Har ni skaffat hund när ni haft små barn?

[Raderad medlem 19815]

Själv älskar jag dessutom långpromenader och utflykter, så det har varit naturligt för mig att ta med både hund och barn på det!

Jag älskar också både långpromenader och utflykter. Tyvärr älskar inte mina barn långpromenader, särskilt den äldste har alltid haft svårt att sitta stilla. Gällande utflykter så går de i vårt fall ofta till 4H-gårdar och liknande och där har min hund svårt att sköta sig med alla djur runtomkring.

Efter förskolan är det oftast lekparkshäng och där får man inte ta med hundar. Ibland har jag tagit med henne ändå och bundit henne en liten bit ifrån. Inte sällan stryker det dock omkring katter och då får hon värsta utbrotten och skrämmer slag på alla familjer. Så då får jag gå hem med henne.

 

[Roheryn]

Jag älskar också både långpromenader och utflykter. Tyvärr älskar inte mina barn långpromenader, särskilt den äldste har alltid haft svårt att sitta stilla. Gällande utflykter så går de i vårt fall ofta till 4H-gårdar och liknande och där har min hund svårt att sköta sig med alla djur runtomkring.

Efter förskolan är det oftast lekparkshäng och där får man inte ta med hundar. Ibland har jag tagit med henne ändå och bundit henne en liten bit ifrån. Inte sällan stryker det dock omkring katter och då får hon värsta utbrotten och skrämmer slag på alla familjer. Så då får jag gå hem med henne.

Ja, det är ju olika vad man har för preferenser.... I mitt fall har utflykter oftast varit till olika platser i naturen där både barn och hund både får vara och kan tycka att det är trevligt! Utflykt till havet med fika på stranden, till exempel... Lekparker har vi aldrig hängt i och inte 4H-gårdar heller. Och det beror nog mer på mig än hunden eller barnet!

 

[Raderad medlem 19815]

Ja, det är ju olika vad man har för preferenser.... I mitt fall har utflykter oftast varit till olika platser i naturen där både barn och hund både får vara och kan tycka att det är trevligt! Utflykt till havet med fika på stranden, till exempel... Lekparker har vi aldrig hängt i och inte 4H-gårdar heller. Och det beror nog mer på mig än hunden eller barnet!

I mitt fall hämtar jag på förskolan strax efter fyra, och då är mina barn noll sugna på att gå långpromenad i vagn eller sitta i bilkö för att komma ut till havet och fika. Det de helst av allt vill göra är att leka i parken tillsammans med sina kompisar.

 

[Roheryn]

I mitt fall hämtar jag på förskolan strax efter fyra, och då är mina barn noll sugna på att gå långpromenad i vagn eller sitta i bilkö för att komma ut till havet och fika. Det de helst av allt vill göra är att leka i parken tillsammans med sina kompisar.

Okej, olika liv helt enkelt! Vi har aldrig haft varken park att leka i eller bilkö för att komma till havet!
Och prio ett efter förskolan har varit att komma hem, gå ut med hunden och sedan äta middag

 

[Sar]

Alla har vi olika liv och preferenser, när vi slutar jobbet är det snabbt hem, hämta ett barn ( de andra går hem själva) och skynda sig med middagen. Efter den kan barnen ev ha aktiviteter som de ska fara till. Hade vi klämt in en timmes långpromenad mellan att vi slutar jobbet kl 17 och börjar med middagen hade det blivit på tok för sent. Hade vi däremot slutat jobbet kl 15 hade det passar utmärkt.
Till ts, jag hade nog lagt hundplanerna på hyllan ett tag och känt in hur vardagen kommer att fungera med jobb, hämtningar, aktiviteter etc. Hälsningar Sar ( också tvillingmamma!)

 

[Sunshine]

Innan jag blev gravid hade jag anmält intresse för en liten Cavalier king charles-valp från kommande kull. Valp var planerat, men inte barn när det även visade sig vara tvillingar (människobarnen alltså, valparna var ännu fler ) fick jag pausa hundplanerna så länge.

