Det beror mycket på vad för spån man har, jag har ju permanentbädd med spån och de dammar inte alls. Dammar inte när jag ströar heller. Men så har jag dammavskiljt kutterspån.
Visst kan de få spån i näsborrarna, men det når inte luftvägarna. Damm man kan se med blotta ögat är inte det som är farligt för hästen (det kan vara det av ANDRA orsaker dock, dammigt hö t ex) eftersom det är för "stora" dammkorn för att komma ner i luftvägarna. Det är det osynliga dammet som är problemet.
Men som sagt, iom att nyfödda föl är klibbiga och våta och spån lär klibba fast som attans i det så vill jag inte de fölar på spån, men skulle inte ha problem att ställa fölis på spån säg 2 dagar efter fölning. Dock är problemet då att få en bäddbodden.. spån är ju när det är fluffigt och nyinlagd väldigt lätt att sparka undan när de ska resa sig t ex.
Nu fick ju mitt föl inte hosta av halmen från början sas, utan hon fick lunginflammation (bakteriell, hon fick inte den idealiska ankomsten till den här värden tyvärr) när hon var tre veckor, och sen fick hon en luftvägsinfektion (fick en förkylning på klinik och den utvecklades tillslut till bakteriell dito med luftvägsinfektion) när hon var 3 månader, och med den kom en envis hosta som inte ville ge sig riktigt. Men det blir ju små skador på luftvägarna när de har luftvägsinflammation så hon blev extra känslig bara och då bytte jag. Hon gick också ute mest hela tiden (in en stund när det var mycket insekter, samt vid regn iom att hon inte var helt kry), men hostan gav sig inte ute heller. Det KAN ha varit ens lump att hon slutade när jag bytte till spån och hösilage inne, men jag tog det säkra före det osäkra (hon äter hö ute utan problem, gjort helatiden. och hennes mamma stod på halm och åt hö även när jag bytt åt fölis, och hon reagerade inte på det heller).
Men angs pån och dammighet så ska man vara noga med VAD för spån man köper...
Och jag håller med dig ang föla på halm, men sen ser jag inga problem att byta om man vill, jag ser iofs heller ingen anledning att byta om man inte vill.
Fast det blev OÄNDLIGT mycket lättare att mocka när det var spån. En GRIS till mamma, och en halvgris till föl gjorde att det var äckligt värre i halmboxen på mornarna, hur mycket jag än la in. Med spån var det betydligt trevligare. Men så är det stoet en GRIS av sällan skådat slag med. Fölis blev såfort hon fick ha boxen själv ganska renlig av sig, så hon verkar inte ha ärvt mammas grisighet fullt ut iaf. Än så länge är hon väldigt lättmockad åt iaf