Har jag gjort bort mig totalt?

[CicciE]

Jag fick för en vecka sedan hem en liten underbar jackrussel korsningskille. 8 veckor var han då och jag och min sambo skulle bli hundägare. Vi trodde vi tänkt igenom allt så sjuuukt nogrannt, men insåg efter några dygn att det var tufft som fan att ha hund (när man dessutom är hundägare för första gången) på 6:e våningen... Utan hiss.

Idag for han igen. Uppfödaren hade inget intresse av att ta tillbaka honom, men det behövdes inte. Samma dag vi funderade på om vi skulle lämna bort honom fick jag kontakt med en bekant som letat hund ett tag och är proffstränare inom travet. Han och hans flickvän blev stormförtjusta och ikväll har dom hämtat lille Melvin.

Jag har så sjukt dåligt samvete. Över alltihop! Att jag ens kunde vara så naiv att tro att vi skulle klara av att ha hund. Att jag lämnade bort lilla barnet jag tagit mig an! Och att jag lämnat tillbaka honom trots att han skött sig hur bra som helst. Knappt gjort på golvet alls, bara varit glad och go och redan lärt sig massa saker, på bara en vecka vid 9 v ålder!!

Buhuu...
Dessutom är jag så jäkla rädd över vad folk ska snacka... "Ja ni vet hon som skaffade hund utan o tänka längre än dit näsan räckte..." Jag vet att man inte ska bry sig i vad andra snackar, men jag tycker annars att jag är så eftertänksam och noga vad gäller djur, osså klantar man till det såhär fruktansvärt...

Jag får trösta mig med att jag vet att han kommer få det toppen. Han kommer bli en riktig stallhund som kan springa lös och morsa och tjabba med alla i stallet och han kommer alltid att få vara med, slippa sitta i en lgh och stirra i väggen..

Sådär, då har jag skrivit av mig en aning..! Man får tacka för ordet.

 

[liten82]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Hamnar man i en sådan situation är de bättre att göra som ni gjort, inse och erkänna att ni tagit er vatten över huvudet och lämna bort hunden.
Bättre de än att behålla en hund som man egentligen känner att man inte klarar av.
Sen är det lätt att vara efterklok, ni kanske borde skaffat er en "dagis-hund" eller liknande under en period, för att verkligen inse hur det kan vara att ha hund (och multiplicera de jobbet med 5 då en valp är ännu mer jobb). Men, gjort är gjort.
Och, som du själv skrev.. Bry er inte om vad andra säger, ni gjorde ett misstag men löste de på bästa sättet för hunden.

 

[Lilljessicah]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Jag tycker inte att ni gjort bort er alls, snarare tvärtom.

Det är starkt gjort att kunna inse att man tagit sig vatten över huvet innan det är försent.

Visst kan man tycka att ni borde tänkt igenom hundägandet ordentligt innan, men vad är det att gnälla om i efterhand?

till er som faktiskt erkände problemet och inte blev en av dom med understimulerad, olycklig hund.

 

[Lilljessicah]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Men du, inte nog med att vi är släkt, vi svarar samtidigt och använder samma ord också. Fniss.

 

[Red_Chili]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Jag får hålla med de andra.
Det är bra att man inser själv att det inte fungerar innan det är för sent och kan se till att ge hunden ett bättre livsalternativ.

Nu är ni ju i alla fall en erfarenhet rikare!

 

[peace]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Tycker att det var starkt gjort av er att se till valpens bästa

 

[kantarellen]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Tråkigt att det inte blev som ni tänkt er. Alla kan göra en missbedömning, det viktigaste är väl att man löser det trassel som uppkommit så alla inblandade blir nöjda och det låter som att ni lyckats med det. Kan jag tycka iaf.

 

[Tie]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Som det låter får ju valpen det bättre dit den nu hamnat, men i mina ögon har man deffenitivt inte tänkt igenom sitt hundköp om man redan efter en vecka skickat vidare valpen!

Vad förväntade ni er egentligen? Att det skulle vara ett litet gosedjur som man inte behöver lägga ner tid och energi på utan bara kan ta fram när det passar? Lessen men sånt här irriterar mig och jag tycker det är fruktansvärt dåligt av en vuxen människa.

Jag tycker dock ni gjorde rätt som placerade om valpen men den borde aldrig hamnat hos er i första läget!

mvh//Tie som haft hund i lgh på 4:e våningen utan hiss

 

[Catthhh]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Tycker du ska känna dej stolt istället för att du klarade av att ta ett riktigt beslut.
Det är sådant som gör folk till djurvänner att man kan se längre än till sig själv o uppfylla djurets behov före sina egna.

 

[ASKAPLASKA]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Jag är liksom Tie lite nyfiken på vad ni hade tänkt er, vad var det som inte var som nu hade trott? Hoppas ni inte ångrar er igen, en vecka lät lite kort att ta ett sånt beslut på.

Jag tycker dock att det var bra att ni insåg att det inte skulle funka för er i tid, innan hunden blev lidande.

/ASKAPLASKA som bodde på tredje våningen med en Grand Danois valp men som tog valpen och flyttade.

 

[jassica]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

*KL*

jag håller också med, att ni bodde på 6-evåningen måste ni ju varit medvetna om innan ni skaffade hunden.

alla klarar inte av hund det inser jag, men att ge upp så kórt tid efter tycker jag är faktiskt ren idioti, blir så arg på anonnser man hittar på internet på valpar man bara haft några veckor eller så.

 

[Gabbi]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Jag tycker det är bra att det löste sig, men det är inte utan att jag blir lite nyfiken också. Om det nu var "sjuuuukt bra planerat" som du själv skriver, och att valpen gjorde allt rätt och inte ställde till några större problem (rev huset, skällde varje vaken minut, bet så blodet rann, slaktade varenda möbel, bajsade på äkta mattan var 25:e minut osv.) så blir jag nyfiken på hur ni hade föreställt er att det skulle vara.

Däremot tror jag alla valpköpare, särskilt förstagångsköpare kan överrumplas av ansvaret. En klump i bröstet, "Vad har jag gjort! Vilket ansvar, ett litet liv!"

 

[Alindra2000]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Tycker det var bra att ni så pass tidigt kom fram till att det inte var vad ni hade tänkt er.

Däremot tycker jag inte att det är genomtänkt om man blir så chockad av att det är så mkt jobb. Har själv haft valp trots att jag bodde på 5:e vån utan hiss och visst va de surt ibland men knappats oväntat. Fast varför ska man komma med pekpinnar nu om sånt, jag tror nog att ni vet allt det här själva redan.

Det blev ju bra tillslut och ni kom i alla fall fram till en bra lösning för valpen.

 

[Generalen]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Om det är något som kom ut som positivt ur er situation var det ju att ni fattade beslutet att lämna bort hunden nu och inte om ett år. Men jag förstår inte hur ert hundköp kunde vara "så sjukt noggrant" gjort, för nog borde ni väl i så fall varit medvetna att det blir en jäkla massa spring om man bor på 6:e våningen utan hiss och dessutom skaffar valp? Att dessutom vända sig till en blandras"uppfödare" kan inte heller varit särskilt genomtänkt även om det kan höra till en annan diskussion, men jag är inte ett dugg förvånad över att han/hon inte var intresserade av att ta tillbaka valpen.

Men jag hoppas att ni lärt er något iaf, och tänker till en gång extra innan ni funderar på att skaffa hund igen. Hur man bor kan ju spela en viss roll, jag skulle aldrig komma på tanken att skaffa valp om jag bodde på 6:e våningen men det är väl min dåliga kondis .

 

[Red_Chili]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Jag bor på 8e (eg. 9) våningen med valp. Fast jag har hiss Inte lika kul dock när hissen varit ur funktion eller någon flyttat... Har hänt några gånger och då har man fått springa upp och ner med (då 9kg) valp under armen...
Allt går om man verkligen vill.

 

[Generalen]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Absolut, allt går om man verkligen vill. Men har man hiss så jag tycker det är jobbigt att springa hos mamma, pappa eller min syster som alla bor 4:e våningen eller högre. Utan hiss.

 

[CicciE]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Hej allihopa igen.

Ja. Att det var sjukt genomtänkt var väl en överdrift, men det var verkligen genomtänkt.
Förutsättningar ändrades kan vi väl sammanfatta det som. Både mellan oss och mitt eget ställningstagande till hur livet kanske ska se ut i framtiden.
Och jag har kommit fram till att både jag och min sambo hade räknat med att den andra var den som skulle "bära huvudansvaret" och var den som var "mest intresserad".

Alltihopa är ju helt jävla galet, och jag skäms så fruktansvärt. Jag har egen/egna hästar sedan jag var 12-13 och ser mig själv som en mkt ansvarsfull person vad gäller djur... Så jag fattar själv inte hur det kunde bli så jäkla fel som.

Jag tänker precis som många har skrivit att "det är väl ena jävla idioter som skaffar hund (eller annat djur) utan att tänka sig för ordentligt!!", osså blir man en sån själv!! :/

Vi ångrar oss lite varje dag faktiskt, han var helt underbar lille valpen!
Men samtidigt vet vi att om vi inte är tillsammans i hela hans livstid kommer ingen av oss ha möjlighet att ta hand om vovven själva. Och det var kanske den insikten vi kom till efter ett storbråk en kväll, att det är inte självskrivet att vi kommer spendera hela våra liv tillsammans. Hemskt, men så var det...

Jag går runt med en klump i magen varje dag över det här. Och trots att jag vill ha en hund (den dagen jag bor i villa och är stadgad..) så vet jag inte om jag kommer våga igen.

 

[CicciE]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Och jag ska också erkänna att för mig kom det som en chock att det verkligen var ett litet liv man skaffat sig!! Som var så sjukt beroende av en!! Varje sekund behövde den passas, som en bäbis!

På det sättet är det ju helt annorlunda att ha häst, dom är ju lite som katter, klarar sig bäst själva när man inte tränar eller håller på med dom.

Jag hade väl också någonstans föreställt mig att det var enklare att ha en hund för att dom är mindre, och "var och varannan" människa har ju hund...

 

[Generalen]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Då blev det ju något gravt kommunikationsfel mellan er två, och det är synd att valpen kom emellan. Ja, att ha valp är som att ha en bebis, så pass påläst borde man vara att man inser det redan innan man skaffar valpen. Visst, man blir lätt överrumplad när den väl är hemma, men det känns som om ni båda varit väldigt blåögda/naiva med hur det faktiskt är att ha hund.

Jag är lite nyfiken må jag säga, hur hade ni egentligen föreställt er att det skulle bli?

 

[Grana]

Sv: Har jag gjort bort mig totalt?

Uppfödaren hade inget intresse av att ta tillbaka honom,
.

Det där tycker jag var värre än att ni känner att ni inte orkar med en hund.