Hantera noja/kontrollbehov hos andra

[Araminta]

Det kanske skiljer på vad en vill planera.
Om jag ska resa, vill jag vara ute i god tid på flygplatsen. Jag gillar att ta det lugnt och shoppa lite.
Hur jag ska hantera andra människor, det planerar jag inte alls.
Vi kanske alla har lite kontrollbehov, men på olika saker?

Tack

Vi lägger nog olika mening i orden "planera" och "hantera". I mitt huvud så har den här tråden väldigt lite med planering att göra. Jag skulle hellre kalla det personlig utveckling och reflektion över att jag inte alltid har de bästa svaren på alla sociala situationer som kan tänkas dyka upp.

 

[Blueberry]

Jag hade bemött det med "okej" och "jag är inte så bekymrad över det" och "det ordnar sig" och "det märker vi när vi kommer dit". (Det kan förvisso vara ganska provocerande för den oroliga personen) Jag hade visserligen tagit ansvar för att forska om eller fixa min del av förberedelserna, men det är svårt för en person med kontrollbehov att dela med sig sv sånt och sedan lita på att det blir (tillräckligt bra/noggrant) gjort.

Kuriosa:
Jag har en gång läst att det bara är 3 % av det man oroar sig för som verkligen händer.

 

[Lampan]

Vi lägger nog olika mening i orden "planera" och "hantera". I mitt huvud så har den här tråden väldigt lite med planering att göra. Jag skulle hellre kalla det personlig utveckling och reflektion över att jag inte alltid har de bästa svaren på alla sociala situationer som kan tänkas dyka upp.

Den nojiga kan ju börja noja över vad som helst på resan, spindel på rummet, taxin kommer inte, magsjuka, väckarklockan ringer inte etc.
Det bästa är ju att hantera situationen när/om den uppstår.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har varit på vippen att missa flyg för att jag inte brydde mig om att dubbelkolla biljetterna

Haha jag är likadan. Är helt bedrövlig när jag reser.

 

[Pilot]

Jag hade bemött det med "okej" och "jag är inte så bekymrad över det" och "det ordnar sig" och "det märker vi när vi kommer dit". (Det kan förvisso vara ganska provocerande för den oroliga personen) Jag hade visserligen tagit ansvar för att forska om eller fixa min del av förberedelserna, men det är svårt för en person med kontrollbehov att dela med sig sv sånt och sedan lita på att det blir (tillräckligt bra/noggrant) gjort.

Kuriosa:
Jag har en gång läst att det bara är 3 % av det man oroar sig för som verkligen händer.

Jag ser en del av problemet som, att även om jag tar hand och fixar min del av förberedelserna. Så görs det ju på mitt sitt och när jag tycker det behövs göras. Oftast dagen innan t.ex. Står alltid och tvättar dagen innan och är uppe hela natten för att få ihop det.

Är också laid back och extrem tidsoptimist.

Har missat flyget och fick ta tåget istället, så det brukar ju lösa sig.

Har egentligen inga direkta råd. Mer än att kanske klar göra att på plats så tänker du köra ditt eget race? Jag tänker att personen är ev. en sådan som vill plangöra varje vecka och kan blir frustrerad när hen inte för gehör.

 

[Lupino]

Jag hade bemött det med "okej" och "jag är inte så bekymrad över det" och "det ordnar sig" och "det märker vi när vi kommer dit". (Det kan förvisso vara ganska provocerande för den oroliga personen) Jag hade visserligen tagit ansvar för att forska om eller fixa min del av förberedelserna, men det är svårt för en person med kontrollbehov att dela med sig sv sånt och sedan lita på att det blir (tillräckligt bra/noggrant) gjort.

Kuriosa:
Jag har en gång läst att det bara är 3 % av det man oroar sig för som verkligen händer.

Jag är en person som i vissa lägen ser alla fel-scenarier som kan inträffa framför mig. Det spelar ingen roll att det är helt osannolikt, jag vill mentalt förbereda mig på det värsta, då känner jag mig trygg och hoppas sedan på det bästa.

Nu fattar jag inte riktigt vad det är för saker TS resesällskap nojar över, men om vi ponerar att det skulle vara ett flygbyte där det är tajt om tid och man nojar med "Tänk om vårt plan blir försenat" så vill jag inte bli bemött med "det löser sig". Istället - om man inte har några svar på hur en lösning skulle kunna vara - önskar jag att man svarar med t.ex "ja, det är väldigt tajt, vi får hålla tummarna att planet går i tid". Nu har jag ingen aning om hur andra fungerar men för min del vill jag nog mest sätta ord på oron och bli bekräftad.

 

[TinyWiny]

Här håller jag inte riktigt med. Ska man resa tillsammans och är ett kontrollfreak så kanske man redan två veckor innan vill bestämma när man ska åka till flygplatsen och då måste ju de andra vara med på det. Då har helt plötsligt kontrollbehovet betytt frågor för att kunna bestämma något.

