Har ni varit otrogna någon gång?

[Voeux]

Jag tittade på den gamla klassikern "Firman" igår och hur Tom Cruise, trots att han verkar upp över öronen förälskad i sin fru och inte verkar se åt andra kvinnor alls, ändå inte lyckas tygla sig i en situation då en vacker kvinna tar hans händer och placerar på sin kropp. Jag förundrades över hur någon kan bli så upphetsad att hjärnan helt enkelt checkar ut. Dock misstänker jag att det är en aningens ovanlig situation, att någon verkligen vill vara sin partner trogen men att det är just lusten som inte går att kontrollera, och därefter får världens ågren. Jag gissar att det oftast är andra känslor som driver en.

Jag ska tillägga att jag själv inte anser att otrohet behöver vara relationens undergång, och jag har min skepticism mot monogami också. Så det är inte alls så att jag dömer. Det finns många sätt man kan göra sin partner orätt och jag tycker att just otrohet har fått lite väl mycket kraft. Men med det sagt så har jag aldrig varit otrogen själv, eller ens haft lusten, så jag har lite svårt att förstå mig på hur det kan ske.

Har du varit otrogen någon gång? Vad hände då? Jag är som sagt nyfiken, och inte alls här för att döma, och jag hoppas att andra som väljer att skriva i tråden tänker likadant.

 

[Unafraid]

Nej. Jag är super-monogam och om jag skulle vara otrogen skulle det nog indikera att jag borde ha avslutat förhållandet jag var i för länge sen.

 

[Emtherlia]

Nej, aldrig varit otrogen. När jag var tillsammans med en kille och märkte att jag var sugen på en annan så gjorde jag slut först, innan jag gjorde något. Lång historia där jag funderat mkt fram och tillbaka på om jag verkligen var kär fortfarande och ville fortsätta relationen, när jag märkte att jag fick upp intresse för en annan så blev allt så himla klart, jag var inte kär och gjorde därmed slut.

Jag blev tillsammans med killen jag fick upp intresse för, vi är nu gifta och har barn. MEN även om det inte blivit något med honom så var beslutet att göra slut ett av de bästa jag tagit i mitt liv.

 

[Iamia]

Var fortfarande ihop med mitt ex när jag träffade nuvarande maken. Bodde dock utomlands och exet bodde kvar i Sverige. Förhållandet med exet var dessutom rätt kasst så det kändes inte som otrohet, även om det på pappret nog kan sägas vara det. Avslutade med exet kort därefter.

 

[TinyWiny]

Nej det har jag inte. Har jag velat ha någon annan har jag gjort slut på förhållandet först. För mig indikerar det faktum att jag vill ha någon annan än partnern att förhållandet är på upphällning. De känslorna uppstår inte hos mig annars. .Jag vet också av erfarenhet att för mig innebär otrohet ett av de sveken jag inte kan gå vidare i ett förhållande med.

 

[ameo]

Nej, jag säger som @Unafraid, jag är supermonogam.

 

[Happimess]

Nej! Det skulle aldrig falla mig in och jag blir OFTA upprörd över hur lättsamt otrohet skildras i tv-serier och filmer, framför allt amerikanska. Jag har ingen aning om det är en annan "kultur" i frågan där, men nu när vi exempelvis tittar om på Suits inser jag hur svinigt flera beter sig som både är otrogna och medvetet bidrar till otrohet.

Jag har varit "den andra kvinnan" en gång för länge sedan, vilket framkom först efteråt. Jag mådde väldigt dåligt över det, även om jag förstår att skulden inte är min.

Skulle min fästman vara otrogen hade det tagit slut på studs. Jag tycker inte det finns några som helst ursäkter.
Men, jag håller med dig om att monogami inte är lösningen är på alla problem och jag är öppen för andra "lösningar", men inte bakom ryggen. Aldrig.

 

[xfie]

Ja, flera gånger till och med. Jag var väldigt destruktiv och rörig efter flertalet våldtäktstrauman och "ville" förstöra varenda bra förhållande jag gav mig in i, rent självdestruktivt alltså. Nu har jag varit tillsammans med nuvarande i tio år och två gånger de första åren av vår relation hände det. Båda gångerna ringde jag min kille direkt och han kom till mig med öppna armar och tog emot mig och förlät. Han förstod och dömde inte. Tack vare hans trygghet och massvis med terapi för min ptsd så är jag nu en "supermonogam", hel och trygg person igen och jag finner det osannolikt att det skulle ske igen.

 

[inverterad]

Jag har varit "mentalt otrogen". Vi gjorde ingenting fysiskt men det var massor av sms och massor av känslor. Båda var upptagna på varsitt håll och det var egentligen aldrig något tal om att vi skulle lämna våra partners och bli ihop, men däremot blev det tydligt för mig att jag var väldigt färdig, och väldigt olycklig, i den relationen jag var i. Jag lämnade honom och träffade några månader senare den som nu är min man och far till mitt barn. Den här "affären" var en ögonöppnare för mig - nej, det var inte snyggt gjort, men jag tror inte jag hade haft kraften att orka lämna utan den. Tyvärr.

