Tack till er som skrivit i tråden. Kissen fick somna in för 2 veckor sedan och jag har inte förens nu fixat att säga det högt
Han tappade mer i vikt, dålig aptit på sitt foder igen sista veckan och drack dåligt, mådde illa stundvis och verkade ha diffust ont ibland och det smärtade för mycket att se honom må dåligt igen så valde därför att låta honom slumra in istället för att utreda vidare.
Det kändes helt rätt de första dagarna men nu vet jag inte längre varken ut eller in. Saknaden är enorm och jag hoppas att jag någon dag kan se att det var rätt beslut. Han hade inte njur- eller leverproblem och inte diabetes, blodprover togs för alla "vanliga" åkommor hos äldre katter ett par veckor innan, vad det var som gjorde att han gradvis blev sämre kommer jag nu aldrig få veta vilket känns ganska jobbigt, att inte veta om det var något definitivt eller något som gått att bota, men min misstanke är väl cancer såhär i efterhand. Ångesten gör sig påmind över detta varje dag men jag vet också någonstans att han nu slipper sina problem, allergin, artrosen och forlen som aldrig gått att bota.
Jag saknar han så oerhört och jag önskar jag kunde fått ha honom tills han var 15 åtminstone, förutsatt om han hade fått vara frisk och pigg. I efterhand, för min skull borde jag utrett vidare, för att få mer svar och kunna bearbeta sorgen utan en massa skuldkänslor över valet, men för hans skull kändes det inte värdigt längre, inte minst som jag upplevde att dendär glimten i ögonen gradvis försvann under året. Om jag bara kunde få träffa han en till gång eller åka tillbaka och göra ett annat val, men det är så sorgen fungerar säger många till mig, ett enda långt ifrågasättande av sina val. Att gå vidare med ytterligare undersökningar som låtit han fortsätta må dåligt en tid och där jag ändå inte ville ge han mer tabletter hade väl på ett sätt inte heller varit snällt. Detta är verkligen baksidan av att ha husdjur, de jobbiga känslorna när de blir sjuka och man behöver ta detdär hemska beslutet. Inte minst som det var så fram och tillbaka, ibland mådde ganska bra och ibland inte alls...