Hälsa på sålda hästar?

parfymflaska

Trådstartare
Jag är nyfiken! Är det vanligt att man gör det?

Ni som sålt - har ni hälsat på hästarna hos nya ägaren? Om inte - skulle ni vilja göra det? Varför -/inte?

Ni som köpt - har gamla ägaren hälsat på hästen hos er? Om inte - skulle ni säga ja om frågan kom? Låta dom rida? Varför -/inte?

Tjejen som hade min ridhäst innan mig hörde av sig 1,5 år efter att jag köpt hästen och ville komma och hälsa på, och ta med sin kompis som hon i sin tur köpt hästen av. Jag tyckte att det skulle vara ok och vi snackade lite datum, men sen rann det ut i sanden. Det är snart tre år sedan och jag har inte hört något mer. I samband med köpet var tjejen och hennes mamma väldigt måna om att gärna hålla kontakten lite och få hälsa på då och då eftersom de tyckte så mycket om hästen, men jag antar att livet kommer emellan för så har det som sagt inte blivit. De bor 1,5 timme bort.

Min lilla ponny köpte jag från en ridskola när hon skulle pensioneras, jag var i akut behov av en sällskapsponny och säljaren behövde bli av med ponnyn så allt gick väldigt fort. När jag haft ponnyn ett par år skickade jag ett mail med flera bilder och berättade att ponnyn mådde bra och lite vad vi pysslade med. Jag tänkte att kanske något barn haft henne som favoritponny kunde bli glad av att höra det. Jag fick ett långt mail tillbaka där säljaren tackade så mycket och var jätteglad över uppdateringen, för de saknade ponnyn och tänkte på den men hade inte velat höra av sig och "störa". Hälsa på var dock aldrig aktuellt, kanske mest pga avståndet (4 timmar enkel väg).

Mammas hästar har båda säljarna hälsat på.
Den ena säljaren en vuxen som sålt en unghäst hon själv ridit in, hon hälsade på första gången efetr något halvår, och mamma vara bara glad för att få lite tips och ridhjälp av en som kände hästen väl. Hon har varit där en gång till, några år senare, när vi inte var hemma (hon hade frågat och fått ok innan). Hon hade vägarna förbi (bor 1,5 timme bort) och hälsade då på hästen ute i hagen bara.
Den andra en flicka med familj som sålt sin urvuxna förstaponny till oss, och saknade den så mycket att de kom redan efter ett par veckor för att hälsa på, och då red vi ut i skogen en sväng. Den familjen har vi sedan hållit lite kontakt med på sms med några månaders mellanrum. De kommer säkert hälsa på någon gång igen om de är i krokarna (bor 2,5 timmar från oss).

Vi har väl kanske varit taktiska som inte köpt hästar precis i närområdet ;). Avstånd gör såklart att det är mindre lockande att hälsa på. Det hade varit jobbigt med säljare som hörde av sig ofta, eller än värre ville hälsa på ofta, men 3-4 sms och ett besök någon gång om året tycker jag är helt ok. Fast då har vi ju köpt av vettiga människor, av historier här på forumet har jag förstått att vissa har svårt att fatta att sålt är sålt. Jag har aldrig sålt häst, men om jag gjorde det skulle jag säkert vilja höra hur det var med den.
 
Jag har sålt tre egna uppfödningar. En bodde i grannkommunen, honom fick jag hälsa på 1-2 gånger per år. En är såld till en f d kollega som numera bor 80 mil ifrån mig. Honom har jag inte sett på nästan tio år men jag får följa honom via ägarens facebook. Den tredje sålde jag för ett halvår sedan och henne följer jag också via facebook. Hon bor en två timmars bilresa bort och henne skulle jag gärna hälsa på någon gång.

Jag lägger mig inte i vad de nya ägarna gör med dem, det är inte mina hästar längre och det är jag som valt att sälja. Jag blir bara så glad över att ha möjlighet att få följa deras utveckling. De är avkommor till ett mycket älskat sto och det är roligt att se vad de fått av sin mamma och vad det blir av dem.

Mamman är favorithästen från ridskolan som jag köpte för 13 år sedan. Det finns många som känt henne, flera här på Buke, och jag blir glad över att få visa hur harmonisk hon har blivit och att hon fortfarande mår bra trots att hon är 26 år. Hennes uppfödare har också varit och hälsat på, hon bor inte där jag bor men hon är alltid välkommen.
 
Jag har köpt häst och jag skulle inte vilja ha den gamla ägaren här. Jag hade då känt mig bevakad och haft ångest över att gamla ägaren kanske inte gillar saker som jag gör med hästen, även om den inte har något med det att göra längre.
Så för enkelhetens skull vill jag inte ha gamla ägaren här. Nu kan jag bara uttala mig om den hästen jag har nu, kanske skulle jag ändra inställning med annan häst och dess gamla ägare.
 
