Sv: Han har våldtagit min dotter i nästan tio år
Det började på torsdagen, dagen innan de berättade så pratade äldsta dottern med mig när vi som vanligt gick ut med hunden.
Dottern:Jag och F ska prata med dig i morgon, A och E ska vara med också.
(Jag trodde de hade planer inför jullovet, nått bus sådär)
Jag:Får ni väl
Dottern: Är S hemma imorgon tror du? (min väninna och granne en trappa upp)
Jag: Ja det tror jag hon är
Dottern: Då kan hon också vara med.
Jag: Då får vi väl ta ner henne henne hit då
Dottern med mycket skarp ton: Nej syskonen får absolut inte höra.Jag vill att vi går upp till henne.
Jag: Det kan vi väl göra(här började jag bli lite orolig)
Sen går det en liten stund
Dottern med mycket allvarlig röst: Mamma jag tror inte du förstår hur mycket F hatar pappa. Jo det är bra om du ringer någon du litar på som L(min absolut bästa väninna sen över 20 år tillbaka)
Jag: Nu blir jag orolig...
Dottern med någon form av tillgjord glättighet i rösten: Nej då mamma det är ingenting att vara orolig för. (Jag gick inte på den)
Det var tyst en stund igen, dottern hade berättat att F varit ledsen på onsdagen, väldigt ledsen.
Jag: Varför var F så ledsen igår?
Dottern: Jag gjorde hennes ledsen, men jag gjorde henne inget. Jag befriade henne kan man säga. (Här hade jag grava misstankar om vad saken gällde, men sa inget om det eftersom de ville berätta nått för mig och jag inte kunde tro det om mannen(kräket) jag varit gift med och haft ett förhållande med i nästan 20 år...) Vi(jag och barnen) hade börjat planera en flytt till mig på heltid ett par månader fram i tiden för bara ett par veckor sedan som han inte visste något om.
Jag: Jag önskar ni kunde flytta till mig nu i helgen redan
Dottern med en oerhört sorgsen underton: Och då vet du ändå inget än mamma.(Då visste jag, någonstans i mitt hjärta visste jag att han varit på i alla fall som jag trodde F, men kunde inte vara säker.
Jag ringde upp ATSU på fredag förmiddag för att jag ville höra att jag inbillade mig, att jag missuppfattat allting och att jag hade feta tomtar på loftet. Men hon beklagade och sa att det tyvärr lät som om att F blivit utnyttjad, fokus låg på henne innan de berättade. Hon sa att de skulle hålla extra jour hela helgen för min skull och att om det var det barnen berättade att jag bara skulle säga att det inte var deras fel och sen inte fråga något, men lyssna om de ville berätta mera själva, sen ringa polisen då såklart.
Jag klättrade på väggarna resten av fredagen, jag mådde illa och på em kom min väninna L som jag hade förvarnat och även grannen var förvarnad om vad som kunde komma. Jag var flera ggr på väg att ringa soc under dagen men ville vänta på deras historia, det gällde bara ett par timmar...och tänk om jag ändå hade fel.
De mötte sin kompisar vid bussen och när de kom hem så grät dom allihopa och mitt hjärta började gå sönder...
Vi gick upp till grannen och de fyra ungdomarna satte sig i hennes soffa och nästan klamrade sig fast vid varandra och grät. Äldsta dottern håller fram sin mobil upp och ner "Läs det här mamma" jag tar emot telefonen och vänder på den "Pappa har utnyttjat oss sexuellt" står det på skärmen. Skräcken i deras ögon i denna stund kommer jag aldrig att glömma, F sjönk ihop i E armar och grät så hon skakade, den äldsta dottern gjorde likadant i armarna på sin vän och jag kramade de allihopa och lyckas få ur mig precis det ATSU sa "Kom ihåg att det inte är erat fel, det är inte erat fel, ni har aldrig gjort något fel"
Sen ringde jag socialjouren och polisen, två-tre timmar efter jag ringt polisen hämtade dom honom i lägenheten och anhöll honom.
Jag och F åkte in till sjukhuset för undersökning. På lördagen hölls de första videoförhören. Tisdagen häktades han och vi fick veta att han hade gjort vissa medgivanden.
Polisen sa till mig senare att de aldrig för en sekund tvivlat på mina flickors berättelser för det syntes i deras ögon att det var äkta.
Jag har aldrig tvivlat heller, inte för en enda sekund. Jag må inte ha sett något under hela tiden innan men när de berättade visste jag att det dom sa var sant, som de såg ut när dottern lämnade fram telefonen så fanns det ingen tvekan...
Han var under hela vårt förhållande väldigt kontrollerade och ibland ett ganska hetsigt humör, som många gånger gick ut över mig. Jag upplevde honom aldrig som sån mot barnen. Inte förrens han också flyttade in till stan för drygt två år sedan, då blev han mer och mer kontrollerande mot främst F. Hon fick inte gå på stan, inte ha kontakt med pojkar och liknande. Då var hon 13 år och jag tyckte inte heller att hon hade på stan att göra utan pengar och liknande. Men det hela eskalerade under främst senaste året och jag frågade dom om jag skulle prata med pappa men det ville dom inte, för "då skulle han bara bli värre" vilket jag inte tvivlade på.
Jag sa flera gånger att om de ville flytta till mig så gick det att ordna, de ville sa dom men vågade inte ta upp saken med pappa. Jag kunde inte gå emot deras önskan, de var då trots allt nästan 15 och 17 år gamla...
Under sommaren och hösten blev det ännu värre och jag sa till dom att jag kan inte låta er bo kvar där längre, för det han gör är att kränka er. Jag fick veta att han loggade alla datorer, hade deras lösenord till FB och liknande, läste sms osv... De vägrade fortfarande att låta mig göra ngt i slutet av oktober fick F nog och sa till mig att jag fick göra vad jag ville för att de skulle flytta till mig men bara om jag inte sa nått till pappa innan allt var klart.
Jag kontaktade redan då soc för att få deras stöd och hjälp i hur vi bäst skulle lösa saken. De beviljade mig en större lägenhet, jag hann skriva kontrakt och kontakta min advokat om den kommande boende tvisten som jag visste skulle komma att bli.
Och sen berättade döttrarna det här och ja de flyttade såklart till mig samma sekund.
Jag har anklagat mig själv för att jag lämnade barnen hos aset när vi gick isär men argumenten att det var bättre att de bodde kvar i huset på landet, där de hade sin skola och sina vänner kunde ja inte direkt argumentera emot. Då jag själv saknar körkort kunde inte jag bo kvar i huset eftersom det ligger utan vettiga bussar och bil var ett krav för att kunna ha en ordnad vardag.
Nu förstår ja ju mera varför han ville ha dom och varför han blev mer och mer kontrollerande mot främst F som varit värst utsatt...
Alla som känner aset har blivit chockade, ingen har kunnat tro ens i sin vildaste fantasi att han skulle kunna göra något sånt.
Jag har alltid slagits för barns rätt till båda sina föräldrar och lidit med dom främst pappor då som blivit förvägrade sina barn av egotrippade mammor. Jag vill inte nu börja se monster i varje pappa, jag vägrar helt enkelt gå runt och tro att varje karl är ett monster kapabel till att våldta sina egna barn. Men visst har min världsbild fått sig en törn och min tillit till världen sjunkit en smula.
Sen ser jag alla er här på buke och inser att världen är full av människor med en värme och kärlek som får mig att trots allt tro på människor och världen lite mera igen.
Tack älskade buke för allt ert stöd och jag hoppas nån orkar läsa det här inlägget trots att det blev en mil långt eller så...Det var skönt att skriva av sig.