Jag funderar på att ta en vuxen hund istället för en valp. Samma ras och inom rassällskapet, ingen problemhund från Blocket eller så. Jag har haft hund i många år men funderar över när det kan vara lämpligt/ok med tanke på barnen. Våra flickor är ungefär 1,5 år nu.

Erfarenheter eller tankar?

Vi fick hem en 7v Labradorvalp samma vecka som jag testade positivt på gravtest, när det några veckor senare visade sig vara tvillingar så var vi redan fästa vid hunden så behöll den...
Det var tufft - han var en jobbig valp och de första två åren var faktiskt bitvis hemska. Jag var nära att lämna tillbaka honom till uppfödaren mååånga gånger. Men samma vecka hunden fyllde två så lugnade han ner sig, och allt blev sakta men säkert bättre. Nu är han över nio och en bättre hund får man leta efter!!

Vår hund var väldigt livlig, busig och olydig när han var liten, men han rörde aldrig barnens leksaker eller andra grejer som tillhörde dem, och han har alltid varit jättesnäll med både våra barn och andras. Vi hade en bur till honom de första 2-3 åren så att han kunde gå undan, det blev många barnvagnspromenader men vi hade också hjälp av en hundpromenerare flera gånger i veckan, gick många kurser och hade även privatlektioner hemma när det blev för krångligt att ta med barnen. Det kostade alltså en del, men det var det värt i slutänden.
Jag kände mig dock ganska begränsad, särskilt de första åren innan han kunde vara ensam längre stunder, eftersom jag alltid var tvungen att tänka på hunden medans alla andra stannade ute hela dagen på aktiviteter... Men vi har ju ingen familj häromkring heller, som kunde avlasta med vare sig barn eller hund, det gör nog stor skillnad om man har det tänker jag.

 

[Bambi]

Alla har vi olika liv och preferenser, när vi slutar jobbet är det snabbt hem, hämta ett barn ( de andra går hem själva) och skynda sig med middagen. Efter den kan barnen ev ha aktiviteter som de ska fara till. Hade vi klämt in en timmes långpromenad mellan att vi slutar jobbet kl 17 och börjar med middagen hade det blivit på tok för sent. Hade vi däremot slutat jobbet kl 15 hade det passar utmärkt.
Till ts, jag hade nog lagt hundplanerna på hyllan ett tag och känt in hur vardagen kommer att fungera med jobb, hämtningar, aktiviteter etc. Hälsningar Sar ( också tvillingmamma!)

Bara en tvillingförälder kan förstå hur det verkligen är

Tack alla som kommit med era erfarenheter. Att ha ett barn är så otroligt mycket mer flexibelt är två (lika små). Det är ganska meckigt redan nu att ta sig ut med dubbelvagn, alltid fullpackad bil, massor av moment mm mm. Lyfta och hålla reda på båda. Sen blir det svårt att vara schysst mot hunden i den åldern barnen är nu.

Så, i vilken ålder börjar barn bete sig som folk? Jag avvaktar nog ett par år och funderar vidare på frågan då. Då har jag även bättre koll på jobbsituation osv också.

 

[Bambi]

Vi fick hem en 7v Labradorvalp samma vecka som jag testade positivt på gravtest, när det några veckor senare visade sig vara tvillingar så var vi redan fästa vid hunden så behöll den...
Det var tufft - han var en jobbig valp och de första två åren var faktiskt bitvis hemska. Jag var nära att lämna tillbaka honom till uppfödaren mååånga gånger. Men samma vecka hunden fyllde två så lugnade han ner sig, och allt blev sakta men säkert bättre. Nu är han över nio och en bättre hund får man leta efter!!

