"Hälsa är den nya religonen" - hur tänker ni?

[skogaliten]

Fast om man inte aktivt jobbar på sin hälsa så är det väl inte helt osannolikt att man helt enkelt inte fortsätter vara frisk? Oavsett om det innebär rörelse, näring, egentid, sömn eller vad det kan vara. Själv får jag anstränga mig för att komma i säng i tid på kvällarna, för även om jag vet att jag inte har sömnbrist just nu så är det inte långt bort om jag börjar slarva. Jag håller min psykiska hälsa i schack på olika sätt som jag märkt funkar för mig, men det är också aktivt. Precis som att jag vet om att jag inte kommer vara frisk många år till om jag blir stillasittande och äter gummibjörnar till middag. Sen finns det ju också grader av hälsan. Själv mår jag helt okej utan träningen, är frisk och så, men mår ännu bättre med den i mitt liv. Och det vill jag ju ha.

Delvis KL

Vad är att "fortsätta vara frisk" egentligen?

Hur länge ska man "hålla sig frisk"?
Olika skavanker (som inte är "sjuka", utan mer åldersrelaterade) börjar ju uppträda redan i 30 års-åldern. Ju mer man använder kroppen, desto mer skavanker dyker upp.

Det är lite grann som "hur långt är ett snöre"-frågan, eftersom "frisk" kan ha så många innebörder.

Och det är så väldigt individuellt, vad som är "friskt".

Att "fortsätta vara frisk" skulle kunna betyda att man som, låt säga 75-åring, är helt smärtfri och fri från några som helst skavanker inklusive t.ex. åderbråck, torr hud, eller hörselnedsättning, och dessutom ha ork att passa barnbarn, tvätta fönster, samt jogga och gå på gym?

Eller är det att trots att man t.ex. råkat få en reumatisk sjukdom, känna att man lever ett "bra liv", med stort innehåll, fast man har ont?

Eller är det att vara 95 år gammal, och höra lite illa, ha lite svårt att gå, ha lite ont, men ändå tycka att livet är toppen?

Det kan vara jätte roligt att träna, eller att "äta rätt", men vad som är lämplig träning, respektive lämplig kost är väldigt individuellt.
De där som hävdar att "häftiga dieten" kombinerat med "super X träning", gör alla modellsmala, med toppenkondition och styrka, samt att man lever till minst 100 år utan skavanker, är nog religiöst frälsta till att följa den livsstilen.

Det är väl också så, att sambanden mellan upplevd hälsa, verklig hälsa, träning och "särskilda dieter", och långsiktigt hälsa och lycka, har mycket klen evidens.

Det som verkar vetenskapligt fastlagt, är att en rejäl övervikt, är en riskfaktor för bl.a. högt blodtryck, och typ 2 diabetes. Men det finns en hel del andra faktorer som också kan vara involverade, där den främsta verkar
"klasstillhörighet".

Det verkar som att det bästa sättet att må bra och leva länge, är inte att tokträna och banta/följa dieter, utan att helt enkelt att vara rätt rik, och minst medelklass. Helst ska man också ha studerat på högskola universitet.

Jag misstänker att idéerna runt "hälsa som religion", dyker upp för vissa individer, när man plötsligt inser "oj då, jag är inte 20 år längre!", och då blir det lite som att söka efter en ny mening i livet...

 

[Red_Chili]

Har inte läst hela tråden.

Jag gör mitt bästa för att undvika "hälsotrender". Jag läser aldrig(!) om träning, undviker att köpa tidningar eller annat som ska handla om något specifikt men som slänger in lite träningstips helt i onödan. Jag följer inga "hälsogurus" på instagram eller liknande.

Däremot lever jag betydligt mer aktivt än många andra. Jobbet som brevbärare är inte direkt stillasittande och på fritiden har jag både aktiva hundar och klättring. Jag skriver gärna om sådant också (vilket säkert märkts här på buke också), men det är för att det är så vansinnigt kul och för att jag mår så bra av det framförallt psykiskt. Min mening är aldrig att försöka peppa andra att leva som mig, men frågar någon vad jag gjort i helgen tänker jag inte ljuga eller hålla käft bara för att inte råka ge någon annan dåligt samvete.

