Gravid ..

[Nillan]

Det är många känslor och många tankar på en och samma gång.
Jag är bara 18 år och väntar en unge, och man får hela tiden höra attu är för ung, du kommer förstöra hela livet osv...
Jo säg något jag inte redan vet. Jag har alltid velat ha ett barn sedan jag var barn själv.
Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort..

Men jag undrar lite saker som nån kanske har svar på:
Jag tog ett gravtest igår och det visa positivt.
Jag har mått illa och haft jätte ont i brösten i över en vecka.
Jag har börjat få värkar vid höftbenen.
Och jag har ingen aning hur länge jag varit gravid...
Finns det någon som har en liten aning om hur lång tid det kan ha gått:/

 

[Gimlan]

Om du har regelbunden mens kan du ju räkna på hur länge sedan det var sist.

 

[Nillan]

Om du har regelbunden mens kan du ju räkna på hur länge sedan det var sist.

Det är såhär senast jag hade min mens var för två månader sedan och den höll bara i 3 dagar vilket jag tyckte va jätte konstigt det är därför jag är osäker.

 

[Gimlan]

Då kanske det är läge att ringa en BM och boka in en tid ändå för första kollen

 

[Nillan]

Då kanske det är läge att ringa en BM och boka in en tid ändå för första kollen

Jo, jag kommer få ringa dom i morgon och se så jag får en tid så snabbt som möjligt

 

[lady_vip]

Det är många känslor och många tankar på en och samma gång.
Jag är bara 18 år och väntar en unge, och man får hela tiden höra attu är för ung, du kommer förstöra hela livet osv...
Jo säg något jag inte redan vet. Jag har alltid velat ha ett barn sedan jag var barn själv.
Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort..

Men jag undrar lite saker som nån kanske har svar på:
Jag tog ett gravtest igår och det visa positivt.
Jag har mått illa och haft jätte ont i brösten i över en vecka.
Jag har börjat få värkar vid höftbenen.
Och jag har ingen aning hur länge jag varit gravid...
Finns det någon som har en liten aning om hur lång tid det kan ha gått:/

Förstöra hela livet är ju inte alls säkert. Men har du hjälp och stöd från någon? Går du i skolan? Hinner du gå färdigt skolan innan barnet föds? Vad hade du tänkt göra efter skolan, om du nu inte hade fått barn?

 

[Nillan]

Förstöra hela livet är ju inte alls säkert. Men har du hjälp och stöd från någon? Går du i skolan? Hinner du gå färdigt skolan innan barnet föds? Vad hade du tänkt göra efter skolan, om du nu inte hade fått barn?

Jag har ju stöd och hjälp från bekanta och familjen så den biten är helt lugnt.
tyvärr har jag då inte gått ut skolan pga att jag inte har haft så lätt att koncentrera mig och har knappt gått i skolan sen 4an.
Men jag söker jobb dagligen och kanske har något på gång, sen ska jag träffa min handläggare ang lägenhet så ska åka och kolla på en.

Jag har ju alltid haft drömmar och mål som många andra, jag ville ju fortsätta plugga inom bygg/markläggare men kom massa saker emellan.

 

[GotAsecret]

Som sagt, kontakta BM och hör dig för.
Sedan kommer du ju inte förstöra livet för att du får barn, du får bara ett annat sätt att leva, andra prioriteringar och förutsättningar. En förändrad livsstil helt enkelt. Vilket är långt ifrån att "förstöra sitt liv".
Och så kanske, kanske en fråga kan vara om du vill ha barn, eller bara inte göra abort? Det blir ju lite olika utgångslägen liksom

 

[Buck]

skolan kan du förhoppningsvis gå klart ändå, har en bekant som blev gravid då hon var 18, gick då i 2an. gick klart det läsåret, läste en del av vårterminen i 3 an och resten på distans sen var hon tillbaka efter semestern med bebis i vagnen .

läste sen på högskola, träffade sin man, blev gravid, pausade studierna, fick nr2, fortsatte plugga och blev färdigutbildad barnmorska, blev gravid igen och tog ledigt från jobb och nu väntar hon barn nr som 27 åring.

dvs vill man läsa klart så går det oavsett hur många barn man har

 

[EmmaBovary]

Det är många känslor och många tankar på en och samma gång.
Jag är bara 18 år och väntar en unge, och man får hela tiden höra attu är för ung, du kommer förstöra hela livet osv...
Jo säg något jag inte redan vet. Jag har alltid velat ha ett barn sedan jag var barn själv.
Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort..

Men jag undrar lite saker som nån kanske har svar på:
Jag tog ett gravtest igår och det visa positivt.
Jag har mått illa och haft jätte ont i brösten i över en vecka.
Jag har börjat få värkar vid höftbenen.
Och jag har ingen aning hur länge jag varit gravid...
Finns det någon som har en liten aning om hur lång tid det kan ha gått:/

Nu kommer jag att låta hård, men jag tycker inte att det är skäl nog att säga "Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort.." och se det som ett skäl till att behålla barnet, ett gott skäl hade varit att prata om att förutsättningarna för att skaffa ett barn hade förbättrats, att grunden hade varit stabilare. Det låter inte som en speciellt stabil grund när du frågar andra hur lång tid det kan ha gott, när du borde ha den kunskapen själv om du ska skaffa ett barn. Såklart kan du ju inte ha kunnat få den kunskapen genom erfarenhet, men du borde läsa in dig så du har den teoretiska kunskapen iaf. Det gör du ju förvisso när du frågar, så det är ju bra.

 

[Andromedae]

Du kan ta kontakt med ungdomsmottagningen. Det finns också test som visar hur många veckor som gått sedan befruktningen, men de är förstås inte helt säkra. Jag skulle rekommendera att du tar kontakt med vården i alla fall (UMO eller MVC).