Jag köpte ju min från ridskolan när hans tid där var slut, av förklarliga skäl har jag sagt nej till mer eller mindre alla som velat komma och hälsa på eftersom det hade varit ohållbart med så många besök. Dessutom hade jag honom uppstallad i ett litet privat stall och om jag var stallägaren hade jag inte uppskattat att ha massa främmande människor på gårdsplanen hela tiden. När vi var tillbaka på anläggningen för träning och liknande har däremot ALLA som velat fått klappa och hälsa på honom.
 
Min första hästs ägare hade vi noll kontakt med. Men min andra jag köpte för 5 år sedan har jag haft riktigt bra kontakt med säljaren. Hon har vart och hälsat på ett par gånger, men vi bor rätt många mil ifrån varandra så det blir inte så ofta. Men hon får rida, gulla och greja hur mycket hon vill när vi ses. Däremot har vi kontakt på fb och instagram. Tycker det känns bra att kunna hålla kontakt men tror det beror på hur man är som säljare och köpare. Har dock aldrig kännt mig övervakad eller så av henne , utan kunnat vända mig till henne för att få tips och råd, speciellt i början då jag och häst var nya för varandra. Hon har alltid varit väldigt peppande och stödjande även då jag och häst haft motgångar.
 
Min första häst köptes av en rätt speciell kvinna. Hon avskydde hästen och ville tack och lov inte hälsa på.
Tyvärr flyttade hon in i samma stall något år senare.
Då ansåg hon tydligen att hon fick rida hästen. För det gjorde hon en gång utan att fråga. Jävligt märkligt!
Och inte kul när man vet hur brutal hon var.

Nuvarande häst köptes av en kompis. Så hon har så klart hälsat på oss. Hon sålde dock hästen för att hon inte vågade rida honom. Så det har inte riktigt varit på tapeten. Annars rider hon absolut trevligt och enligt samma system. Så det hade inte varit problem för mig om hästen höll sig normal med henne.
Världens bästa att köpa häst av tycker jag!
 
Min förra häst köptes från ett ridläger där jag hade honom som ridlägerhäst :). Hade ingen kontakt med förra ägaren förutom lite uppdatering förra hösten efter 15 år hos mig, samt hörde av mig när han togs bort i våras, tyckte det var kul då han var nästan 37 år gammal. Kontakten var på Messenger på fb och hans gamla ägare tackade för att hon fick veta :)

Min unghäst köpte jag från uppfödaren och henne har jag på fb så hon följer oss och vi pratar ibland :). Lägger sig inte i men svarar med bra tips då jag ibland vänder mig till henne då hon ju fött upp hästen :). Funkar finfint :). Har inte varit och hälsat på än då vi bor ca 4 timmar enkel resa mellan oss :).
 
Ja en häst jag köpte höll jag kontakt med ägarna i flera år efter , dom var och hälsade på en gång, tyxker bara det är roligt, likaså hundar jag köpt har jag uppfödare och förra ägare på FB så de kan följa oss
 
Håller kontakt med mina hästars fd ägare samt nya ägare till hästar vi sålt främst via facebook. De som köpt hästar av oss har även hört av sig via sms/messenger ibland, gärna med frågor kring hantering osv. - vilket jag uppskattar då jag såklart vill bidraga med mina erfarenheter till att de och hästen ska trivast bra ihop. :)

Själv tycker jag det är trevligt att se hur det går för hästarna i deras nya hem och främst på tävlingar med sina nya ägare, men jag har hittils inte haft något stort behov att åka och hälsa på. Kanske för att jag inte säljer de hästar som jag tycker mest om... :angel:
Mina hästars avkommor vil jag däremot gärna hälsa på och titta på, även om jag inte har ägt eller fött upp dom själva. Men det blir ju lite annorlunda.

Fd. ägaren till ett av mina ston har varit och hälsat på ett par gånger, och skulle nog kommit oftare om hon bodde lite närare. Jag tycker bara att det är trevligt att tidigare ägare hör av sig och frågar hur de går. De har alldrig försökt lägga sig i vad jag gör med hästarna. :)
 
Vi har inte sålt så många hästar men har haft lite kontakt med köparna -mer eller mindre beroende på häst men lite uppdateringar då och då på mail/facebook eller liknande.

-Min gamla ponny (min "förstaponny" så den har haft stor roll) har jag hälsat på ett par gånger de senaste 15 åren. Hon har sålts många gånger och sista ägaren sökte upp mig själva.
-Senaste häst vi sålde var en ganska svår och speciell häst och där har vi haft mer kontakt. Hon är på tredje ägaren sen vi sålde henne och jag har haft kontakt med alla senare köpare också. Hälsade på henne 4 år efter att hon såldes från mig och var då hos sin tredje ägare, som fortfarande har henne kvar. Köparna var glada över besöket och fick då tex nyttiga och användbara upplysningar om hästen som "fallit bort" under ägarbytena; tex kunde de avboka ett kommande klinikbesök över en knöl i munnen som oroade dem -jag kunde berätta att knölen var efter en allvarlig skärskada och att knölen var det som blev kvar av skadan.
Har fortfarande kontakt med dem och de bjöd tex själva in mig när jag skulle till deras landsände (ca 50 mil bort) i annat ärende -då jag faktiskt bodde hos den som köpte hästen från oss ett gäng år tidigare.

Andra hästar som sålts från oss har det varit lite mer sporadisk kontakt, nån uppdatering nån gång. En dam som köpte min systers gamla tävlingsponny ringde upp när ponnyn skulle tas bort, 25 år gammal -hon ville bara berätta det så vi visste.

Om man vänder på det; När jag köper häst, så har jag gärna lite kontakt med tidigare ägare om de vill. Framförallt om det är en häst köpt från uppfödaren. De gånger det varit aktuellt har det varit uppskattat.

Jag tror jag hade haft svårt att tex stå i samma stall som en fd ägare (eller för all del stå i samma stall som en köpare). Lite distans men möjlighet att hälsa på någon gång/uppdatering på Facebook är kul.
 
Jag har haft lite blandad kontakt med de jag köpt/sålt hästar till/av.

Första ponnyn hade jag en del kontakt med säljarna, men mest eftersom vi tränade för samma hopptränare så blev ju att vi träffades ibland. När vi sålde den var vi och hälsade på en gång, och fick lite uppdateringar men när har sedan såldes vidare försvann kontakten.

En annan ponny hade vi ganska mycket kontakt med säljaren. När ponnyn fick en spark som gjorde att hon inte kunde fortsätta som tävlingsponny köpte de tillbaka henne och tog föl. Hade däremot ingen kontakt med dem efter det.

Mina hästar jag sålt har jag haft mycket kontakt med efteråt. Jag har hjälpt nya ryttarna med ridning/träning osv och det har både varit kul och lite trist. Kul för att det varit roligt att få fortsätta utveckla hästarna, trist när det av olika anledningar inte fungerat så bra.

En av hästarna var uppfödd i trakten (jag köpte inte från uppfödaren, utan det var en ägare mellan)och när jag kvalat in honom till Falsterbo som 5-åring hörde jag av mig till uppfödaren för att berätta det. Jag tyckte det var väldigt tråkigt när uppfödaren inte alls var brydde sig om hur det gått för hästen och var riktigt ointresserad.

Senaste hästen jag sålde hade jag sporadisk kontakt med köparen i början men nu är det inget alls. Det har gått 6 år och jag tror att hon fortfarande har kvar honom även om jag inte vet.

Min nuvarande är bara ett föl, och jag tänker att det kommer vara naturligt att hålla kontakten med uppfödarna så de har koll på ur det går. Det är ju så mycket lättare idag med facebook!
 
Min fd häst har jag kontakt med den nya ägaren via facebook, roligt att se hur det går för dem. Hon sa att jag gärna får hälsa på om jag har vägarna förbi nångång. Vi får se hur det blir med den saken.

Min nuvarande häst köpte jag av en bekant, så henne träffar jag ju ibland. Men hon är vettig så jag har inga problem med att hon kommer och hälsar på om hon vill :)
 
Jag har bara sålt en häst, en väldigt trevlig bponny. Har ägarna på både facebook och instagram. Får komma och hälsa på om jag har vägarna förbi, kommer förmodligen att göra det, men mest för att lämna av lite utrustning jag hittat här hemma. :)

Min första ponny hade jag på foder i sju år, dom ägarna pratade jag inte med en enda gång under en treårsperiod:o Men vi bor mer eller mindre grannar och dom såg att transporten var ute o rörde på sig så dom förstod att han levde iaf antar jag.:confused: Honom skrev vi över på mig för nåt år sedan när han åter igen fick flytta till mig efter nåt år hos en annan fodervärd.
 
Jag har köpt häst, och fd ägarna har varit och hälsat på två gånger på lite mindre än två år, och de bor typ fyra timmar bort. Jag har inga som helst problem med att dom kommer, tvärtom!! Hon red första gången dom var här, och det var BARA bra, för då fick jag tips av henne som faktiskt kände hästen bäst då, andra gången var på tävling och då gick vi banan tillsammans och jag fick ännu fler väldigt användbara tips.
 
