Hantera noja/kontrollbehov hos andra

[Araminta]

De senaste veckorna har jag noterat två saker:
1. Jag är väldigt laid back som person.
2. Jag har inte den blekaste hur jag ska bemöta kontrollfreaks som nojar. Jag blir bara irriterad och det hjälper varken dem eller mig.

Så Buke. Hur gör man? Ni som nojar: hur vill ni bli bemötta? Ni som har kontrollfreaks i er närhet: hur gör ni?

(Frågan kommer sig av att jag ska ut och resa med ett kontrollfreak i över en månad och så långt har mina försök att lugna personen i fråga har inte hjälpt alls. Vi känner inte varandra jätteväl ska tilläggas och jag känner att jag behöver någon form av strategi för att inte bidra med mer friktion än nödvändigt)

 

[Petronilla]

Om du redan nu känner oro, ställ in! Det kommer slå gnistor om er annars.

Man måste känna varandra väl och verkligen vilja umgås med varandra om det ska lyckas.

Jag vill tex ha kontroll och min man är laidback.

Jag har fått släppa på kontrollen och bli mer laidback och han fått skärpa sig litet.

Jag undviker dock att hamna i situationer med laidbackfigurer då jag vet att jag mår dåligt av att umgås för länge med dem.

 

[Araminta]

Om du redan nu känner oro, ställ in! Det kommer slå gnistor om er annars.

Man måste känna varandra väl och verkligen vilja umgås med varandra om det ska lyckas.

Jag vill tex ha kontroll och min man är laidback.

Jag har fått släppa på kontrollen och bli mer laidback och han fått skärpa sig litet.

Jag undviker dock att hamna i situationer med laidbackfigurer då jag vet att jag mår dåligt av att umgås för länge med dem.

Ställa in är inte ett alternativ. Det handlar om utbytesstudier så även om det ska bli kul att resa ihop (det är ju en trevlig människa!) så är fokuset främst på det akademiska. Att ge utrymme och kompromissa tror jag kommer att vara centralt men tänker om det finns fler tips och knep att ta till.

 

[mandalaki]

Försök att lugna är dödfött. Vi kontrollfreaks hittar bara nya osäkerhetsfaktorer att noja på då.

Du kanske kan pröva att svara "vet inte" på alla oroliga frågor. Då får hen ta hand om sin oro själv.

 

[Red_Chili]

Det bästa tror jag är att du säger precis som du upplever det och frågar personen hur den vill bli bemött. Även om personen inte vet det, så kan din fråga göra att personen varvar ner lite.

Jag själv har i vissa situationer ett extremt kontrollbehov. Mannen jag träffar har i mina ögon inget som helst kontrollbehov i samma situationer (han ser det som att han har kontroll ändå och att saker löser sig om det råkar bli problem). När han förklarat hur han ser på en situation, hur han tänker att eventuella problem kan lösa sig osv så kan jag någonstans inse att mitt katastroftänk är lite överdrivet och då lättare slappna av.

Sedan har vi också insett att vi är olika och nog kommer förbli det. Han lyssnar på lite av mitt babbel om hur galet allt kommer bli, men sedan byter vi samtalsämne. Visst, jag blir ensam i mitt nojjande då, men det gör inte så mycket. Att prata om helt andra saker, att mitt oroliga svammel inte är "värt att lyssna på" gör också att jag lättare kan koppla bort det och slappna av. Alla problem måste inte lösas. Troligen kommer din bekanting att komma iväg på resan ändå och väl där kommer ju bekantingen inte ha någon anledning att vara orolig.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag hade låtit henne äga problemet själv och inte accepterat att hon försökte dra in mig i det.

Dvs - hon får oroa sig så mycket hon vill men efter att du trevligt sagt att "det behöver vi nog inte oroa oss för" så hade jag bara släppt det där och låtit personen hantera det där själv.

 

[mandalaki]

Sedan - bered dig på det värsta. Min erfarenhet är att det svåraste man kan göra med andra, det är att resa. Det är bannemej lättare att leva med en person än att resa med hen.

 

[Lampan]

Om du är så laid back.
Varför oroar du dig redan för resan?
Känner du att du måste ha kontroll över ditt kontrollerande rese sällskap?

Är du laid back?

 

[Migo]

De senaste veckorna har jag noterat två saker:
1. Jag är väldigt laid back som person.
2. Jag har inte den blekaste hur jag ska bemöta kontrollfreaks som nojar. Jag blir bara irriterad och det hjälper varken dem eller mig.

