Hjärntvätt önskas?

[deathworship]

Skönt att det gick bra för din lilla! Det är ruskigt otäckt och kan gå SÅ fort. Jag har (sedan länge) haft en hel massa planer i huvudet vad jag ska göra om det eller det händer. När man verkligen står där blev det helt annorlunda... Man känner sig verkligen utsatt för att ens hund är mindre (mina är ju ändå jättestora i jämförelse med dina... ). Det kanske är lösningen -nästa hund kanske får bli en 80 kg nånting-stort...

Ja det går läskigt fort! Och jag är som dig, nästan som att man går runt och planerar hur man ska agera vid sådana situationer.
Och för mina hundar spelar det egentligen ingen roll om eventuellt attackerande hund väger 5 eller 50 kg för det är mina som väger ca två kg styck som säkert råkar värst ut iaf.
Hon som blev påhoppad undviker dessutom alla andra hundar, går omvägar och tittar bort, absolut inte provocerande på något sätt.

Jo jag har också tänkt tanken på en större hund, hade en staffe som jag fick ta bort för två år sedan pga ålder och jag var orolig då med för lösa framspringande hundar men då var det pga att han starkt ogillade dessa. Fördelen där var ju att han skulle ju kunna försvara sig, chihuahuorna dör ju på fläcken i princip om de blir bitna och omruskade.

Det är ett jobbigt läge men samtidigt antar jag att det är rätt bra att inte vara naiv och tro att exakt alla hundar är snälla, tråkigt bara att gå runt och oroa sig.

 

[Angel]

Nu är jag inte överdrivet rädd för att min 40-kiloshund skulle skadas allvarligt vid någon form av attack men jag har ändå alltid med mig försvarsspray när vi är ute. Har aldrig provat den så det är mycket möjligt att den är helt värdelös och inte skulle kunna skrämma iväg en ekorre men det ger åtminstone känsla av att ha någon form av plan inför liknande händelser.

 

[SiZo]

Att gå runt och vara rädd tror jag tyvärr inte ger så mkt, och det kommer nog försvinna med tiden.

Däremot så vill jag ändå slå ett slag för att vara mentalt förberedd och vara vaksam på sin omgivning.

Ser en hund minsta irriterad ut mot mina hundar så antar jag att den kan attackera och ägaren kan tappa kopplet eller kopplet kan gå av. Men är man i det läget med och håller koll så blir det så mkt lättare att göra något åt det. Det blir ju tyvärr så att man håller mer koll på andras hundar än sig egen i det läget, men vad ska man annars göra?

Kommer en hund fram till mig och mina hundar så skyddar jag dem det första jag gör. Det spelar ingen roll om de ser snälla ut, för min ena är osäker och kan fräsa i självförsvar och jag är inte beredd att ta risken att den andra hunden då svarar upp istället för att inse att hon bara är osäker.

Så jag sparkar helt enkelt den andra hunden, förutsatt att den inte kommer i hög hastighet eller ser superarg ut. Gör den det så lyfter jag upp mina, högt över huvudet. Kan vara bra att öva in sådan teknik så att både hund och förare vet hur det behöver göras innan man är i en skarp situation. Kommer den då mot mig och hoppar så knäar jag den. Tack o lov så har jag inte behövt gå så långt än.


För mig så är det absolut viktigaste att jag skyddar mina hundar. Hur den andra hunden mår efteråt skiter jag faktiskt fullständigt i.

Att vara mentalt förberedd, att ha en plan, gör det så mkt enklare att genomföra när det är en skarp situation. Och mental förberedelse är en färskvara, så man behöver tänka igenom scenarion med jämna mellanrum.

Jag har ju jobbat som väktare innan, och enda gången jag i tjänst blev chockad och inte kunde utföra mitt arbete på ett bra sätt var den enda gången då jag inte var mentalt förberedd på vad som skulle hända.

Och tyvärr har jag varit med om folk som bara "Äh min hund är snäll, låt den komma fram" den hunden fick sig en spark på bogen och lommade iväg. Och en annan som skällde i kopplet där matten tappade kopplet. Det gick bra och efter rejäl fysisk korrigering från mig så satt hunden helt stilla och verkade förstå att det där var nog en jävligt dålig idé egentligen.