När det gäller mat... Tja, jag trycker just nu i mig choklad, efter att ha ätit tre stora muffins Men även där är det så att jag håller koll på hur kroppen verkar reagera på olika ätbara ting och håller koll på om jag påverkas psykiskt av olika saker. Sedan försöker jag hålla mig till sådant som är bra för mig och framförallt undviker jag det som är rent dåligt. Men, hur mycket jag än avskyr ordet "lagom" så känns det ändå som att lagom är bäst när det gäller just mat och inställningen till mat.

 

[Fruentimber]

Jag skulle inte gilla att bli gnuggad i ansiktet heller, inte i några sammanhang..... Men det var inte riktigt det jag svarade på.

Men det ingår i normen kring hälsohets. Att återkommande tala om och visa hur hälsosam man faktiskt är. Så om du inte svarade på det, så är vi uppenbarligen inte synkade kring vad denna diskussion egentligen handlar om.

 

[Voeux]

Delvis KL

Vad är att "fortsätta vara frisk" egentligen?

Hur länge ska man "hålla sig frisk"?
Olika skavanker (som inte är "sjuka", utan mer åldersrelaterade) börjar ju uppträda redan i 30 års-åldern. Ju mer man använder kroppen, desto mer skavanker dyker upp.

Det är lite grann som "hur långt är ett snöre"-frågan, eftersom "frisk" kan ha så många innebörder.

Och det är så väldigt individuellt, vad som är "friskt".

Att "fortsätta vara frisk" skulle kunna betyda att man som, låt säga 75-åring, är helt smärtfri och fri från några som helst skavanker inklusive t.ex. åderbråck, torr hud, eller hörselnedsättning, och dessutom ha ork att passa barnbarn, tvätta fönster, samt jogga och gå på gym?

Eller är det att trots att man t.ex. råkat få en reumatisk sjukdom, känna att man lever ett "bra liv", med stort innehåll, fast man har ont?

Eller är det att vara 95 år gammal, och höra lite illa, ha lite svårt att gå, ha lite ont, men ändå tycka att livet är toppen?

Det kan vara jätte roligt att träna, eller att "äta rätt", men vad som är lämplig träning, respektive lämplig kost är väldigt individuellt.
De där som hävdar att "häftiga dieten" kombinerat med "super X träning", gör alla modellsmala, med toppenkondition och styrka, samt att man lever till minst 100 år utan skavanker, är nog religiöst frälsta till att följa den livsstilen.

Det är väl också så, att sambanden mellan upplevd hälsa, verklig hälsa, träning och "särskilda dieter", och långsiktigt hälsa och lycka, har mycket klen evidens.

Det som verkar vetenskapligt fastlagt, är att en rejäl övervikt, är en riskfaktor för bl.a. högt blodtryck, och typ 2 diabetes. Men det finns en hel del andra faktorer som också kan vara involverade, där den främsta verkar
"klasstillhörighet".

Det verkar som att det bästa sättet att må bra och leva länge, är inte att tokträna och banta/följa dieter, utan att helt enkelt att vara rätt rik, och minst medelklass. Helst ska man också ha studerat på högskola universitet.

Jag misstänker att idéerna runt "hälsa som religion", dyker upp för vissa individer, när man plötsligt inser "oj då, jag är inte 20 år längre!", och då blir det lite som att söka efter en ny mening i livet...

Ja, det är extremt individuellt. Jag tänker inte heller att dieter eller tokträning skulle leda till varken ”frisk” eller ”hälsa”.

 

[Raderad medlem 6459]

Så alla som tycker om att t.ex. springa en runda i skogen och njuta av att benen bär och hjärtat slår, reproducerar en norm och bidrar till hälsohets? Det är en ganska extrem slutsats, i min mening. Ska man gömma sig i garderoben med sina löparskor och sim-mössa...? Måste hälsa och fysiskt välmående alltid sammankopplas med hets?