Jag tror det beror mycket på vad man köper av/vem man säljer till. Är det vettiga människor ser jag ingen anledning till varför de inte ska få hälsa på. Om jag sålt min häst hade jag velat sälja till en vettig människa och kanske inte ha behov av att hälsa på hästen - men iallafall känna att jag är välkommen.

Jag köpte min häst i grannkommunen, 25 min hemifrån. Förra ägaren har kommit och hälsat på 2 gånger på snart 2 år och för mig är det helt ok. Vi är vänner på Facebook också så hon har koll på det jag vill dela med mig av. Kommenterar ibland och skriver nån liten update ibland.

Första gången vela hon rida och de var väl ok. Vi har väldigt olika tänk så just då var det ingen höjdare, men hästen tog knappast skada. Hade bara haft henne ca 3 månader då. Hon hade med sig sin kompis som också var den som fött upp min häst, det var kul att träffa henne!

Sen har hon kommit och kollat en gång när hästen tävlade och hälsat på en gång till då hon köpte en sadel av mig. :D
 
Av de fyra ponnyerna som jag har sålt så har jag bara haft kontakt efteråt med två. Den ena var jag och hälsade på en gång (klappade i hagen) i och med en provridning på gården. Den andra sålde jag till min gamla ridskola, så när jag hjälper till som funktionär brukar jag först smita in i stallet och hälsa på henne ;) Sen får jag också reda på lite om hur hon har det och får se lite bilder via ridskolans facebook :D De andra två har jag ingen koll på alls vad som har hänt dem efteråt, mer än att ena ponnyn fanns med på ridskolans (en annan ridskola som köpte honom) hemsida ett tag (tror att ridskolan gick i konkurs sen kanske?).

När det gäller hästarna som jag har köpt (sex totalt) så har jag aldrig varit med om att jag blivit kontaktad av tidigare ägare eller att de velat komma och hälsa på hästen. Jag har för mig att jag ringde uppfödaren/tidigare ägaren innan jag skulle sälja den ena, men mest bara för att kolla om hon ville köpa tillbaka ponnyn (fanns med som klausul i köpeavtalet). Hon ville inte det, men hon tyckte att det var kul att få reda på hur det hade gått med ponnyn :)
 
Köpte min häst 1 juni i år efter att ha haft hästen på foder sedan november -15.
Försökt få förra ägarna att komma förbi och hälsa på när de ändå är i krokarna och tävlar.

Men det finns inget intresse alls, bjudit in dem flera gånger. Fick nog senaste när de avboka när de skulle vara framme i stallet. Då slutade jag höra av mig till henne, fick ingen respons alls, inte ens när han efter 2 månader efter han skrevs över på mig skadade sig allvarligt i hagen. :(

Jag ville gärna att de skulle komma förbi och se hur bra han mår(alla fall innan skadan) jämfört med när jag hämtade honom, ville att de skulle se att det var rätt beslut att sälja till mig. :)

Jag ser gärna att de gamla ägarna kommer förbi så länge det är på min villkor då det är min häst nu :D
 
Min första häst köptes av en rätt speciell kvinna. Hon avskydde hästen och ville tack och lov inte hälsa på.
Tyvärr flyttade hon in i samma stall något år senare.
Då ansåg hon tydligen att hon fick rida hästen. För det gjorde hon en gång utan att fråga. Jävligt märkligt!
Och inte kul när man vet hur brutal hon var.
Oj, jag hade blivit flyförbannad på sånt där. Man rider inte någon annans häst om man inte frågat om lov först. Hoppas det inte hände fler gånger sen efter det.
 
Oj, jag hade blivit flyförbannad på sånt där. Man rider inte någon annans häst om man inte frågat om lov först. Hoppas det inte hände fler gånger sen efter det.

Jag blev fly förbannad. Och sen hände det inte igen.
Jag tror hon under ritten insåg varför hon sålde. Hon var inte kompatibel med hästen.
Så hon var nog oavsett inte sugen på fler ritter.

Mötte henne 10 år senare. Berättade att hästen mådde fint och då just lärt sig ngt nytt som var lite kul för hans exteriör och lynne, typ trampa/piruett.
Responsen var: Herreguuud! Jag trodde du skulle gett upp med den där fan för många år sen och skjutit honom.
Hästen fick bli 30 år pigg och kry och riktigt skötsam med matte.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
8
· Visningar
2 350
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 087
Senast: Lavinia
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 377
Anläggning Jag funderar på inackordering och behöver hjälp att bolla lite.. Förutsättningar: Tre egna hästar (två shetlandsponnys, en stor) på...
9 10 11
Svar
217
· Visningar
13 541
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp