"Hälsa är den nya religonen" - hur tänker ni?

jag knäcks av dethär. har alltid haft problem med psykisk ohälsa -- även tampats med viktproblem o försökt ha kontroll ang mitt ätande. o misslyckats -- o mått ännu sämre osv. har väll ngn annan sårbarhet i botten som gör mitt psykiska mående så ostabilt men mkt har som kommit o handla om detta..

tränade mkt o rättså intensivt ett tag o hade full koll på maten. följde peppkonton på ig o alltid köksvågen framme på bänken o rätt andel protein o kalorier osv -- kände jag mådde Bra för kanske första ggn i mitt liv trots mensen försvann o kroppen gjorde ont -- tills allt som tvärdog.

hamnade på psyk för min psykiska ohälsa -- ja var helt nere på botten -- o har då försökt beskriva även denhär biten hur dåligt jag mår på grund utav min vikt o min kropp o maten -- jämt & alla situationer.

efter flera månader o motion på recept är det stora fokuset jag ska röra på mig o äta regelbundet o rätt. sist blev överenskommelsen med terapeuten ska minst ut o gå promenader varje dag tills nästa besök om 3 v då det ska följas upp.. ’nu sålänge du är sjukskriven har du tid ju faktiskt’..

för mig -- blir det bara mer press. allt blir bra bara jag rör på mig o äter som folk -- är Hälsosam. går ner i vikt kanske om jag inte är nöjd med min kropp.

tror väll inte vården har fel i sak -- har förståss snappat upp nyttan med motion ffa tex vid depression. o vet vad mat är o gör för kroppen -- bränsle.. vad som är Rätt mat o Fel mat osv. hur skulle jag inte?... men känner inte jag mår ngt bättre av höra det hela tiden.

sen även utifall att biten med motion får mig må bättre ang biten med ångesten o depression -- så dom andra problemen blir jag inte av med. klarar inte se min kropp en gång. för den inte är Rätt o kommer aldrig bli det efter alla år av jojjo-bantande. förstörd. o kontrollen över maten är förlorad o hjulet snurrar mer än nånsin. helt fast.

men känner där är jag ensam för vården förstår inte alls. känns så xtremt skamligt ens ha dom här problemen i vuxen ålder. utseendekomplex är tonårsproblem. äta bra mat o hålla blodsockernivån jämn -- stadig frukost lagad lunch o lätt kvällsmat o ibland Unna sig -- o motionera är Ta Hand Om Sig. grundläggande för en vuxen person.

istället hamnar jag sjukskriven i soffan med glass -- o ångest för jag inte är ute i löpspåret med resten av världen..

världssämst Lat Dj-vel. så känner jag mig. o inte värd ngn vård för det är jag som sabbar för mig själv. alla vet med träning o rätt kalorier blir allt bra. vet vet vet men orkar inte.

-- menar inte på ngt sätt o offerkofta mig med inlägget men svarar på ts. nej -- jag lever inte på grönkål o långa löpdistanser -- orkar tvärt om inte höra ngt mer alls om grönkål o löpning o crossfit o anders hansen. det är för mkt för mig nu. inte peppande alls längre. för jag är för lat. o för ful. o har för dålig karaktär. som inte kan kontrollera mitt matintag o gå till gymmet o ta en selfie på en Tränad Kropp.
Det är INTE dig det är fel på! ❤️
 
Nope.. men det är otroligt påfallande bättre hälsa på de som rör sig/börjar röra sig. Både fysiskt och psykiskt.

Och nej, det hjälper inte mot allt eller för alla.

Nej det är ingne garanti. Det finns elitidrottare med psykisk ohälsa. Det finns elitidrottare med svåra sjukdomar.

Att röra sig är bra och ger bra hälsoeffekter men det är ingen garanti för en bra hälsa.
 
Men jag skriver/pratar/lägger inte upp bilder på min egen träning. Jag nämnde det här, som ett exempel på att träning inte behöver handla om att man dragits med i rat racet och följer en coolifierad våg. Det vore ju ledsamt om man skulle måsta gömma undan sina löparskor för att inte uppfattas som konfronterande och hetsande. Varför måste träning automatisk vara en norm? Det är ju väldigt trist om ens intresse en dag blir till en norm och man måste utföra det i hemlighet. Om mitt långsamma och flåsande skubbande neråt grusvägen uppfattas som hets, då vet jag inte vad.

Du får gärna träna. Men när du likställer träning med hälsa reproducerar du normen.
Hälsa är inte likställt med träning.
 
Jag förstår inte din poäng i något av dina inlägg. Vad är det du försöker säga? Jag förstår förstås vad det står i dom men inte varför du svarar på mina inlägg med dina inlägg? Jag försöker ta reda på vilken mängd rörelse @annmarg menar när hon säger att vi borde sluta vara slöfockar och gnällspikar och istället röra på oss. Jag hittar nämligen ganska många olika rekommendationer på ämnet allt från 20 minuters promenad (gå till jobbet) till att ägna sig åt konditionsträning, vissa menar att den viktigaste motionen är den där man avbryter ett stillasittande med att tex gå till datorn eller kaffeautomaten. Så vad är det hon menar?

Jag svarade ursprungligen på ditt inlägg om att forskningen skulle vara oenig angående träning. Mitt svar var att forskningen inte alls är oenig. Däremot kan forskningsresultat när de förmedlas och förvanskas av media framstå som att det finns många olika motstridiga råd om hur mycket man ska röra på sig. Forskningen säger nog egentligen ingenting alls om hur mycket man ska röra på sig till vardags för att bibehålla eller uppnå den högst diffusa statusen "hälsa" (det hade nämligen varit fullständigt omöjligt att besvara en sådan forskningsfråga).
 
Nej det är ingne garanti. Det finns elitidrottare med psykisk ohälsa. Det finns elitidrottare med svåra sjukdomar.

Att röra sig är bra och ger bra hälsoeffekter men det är ingen garanti för en bra hälsa.

Tack!

Och kanske viktigast: en stor andel av elitidrottare drar på sig förslitningsskador som kräver livslång hantering genom rehab, sjukgymnastik osv. Elitidrott är typ motsatsen till hälsa för mig - det är ett extremt utnyttjande av kroppen som har mycket lite att göra med ett hälsosamt liv.
 
Du får gärna träna. Men när du likställer träning med hälsa reproducerar du normen.
Hälsa är inte likställt med träning.
Det gör jag inte heller. Där finns gemensamma nämnare men inget likhetstecken. Ibland kan träning vara ett fantastiskt hjälpmedel till hälsa på olika sätt, ibland kan det leda till alla möjliga problem både fysiska och psykologiska. Det går inte att sätta något likhetstecken. Självklart inte.
 
Du får gärna träna. Men när du likställer träning med hälsa reproducerar du normen.
Hälsa är inte likställt med träning.

Inte likställt, men det tycker jag inte det verkar som @Lena Furberg menar heller, utan att träning påverkar hens hälsa. (kan ha fel, ber om ursäkt i så fall)
Tex är träning är jättebra för min hälsa och har alltid varit, finns inget mer avslappnande och känsla av fri från press och stress än när jag är ute och springer, har sprungit sedan jag var 16 och är nu 30+. Jag känner mig väldigt tillfreds och harmonisk efteråt och jag är avslappnad i huvudet. Men det betyder ju inte att jag likställer träning med hälsa överlag, bara att det är bra för min hälsa och jag vill inte bli dömd att pga att jag säger det bidra till någon skev hälsohets.
Styrketräning tycker jag också är jätteroligt och är ett intresse, jag tycker om att känna skillnaden i styrka och vad jag orkar med mer i vardagen när jag tar mig framåt i träningen, det tycker jag också påverkar min hälsa positivt.

(nu drar jag säkert igång en runda igen där jag får förklarat för mig att jag missar hela budskapet, men det behövs inte.. Jag vill bara förklara hur jag ser på träning och hälsa gällande mig själv och varför jag pratar om hälsa och träning tillsammans och det är lätt hänt att man gör det för att det ena kan påverka det andra tydligt - men jag likställer dom inte)
 
Vad föreslår du själv?

Jag tänker att så länge normen i sig inte är förtryckande så får ansvaret vara delat. Känslan av otillräcklighet kommer nog inte bara utifrån. Att pracka på andra sin livsstil kan aldrig vara okej oavsett om det rör sig om kosthållning eller annat. Men att pracka på innebär nog lite mer än tala om att man har den i min värld.
Om det är du som skiljer på förtryckande normer och normer som ingen ska känna sig pressad av så är det väl inte jag som ska tala om vem som bestämmer skillnaden?
 
Om det är du som skiljer på förtryckande normer och normer som ingen ska känna sig pressad av så är det väl inte jag som ska tala om vem som bestämmer skillnaden?

För mig är det glasklart att hälsonormen går hand i hand med smalnormen och därmed i allra högsta grad är en förtryckande norm. Hade hälsonormen sett annorlunda ut, och fokuserat på faktisk hälsa med alla dess aspekter och tagit sig uttryck på andra sätt, så kanske det hade varit annorlunda. Men idag ser jag ingen jättestor skillnad på hälsonorm och smalnorm.
 
Fast nu är ju alla möjliga produkter laddade med extra protein, mejeriprodukter inte minst men även de här koffeinpackade läskedryckerna som är så obegripligt populära nu. De säljs med nån märklig motivering att de ska vars hälsosamma inte minst för de som tränar. På gymmet jag besöker finns två automater fulla med dessa drycker.
Och ändå ser du inte hälsohetsen?
 
För mig är det glasklart att hälsonormen går hand i hand med smalnormen och därmed i allra högsta grad är en förtryckande norm. Hade hälsonormen sett annorlunda ut, och fokuserat på faktisk hälsa med alla dess aspekter och tagit sig uttryck på andra sätt, så kanske det hade varit annorlunda. Men idag ser jag ingen jättestor skillnad på hälsonorm och smalnorm.
Japp, jag var inne på det tidigt i tråden. Hälso-och smalhets är i princip samma sak.
 