Jag tycker att det är jätteuppenbart att svaret på dina frågor är 'nej'? Alltså min man springer och tycker om det och jag ser inte någon som helst koppling mellan det och hälsohets. Jag tror inte att någon i tråden är emot all form av fysisk aktivitet .

Det handlar ju om HUR man gör det, vilka normer man reproducerar, vilka ideal man hjälper till att pusha framåt (medvetet eller omedvetet). Kan vi inte lyfta diskussionen från "jaha, får man inte jogga nu eller?"?

 

[MiniLi]

Men det ingår i normen kring hälsohets. Att återkommande tala om och visa hur hälsosam man faktiskt är. Så om du inte svarade på det, så är vi uppenbarligen inte synkade kring vad denna diskussion egentligen handlar om.

Ja, och för att spinna på detta så är det ju oerhört finkänsligt hur man uttalar sig kring mat, kropp och fysisk aktivitet om man inte vill reproducera hälsohetsnormen.
Det går ju att prata om både mat och rörelse på ett sätt som blir bättre, men då måste man nog aktivt tänka på det.

Själv har jag en regel om att aldrig lägga ut bild på ”nyttig” mat utan om jag (mot förmodan) instagrammar om mat så är det på typ ostbågar eller pommes och korv. Avstår aktivt vid typ sallad eller nåt, oavsett hur dekorativt det skulle se ut..

 

[Voeux]

Ja, och för att spinna på detta så är det ju oerhört finkänsligt hur man uttalar sig kring mat, kropp och fysisk aktivitet om man inte vill reproducera hälsohetsnormen.
Det går ju att prata om både mat och rörelse på ett sätt som blir bättre, men då måste man nog aktivt tänka på det.

Själv har jag en regel om att aldrig lägga ut bild på ”nyttig” mat utan om jag (mot förmodan) instagrammar om mat så är det på typ ostbågar eller pommes och korv. Avstår aktivt vid typ sallad eller nåt, oavsett hur dekorativt det skulle se ut..

Jag tycker att det här är jättesvårt. Eftersom träning är ett utav mina största intressen så är det ju svårt att aldrig någonsin prata om. Men jag är också orolig för att det triggar personer i min omgivning så jag försöker vara väldigt medveten om på vilket sätt jag pratar om det och hur ofta. Men att personer blir triggade verkar ibland omöjligt att undvika och det säger väl en hel del om hur omfattande träningshetsen är. Jag tänker på min mamma som exempel, som jobbar med träning. Det händer ofta när folk frågar vad hon jobbar med, hon svarar verksamhetschef på träningscenter X, och deras reaktion blir att de ventilerar sitt dåliga samvete över att de borde träna oftare. Hur ska man hantera det? Hon tänker alltid ”Jag skiter fullständigt i om du tränar eller inte” men säger väl något artigare.

Eller som situation på mitt jobb. Jag går och tar ett mellis innan lunch, pratar med kollega i köket som säger ”Oj är du hungrig redan” och jag svarar att jag äter som en varg när jag morgontränat. Möts av kommentar att ”Du är då hurtig jag borde också träna mer” och jag känner direkt att fasen, skulle inte sagt något om träningen alls.

Jag försöker verkligen tänka på det, och jag gör nog en hel del tabbar. Men jag upplever också ibland att jag dras in i diskussioner som tar helt fel riktning rätt snabbt. Jag ska öva på hur jag kan bemöta dessa reaktioner mycket bättre, och givetvis på vad jag själv tar upp och inte.

 

[Raderad medlem 6459]

Eller som situation på mitt jobb. Jag går och tar ett mellis innan lunch, pratar med kollega i köket som säger ”Oj är du hungrig redan” och jag svarar att jag äter som en varg när jag morgontränat

Jag hade bara svarat ”japp” på den frågan. Avskyr när folk kommenterar hur man äter eller att man äter.

 

[Riru]

Nu läser ni uppenbarligen in något som inte finns där. Skillnaden har, återigen, tydliggjorts flera gånger mellan jogging ett par gånger i veckan och ren hälsohets. Jag har endast dragit slutsatsen att reproducerandet av normer som bidrar till en specifik norm också då är del av den specifika normen. Den specifika normen existerar inte i ett vakuum.

"Att hålla på och aktivt "jobba med sin hälsa" blir per automatik att vara en del av hälsoreligionen."

Så att aktivt träna och äta bra för att man vill må bra och mår bättre av det hör inte till detta påstående?
Nu var det inte du som skrev det, men det är det jag reagerat på.

 

[Lena Furberg]

Kan vi inte lyfta diskussionen från "jaha, får man inte jogga nu eller?"?

Det sa jag verkligen aldrig (var inte det där uppe i en annan numera låst tråd tidigare?)

Men. Jag ska inte bråka mer i tråden nu, jag blev bara en aning stött av inlägget jag inledningsvis citerade:
"Men om man hela tiden jobbar aktivt med "sin hälsa" så är man ju en del av det? Like it or not, typ? " och hur det sen späddes på ytterligare med (ett trubbigt citat): "Reproducerar man normer som bidrar till hälsohets så är man en del av hälsohetsen" vilket var en kommentar till mitt inlägg om helt vanlig, vardaglig träning utan coolhetsfaktor eller prestationsångest.

Det kändes lite som om jag skulle utbrista att de som har egen fin häst och tränar och tävlar i hoppning, är en del av normen som bidrar till att skogsmulleryttare känner sig nervärderade och deras hästar dissade (en ganska vanlig känsla efter vad jag läser här och där i olika forum). Dvs helt absurt i största allmänhet.

Men jag har kommenterat det jag ville nu och hoppas tråden får återgå till sitt ursprung.

 

[monster1]

IRL märker jag inte av den alls, så det beror nog på vad man hänger på för sociala medier?

Nope, de senaste 20 åren har det dykt upp gym i vartenda gathörn, tidigare var gymmet något som fanns i någon källare någonstans. Nu är de i stadens vardagsrum med stora glasfönster så man kan se ut öppna hela dygnet, folk springer/joggar överallt i stan i små outfits, folk pratar om träning som ett eget intresse. Det är inte tyngdlyftning, maraton eller fotboll utan att träna sin kropp som är intresset. På fikarasten pratas det träning, på tv pratas det träning/motion och kost som det vore den helige graal. Jag tror inte det finns någonstans i samhället där man kommer undan från träning och kostrådgivning.

 

[MiniLi]

Jag tycker att det här är jättesvårt. Eftersom träning är ett utav mina största intressen så är det ju svårt att aldrig någonsin prata om. Men jag är också orolig för att det triggar personer i min omgivning så jag försöker vara väldigt medveten om på vilket sätt jag pratar om det och hur ofta. Men att personer blir triggade verkar ibland omöjligt att undvika och det säger väl en hel del om hur omfattande träningshetsen är. Jag tänker på min mamma som exempel, som jobbar med träning. Det händer ofta när folk frågar vad hon jobbar med, hon svarar verksamhetschef på träningscenter X, och deras reaktion blir att de ventilerar sitt dåliga samvete över att de borde träna oftare. Hur ska man hantera det? Hon tänker alltid ”Jag skiter fullständigt i om du tränar eller inte” men säger väl något artigare.

Eller som situation på mitt jobb. Jag går och tar ett mellis innan lunch, pratar med kollega i köket som säger ”Oj är du hungrig redan” och jag svarar att jag äter som en varg när jag morgontränat. Möts av kommentar att ”Du är då hurtig jag borde också träna mer” och jag känner direkt att fasen, skulle inte sagt något om träningen alls.

Jag försöker verkligen tänka på det, och jag gör nog en hel del tabbar. Men jag upplever också ibland att jag dras in i diskussioner som tar helt fel riktning rätt snabbt. Jag ska öva på hur jag kan bemöta dessa reaktioner mycket bättre, och givetvis på vad jag själv tar upp och inte.

Ditt jobbexempel är ju enkelt. Det är normalt att äta mellanmål och behöver inte villkoras med träning. Om din kollega kommenterar ditt ätande (vilket jag personligen avskyr) så behöver ju inte du gå med i det. Du behöver ju egentligen inte säga något alls.

Om folk pratar om dåligt samvete för träning så hade jag bara bytt ämne. Totalt ointressant.

Och om det är viktigt för dig att prata om din träning så kan du iaf välja vad du säger och hur. Men vill du göra något bra utifrån hälsohetsen så är det bättre att du tränar på utan att prata så mkt om det.

 

[annmarg]

Smal =inte lika med lycklig
Röra på sig =må bättre /bra

Så ja, det finns eget ansvar för mående. Ingen träningshysteri eller hälsohysteri kring det fattar jag det som , bara lagom.

Det visar dessutom forskning på. Varför är det provocerande?
Självklart finns avvikelser men på det stora hela funkar det att röra på sig. Och endast slarva med maten ibland och inte alla dagar.

 

[MiniLi]

Smal =inte lika med lycklig
Röra på sig =må bättre /bra

Så ja, det finns eget ansvar för mående. Ingen träningshysteri eller hälsohysteri kring det fattar jag det som , bara lagom.

Det visar dessutom forskning på. Varför är det provocerande?
Självklart finns avvikelser men på det stora hela funkar det att röra på sig. Och endast slarva med maten ibland och inte alla dagar.

Fast ibland låter det ju som att man måste gymma för att kunna må bra eller leva på sallad, och det stämmer ju faktiskt inte. Folk som hälsohetsar agerar oftast på ett sätt som INTE stämmer med evidens, eller iaf framhäver en bild som inte stämmer.

 

[Riru]

Nope, de senaste 20 åren har det dykt upp gym i vartenda gathörn, tidigare var gymmet något som fanns i någon källare någonstans. Nu är de i stadens vardagsrum med stora glasfönster så man kan se ut öppna hela dygnet, folk springer/joggar överallt i stan i små outfits, folk pratar om träning som ett eget intresse. Det är inte tyngdlyftning, maraton eller fotboll utan att träna sin kropp som är intresset. På fikarasten pratas det träning, på tv pratas det träning/motion och kost som det vore den helige graal. Jag tror inte det finns någonstans i samhället där man kommer undan från träning och kostrådgivning.

Jag tycker ju det är SKITBRA att det dykt upp fler gym som gör det möjligt för fler att träna. De sunkiga källargymmen var inget att hurra över precis och erbjöd inte så mycket mer än fria vikter.

Och jag tycker att det är helt ok att jogga i stan, alla kan inte ta sig till spåren som kan ligga långt utanför. Och funktionskläder har man ju för att dom fyller en funktion.

Att träna sin kropp som intresse är väl inget fel? Och gör det knappast till en hets.

Och nej, självklart kan jag se andra träna, och jag ser reklamer, precis som allt annat jag ser och stöter på i vardagen.
Men det är ingen som försöker pracka på mig något eller försöker få mig att träna på ett visst ställe på ett visst sätt. Eller "gnugga mig i ansiktet" om hur bra dom är och hur dålig jag är som inte gör samma sak. Då måste man verkligen vistas på speciella ställen eller aktivt följa vissa personer.

Ärligt talat känns det mer som att det är alla som gnäller och klagar som skapar denna "hets".

 

[monster1]

Det sa jag verkligen aldrig (var inte det där uppe i en annan numera låst tråd tidigare?)

Men. Jag ska inte bråka mer i tråden nu, jag blev bara en aning stött av inlägget jag inledningsvis citerade:
"Men om man hela tiden jobbar aktivt med "sin hälsa" så är man ju en del av det? Like it or not, typ? " och hur det sen späddes på ytterligare med (ett trubbigt citat): "Reproducerar man normer som bidrar till hälsohets så är man en del av hälsohetsen" vilket var en kommentar till mitt inlägg om helt vanlig, vardaglig träning utan coolhetsfaktor eller prestationsångest.

Det kändes lite som om jag skulle utbrista att de som har egen fin häst och tränar och tävlar i hoppning, är en del av normen som bidrar till att skogsmulleryttare känner sig nervärderade och deras hästar dissade (en ganska vanlig känsla efter vad jag läser här och där i olika forum). Dvs helt absurt i största allmänhet.

Men jag har kommenterat det jag ville nu och hoppas tråden får återgå till sitt ursprung.

Jag tänker så här, det du beskriver i tidigare inlägg att du ägnar dig åt är ju sjukgymnastik inte träning, men av någon anledning kallar du det träning/att gå på gymmet vilket man kan fundera över varför du gör det? Hälsosnacket som vi pådyvlas nu på ett samhällsplan är ju friskvård, dvs något som beskrivs som en metod för att hålla sig frisk. Att som frisk person arbeta aktivt med sin hälsa blir ju jättekonstigt att försöka bibehålla ett tillstånd som till sin natur inte är konstant och i begränsad omfattning påverkbart för den enskilda individen. Det går givetvis att påverka sin hälsa i negativ riktning på en mängd olika sätt genom att utsätta sig för olika risker, tillexempel att åka bil, vara i en relation om man är kvinna, jobba inom sjukvården osv. Min mormor jobbade aktivt med sin hälsa, hon var 70 år och hade allvarlig diabetes så hon var ju tvungen, inte 35 och fullt frisk = inte alls tvungen.

 

[Fruentimber]

Smal =inte lika med lycklig
Röra på sig =må bättre /bra

Så ja, det finns eget ansvar för mående. Ingen träningshysteri eller hälsohysteri kring det fattar jag det som , bara lagom.

Det visar dessutom forskning på. Varför är det provocerande?
Självklart finns avvikelser men på det stora hela funkar det att röra på sig. Och endast slarva med maten ibland och inte alla dagar.

Tråden handlar om hälsohets som trend. Inte vad forskning säger eller inte säger km regelbunden träning.

 

[Riru]

Fast ibland låter det ju som att man måste gymma för att kunna må bra eller leva på sallad, och det stämmer ju faktiskt inte. Folk som hälsohetsar agerar oftast på ett sätt som INTE stämmer med evidens, eller iaf framhäver en bild som inte stämmer.

Men vem är det som sätter stämpeln hälsohets på en person som hetsar med svältkost?
Det är väl där något gått helt fel i så fall för jag ser inget hälsosamt alls med att gymma hårt och svälta. Det är inte hälsohets, det är bara nedbrytande för kroppen.

 

[monster1]

Jag tycker ju det är SKITBRA att det dykt upp fler gym som gör det möjligt för fler att träna. De sunkiga källargymmen var inget att hurra över precis och erbjöd inte så mycket mer än fria vikter.

Och jag tycker att det är helt ok att jogga i stan, alla kan inte ta sig till spåren som kan ligga långt utanför. Och funktionskläder har man ju för att dom fyller en funktion.

Att träna sin kropp som intresse är väl inget fel? Och gör det knappast till en hets.

Och nej, självklart kan jag se andra träna, och jag ser reklamer, precis som allt annat jag ser och stöter på i vardagen.
Men det är ingen som försöker pracka på mig något eller försöker få mig att träna på ett visst ställe på ett visst sätt. Eller "gnugga mig i ansiktet" om hur bra dom är och hur dålig jag är som inte gör samma sak. Då måste man verkligen vistas på speciella ställen eller aktivt följa vissa personer.

Ärligt talat känns det mer som att det är alla som gnäller och klagar som skapar denna "hets".

Nu finns det ju forskning som jag ju refererar till i första inlägget som visar på att sättet vi förhåller oss som samhälle till just hälsa (kost, träning etc) kan likställas med en religon. Det är det som är intressant att diskutera.

 

[MiniLi]

Men vem är det som sätter stämpeln hälsohets på en person som hetsar med svältkost?
Det är väl där något gått helt fel i så fall för jag ser inget hälsosamt alls med att gymma hårt och svälta. Det är inte hälsohets, det är bara nedbrytande för kroppen.

Personerna själva tenderar att benämna det som hälsosamt och liknande beteenden beskrivs i tex media och liknande som hälsosamma. Hälsohets per definition är ohälsosamt, men det tycks vara svårt att greppa för många.