Sv: Hamnade
Vi har haft en hund som haft det riktigt jobbigt innan vi fick honom. Det var en blandras av större raser och när han kom var det som en sista åtgärd innan avlivning. Han hade bitit, var rädd och morrade mot okända, strykrädd och allmänt konstig.
Att ta emot en liknande hund kräver rätt mycket. Man måste ha tid, kunskap och rätt förutsättningar. I vårt fall så bodde familjen på landet med bar avstånd till närmsta granne. Hunden gillade inte barn med det spelade ingen roll för i omgivningen fanns inga mindre barn utan mest tonåringar eller vuxna. Det hade inte gått att ha denna hund i stan då vi fick honom. Den terapi han fick bestod av att få gå och lufsa på gården och lära känna gårdens människor i lagom takt. I och med flytten till oss tog vi bort många stressmoment som okända människor, barn och annat läskigt. Det var egentligen det enda han behövde, avskildhet och tid att få bli hund igen. Tids nog blev han lika säker och go som vilken annan hund som helst, men det hade inte gått om vi inte kunnat skydda honom från den röriga miljön som ett samhälle innebär.
Min egen är lite koko hon också och där har det krävts mycket mer medveten träning och helt bra bli hon aldrig. Jag bor inne i stan med henne och det är mycket svårare att ha en knepig hund i ettt samhälle än om man bor ensam på landet. Det är så mycket mer som kan gå snett också. det är svårt att ha full kontroll på en så livlig omgivning som det är i ett samhälle och ska man fixa till en trasig hund är det rätt nödvändigt.
Men vill man så kan man, men man ska vara medveten om att det kan ta år.