Har man en liten hund så är det tyvärr verkligheten man lever i. Ofta händer det verkligen inte, och de flesta har ju ändå så pass bra koll på sina hundar att de inte biter andra. Men jag tycker ändå att det är otroligt skönt att ha en ordentlig plan på promenaderna, att alltid vara vaksam så att jag upptäcker andra hundar/folk/bilar eller vad det nu kan vara före de upptäcker mig helst, och framförallt innan mina hundar upptäcker dem. Det gör att jag kan slappna av mentalt på promenader.

 

[Iamia]

Nu är jag inte överdrivet rädd för att min 40-kiloshund skulle skadas allvarligt vid någon form av attack men jag har ändå alltid med mig försvarsspray när vi är ute. Har aldrig provat den så det är mycket möjligt att den är helt värdelös och inte skulle kunna skrämma iväg en ekorre men det ger åtminstone känsla av att ha någon form av plan inför liknande händelser.

Det var en jädrarns bra idé det här med spray! Kollade upp det hela och här får man verkligen alldeles lagligt inneha pepparspray. DET borde ju garanterat ha effekt iallafall... Det är ju inte alls säkert att man skulle hinna med, men tror att det hade gett en liten säkerhetskänsla iallafall. Lite sjukt att man känner att man behöver ”beväpna sig” för att känna sig tryggare (- hej USA -) men i detta fallet tror jag det faktiskt hade hjälpt mig lite att känna att jag har en liten chans att göra något om det skulle hända igen...

 

[BornAgain]

Det var en jädrarns bra idé det här med spray! Kollade upp det hela och här får man verkligen alldeles lagligt inneha pepparspray. DET borde ju garanterat ha effekt iallafall... Det är ju inte alls säkert att man skulle hinna med, men tror att det hade gett en liten säkerhetskänsla iallafall. Lite sjukt att man känner att man behöver ”beväpna sig” för att känna sig tryggare (- hej USA -) men i detta fallet tror jag det faktiskt hade hjälpt mig lite att känna att jag har en liten chans att göra något om det skulle hända igen...

Jag skulle kolla vilka sprayer som finns som är till för att avskräcka hundar. Pepparspray är inte helt lätt att använda (tänk att du vill spraya parfym utomhus) och risken är stor att du bara sprayar ner dig själv och dina hundar, dvs något mindre farligt är lämpligare.

OBS! I Sverige är mycket få självförsvarssprayer tillåtna. TS befinner sig tydligen utomlands

 

[Iamia]

Att gå runt och vara rädd tror jag tyvärr inte ger så mkt, och det kommer nog försvinna med tiden.

Däremot så vill jag ändå slå ett slag för att vara mentalt förberedd och vara vaksam på sin omgivning.

Ser en hund minsta irriterad ut mot mina hundar så antar jag att den kan attackera och ägaren kan tappa kopplet eller kopplet kan gå av. Men är man i det läget med och håller koll så blir det så mkt lättare att göra något åt det. Det blir ju tyvärr så att man håller mer koll på andras hundar än sig egen i det läget, men vad ska man annars göra?

Kommer en hund fram till mig och mina hundar så skyddar jag dem det första jag gör. Det spelar ingen roll om de ser snälla ut, för min ena är osäker och kan fräsa i självförsvar och jag är inte beredd att ta risken att den andra hunden då svarar upp istället för att inse att hon bara är osäker.

Så jag sparkar helt enkelt den andra hunden, förutsatt att den inte kommer i hög hastighet eller ser superarg ut. Gör den det så lyfter jag upp mina, högt över huvudet. Kan vara bra att öva in sådan teknik så att både hund och förare vet hur det behöver göras innan man är i en skarp situation. Kommer den då mot mig och hoppar så knäar jag den. Tack o lov så har jag inte behövt gå så långt än.


För mig så är det absolut viktigaste att jag skyddar mina hundar. Hur den andra hunden mår efteråt skiter jag faktiskt fullständigt i.

Att vara mentalt förberedd, att ha en plan, gör det så mkt enklare att genomföra när det är en skarp situation. Och mental förberedelse är en färskvara, så man behöver tänka igenom scenarion med jämna mellanrum.

Jag har ju jobbat som väktare innan, och enda gången jag i tjänst blev chockad och inte kunde utföra mitt arbete på ett bra sätt var den enda gången då jag inte var mentalt förberedd på vad som skulle hända.

Och tyvärr har jag varit med om folk som bara "Äh min hund är snäll, låt den komma fram" den hunden fick sig en spark på bogen och lommade iväg. Och en annan som skällde i kopplet där matten tappade kopplet. Det gick bra och efter rejäl fysisk korrigering från mig så satt hunden helt stilla och verkade förstå att det där var nog en jävligt dålig idé egentligen.

Har man en liten hund så är det tyvärr verkligheten man lever i. Ofta händer det verkligen inte, och de flesta har ju ändå så pass bra koll på sina hundar att de inte biter andra. Men jag tycker ändå att det är otroligt skönt att ha en ordentlig plan på promenaderna, att alltid vara vaksam så att jag upptäcker andra hundar/folk/bilar eller vad det nu kan vara före de upptäcker mig helst, och framförallt innan mina hundar upptäcker dem. Det gör att jag kan slappna av mentalt på promenader.

Klart det inte ger något att gå runt och vara rädd. Men det är tyvärr svårt att låta bli efter något sånt här... Jag har alltid varit sjukligt vaksam när jag varit ute nästan så att det blir jobbigt alltså (och nu är jag det tyvärr ännu mer). Kan inte räkna antalet hundar har skrikit åt eller sparkat bort till deras ägares förskräckelse. I detta fallet var det dock helt annorlunda. Denna hunden (och dess likadana kompis) har suttit bundna vid den här uteserveringen flera dagar i veckan i flera månader medans deras mycket ansvarsfulle ägare hinkat öl i massor. Vi har alltså varit tvungna att passera där säkert 100 gånger när de har suttit där. Den ena hunden har skällt när vi gått förbi, men inte visat att den varit aggressiv på något sätt. Eftersom det är totalt omöjligt att lyfta upp två 7-7,5 kg russllar (en i varje hand) över huvudet varje gång man går förbi (dessutom hade jag ramlat direkt om jag gjort så och fått 40-50 kg berner sennen i god fart hoppandes mot mig - med eller utan knä...) så har vi helt enkelt fått bara traska förbi så snabbt och smidigt vi kunnat. Denna gång kom som sagt den ena lös och for fram som en kanonkula och jag hann inte med att göra någonting, trots att jag har planerat scenarion och reaktioner på dem i bra mycket mer än 10 år (ofta har det lyckats också, men denna gången hände allt helt enkelt för snabbt och överrumplande). Tänker också att det är ju lätt att schasa bort en labrador som lommar fram för att hälsa, men en pit bull med siktet inställt på att döda (tänker nu på hunden med snubben jag nämnt tidigare) är en helt annan sak. Det är ju en terrier som mina, bara mycket större och kan säkert vara ännu skarpare, och jag vet hur läskiga mina små faktiskt kan vara när de tänder till...

 

[Iamia]

Jag skulle kolla vilka sprayer som finns som är till för att avskräcka hundar. Pepparspray är inte helt lätt att använda (tänk att du vill spraya parfym utomhus) och risken är stor att du bara sprayar ner dig själv och dina hundar, dvs något mindre farligt är lämpligare.

OBS! I Sverige är mycket få självförsvarssprayer tillåtna. TS befinner sig tydligen utomlands

Det finns tydligen olika strålar att välja på, så det ska inte vara ett så stort problem, jämfört med andra sprayer tror jag. Tror dessutom det är mer effektivt, det finns säkert en anledning till att bara polis (o dyl?) får ha det hemma i Sverige.

Och ja, jag bor i Tyskland. (Vill verkligen inte inspirera andra att köpa just pepparspray, men jag känner mig lätt desperat och eftersom det är tillåtet här så...)

 

[BornAgain]

Det finns tydligen olika strålar att välja på, så det ska inte vara ett så stort problem, jämfört med andra sprayer tror jag. Tror dessutom det är mer effektivt, det finns säkert en anledning till att bara polis (o dyl?) får ha det hemma i Sverige.

Och ja, jag bor i Tyskland. (Vill verkligen inte inspirera andra att köpa just pepparspray, men jag känner mig lätt desperat och eftersom det är tillåtet här så...)

När jag har sett polis använda pepparspray har det varit i närkamper för att få människor att sluta kämpa emot. Och det har inte handlat om nedsprayning lika med slut på slagsmålet. Det har varit väldigt brutalt.

Baserat på det skulle jag säga att jag inte skulle våga spraya ned en stor hund, dels för risken att inte träffa hunden, dels för att det gör så pass ont att bli nedsprayad att hunden sannolikt blir panikslagen och vad gör den då? Man kan liksom inte ångra sprayningen om den träffade hunden börjar bita vilt omkring sig. Sannolikheten att en ägare skulle kunna lugna ned eller öht ta sin hund försvinner om du sprejar ned den. (Ibland handlar ovilja att göra någon illa inte om medlidande utan om självbevarelsedrift)

 

[Iamia]

När jag har sett polis använda pepparspray har det varit i närkamper för att få människor att sluta kämpa emot. Och det har inte handlat om nedsprayning lika med slut på slagsmålet.

Jag skulle inte våga spraya ned en stor hund, dels för risken att inte träffa hunden, dels för att det gör så pass ont att bli nedsprayad att hunden sannolikt blir panikslagen och vad gör den då? Man kan liksom inte ångra sprayningen om den träffade hunden börjar bita vilt omkring sig. Sannolikheten att en ägare skulle kunna lugna ned eller öht ta sin hund försvinner om du sprejar ned den. (Ibland handlar ovilja att göra någon illa inte om medlidande utan om självbevarelsedrift)

Jag tror på allt du säger. Men risken är mer eller mindre obefintlig att jag verkligen skulle använda sprayen även om jag hade den. Det handlar mer om en känsla av att verkligen ha någon sorts maktmedel att KUNNA använda i nödfall. Skulle jag använda den skulle det vara i tex fallet med pit bullen, och då föredrar jag helt klart en galet bitande hund som inte ser något och är ofokuserad, framför en galet bitande, väl seende och 100% fokuserad hund...

 

[BornAgain]

Jag tror på allt du säger. Men risken är mer eller mindre obefintlig att jag verkligen skulle använda sprayen även om jag hade den. Det handlar mer om en känsla av att verkligen ha någon sorts maktmedel att KUNNA använda i nödfall. Skulle jag använda den skulle det vara i tex fallet med pit bullen, och då föredrar jag helt klart en galet bitande hund som inte ser något och är ofokuserad, framför en galet bitande, väl seende och 100% fokuserad hund...

Jag har faktiskt haft spray av samma anledning efter att jag blev attackerad av en människa. Polisen hittade sprayen när de visiterade mig en gång men lät mig behålla den. Det är preskriberat nu.

 

[Iamia]

Jag har faktiskt haft spray av samma anledning efter att jag blev attackerad av en människa. Polisen hittade sprayen när de visiterade mig en gång men lät mig behålla den. Det är preskriberat nu.

Ja, känslan är det viktiga i det här fallet. Det tär ruskigt mycket att känna sig på helspänn och vara rädd att något ska hända, utan att man kan göra ett jota. (Beklagar att du råkat ut för såna ruskigheter... )

 

[Angel]

Det var en jädrarns bra idé det här med spray! Kollade upp det hela och här får man verkligen alldeles lagligt inneha pepparspray. DET borde ju garanterat ha effekt iallafall... Det är ju inte alls säkert att man skulle hinna med, men tror att det hade gett en liten säkerhetskänsla iallafall. Lite sjukt att man känner att man behöver ”beväpna sig” för att känna sig tryggare (- hej USA -) men i detta fallet tror jag det faktiskt hade hjälpt mig lite att känna att jag har en liten chans att göra något om det skulle hända igen...

Det är ju helt klart känslan som är det viktigaste. Sen är det ju skönt att ha ett sätt som kan fungera för att bryta både en attack och ett hundslagsmål utan att stoppa in händerna bland hundarna OM det skulle behövas. Efter att ha lyckats spraya mig själv ordentligt i ögat med både handsprit och hårspray så är jag övertygad om att det inte behöver vara speciellt farliga grejer man sprayar med så länge man träffar i ansiktet. Det svider ändå nåt helt otroligt och man blir helt fokuserad på att få bort det .
Har extremt svårt att tänka mig att de människor som lyckas fortsätta slåss efter en ordentlig dusch pepparspray faktiskt fått det i ögonen alternativt att de är ordentligt nerknarkade.