 

[Cambrie]

Supermonogam. Med nuvarande är jag så förälskad att jag nog inte ens sneglat på någon annan. Jag har däremot haft partners som varit otrogna och nej, jag har lite svårt att förstå varför man vill såra en annan människa så. Jag blev helt otroligt ledsen. Sedan absolut - det finns saker som är värre. Men två fel gör inte ett rätt.

 

[SaraXX]

Nej. Flirtat, ja. Men aldrig ngt fysiskt.

 

[startpompe]

Nej de har jag inte, har aldrig haft lust att göra det heller. Kan inte ens föreställa mig ångesten jag skulle ha efteråt.

 

[nullo-modo]

Sex utanför förhållandet, ja. Har aldrig varit i ett monogramt förhållande så ser inte det som otrogen.

 

[Sleepy]

Nej. En relation i taget.

 

[Andromedae]

Sex utanför förhållandet, ja. Har aldrig varit i ett monogramt förhållande så ser inte det som otrogen.

+1 på den.

 

[Fruentimber]

Nej, eller ja, beroende på var man drar gränsen för otrohet.
När jag bodde i Norge blev jag, av någon märklig anledning, tillsammans med mitt ex igen som bodde kvar i Sverige. Det var vårt tredje (!) försök, och efter en kort tid gick det åt samma håll som våra tidigare episoder. Under en utekväll "tröstade" jag mig genom att hångla med en kollega. Jag gjorde slut med exet dagen efter.

 

[Fruentimber]

Sex utanför förhållandet, ja. Har aldrig varit i ett monogramt förhållande så ser inte det som otrogen.

+1 på den.

Men, men, men... då har ni väl inte varit otrogna?
TS utgår ju från monogama förhållanden.

 

[iNHALE]

Det beror nog på vad man räknar som otrohet. Medan jag fortfarande var tillsammans med ex nr 1 så träffade jag "vännen" via nätet, först var vi bara vänner och gamade ihop men det övergick mer till flirt vartefter tiden gick, han visste dock att jag var i ett förhållande plus att han bodde i Sverige och jag utomlands. Redan när jag och "vännen" lärde känna varandra så var min relation med ex nr 1 dålig på flera sätt och jag hade redan då tankar på att lämna och flytta tillbaka till Sverige men hade aldrig riktigt kommit till skott eftersom jag avskräcktes lite av hur stort ett sånt projekt ofta är och allt jobb som medföljer. När det började bli mer än bara vänskap mellan mig och "vännen" så insåg jag att jag inte kunde hålla på så utan antingen fick jag bryta med "vännen" och leva kvar i skitrelationen med ex nr 1 eller faktiskt göra slut en gång för alla och flytta. Det blev det senare alternativet. När jag kom tillbaka till Sverige blev jag officiellt ihop med "vännen" men gjorde självmant slut knappt ett år senare eftersom vår kemi inte fungerade i verkliga livet. Det var spännande och pirrigt via nätet men magin fanns inte kvar när det blev på riktigt.

Det var väl på sätt och vis en typ av otrohet med tanke på vilka känslor som väcktes osv. Hade min nuvarande sambo gjort samma sak hade jag ansett det som otrohet, inte nödvändigtvis lika "allvarligt" som om han åkt hem och haft sex med någon annan men ändå över gränsen för vad jag tycker är okej när man är i en monogam relation.

Huruvida jag ångrar mig eller inte är svårt. Jag tycker det var fel att göra som jag gjorde och nu när jag är äldre, mognare och tänker efter mer före kan jag säga att jag inte hade satt mig i samma situation en gång till. Däremot kan det ju vara så att det var just flirten med "vännen" som gjorde att jag fick energin att gå ur relationen med exet. Hade "vännen" inte kommit in i bilden hade jag troligen blivit kvar i relationen ännu längre och livet hade kanske sett betydligt mer annorlunda ut idag. Så på sätt och vis har jag nog den otroheten att tacka för en del av det jag kan njuta av i livet idag även om det var dumt gjort rent moraliskt.

 

[Kilauea]

Nej, som flera andra så är jag supermomogam.

 

[Ms_Antrop]

Jag träffade min man när jag fortfarande var tillsammans med mitt ex och hade ett förhållande på sidan av i ca 1 år.

Nej, jag är inte stolt över det. Jag önskar att jag istället verkligen tänkt efter och insett att jag inte trivdes i relationen med mitt ex och gjort slut med honom innan jag inledde det nya förhållandet, men det är lätt att vara efterklok.