Häst- och ridrelaterade skador

[Tualma]

Jag råkar vara sjukskriven för axelfrakur i nuläget. Min tredje ridrelaterade... Dock ådrog jag mig de två tidigare när jag var 11 resp. 12 år, såååå jag har klarat mig i 30 år (fram till nu då). Annars inget utöver vanliga småblessyrer.
Har knäckt en bom med huvudet en gång (fast den var nog lite murken). Blev sparkad lite illa vid ett tillfälle under den perioden då jag jobbade med hästar, men klarade mig undan skador trots träffar bl.a. i buken.
Förutom rena avramlingsskador har jag bara gjort illa mig när jag av olika, anledningar tummat på säkerheten. Så gedigen utbildning i säker hästhantering för alla som sysslar med hästar är verkligen a och o. Det händer grejer ändå när man håller på med hästar, så därför ska man eliminera de säkerhetsrisker man kan. Tycker jag. Liten reflektion bara från uttråkad Tualma som inte ens kan köra till stallet i sitt enarmade tillstånd

 

[Bokkenokke]

Ramlade av vid en hoppträning då jag var ca 10-12 år gammal. Landade med höften på en järnbalk och slog skallen precis bredvid. Tack gode gud för hjälm! Tuppade av och fick rejält ont i höften och ryggen. Tog dock hästen och ledde hem dem de 2 km jag hade till stallet. Kollade aldrig upp höften, men hade problem ännu 10 år senare lite nu som då av den

Då jag var i samma ålder så gick jag i en hage och mockade tillsammans med 1 häst, då denne plötsligt svänger sig om och sparkar en rejäl bakutspark mot mig! Vänster hov tog på utsidan i min vänstra axel. Några mm högre upp så skulle jag knappast ha funnits idag, eftersom det då skulle ha tagit rakt i skallen på mig!

Då jag var i 20 års åldern så föll jag av en gång då två hästar började tävla i skogen. Huvudet rakt i en sten som spräckte hjälmen i två delar! Tack gode gud för hjälm ännu en gång! Åkte hem och lade mig på soffan och slocknade. Några timmar senare kom morsan och tänkte inte få mig väckt! Då jag skulle upp så kunde jag inte gå på benen! Ambulans till sjukhuset där jag fick vara över natten. Ryggkotor hade fått sig några törnar samt att jag hade en rejäl hjärnskakning. Men hem skulle jag! Så hem på kryckor och sängläge i en vecka. Pyttsan! Samma dag hoppade jag iväg till stallet för att sköta hästen

Detta var några av de skador man fått. Sen har man ju också lite ärr här och där av hästar som har bitit, trampat en på fötterna med broddar osv. Jag har tidigare haft att göras med lite s.k. "problemhästar" så kanske inte så konstigt att man har en hel livshistoria synbar på kroppen. Men älskar dessa 4-fotade vänner fortfarande lika mycket som jag alltid gjort!

 

[TeamLundVer]

Hmm jag tillhör kategorin något klantig så det finns en hel del att ta av men de händelser som resulterat i något mer än blåmärken och liknande är följande:

1: Ponny på stubbfält skenar (jag 8år), min briljanta mor ställer sig framför för att stoppa häst gör en 90-graders sväng och jag trillar av med hjärnskakning

2: Hoppar upp på min gamla häst. När jag är mitt över ryggen med benet så gör hon som galoppörerna gör när de öppnar startboxarna Landar på svanskotan som jag får en spricka i (fruset ute så klart), skrev en 5-timmars tenta på eftermiddagen med mycket smärtstillande. Minns ingenting av den tentan men det gick nog inte så bra.

3: Hoppar oxer med min gamla häst. Hon kommer helt fel och voltar över hindret, landar ovanpå mig. Ingen större skada skedd mer än psykiskt. Hoppar helst inte alls längre.

4: Hoppar med min gamla häst. Hamnar i osynk så jag är på väg "ner" när hon är på väg upp i språnget. Sätter tummen i mankammen på henne och drar ledbandet.

5: På stubben med gamla hästen. Hon drar järnet i höger galopp samtidigt som hon sneddar vänster över fältet. Snubblar i en traktorfåra. Jag lyckas på något sätt sätta handen i marken, böja armen 90-grader och få armbågen i revbenen. 2 brutna revben blev det då.

6. Ska spänna för vagnen för min gamla häst då hon hoppar till och landar uppe på min fot (inte tårna). Spricka i foten samt ihoptryckta mjukdelar.

7: Rider ut med nuvarande häst. Då unghäst. Första frosten för säsongen och när jag hoppar upp så säger jag högt till mig själv att det är ju tur att man har vinterjackan på så att man landar mjukt iaf, sen rider jag ut.. Det ena leder till det andra och till slut sitter jag utan tyglar på en häst som skenar i panik på en plöjd, frusen åker. Landar på nacke och rygg. Doktorn inte glad på mig när jag kommer in först efter 3 dagar pga andningssvårigheter och att jag går som ett upp och nervänt L. Det lät tydligen som om jag punkterat lungan men det var bara som det blev inflammerat kring organen av smällen. Tog 4 månader innan jag kunde rida igen, eller sitta upprätt för den delen. En hint är tydligen att om man trillar av och inte kan röra sig och om benen dessutom rycker ofrivilligt en längre stund då bör man ligga kvar

8: Ska lasta nuvarande häst som alltid går på direkt. Av någon anledning så slänger han sig ut och jag tappar taget om grimskaftet, flyger baklänges och slår bakhuvudet i bommen. Hjärnskakning. Hämtade hjälp eftersom jag inte hade kraft nog till att lasta honom själv (såg dubbelt). Tror ni inte att han gick in direkt??

Det var dem jag kommer ihåg. Efter snart 30 års hästägande så får jag nog påstå att jag klarat mig relativt lindrigt undan. Mestadels är det som sagt blåmärken eller tillfällig yrsel pga hästhuvud mot eget huvud som drabbar mig

 

[Tscabo]

Jag har haft sån satans tur att jag inte blivit allvarlig skadad under de 15 år jag hållt på med hästar. Har ramlat av till höger och vänster och slagit mig, men inget som inte gått över efter en liten stund. Det "värsta" var när jag skulle transportera hem mitt sto (första hästen) och skulle bjuda henne på äpple när vi tankade på hemvägen. Hon blev så exhalterad att hon råkade bita mig i handflatan! Sved som satan och blödde lite, men i det stora hela är det en rätt liten "skada" att komma med :P

 

[rostad]

Summerar 2014 års händelser:
1. Knäckte 4 revben + spricka i skulderbladet.
Hade kiropraktor ute som skulle känna igenom hästarna, sista hästen var en unghäst på 4 år. Han har haft det innan så var inte första gången. Men mitt i allt fick han panik och försökte trycka upp kiropraktorn in i väggen, där jag snabbt försökte agera. Vilket slutade med att jag fick bort kiropraktorn men hamnade själv i kläm och därmed uppkom skadorna.
2. Sparkad i huvudet, spricka i käkbenet.
Återigen unghäst, dock denna var 5 år. Det var kallt och han var i stort behov utav att bli klippt. Klippte kroppen dag 1 och dag 2 skulle benen tas. Fram gick bra, men bak... Aj! Då får man leva på soppa de 2 närmsta veckorna
3. Revbenen igen...
Morgonutsläpp, hästen blev rädd och stack iväg. Drog omkull mig och där var revbenen uppe igen från skada 1.


Utöver detta är det lite småsaker, så som gjorde illa handen, några blåmärken etc.
Blev dock ordentligt hundbiten i handen. Men det är en annan historia.

 

[Filifjonkan_]

Såna ston är ju så trevliga

Mhm, bäst är att jag ändå, på ägarens påhejande, skulle sitta upp och rida den där surmärren sen. Slängtrav två varv innan jag gled av i en halvbockning (satt såklart barbacka med) , och då passade hon på att rulla sig. Wunderbar!

 

[lytesout95]

Som 12-åring bröt jag nyckelbenet när min mammas häst svängde och bockade.
I vuxen ålder har jag åkt av unghäst som fick sadeltvång med en fraktur på en ländkota som följd. Detta hade jag känning av i fler år efter.
I julas åkte jag av på hoppträning, tvärnit efter hinder med bockning, stegring och kast åt vänster. Då bröt jag armen strax ovanför handleden, är fortfarande inte som ny men fungerar fint.
Ledband i foten gick åt fanders när jag ledde tre hästar och de skyggade och jag blev trampad rakt över fotleden. De var på väg in i stallet för vaccinering och när veterinären tittade på foten där jag satt med den i en hink med kallvatten och konstaterade han att det inte såg bra ut
Alla mindre blessyrer har jag effektivt förträngt.