Så Buke. Hur gör man? Ni som nojar: hur vill ni bli bemötta? Ni som har kontrollfreaks i er närhet: hur gör ni?

(Frågan kommer sig av att jag ska ut och resa med ett kontrollfreak i över en månad och så långt har mina försök att lugna personen i fråga har inte hjälpt alls. Vi känner inte varandra jätteväl ska tilläggas och jag känner att jag behöver någon form av strategi för att inte bidra med mer friktion än nödvändigt)

Run away...

Är du så illa tvungen, så brukar jag köra med en slags acceptans men utan att förändra mitt eget beteende. (Tänker på scenen i filmen "Skenbart" när hon underhåller en lång konversation genom att själv bara säga "jaha, jaså" i olika tonlägen.)

 

[Araminta]

@mandalaki @Red_Chili @niphredil
Tack för bra svar! Jag vill ju väldigt gärna vara till hjälp (jag har rest mycket, hen knappt alls) men har insett att mina svar på de nojiga frågorna liksom inte duger. Hen behöver fakta och källor. Så era tips om att faktiskt lämpa tillbaka ansvaret på henne är nog rätt klokt.

Vi har pratat om det och kan till och med skämta om det. Så insikt och social kompetens finns. Jag tror även att hen kommer att lugna sig när vi väl kommit på plats och vi kommit in rutinerna där etc. Just nu hänger mycket lite löst och det förstår jag är en stressfaktor för många.

Men ja, det är ett socialt experiment av gigantiska mått. Att stuva in fyra, diametralt olika personer i en liten lägenhet i ett främmande land i en månad är nog inte helt att rekommendera Men nu var det vi fyra som ville åka och då får man göra det bästa av situationen.

 

[Araminta]

Om du är så laid back.
Varför oroar du dig redan för resan?
Känner du att du måste ha kontroll över ditt kontrollerande rese sällskap?

Är du laid back?

Jag varken oroar mig över resan eller känner ett behov av att kontrollera någon. Däremot vill jag gärna undvika konflikter i den mån jag kan, därav tråden.

 

[TinyWiny]

Är hen verkligen ett kontrollfreak eller bara orolig? Ingen av de kontrollfreak jag känner (inklusive mig själv) skulle lägga en massa frågor på någon annan. Det kollar man upp och styr upp själv från stensäkra källor som omöjligt kan ha fel. De som nojar däremot brukar lägga ansvaret på andra och där får man helt enkelt vara tydlig med att hen bör ta reda på hur saker och ting förhåller sig själv. Dvs. ge tillbaka problemet där det hör hemma.

 

[Araminta]

Run away...

Är du så illa tvungen, så brukar jag köra med en slags acceptans men utan att förändra mitt eget beteende. (Tänker på scenen i filmen "Skenbart" när hon underhåller en lång konversation genom att själv bara säga "jaha, jaså" i olika tonlägen.)

Jo, jag kommer nog köra något liknande om det blir riktigt jobbigt. Tack och lov är vi fyra personer så vi är inte hopklistrade bara vi två. Och så kommer jag se till att komma ut ur huset på egen hand så mycket jag bara kan...

 

[Lampan]

Jag varken oroar mig över resan eller känner ett behov av att kontrollera någon. Däremot vill jag gärna undvika konflikter i den mån jag kan, därav tråden.

Okey
Ja, jag skulle beskriva mig själv som laid back.
Jag hade aldrig funderat i förväg hur jag ska hantera ev nojig rese sällskap.
Som jag ser det, grundar såna tankar och planering på ett behov att kunna kontrollera ev situationer som kan uppstå på resan. (du vill undvika ev framtida konflikter)

 

[Philosophia]

Försök att lugna är dödfött. Vi kontrollfreaks hittar bara nya osäkerhetsfaktorer att noja på då.

Du kanske kan pröva att svara "vet inte" på alla oroliga frågor. Då får hen ta hand om sin oro själv.

Det är en bra strategi! Men jag skulle modifiera formuleringen något om det finns en risk att personen uppfattar resan som en gemensam historia som också ska planeras gemensamt. En person som uppfattar det på det sättet riskerar bli irriterad över att övriga (som hen själv uppfattar det) inte hjälper till. Det är förvånansvärt vanligt har jag själv märkt och det kan bli en rejäl källa till irritation från alla inblandade parter.
@Araminta

 

[Araminta]

Är hen verkligen ett kontrollfreak eller bara orolig? Ingen av de kontrollfreak jag känner (inklusive mig själv) skulle lägga en massa frågor på någon annan. Det kollar man upp och styr upp själv från stensäkra källor som omöjligt kan ha fel. De som nojar däremot brukar lägga ansvaret på andra och där får man helt enkelt vara tydlig med att hen bör ta reda på hur saker och ting förhåller sig själv. Dvs. ge tillbaka problemet där det hör hemma.