Och ändå ser du inte hälsohetsen?
Jo. Det är ju det jag gör? Det var därför jag tog upp det. En del av det enorma spektrat "träning" som jag inte håller med om, inte följer och definitivt inte lägger mina pengar på. Jag ser inte ens dessa produkter som hälsosamma. Man kan vistas i en "norm" (i det här fallet träna av olika anledningar) utan att ge sig hän åt alla yttringar och allt kommersiellt. Man kanske rentav kan påverka en norm inifrån, genom att vägra x antal yttringar?
 
Jag förstår nog inte varför detta måste kommuniceras överhuvudtaget? Varför är det viktigt att andra får veta hur du joggar och äter?

Sen kan man ju absolut prata om detta på olika sätt som är mer eller mindre problematiskt, men en stor del av själva poängen är ju att det på något väldigt konstigt sätt blivit viktigt att förmedla rätt så poänglösa saker.
Till exempel om man vill svara på en ärlig och nyfiken fråga: "Hur kommer det sig att du alltid ser pigg ut, och aldrig är sjukskriven?" Hur svarar man på den utan att kränka någon eller hälsohetsa?

Jag kan ge dig 18 relevanta exempel till, men jag får intryck av att du är mer intresserad av att uppfostra folk än att vidga din föreställningsvärld.
 
Men om mitt pulver tar slut är det inte tillgängligt förrän jag klickar hem det och får det levererat/hämtar ut det. Äggen finns direkt på ICA. Och anledningen till att det idag är "enkelt att klicka hem" är att protein klivit kommersiellt och en trend pga hälsonormer.

Brukar finnas proteinpulver på ICA med.
 
Jag tänker att hälsohetsen är ett uttryck för ett samhälle som inte är hälsosamt för oss. Vi pressas till att lägga pengar, tid och ork på att träna och äta nyttigt för att kompensera för en livsstil som vi inte kan värja oss emot. Vi jobbar för mycket för att det är fint att göra karriär eller för att kunna bekosta dyra bostäder, telefoner, bilar. Eller för att överleva för den delen, barnfattigdomen i Sverige är ett mycket större problem än vad många kanske är medvetna om.
För mig som jobbar i skolan är det uppenbart hur mycket pengar som läggs på paddor, datorer och skolplattformer som ständigt måste bytas. Tänk om de pengarna kunde läggas på specialpedagoger i stället.

Vi tvingas köpa smarta telefoner till oss själva och våra barn eftersom vi inte kan köpa en jävla bussbiljett manuellt längre. Och vi är rädda för att våra barn ska hamna utanför om de inte har tillgång till sociala medier och spel. Onyttig mat är billigare än nyttig och precis som det skrivits tidigare - hälsa är en klassfråga.

Jag menar inte att allt var bättre förr men när jag tänker på hur mina föräldrar och andra familjer i min omgivning hade det när jag växte upp i ett vanligt svenskt radhusområde på 70- och 80-talet så är jag säker på att hälsohets inte var ett problem. De behövde inte jobba för att köpa saker för det fanns inte så mycket att köpa. Nån familj åkte till fjällen och att de hade en takbox (det ser jättekonstigt ut, stavas det så?) för skidor var en smärre sensation. Mina föräldrar hade tid att gå på danskurs och cykla med oss till skolan. De levde ett naturligt hälsosamt liv utan att tänka på det.
 
När jag fick ett mer stillasittande jobb och gratis tillträde till gymmet har jag börjat med det 2-6 gånger i veckan :)
Ibland lyfter jag lite 10 min, ibland stretchar jag bara och ibland har jag orken att ta ut mig mer på t.ex löpbandet.

Jag mår fysiskt och psykiskt bättre av att röra på mig men hetsar inte.
 
Jag tycker det är intressant när man anser sig stå utanför normen. Jag tänker att mycket inom könsnormen är problematiskt, samtidigt så är det oundvikligt för mig att på vissa vis medvetet (klär mig "könsnormativt") bidra eller omedvetet (t.ex. hur jag uttrycker mig) för att förenkla.
Jag försöker samtidigt ibland medveten att inte bidra till normen genom hur jag klär mig och uttrycker mig.

I mångamånga trådar om kvinnor, jag tänker och hintar om en särskild använder (fult jag vet, men vill inte påkalla uppmärksamhet egentligen), som alltidalltid glider in på BMI, vikt-utseende-hälsa, av en del påhejjande och av andra hårt kritiserad.
På mångamånga sätt är hälsosam = smal (men inte smal utan dessutom helst vältränad, idag räcker det inte bara med att kontrollera ätandet/ svältandet, nu ska man orka träna dessutom).

Det innebär inte att man på vissa plan kan stå utanför utan att hejja på normen när man tränar, men att tro att den inte spelar roll/ inte finns i ens liv alls har jag svårt att förstå.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp