Spontant låter det inte som så lättsamma premisser att få barn under. Har du en partner som stöttar? Jag skulle inte satsa på att det funkar om det är beroende av att få hjälp, det skulle vara en bonus. Jag själv hade varit alldeles för ung vid 18, då ville jag resa, dejta, plugga och bara ta hand om mig själv. Det räckte mer än väl.
Jag tycker du ska se över dina preventivmedel, bli några år äldre och se till att i alla fall ha ett eget boende innan du planerar barn. Man kan göra det olika lätt för sig, och att börja så svårt som möjligt är kanske inte nödvändigt oavsett antal tidigare aborter?
 
Ja och så finns det väldigt många unga, ensamstående mödrar som får kämpa som bara fan. TS har varken utbildning, jobb eller lägenhet som jag förstår det. Att det kommer bli tufft och krävas otroligt mycket av henne är ingenting att sticka under stol med.

Jag tycker att man ska skaffa barn endast om man faktiskt verkligen vill ha barnet. Om man tror att det är värt det jobb och slit som det definitivt kommer att innebära - särskilt för en person i TS situation.

@Nillan

Niphredil har en oerhört bra poäng i sitt inlägg.

När jag fick min äldsta son 2004 var jag 20 år, saknade utbildning och jobb. Blev ensamstående när han var 6 månader. Levde på ekonomiskt bistånd fram till att han var 1 1/2 år då jag började som timvikarie i kassan på ICA. Efter några år läste jag till undersköterska där jag numera fått fast anställning. Med minimalt stöd av familj, de vänner jag hade drog sig sakta bort då jag aldrig kunde festa då det saknades barnvakter, så har sonen t om gått dygn på kommunens nattdagis. I mammahjärtat känns det att lämna vid 14tiden och veta att du ska hämta först samma tid dagen efter. Men det var så arbetstiderna var, sen kväll och tidig morgon. Jag har haft det riktigt slitigt, men det är min son som dragit tyngsta lasset.

Jag tänker inte försköna och säga att det löser sig. För det är inte alls säkert, allt beror på dig. Det är bara du som kan lösa din situation. Men det är tufft ekonomiskt att vara ensamstående på liten inkomst, det är tufft att vara den som tar alla sjuka dagar speciellt när man är sjuk själv men framför allt är det tufft att inte dela både bekymmer och glädje med någon. För glädje får man i överflöd, barn är generösa med sin kärlek :love:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 817
Senast: Anonymisten
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 836
Senast: Milosari
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 539
Senast: Ramona
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 900
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp