Jag har haft problem med magen sedan i oktober-november -12 och det började med att jag fick attacker med fruktansvärda smärtor långt till höger under revbensbågen. Jag hade så ont att jag skrek rakt ut och jag som är van vid att ha ont ger mig inte för småsaker utan det gjorde verkligen jätteont. Jag äter ju också redan stora doser oxycontin (morfinliknande medicin) för smärtorna i övriga kroppen så jag borde ju inte ens haft ont menade läkarna. Det var så illa att vi fick åka till akuten några gånger och de gissade då på problem med gallblåsan. Ultraljud över gallblåsan visade inget och en överläkare sa till mig att det inte var något fel på mig och att det inte fanns någon anledning att jag skulle komma dit mer
Detta var i januari-februari -13.
Jag stod ut hemma och hade anfall som var så smärtsamma att jag skrek rakt ut och ibland blev jag medvetslös men jag åkte inte in för det hade han ju sagt... Till slut orkade jag inte längre för även emellan anfallen hade jag ju rejält ont. Jag åkte till vårdcentralen i början på maj och läkaren sa att såhär kan du ju inte ha det och han remitterade mig till kirurgen. Kirurgen gissade på magsår så en gastroskopi utfördes. Detta var i början av juni -13.
När gastroskopin var klar kom läkaren in till mig och sa, -du måste ha haft rejält ont länge va? -jo det har jag ju haft svarade jag. Då sa läkaren att jag hade ett rejält sår på tolvfingertarmen och att jag måste åka in till akuten direkt om jag får ett anfall till för det kan vara magsåret som brister
Jag hade magsårsbakterien och fick två sorters antibiotika och ezomeprazol som är en starkare typ av omeprazol kan man säga. Jag har ätit ezomeprazol sedan dess. Antibiotikakuren var på en vecka-tio dagar.
Jag fortsatte att ha ont och nu förrförra fredagen så gjordes en ny gastroskopi. Den läkaren kom in och skällde ut mig för att jag hade mat kvar i magen och frågade när jag hade ätit senast egentligen. Jag svarade att jag hade ätit senast klockan åtta på kvällen och då gick han bara. Man fick lov att äta fram till halv två på natten om jag inte minns fel.
I fredags var jag hos min vårdcentralsläkare på ett akutbesök för jag hade så ont att jag skrek rakt ut och knappt kunde andas kvällen innan. Han sa då att gastroskopin hade visat att jag har gastropares och att såret på tolvfingertarmen var läkt. (Man fastställer alltså att det är gastropares genom att göra en gastroskopi.) Han menade dock att det inte var normalt att få så fruktansvärt ont utan han skickade mig på en lungröntgen också för han hörde något knepigt nere vid revbensbågen.
Jag ska nu äta Ery-Max (vilket är behandlingen för gastropares. Ery-Max skyndar på magsäckstömningen.) i 20 dagar så får vi se vad eller ens om det gör någon skillnad. Jag skulle ta 2 kapslar 2 gånger/dag men det fick jag så hemskt ont i tarmarna utav så istället tar jag 1 kapsel 4 gånger/dag och det går bättre. Jag känner mig faktiskt lite bättre idag. Igår kunde jag inte ens lyfta armarna för att det gjorde så ont och jag hade värmedyna på hela tiden och var tvungen att ta ganska mycket extra oxynorm för att lugna smärtorna. Idag kan jag lyfta armarna lite även om det fortfarande givetvis känns. Jag hoppas verkligen att Ery-Max hjälper och att jag kan få börja äta igen för det här känns ganska hopplöst. Jag har insett att jag har tur ändå. Jag har ju kunnat klura ut vad jag inte klarar av att äta. Jag avskyr att spy och eftersom jag efter ett tag såg mönstret att varje gång jag hade ätit lagad, varm mat så spydde jag i ett dygn så slutade jag helt enkelt äta lagad, varm mat. Vissa blir ju så dåliga att de behöver sondmatas och så dålig är jag ju långtifrån. Men det räckte med att jag smakade av stuvningen på påskafton för att det verkligen skulle bränna till i magen så att äta varm mat är ju bara att glömma.
