Sv: Halleluja!!! Kanske en vändning i såpan ang unghästen med ledproblem?!
Jaha så har det hänt lite sen sist då..
I onsdags (26/10) var nya equiatrikern ute igen. Exakt på dagen sex veckor efter senaste besöket och lägesrättningen. Jag var milt sagt nervös om hon skulle vara 'rak' fortfarande eller sned igen. Speciellt som hon vurpade på stallgången med buller och bång strax efter besöket för sex veckor sen.. Men över alla under så lilla damen var fortfarande 'rak' (!). Lite öm i muskler kring bakdelen samt bröstmusklerna, vilket equiatrikern tyckte var positivt i sammanhanget och närmast beskrev som träningsvärk över att använda kroppen på ett annat sätt än innan.
Så då var det nagelbitning tills igår (31/10) då det var dags för Domedagen med stort D. Dvs återbesöket hos vet. Jag hade bestämt att var hon bättre (nyansskillnader gills inte, utan bättre) så skulle hon utan tvekan få mer tid även om det var långt från bra. Var hon lika illa som sist (eller sämre, om det nu går..) skulle jag låta Murphy vinna, kasta in handduken och ge upp och acceptera det erbjudande om utdömning jag redan fått två gånger och ta bort henne. Så gissa hur extremt nervös jag var.. (och uuuundrar varför jag fått magsår? På riktigt alltså.. )
Klämde och kände, sprang med henne och förutom att hon stendog på löpargången så var det bra. Men hon ville verkligen inte och maaasade sig fram på gången med öronen bakåtslickande och tvärdog efter 5 meter.. Lillan..
Sen ut och longera och jag höll på att få en hjärtattack på plats. Hon såg tvärhalt ut bak, men när jag kollade vidare kändes det inte som hälta (dvs smärtrelaterat) utan mer som en extrem rörelsestörning eller något, även om det är fel ord. Vet sammanfattade det rätt bra med att det ser ut som om hon är av i två delar och saknar koordination bak. Fram och bakdel hade liksom (ser det ut som alltså) ingen riktig kontakt, och jag önskar jag hade en videosnutt att visa här då det inte i ord går att beskriva hur hon rörde sig. Det är liksom låångt ifrån det man tänker sig när man hör orden 'rörelsestörning' eller 'ojämn bak'. Om man tänker sig en rejäl bakbenshälta, men tar bort smärtan, det är det närmaste jag kommer en förklaring, tyvärr. Såg helt enkelt helt horribelt ut.
In och böja och jag var väl inte så hoppfull kanske. Men över alla under så var hon ren på böjprov utom en markering från kotan HF
Så lederna var ju extremt mycket bättre, men så var det den där 'vad man nu ska kalla det' bak..
Jag tycker hon tappat muskler generellt och ser lite 'emlig' ut, vet tyckte hon tappat ffa över korset. Korset och höftbensknölarna är väldigt 'markerade' utan att hela korset är så muskelfattigt att de 'borde' se ut så. Kollade flera gånger snedhet etc men vet kunde inte heller se annat än att Kele är rak. Men kliade sig i huvudet över det vi faktiskt hade som ganska klart indikerar problem högt bak. Sen VAD för problem är ju en bra fråga..
Så efter diskussion kom vi fram till att ingen behandling (det är liksom inte ett veterinärmedicinskt problem just nu känns det som), men att jag ska ta ut equiatrikern igen så snart jag kan så han får se henne i rörelse på lina (han har inte det innan, var becksvart när han var här sist) och se om han har några bra teorier om vad det beror på. Det vet ffa funderade över var om det kunde finnas mer skelettmässig snedhet. Och om min equiatriker ansåg att 'det här fixar vi' så ge honom fria händer, och så ÅB i början på nästan år. Om equiatrikern inte hade några bra teorier och ideer och så så ville vet att den kiropraktor som är knuten till kliniken skulle titta på henne. I övrigt ska jag fortsätta hålla igång henne som jag gjort sista två månaderna, men utöka från 3 dagar/vecka till 3-4 dagar/vecka såvida hon tycker det är kul (men hon är ju en träningsknarkare så det är knappast någon fara med 'kul'-delen
)
Jag är väldigt försiktigt optimistisk, med lite reservationer
Hon har varit helt UA på böjprov och dessutom rört sig som en hel miljon, för att en månad senare vara värre än nånsin, så ur den aspekten törs jag inte riktigt ropa hej än. Däremot så är det att hon nu är UA från lederna en enorm förbättring mot hur det varit senaste månaderna, så jag vill i alla fall gärna tro att det här ÄR ett genombrott.
Sen finns det ju lite 'kuggar'.. T ex vad den här skumma 'vad man nu ska kalla den' bak beror på? Om Muprhy slår på ironin igen så kan jag ju se scenariot att snedheten INTE var roten till det onda, utan bara ett ytterligare symptom, så det vi gjort är att ta ett steg till mot svaret, men att vi har massor kvar att nysta upp innan den eviga frågan varför fått ett svar. Eller att man hamnar i det intressanta läge där hennes leder inte fixar det arbete som krävs för att få bort rörelsestörningen. Där kan det bli riktigt kul.
Förhoppningsvis (om han kan klämma in oss under dagtid när det finns dagsljus, och om jag kan få ledigt från jobbet) så kan equiatrikern kolla på henne om en vecka, och där lär det ju förhoppningsvis komma mer svar, eller i alla fall teorier.
Men, jag är som sagt väldigt försiktigt optimistisk att vi efter nästan ett år av ledtrassel, och efter att hon i princip varit utdömd två ggr (om hon inte haft en matte som är envis som en röd gris och lite för kär i sitt lilla elände) så kanske, kanske vi har börjar den minst lika långa vandringen mot att få henne tillbaka på rätt spår igen. Och gudarna ska veta att är det så så kan jag ju bara meddela att det ska bli mig ett nöje att vandra den vägen med henne om det så kommer ta två år!
Men fortsatt tumhållning krävs nog ett tag till. Jag är inte överdrivet oroad över 'grejen bak' - än. Däremot för vad lederna i det här läget klarar av och inte klarar av.
En annan positiv sak som slog mig är att hon inte verkar ha ONT av att röra sig som hon gjorde/gör. Hon tyckte jag var le på henne som inte lät henne gå i självvalt lalltempo (som antagligen är bekvämast) utan ville ha henne i lite friskare tempo, men det verkade inte göra ont eller orsaka något större obehag, utan mer vara obekvämt 'bara'.