 

[Luff]

Jag tror det viktigaste är att försöka vara så trygg som möjligt. Det en utstrålar ger en angripande hund tydliga signaler.
Självklart hjälper ju inte det om anfallet kommer från ingenstans.

Att göra sig beredd för strid anser jag ger fel signaler till både ens egen hund och anfallaren. Att vara lugn däremot smittar.

I det fallet då en mindre hund (15 kg) anföll min schäfer och bet henne i tassen är jag tacksam för att jag aldrig gett henne anledning att känna att hon hade något som helst ansvar för att reda ut situationen.
Hon tog ett brett tag runt hundens huvud och tryckte henne mot marken samtidigt som hon tittade på mig och undrade hur hon skulle bete sig sen.
Jag sa nej, hon släppte och jag tog fast den angripande hunden (som jag kände väl). Min hund satt sedan och tittade medans jag gav den anfallande hunden till dess matte.

Det hade varit så lätt att det angreppet hade blivit ett rejält slagsmål med skador om jag hade haft en annan inställning till MIN hund.

Ännu tydligare var det nu på valpkursen jag gick.
Här deltog även en kaxig unghund som tonårsmuckade så fort han kunde.

Han kom lös och tog ett varv runt alla hundar. Gapade, spände sig, gjorde ett o annat nafsutfall - även mot den äldre goldentiken som var med. Jag lät mitt koppel vara slakt, gullade med min energiska 40 kgs knasboll (som ju tyckte att detta var det mest spännande som hänt ever).

Rymmaren vände 3 meter ifrån oss - en blick på oss och så tog han nästa jycke.

 

[Iamia]

Jag tror det viktigaste är att försöka vara så trygg som möjligt. Det en utstrålar ger en angripande hund tydliga signaler.
Självklart hjälper ju inte det om anfallet kommer från ingenstans.

Att göra sig beredd för strid anser jag ger fel signaler till både ens egen hund och anfallaren. Att vara lugn däremot smittar.

I det fallet då en mindre hund (15 kg) anföll min schäfer och bet henne i tassen är jag tacksam för att jag aldrig gett henne anledning att känna att hon hade något som helst ansvar för att reda ut situationen.
Hon tog ett brett tag runt hundens huvud och tryckte henne mot marken samtidigt som hon tittade på mig och undrade hur hon skulle bete sig sen.
Jag sa nej, hon släppte och jag tog fast den angripande hunden (som jag kände väl). Min hund satt sedan och tittade medans jag gav den anfallande hunden till dess matte.

Det hade varit så lätt att det angreppet hade blivit ett rejält slagsmål med skador om jag hade haft en annan inställning till MIN hund.

Ännu tydligare var det nu på valpkursen jag gick.
Här deltog även en kaxig unghund som tonårsmuckade så fort han kunde.

Han kom lös och tog ett varv runt alla hundar. Gapade, spände sig, gjorde ett o annat nafsutfall - även mot den äldre goldentiken som var med. Jag lät mitt koppel vara slakt, gullade med min energiska 40 kgs knasboll (som ju tyckte att detta var det mest spännande som hänt ever).

Rymmaren vände 3 meter ifrån oss - en blick på oss och så tog han nästa jycke.

Självklart helt sant. Men det är med all säkerhet enklare att både vara, samt utstråla lugn, om man har en stor hund i snöret som, vad som än händer, inte är den som riskerar att bli ihjälbiten. Jag har (åtminstone hittills) kunnat hålla mig lugn om det är en mindre/bara något större hund som kommer fram och härjar. Självklart kan det bli skador på hundarna om de ryker ihop även då, men inte av den här magnituden och på så kort tid. Det är ju också milsvid skillnad på allvarligt menat angrepp (som det som hände mig och min hund) och om någon hund kommer fram och muckar lite smått. I det första fallet hjälper det inte ett smack att utstråla lugn. Det var det jag gjorde när det här hände. Min hund stod med sidan emot den attackerande hunden och tittade upp på mig och jag hann inte riktigt fatta vad som hände innan det var försent... I det andra fallet hjälper det säkert dock.