Vår hund var väldigt livlig, busig och olydig när han var liten, men han rörde aldrig barnens leksaker eller andra grejer som tillhörde dem, och han har alltid varit jättesnäll med både våra barn och andras. Vi hade en bur till honom de första 2-3 åren så att han kunde gå undan, det blev många barnvagnspromenader men vi hade också hjälp av en hundpromenerare flera gånger i veckan, gick många kurser och hade även privatlektioner hemma när det blev för krångligt att ta med barnen. Det kostade alltså en del, men det var det värt i slutänden.
Jag kände mig dock ganska begränsad, särskilt de första åren innan han kunde vara ensam längre stunder, eftersom jag alltid var tvungen att tänka på hunden medans alla andra stannade ute hela dagen på aktiviteter... Men vi har ju ingen familj häromkring heller, som kunde avlasta med vare sig barn eller hund, det gör nog stor skillnad om man har det tänker jag.

Förstår att du har kämpat! Måste varit riktigt tufft. Jag är nog för lat om jag jämför men som du skriver, om man redan har fått hunden är det en helt annan sak!

 

[TinyWiny]

Mina barn var fyra och sex år när vi skaffade hund (ettårig omplacering). En helt perfekt ålder på barnen då de förstod att vara försiktiga med honom. Jag hade inte velat ha hund innan och inte heller en valp faktiskt (eller, ville ha hund tidigare ville jag men förnuftet sa nej) och det blev helt perfekt på alla sätt.

En nära bekant skaffade en valp då deras barn var runt året men det blev riktigt kämpigt trots att både hund och barn är av den okomplicerade typen som liksom bara hänger med.

 

[ako]

Vi hade två hundar (springer och cocker, då 7 resp 2 år) när det äldsta barnet föddes för 8 år sedan. Inhägnad trädgård att lufsa runt i samt gå på toa (tar upp ev bajs varje dag). Gick en entimmes promenad om dagen med dem, samt lite lydnad/ trick hemma. Springern ville gärna ha uppgifter. Båda hundarna jättesnälla mot barn (när L var 1,5 år hoppade han inen obevakad sekund upp på springerns rygg och han låg bara smällt kvar ).
Springer fick tyvärr hjärtproblem och vi fick ta bort honom när äldsta barnet var 2 och sedan har vi tyckt det har räckt med cockern, nu snart 10 år, som är ett praktiskt litet husdjur om man får säga så. Hon är nöjd om hon får en promenad om dagen, många klappar, vara med i största allmänhet och får sova i sängen samt inte vara ensam mer än några timmar (funkar upp till 6 om det behövs utan bekymmer)! Hon är lite lagom olydig (en mattjuv av rang) och har aldrig varit speciellt intresserad av att jobba. Däremot är hon det allra snällaste man bara kan tänka sig mot alla, både stora och små. Hade man aktiverat henne mer hade hon säkert gillat det men hon är också fullt nöjd med livet som det är. En perfekt familjevovve/ husdjur alltså.

Jag hoppas hon får finnas många år till, men om hon skulle dö inom de närmsta två åren eller så skulle vi nog inte skaffa ny just nu. Våra barn är 8, 4 och 2 år, och det känns nog som att även om Tassa har det utmärkt hos oss så skulle vi behöva betydligt mer tid och energi att lägga på en valp. Å andra sidan har jag häst (som jag har själv 3- 4 dagar i veckan och i övrigt medryttare), hade jag inte haft det hade jag kanske tänkt annorlunda. Håller dock tummarna att tant hund hänger med ett bra tag till.

 

[lil-sis]

Vi har redan två hundar så kommer vara 8 och 10 när knodden föds (om allt går vägen). Tiken är i princip dumsnäll så henne oroar jag mig inte för. Hanen är mer skeptisk mot barn. Han gör ingenting och han går undan när de kommer närmare. Båda är uppvuxna med barn innan jag tog över de. Men hur det blir när det bor en under samma tak får vi se.

Kort och gott, med rätt hund, inga problem. Men det vet man ju inte med säkerhet innan. Man kan välja ras efter förutsättningar osv.

Våra är vana att vara i rastgården så det är lätt att lämna de där om man åker iväg och inte vet hur länge man är borta. Men så lätt är det ju inte alltid.