Det tycker jag inte att man måste vara. Jag, t.ex. är 62 år -om 20 år är jag 82!!!!! DET är gammalt!! Och 20 år går snabbt - för 20 år sen var jag 42 och det var ju bara häromdagen!
Jag har lite ångest över detta - jag har miljoner saker jag vill hinna göra och tiden är nu plötsligt väldigt begränsad. Alltså försöker jag göra mitt bästa för att hålla mig i form så länge det bara går. Nu tycker jag dessutom att det är roligt att träna så det är ingen uppoffring jag gör, tvärtom. Men ändå. Jag är faktiskt lite irriterad över att jag inte kommer att hinna med allt jag vill göra. Ok, jag kan ju få cancer eller bli överkörd redan imorgon, oavsett hur mycket jag springer, men jag inbillar mig att jag förbättrar mina odds en aning. Jag ser på Sister Madonna Buder, som körde Ironman vid 80. Det lär jag väl knappast klara men vem vet? Hon ser ut att ha himla kul i alla fall, under tiden, och träningen har säkert hjälpt henne att hålla sig frisk.Å andra sidan så är det kanske ingen som försöker hetsa mig till träning vid min ålder, jag skulle nog komma undan med lite tipsbingopromenader om jag ville. Så jag upplever inte träningshetsen på samma sätt som man kanske gör som yngre?