Vad jag egentligen ville få fram är att det i vissa fall kan kännas just som om det faktum att man är ”beredd för strid” ger ett större lugn än om man inte är beredd.

 

[Luff]

Självklart helt sant. Men det är med all säkerhet enklare att både vara, samt utstråla lugn, om man har en stor hund i snöret som, vad som än händer, inte är den som riskerar att bli ihjälbiten. Jag har (åtminstone hittills) kunnat hålla mig lugn om det är en mindre/bara något större hund som kommer fram och härjar. Självklart kan det bli skador på hundarna om de ryker ihop även då, men inte av den här magnituden och på så kort tid. Det är ju också milsvid skillnad på allvarligt menat angrepp (som det som hände mig och min hund) och om någon hund kommer fram och muckar lite smått. I det första fallet hjälper det inte ett smack att utstråla lugn. Det var det jag gjorde när det här hände. Min hund stod med sidan emot den attackerande hunden och tittade upp på mig och jag hann inte riktigt fatta vad som hände innan det var försent... I det andra fallet hjälper det säkert dock.

Vad jag egentligen ville få fram är att det i vissa fall kan kännas just som om det faktum att man är ”beredd för strid” ger ett större lugn än om man inte är beredd.

Grejen är ju den att jag innerst inne ÄR rädd att det ska hända något. Inte paniskt men om min hund skadar/dödar en liten en som anfaller så är det MITT fel och jag skulle må fruktansvärt dåligt i resten av mitt liv. Jag tycker folk som har småhundar ofta är nonchalanta och har dom lösa och låter dom irritera stora hundar.

Det är jag förberedd på och det jag fokuserar på med mina klumpar är att ALLTID tycka andra hundar är fantastiska.
Dom får inte hälsa på några främmande hundar som valpar och jag bygger in ¨-Åhh så fin den är, ojojoj, va arg den låter fast den är så fin. Nu går vi åt andra hållet....
Jag låter som värsta gullegullemorsan. Folk tror att jag är knäpp om dom hör mig. Men det funkar. Märker extrem skillnad när vi träffar hundar av samma ras. Men det är rätt så mycket jobb.

 

[Iamia]

Grejen är ju den att jag innerst inne ÄR rädd att det ska hända något. Inte paniskt men om min hund skadar/dödar en liten en som anfaller så är det MITT fel och jag skulle må fruktansvärt dåligt i resten av mitt liv. Jag tycker folk som har småhundar ofta är nonchalanta och har dom lösa och låter dom irritera stora hundar.

Det är jag förberedd på och det jag fokuserar på med mina klumpar är att ALLTID tycka andra hundar är fantastiska.
Dom får inte hälsa på några främmande hundar som valpar och jag bygger in ¨-Åhh så fin den är, ojojoj, va arg den låter fast den är så fin. Nu går vi åt andra hållet....
Jag låter som värsta gullegullemorsan. Folk tror att jag är knäpp om dom hör mig. Men det funkar. Märker extrem skillnad när vi träffar hundar av samma ras. Men det är rätt så mycket jobb.

Fast ärligt. I det fallet, även om det i slutänden så att säga på pappret är ditt fel, så ÄR det ju inte ditt fel... 1) Din stora hund är kopplad, en lös mindre hund anfaller din hund och den kanske svarar tillbaka på ett sätt som en stor hund knappt blinkat av, men som kanske dödar den lilla hunden. Eller för den delen trampar på den så att den bryter ryggen? Du har inte gjort något fel, och din hund är frisk och kry. 2) Jag kommer med min lilla hund kopplad, en lös stor hund rusar fram och anfaller. Min hund blir illa skadad/dör. Jag har inte gjort något fel och min hund är illa skadad/död.

Och om man oberoende av storlek har en aggressiv hund som skulle tänkas allvarligt skada en annan hund som t ex av misstag kommit lös och springer fram, så borde man nog i vilket fall överväga att ha munkorg på den. Jag förstår helt klart din oro, men tycker nog det är en helt annan sak.

 

[YorkWann]

Jag tror också på spray och/eller väst på hundarna till en början så DU kan känna dig tryggare och säkrare. Behöver inte var pepparspray, räcker ju med hårspray för att få effekt, eller för att du ska känna att du har något maktmedel att ta till. Sen tror jag på terapi, för din del, det går ju såklart att komma över hemska händelser själv med, men en bra terapeut är fantastiskt.

