på grovfoder.
När jag "roat mig" med att väga hur mycket hon vill äta under sintid eller lågdräktighet utanför betesperioden, så äter hon med lätthet 22-24 kg hö/dygn.
Hon är 150 i mankhöjd, och för övrigt normalstor, alltså endast numret större än många Islandshästar.
Att lägga till lämpliga fodermedel som ger tuggtid (främst strålusern) istället för koncentrerade fodermedel är betydligt bättre för "sådan häst", än att endast uppfylla värden i tabellen.
Det allra bästa vore eventuellt att använda ett grovfoder med höga värden som komplement till det ordinarie grovfodret, som verkar anpassat till hästar som ska ett minimum av protein och energi.
Så gör jag - men då har jag annat foder tillgängligt som egentligen är avsett för mina digivande får.
Rådgivare inom foder finns av många slag. Några exempel:
Några som tar betalt för att använda foderstatprogram som finns enkelt tillgängliga utan att ha djup kunskap, sådana som egentligen är säljare knutna till något fodermärke, och som i princip alltid kommer att rekommendera ett foder från märket oavsett om det är optimalt eller ej, över till helt oberoende, välutbildade rådgivare med god kunskap som kan förstå och hantera "särfallen" bland hästar.
Vet du vilken sorts rådgivare du har haft kontakt med?