Jag tror faktiskt att det är både och i det här fallet. Det blir lite av en dålig kombo där hen är den med störst behov av kontroll men minst vana av att resa. Plus att vi trots allt är en grupp och att hen därmed varken kan eller vill bestämma allt efter eget huvud. Hen behöver att vi engagerar oss för att få de där svaren hen behöver och det är där det skär sig emellanåt när jag inte ser samma problem.

Sen är jag fullt medveten om att jag inte gör det hela bättre genom att vara på helt andra sidan av skalan. Jag har varit på vippen att missa flyg för att jag inte brydde mig om att dubbelkolla biljetterna

 

[Araminta]

Okey
Ja, jag skulle beskriva mig själv som laid back.
Jag hade aldrig funderat i förväg hur jag ska hantera ev nojig rese sällskap.
Som jag ser det, grundar såna tankar och planering på ett behov att kunna kontrollera ev situationer som kan uppstå på resan. (du vill undvika ev framtida konflikter)

Så kan man givetvis också se det. Jag är kanske snäppet mindre laid back än vad du är då för liiite planering och förberedelse vill jag nog ändå ha. Släpper man alla tyglar fullständigt har jag märkt att det faktiskt blir mer kaosartat än vad jag riktigt tycker om.

Grattis på födelsedagen förresten

 

[Araminta]

Det är en bra strategi! Men jag skulle modifiera formuleringen något om det finns en risk att personen uppfattar resan som en gemensam historia som också ska planeras gemensamt. En person som uppfattar det på det sättet riskerar bli irriterad över att övriga (som hen själv uppfattar det) inte hjälper till. Det är förvånansvärt vanligt har jag själv märkt och det kan bli en rejäl källa till irritation från alla inblandade parter.
@Araminta

Du är inne lite på det som jag skrev till @TinyWiny . Det finns definitivt en balansgång där som ibland är svår att navigera. Jag har i vissa lägen gått hen till mötes genom att skicka mail etc som, i mina ögon, är helt onödiga men där hen känt ett behov av säkerhet. Och just då jag själv tenderar att vara åt det slarvigare hållet så blir det kanske ännu svårare att hitta det där mittenläget där man känner att man gjort lika mycket.

 

[Lampan]

Så kan man givetvis också se det. Jag är kanske snäppet mindre laid back än vad du är då för liiite planering och förberedelse vill jag nog ändå ha. Släpper man alla tyglar fullständigt har jag märkt att det faktiskt blir mer kaosartat än vad jag riktigt tycker om.

Grattis på födelsedagen förresten

Det kanske skiljer på vad en vill planera.
Om jag ska resa, vill jag vara ute i god tid på flygplatsen. Jag gillar att ta det lugnt och shoppa lite.
Hur jag ska hantera andra människor, det planerar jag inte alls.
Vi kanske alla har lite kontrollbehov, men på olika saker?

Tack

 

[Efwa]

Är hen verkligen ett kontrollfreak eller bara orolig? Ingen av de kontrollfreak jag känner (inklusive mig själv) skulle lägga en massa frågor på någon annan. Det kollar man upp och styr upp själv från stensäkra källor som omöjligt kan ha fel. De som nojar däremot brukar lägga ansvaret på andra och där får man helt enkelt vara tydlig med att hen bör ta reda på hur saker och ting förhåller sig själv. Dvs. ge tillbaka problemet där det hör hemma.

Här håller jag inte riktigt med. Ska man resa tillsammans och är ett kontrollfreak så kanske man redan två veckor innan vill bestämma när man ska åka till flygplatsen och då måste ju de andra vara med på det. Då har helt plötsligt kontrollbehovet betytt frågor för att kunna bestämma något.

Jag har t.ex en vän som alltid vill veta minst tre veckor före och jag får sällan ens tider förrän fem dagar före. Ansvaret ligger ju hos mig som får tiderna men kontrollbehovet ligger ju hos den andra och den personen kan ju aldrig få tider före jag får dem och kan alltså inte ansvara för att få reda på saker själv.

Men i stort håller jag med dig.