 

[Laa]

@Iamia en annan ände att dra i är dig själv och ditt eget sätt att reagera. Jag har själv småhundar (mindre än din). Jag har en helt annan grundkänsla när vi är ute på promenad. Lugn men vaksam kanske? Inte orolig iaf.
Men så har jag inte råkat ut för någon allvarlig attack med mina damer heller... å andra sidan har inte min sambo det heller, och han är klart mer... ”men det kan hända, och där bor en sån hund, och där är ett dåligt staket, och...”.
Det låter lite som det du beskriver att du upplever nu. Det är till viss del personlighetsbaserat och går att påverka med tex KBT, om du är intresserad. (Dvs hjärntvätt ;D). Det är ju inte roligt för dig att gå runt och må dåligt över hundpromenaderna om/när du inte måste det.
Bara ett tips

 

[Iamia]

@Iamia en annan ände att dra i är dig själv och ditt eget sätt att reagera. Jag har själv småhundar (mindre än din). Jag har en helt annan grundkänsla när vi är ute på promenad. Lugn men vaksam kanske? Inte orolig iaf.
Men så har jag inte råkat ut för någon allvarlig attack med mina damer heller... å andra sidan har inte min sambo det heller, och han är klart mer... ”men det kan hända, och där bor en sån hund, och där är ett dåligt staket, och...”.
Det låter lite som det du beskriver att du upplever nu. Det är till viss del personlighetsbaserat och går att påverka med tex KBT, om du är intresserad. (Dvs hjärntvätt ;D). Det är ju inte roligt för dig att gå runt och må dåligt över hundpromenaderna om/när du inte måste det.
Bara ett tips

Ja alltså, jag hade ju mer eller mindre helt lyckats bli av med rädslan jag fick redan när S var valp, mycket med hjälp av den andra hunden som (nästan) alltid är bra med andra hundar och har tydligt språk, vilket enligt mitt mantra drastiskt borde minska risken av att något dramatiskt händer. Däremot har jag ju alltid haft stenkoll när vi varit ute, men inte tyckt det varit otäckt, innan detta hände då. Jag är i och för sig generellt ganska ”orolig” som person, men i de fallen gäller det saker jag inte alls har kontroll över, så kontrollfreak kanske stämmer bättre? (Gillar absolut inte att flyga och oroar mig lite väl mycket för vad som skulle kunna hända med nära och kära, men tältar gärna i vildmarken i Namibia och skulle gladeligen (i tanken) kunna klättra upp på ett berg. Typ så.) Därför tror jag det skulle kunna hjälpa massor bara att känna att jag har något att kunna ta till OM nu något riktigt illa händer igen.
KBT är nog inte alls min grej tror jag. Jag funkar inte riktigt som alla andra. Men tack för tipset.

 

[Laa]

Ja alltså, jag hade ju mer eller mindre helt lyckats bli av med rädslan jag fick redan när S var valp, mycket med hjälp av den andra hunden som (nästan) alltid är bra med andra hundar och har tydligt språk, vilket enligt mitt mantra drastiskt borde minska risken av att något dramatiskt händer. Däremot har jag ju alltid haft stenkoll när vi varit ute, men inte tyckt det varit otäckt, innan detta hände då. Jag är i och för sig generellt ganska ”orolig” som person, men i de fallen gäller det saker jag inte alls har kontroll över, så kontrollfreak kanske stämmer bättre? (Gillar absolut inte att flyga och oroar mig lite väl mycket för vad som skulle kunna hända med nära och kära, men tältar gärna i vildmarken i Namibia och skulle gladeligen (i tanken) kunna klättra upp på ett berg. Typ så.) Därför tror jag det skulle kunna hjälpa massor bara att känna att jag har något att kunna ta till OM nu något riktigt illa händer igen.
KBT är nog inte alls min grej tror jag. Jag funkar inte riktigt som alla andra. Men tack för tipset.

KBT är ju ett annat sätt att känna att man har kontroll, men känns det inte rätt för dig så är det inte något för dig (och det finns definitivt fler som du )
Men det är bra att du har hittat tips här som kan funka för dig, jag håller tummarna för att du ska känna dig tryggare på dina och vovvarnas promenader i framtiden