Riley
Trådstartare
Min lilla surmärr har lagt till sig med den extremt irriterande ovanan att bli extremt het på hemvägen när vi rider ut, vilket varken är trevligt för henne eller mig. När vi är på väg ut är det inga som helst problem, hon kan skritta på långa tyglar, är mjuk och fin i munnen och lyssnar superbra, men så fort vi vänder är det total katastrof.
Hon springer med huvudet i vädret och taktar ihjäl sig, och jag får sitta och blåhålla med händerna vid bröstet för att hon inte ska rycka tyglarna ur handen på mig och dra iväg. Hon ligger på så mycket att hon inte kan andas ordentligt. Dessutom har hon fått för sig att hon inte heller ska ta styrning eller lyssna på skänkeln, utan går prompt halvvägs ner i diket. Försöker jag rida henne på mitten av vägen böjer hon bara halsen och flyttar möjligen ut frambenen, medan bakbenen stannar vid kanten av vägen och är någonstans i Kina.
Däremot är det inga problem att göra halt, eller rättare sagt: När hon väl står still så står hon blick still. Det är "bara" det där med att skritta som en normal häst som inte fungerar. Är så trött, förbannad och less.
Några tips? Eftersom det uppenbarligen är "HEM" som lockar så mycket att hon förlorar allt vad respekt för hand och bett heter, så är min spontana tanke att byta till ett skarpare bett. Hon rids i nuläget på rakt eller tvådelat, och det är egentligen mitt mål att hon ska kunna fortsätta gå så milt, men jag överväger ändå något skarpare som (förhoppningsvis) tillfällig lösning. Vad föreslår ni i sådana fall att jag testar? Vill inte ha pessoa.
Har ni några andra förslag?
Hon springer med huvudet i vädret och taktar ihjäl sig, och jag får sitta och blåhålla med händerna vid bröstet för att hon inte ska rycka tyglarna ur handen på mig och dra iväg. Hon ligger på så mycket att hon inte kan andas ordentligt. Dessutom har hon fått för sig att hon inte heller ska ta styrning eller lyssna på skänkeln, utan går prompt halvvägs ner i diket. Försöker jag rida henne på mitten av vägen böjer hon bara halsen och flyttar möjligen ut frambenen, medan bakbenen stannar vid kanten av vägen och är någonstans i Kina.
Däremot är det inga problem att göra halt, eller rättare sagt: När hon väl står still så står hon blick still. Det är "bara" det där med att skritta som en normal häst som inte fungerar. Är så trött, förbannad och less.
Några tips? Eftersom det uppenbarligen är "HEM" som lockar så mycket att hon förlorar allt vad respekt för hand och bett heter, så är min spontana tanke att byta till ett skarpare bett. Hon rids i nuläget på rakt eller tvådelat, och det är egentligen mitt mål att hon ska kunna fortsätta gå så milt, men jag överväger ändå något skarpare som (förhoppningsvis) tillfällig lösning. Vad föreslår ni i sådana fall att jag testar? Vill inte ha pessoa.
Har ni några andra förslag?