Använder också anonymt nick och det vanliga en tillägger, vet du vem jag är var snäll och håll tyst om det.
Jag sitter i en rätt märklig sits, träffade en betydligt äldre man, mer än dubbelt så gammal som jag för ca ett halvår sedan. För att korta ner just den delen av historien så blev jag intresserad av honom och tog kontakt med honom och han visade intresse tillbaka. Idag vet jag inte riktigt vad jag vill med vår situation men det känns härligt som det är just nu iaf.
Eftersom jag är väldigt obekväm med åldersskillnaden på oss så har jag hållt tyst om vår relation, han likaså på min order men nu ändå för några veckor sedan behövde jag prata med någon om det och valde då min bästa kompis eftersom jag vet att hon aldrig skulle säga något till någon annan. Jag tyckte hon reagerade märkligt, blev varken glad eller förundrad. Ställde inte massa frågor. Det gick någon dag och eftersom vi jobbar på samma ställe och dessutom ofta ihop så märkte jag att hon var nedstämd. Frågade om det flera ggr och till slut erkände hon att hon haft känslor för mej i säkert 7 års tid... Efter att hon berättat det här var hon väldigt glad och lättad även om jag förklarade att jag aldrig tänkt på henne på det sättet och kommer heller aldrig göra det..
Nu har det gått några veckor sen dess och dagarna närmar sej då min "vän" kommer hem från en längre utlandsvistelse. Ju fler dagar som går desto mer dämpad blir min bästa kompis. Det börjar bli riktigt påfrestande och jag vet inte hur jag ska bemöta henne. Jag har försökt prata med henne och hon säger att det är jobbigt men att det kommer gå över. Hon är i riktig offerroll nu och går och ser ut som hela världen ligger på hennes axlar, jag har full förståelse för att hon är olyckligt kär men samtidigt så har jag börjat ta mer avstånd från henne då jag inte orkar med hennes beteende.. Tycker det är jättetråkigt då vi haft en så bra vänskap förut och umgåtts mycket på fritiden. Finns väl säkert fler detaljer att skriva här och var men då hade novellen blivit längre.
Vad gör jag?
Jag sitter i en rätt märklig sits, träffade en betydligt äldre man, mer än dubbelt så gammal som jag för ca ett halvår sedan. För att korta ner just den delen av historien så blev jag intresserad av honom och tog kontakt med honom och han visade intresse tillbaka. Idag vet jag inte riktigt vad jag vill med vår situation men det känns härligt som det är just nu iaf.
Eftersom jag är väldigt obekväm med åldersskillnaden på oss så har jag hållt tyst om vår relation, han likaså på min order men nu ändå för några veckor sedan behövde jag prata med någon om det och valde då min bästa kompis eftersom jag vet att hon aldrig skulle säga något till någon annan. Jag tyckte hon reagerade märkligt, blev varken glad eller förundrad. Ställde inte massa frågor. Det gick någon dag och eftersom vi jobbar på samma ställe och dessutom ofta ihop så märkte jag att hon var nedstämd. Frågade om det flera ggr och till slut erkände hon att hon haft känslor för mej i säkert 7 års tid... Efter att hon berättat det här var hon väldigt glad och lättad även om jag förklarade att jag aldrig tänkt på henne på det sättet och kommer heller aldrig göra det..
Nu har det gått några veckor sen dess och dagarna närmar sej då min "vän" kommer hem från en längre utlandsvistelse. Ju fler dagar som går desto mer dämpad blir min bästa kompis. Det börjar bli riktigt påfrestande och jag vet inte hur jag ska bemöta henne. Jag har försökt prata med henne och hon säger att det är jobbigt men att det kommer gå över. Hon är i riktig offerroll nu och går och ser ut som hela världen ligger på hennes axlar, jag har full förståelse för att hon är olyckligt kär men samtidigt så har jag börjat ta mer avstånd från henne då jag inte orkar med hennes beteende.. Tycker det är jättetråkigt då vi haft en så bra vänskap förut och umgåtts mycket på fritiden. Finns väl säkert fler detaljer att skriva här och var men då hade novellen blivit längre.
Vad gör jag?