Jag har t.ex en vän som alltid vill veta minst tre veckor före och jag får sällan ens tider förrän fem dagar före. Ansvaret ligger ju hos mig som får tiderna men kontrollbehovet ligger ju hos den andra och den personen kan ju aldrig få tider före jag får dem och kan alltså inte ansvara för att få reda på saker själv.

Men i stort håller jag med dig.

Sådana frågor är en annan sak än sakfrågor som man inte behöver kolla med andra så jag håller med dig helt och fullt

 

[escodobe]

Är hen verkligen ett kontrollfreak eller bara orolig? Ingen av de kontrollfreak jag känner (inklusive mig själv) skulle lägga en massa frågor på någon annan. Det kollar man upp och styr upp själv från stensäkra källor som omöjligt kan ha fel. De som nojar däremot brukar lägga ansvaret på andra och där får man helt enkelt vara tydlig med att hen bör ta reda på hur saker och ting förhåller sig själv. Dvs. ge tillbaka problemet där det hör hemma.

Ja jag tänker att det är stor skillnad på att vara kontrollfreak och neurotisk. Jag är kontrollfreak, speciellt när det gäller resor. Jag älskar verkligen att läsa in mig på allt från flygplanstypen och vilka snacks man får på planet till platsen historia, lokala författare och laddar Spotify med spellistor från aktuellt land...

Men jag skulle få frispel på någon nervös typ som nojjar och oroar sig över saker.speciellt om personen försöker lägga över sin ångest på mig.

 

[cherie]

Jag tycker också det är jättesvårt att bemöta mina vänner som är oroliga och ställer återförsäkrande frågor om samma saker om och om igen. Till slut är det ju omöjligt att inte bli frustrerad, när man redan svarat på frågan ordentligt en eller flera gånger.

Jag tycker det är jättesvårt att balansera mellan att vara inkännande, ödmjuk, allmänt hjälpsam och samtidigt inte falla in i att upprätta deras oro genom att hela till lugna och svara återförsäkrande.

Jag har själv varit ganska orolig och betett mig likadant när jag var yngre. Jag minns hur invaliderande det kan vara att få suckar, korta svar, "jag vet inte" etc. I stunden ville jag ju bara ha hjälp och någon slags omtanke från mina vänner. Jag hade ju ett problem som jag funderade mycket över (just där och då insåg jag ju inte att grubblandet i sig var mitt problem). Jag minns att det var väldigt invaliderade med avvisande och korta svar, där upplevelsen hos mig blev att mina vänner uppenbarligen inte kände in det problem som var fullt och verkligt för mig.

 

[Lingon]

Försök inte lugna. Jag är kontrollfreak och försöker någon lugna mig så ser jag det bara som att personen inte ser realistiskt på situationen = personen har inte tillräcklig kontroll = jag måste täcka upp och ha ännu mer kontroll.

 

[Septicemia]

De senaste veckorna har jag noterat två saker:
1. Jag är väldigt laid back som person.
2. Jag har inte den blekaste hur jag ska bemöta kontrollfreaks som nojar. Jag blir bara irriterad och det hjälper varken dem eller mig.

Så Buke. Hur gör man? Ni som nojar: hur vill ni bli bemötta? Ni som har kontrollfreaks i er närhet: hur gör ni?

(Frågan kommer sig av att jag ska ut och resa med ett kontrollfreak i över en månad och så långt har mina försök att lugna personen i fråga har inte hjälpt alls. Vi känner inte varandra jätteväl ska tilläggas och jag känner att jag behöver någon form av strategi för att inte bidra med mer friktion än nödvändigt)

Jag är extremt obrydd över lag även om det finns vissa tidspessimistiska drag (tack, Öresundstågen ) och stör ihjäl folk med att vara omöjlig att stressa upp.

Det finns ett gäng nojiga personer kring mig och jag använder "du, det löser sig, jag är inte orolig" som svar på det mesta. Beroende på grad av noja så är det förbaskat svårt att inte dras med och göda personens oro genom att hjälpa till att t.ex. googla svar eller resonera kring det uppkomna dilemmat. Jag försöker helt enkelt att inte delta som bollplank, utan att för den sakens skull vara otrevlig.

Vad kul med utbytesstudierna förresten, grattis!

 

[monster1]

De senaste veckorna har jag noterat två saker:
1. Jag är väldigt laid back som person.
2. Jag har inte den blekaste hur jag ska bemöta kontrollfreaks som nojar. Jag blir bara irriterad och det hjälper varken dem eller mig.

Så Buke. Hur gör man? Ni som nojar: hur vill ni bli bemötta? Ni som har kontrollfreaks i er närhet: hur gör ni?

(Frågan kommer sig av att jag ska ut och resa med ett kontrollfreak i över en månad och så långt har mina försök att lugna personen i fråga har inte hjälpt alls. Vi känner inte varandra jätteväl ska tilläggas och jag känner att jag behöver någon form av strategi för att inte bidra med mer friktion än nödvändigt)

Man kan ställa motfrågor, varför undrar du det? Varför tror du att det ska hända osv? Eller säga att då löser vid det. Ibland hjälper det ju om man vet varför personen behöver veta olika saker. Om man undrar över matmöjligheter så kanske det hänger ihop med en sjukdom man har samma sak med toaletter etc. Har man aldrig rest kanske det är bra med någon form av grundläggande genomgång av vad man behöver när man reser om alla ni andra är vana resenärer och vill slippa den nojjigas oroliga frågor. Eller så får du ställa frågan, hur hen vill bli bemött situationen känns inte bra för dig...

 

[Kiwifrukt]

Jag skulle nog nästan säga att det är lättare med en som vill ha kontroll och en som inte bryr sig, jämfört med två som båda vill ha kontroll. Jag har kontrollbehov. Det är mycket lättare att ha med människor att göra som låter mig hållas istället för såna som vill rycka åt sig stafettpinnen och köra sitt eget race utan att låta mig vara med och kontrollera.

 

[Petruska]

Jag varken oroar mig över resan eller känner ett behov av att kontrollera någon. Däremot vill jag gärna undvika konflikter i den mån jag kan, därav tråden.

Jag har stor förståelse för ditt problem. Jag har oftast galet svårt att hantera när andra utövar sin oro mot mig, på det sätt du beskriver.

Det jag helst vill, och faktiskt försöker göra, är att hantera det just som oro. Dvs JAG tycker att det är oron/kontrollerandet som ÄR problemet, inte det "problem" som vållar oron/kontrollen. Helst säger jag just det till personen. Och försöker säga något sansat om att hens oro är hens problem.

Det varierar hur väl det faller ut.

Men jag tycker på riktigt att sådan oro hos andra är seriöst jobbig.

 

[Lampan]

Jag har stor förståelse för ditt problem. Jag har oftast galet svårt att hantera när andra utövar sin oro mot mig, på det sätt du beskriver.

Det jag helst vill, och faktiskt försöker göra, är att hantera det just som oro. Dvs JAG tycker att det är oron/kontrollerandet som ÄR problemet, inte det "problem" som vållar oron/kontrollen. Helst säger jag just det till personen. Och försöker säga något sansat om att hens oro är hens problem.

Det varierar hur väl det faller ut.

Men jag tycker på riktigt att sådan oro hos andra är seriöst jobbig.

Varför är ts oro över att inte kunna hantera andras noja/kontrollbehov mer berättigat än andras oro över att missa planet eller att drabbas av magsjuka?

 

[Petruska]

Varför är ts oro över att inte kunna hantera andras noja/kontrollbehov mer berättigat än andras oro över att missa planet eller att drabbas av magsjuka?

Det skrev jag inte att den är.

 

[Lampan]

Det skrev jag inte att den är.

Är det inte bättre om ts fokuserar på att bli kvitt sina egna tankar på hur jobbiga situationer ska kontrolleras/hanteras? (innan de ens har kommit iväg)

 

[spinxx]

Jag är extrem när vi reser. Även om jag reser en hel del jämfört med gemene svensk.

Min sambo är bäst på att hantera mig då, för han låter mig bara vara. Han åker till flygplatsen när jag vill åka, lyssnar inte på mig när jag fräser åt gatebyten och tycker han att jag går för fort säger han bara "SÅ fort behöver vi faktiskt inte gå". Varav jag måste öva på att lyssna på honom, utveckla mig själv, och sakta ned tempot. Han har rest väldigt lite innan vi träffades och tycker mest att det är skönt att jag ser till att inget kan gå fel (typ), men han säger ifrån när det går överstyr.

Jag mår dåligt av att vara på väg till t.ex. hållplats, säkerhetskontroll, hamn etc. Jag kan däremot slappna av helt när vi kommit igenom säkerhetskontrollen och jag fått dubbelkolla gaten.
Jag har stenkoll på allt ifrån biljettnummer till avgångstider och håller mig uppdaterad hela tiden.

Detta beteendet är bortblåst hemma. Så himla intressant.

 

[Petruska]

Är det inte bättre om ts fokuserar på att bli kvitt sina egna tankar på hur jobbiga situationer ska kontrolleras/hanteras? (innan de ens har kommit iväg)

Det har jag ingen synpunkt på.

 

[mandalaki]

Jag har stor förståelse för ditt problem. Jag har oftast galet svårt att hantera när andra utövar sin oro mot mig, på det sätt du beskriver.

Det jag helst vill, och faktiskt försöker göra, är att hantera det just som oro. Dvs JAG tycker att det är oron/kontrollerandet som ÄR problemet, inte det "problem" som vållar oron/kontrollen. Helst säger jag just det till personen. Och försöker säga något sansat om att hens oro är hens problem.

Det varierar hur väl det faller ut.

Men jag tycker på riktigt att sådan oro hos andra är seriöst jobbig.

Det bästa vore ju helt klart om den som är orolig tar reda på svaren själv - utan att göra någon annan till reseledare och tvingas ta all oro.