 

[FengurLaugar]

Det som egentligen påverkar mig mest än idag är när min unghäst jag höll på att rida när jag var typ 9 år trampade mig på utsidan foten så jag stukade fotleden. Den skadan sitter i än och jag känner av det ofta. Måste vara nog med underlaget och att ha skydd när jag springer t.ex. Jag var ute och gick med henne och det var krångligt och stenigt så vi kom för nära varann bara så hon trampa mig. Bara en onödig olycka så jag lär få leva med.

Ramlat av har jag gjort miljarder ggr känns det som men aldrig skadat mig värst allvarligt. Då jag slog mig mest var för 3 år sedan då jag red min häst (som då var ganska nyinriden) på ridbanan utan staket och han tyckte att tjoho va kul det är så han hoppa till. Jag tappar balansen lite och han blir rädd och börjar bocka som en galning. Jag hade inte en chans att sitta kvar så jag for rakt ner i stenhårda, frusna marken. Jag hämtade hästen och red klart passet men sen när jag hade fått ut honom i hagen igen kom ryggontet. Hade ont när jag andades så enligt akuten fick jag nog någon liten spricka på revbenen plus hjärnskakning då jag slagit i bakhuvudet rätt rejält enligt märket på hjälmen. Var bra mörbultad i en vecka. Gav mig själv ridförbud tills jag hade köpt mig en säkerhetsväst den gången

 

[mollyphlox]

Tja, de som inte överlevt lär inte dyka upp i tråden och berätta om dödsolyckan direkt.

Det är ju också något som händer ibland, tyvärr.. För ett par år sedan var det en tjej här i mina hemtrakter som dog under en ridtur. Tror inte det kom fram vad som hade hänt, hon var ensam ute och red. Hästen kom ensam hem till stallet och de hittade tjejen på en skogsväg..

 

[millan10]

Har väl som tur inte råkat ut för något allvarligare, än. Blivit klämd mellan hästen och boxväggen, en del trampade tår. Flugit av ett antal gånger, bland annat efter hindret eller precis innan. Bara blåmärken. Blev avkastad av en busig ponny i galopp. Inga problem efter avkastningen så hoppade upp igen. Då höll ponnyn på att slänga in mig över sargen. Ponnyn såldes senare för den var olämplig som ridskolehäst enligt personalen, vilket jag kan hålla med om till viss del. Anhöriga till mig som inte ens håller på att rida har skadat sig värre. Mamma slet sönder tumgreppet när hon fastnade i grimman på hästen som drog iväg. Usch för blodet!

 

[videnlis]

Har *pepparpeppar* inte slagit mej just alls. Jag är försiktig, och rädd för att nåt skall hända, så jag tar det lugnt.

Men när jag var yngre och jobbade på ett litet travstall flög jag av så jag aldrig glömmer det.
Hästen var en travare-aldrig riden. Dum som jag var tyckte jag att den skulle ridas in. Det fanns en gammal armèsadel men underliga utbuktningar för fastsättning av diverse väskor och annat.

Efter 3 dagar med lite träning tyckte då jag att det var dags att ge sej av på en liten ridtur... Allt gick bra tills hästen, stor som ett hus ca 170 cm började bocka, inga små bockar utan hejdundrande jämnfota hopp. Jag befinner mej på över 2 meter i luften, dimper ner på dessa utbuktningar ett antal gånger , låren var helt blå på insidan efteråt.
Tillsist flyger jag upp och landar på enaskinkan på den frusna grusvägen. Det gjorde så infernaliskt ont att jag inte slapp upp.
En flicka kom körandes på en moped och hjälpte mej upp. Körde hem mej.
Där hade jag hästen att fånga in och få av sadeln på.. Sedan fick jag nog och ringde pappa och grät och undrade vad jag skulle göra.. Han ringde taxi och jag åkte till sjukhuset där jag fick ligga över natten.
Skinkan var blå i månader. Jätte sjuk vid beröring och ännu ett år efteråt skiftade skinkan i blått när jag gick i bastun...
Aldrig att jag försöker mej på att rida in en travare mer...
(Så här i vuxen ålder fattar jag ju att precis allt jag gjorde gick fel, men när man är ung och odödlig så tror man att allt fixar sej)