Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Rättegångsdatum är satt till den 20 januari...
Nu vill jag bara spy
Tyvärr är det ju så att man som brottsoffer sällan tycker att förövaren fick ett tillräckligt långt straff. Det är väldigt jobbigt för många brottsoffer att känna att hela deras liv är förstörda, medan personen som våldtagit dem fick 2 års fängelse.Jag förstår att du mår skit - men jag undrar om inte rättegången kan bli en nödvändig punkt som ni sedan kan gå vidare från.
För att klara processen bra behöver man vara väl förberedd. Att tro att allting är över när rättegången är klar är lite väl naivt att tro.Det vet jag väl. Men en rättegång är ändå en konkret punkt, ett vägskäl, en port att passera, i en process. Vilket tror du man har mest nytta av att se det som - ett sådant vägskäl eller ett knappt påbörjat lidande?
Tänk på i vilket sammanhang du skriver saker.
Ska försöka ge några tankar om rättegången. Först och främst utnyttja målsägarbiträdet. Och inte bara till det strikt juridiska. Där är en person som kan svara på allsköns frågor. Nu misstänker jag att ni inte vill byta målsägarbiträde. Men i Sthlm finns ”barnjuristerna”. De har specialiserat sig på att arbeta med barn. De kanske kan komma med tips och idéer om vad man ska tänka på.
Brottsoffermyndighetens rättegångsskola har fått väldigt bra omdömen.
http://www.rattegangsskolan.se/
Tänk på att domstolar är offentliga lokaler. Gå på studiebesök. Jag skäms lite för att jag inte vet dethär. Men jag misstänker att salarna är låsta om det inte pågår en rättegång. Men är de inte det så gå in. Som sagt de är offentliga. Och är de det så fråga om ni inte kan bli insläppta. Miljön upplevs mycket mindre skrämmande om man fått titta runt i lugn och ro. Provsitta målsägandesidan och lagmännens stolar. Ni kan även sitta med på en rättegång. Bara för att se hur det går till.
Sen är domstolen mänsklig! Även att den inte alltid upplevs så. Det är ok att bli arg, det är ok att bryta ihop, det är ok att vilja ha en paus. Och framförallt det är helt ok att inte minnas alla detaljer. Mycket bättre att säga att ”jag kommer inte ihåg” än att pressa fram nått som kanske inte stämmer helt och hållet.
Tyvärr är det ju så att man som brottsoffer sällan tycker att förövaren fick ett tillräckligt långt straff. Det är väldigt jobbigt för många brottsoffer att känna att hela deras liv är förstörda, medan personen som våldtagit dem fick 2 års fängelse.
Det är dessutom mycket jobbigt för många brottsoffer att efter fängelsetiden är över se förövaren återgå till ett helt normalt liv.
Denna process är långt ifrån över än. Den har bara börjat!