Livet blir inte förstört för att man får barn. Däremot förändras det. På många sätt blir det svårare. Jag har en tvååring och trots att jag har ett bra och kärleksfullt förhållande med pappan (som är en lika engagerad förälder som jag är) så är det ibland svårt. Det är som sagt inte lätt. Jag har yttersta respekt för de som är ensamstående, men jag förstår ärligt talat inte hur de klarar sig. Sedan är det faktiskt så att de flesta mognar rätt mycket efter arton. Jag var 21 när jag födde min son och det är fortfarande en ålder så att folk har höjt på ögonbrynen - men om jag jämför hur jag var när jag var 18 och hur jag är nu så är skillnaden milsvid. Det går verkligen inte att jämföra. Vissa klarar säkert av att bli bra föräldrar även när de inte är mer än barn själva, men jag hade aldrig gjort det. Jag gjorde abort när jag var 17 och jag har aldrig ångrat det, för jag är en betydligt bättre mamma idag (bara några år senare) än vad jag någonsin kunnat vara då.

Det är inte upp till mig att säga åt dig vad du ska göra. Däremot skulle jag vilja be dig att tänka på några saker (något som jag hoppas ALLA som väntar barn har tänkt på):
- Hur ska du klara ekonomin? Är man ung och inte har jobbat kan det bli ansträngt. Det går inte bara att leva på kärlek.
- Vad har du för relation till barnets pappa? Om du fullföljer graviditeten kommer du sannolikt ha med honom att göra i många år framåt.
- Hur tänker du att det är att ha barn? Har du en någorlunda realistisk uppfattning om vad som väntar dig?
- Hur ser dina framtidsplaner ut?
- Har du ett nätverk omkring dig? Föräldrar, vänner, andra som sannolikt kommer att vara ett stöd?

Sedan kan jag inte hjälpa att tänka att det du har gjort är ganska destruktivt. Du är bara arton och har blivit oplanerat gravid tre gånger - det är något som du måste ta itu med. Risken du har utsatt dig för genom att ha oskyddat sex är inte försumlig. Man kan kalla det för självskadebeteende. Oavsett om du väljer att fortsätta eller avsluta graviditeten: ta reda på varför du utsätter dig för sådana risker. Och se till så att du inte gör det igen. Du förtjänar bättre.

 

[Tora]

Nu kommer jag att låta hård, men jag tycker inte att det är skäl nog att säga "Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort.." och se det som ett skäl till att behålla barnet, ett gott skäl hade varit att prata om att förutsättningarna för att skaffa ett barn hade förbättrats, att grunden hade varit stabilare. Det låter inte som en speciellt stabil grund när du frågar andra hur lång tid det kan ha gott, när du borde ha den kunskapen själv om du ska skaffa ett barn. Såklart kan du ju inte ha kunnat få den kunskapen genom erfarenhet, men du borde läsa in dig så du har den teoretiska kunskapen iaf. Det gör du ju förvisso när du frågar, så det är ju bra.

Om man inte är insatt i det hela så är det inte helt enkelt att hålla koll på vilken vecka man är i. Är man då dessutom oplanerad gravid så är det ännu svårare.

Jag själv startade en tråd här på Buke då jag undrade om man kunde vara gravid utan att veta om det. Fast jag skrev då att det gällde en bekant

 

[Tora]

Det är många känslor och många tankar på en och samma gång.
Jag är bara 18 år och väntar en unge, och man får hela tiden höra attu är för ung, du kommer förstöra hela livet osv...
Jo säg något jag inte redan vet. Jag har alltid velat ha ett barn sedan jag var barn själv.
Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort..

Men jag undrar lite saker som nån kanske har svar på:
Jag tog ett gravtest igår och det visa positivt.
Jag har mått illa och haft jätte ont i brösten i över en vecka.
Jag har börjat få värkar vid höftbenen.
Och jag har ingen aning hur länge jag varit gravid...
Finns det någon som har en liten aning om hur lång tid det kan ha gått:/

Ta kontakt med MVC det första du gör på måndag morgon. MVC kan hjälpa dig med både det rent fysiska men även med det psykiska.

Det är aldrig fel att prata med någon professionell som kan hjälpa en att reda ut sina tankar.

Om din senaste mens var väldigt sparsam och inte alls som den brukar vara så är risken (chansen?) att graviditeten är ytterligare 4 veckor äldre.

Väldigt grov räknat så kan du vara i vecka 8 om din senaste mens var för två månader sedan. Var det dock ingen riktig blödning så kan det vara så att du redan är i vecka 12.

 

[sicx]

Förstår känslan av att inte riktigt veta vad man ska göra, det är trots allt ett beslut som måste tas som dessutom har viss tidspress. Prio ett är så klart att få reda på hur långt gången du är. Sen tycker jag frågorna @Andromedae ställer är väsentliga, det är tankar som faktiskt är viktiga att fundera över. Någonstans ska ju ett barn passa in. Jag menar inte att det alltid finns en rätt tid att skaffa barn men det är faktiskt så att det kan finnas en tid som uppenbart helt enkelt INTE är rätt, beslutet ska inte baseras på eventuella tidigare aborter utan i så fall på huruvida man faktiskt vill ha det här barnet och kommer kunna ta hand om det!

Jag har gjort en abort, jag var äldre än vad du är nu och det var för mig ett självklart beslut trots att jag hade jobb, sambo och bra boende. Det var helt enkelt ett läge där det uppenbart inte passade med barn av diverse anledningar och därför blev beslutet för mig väldigt lätt. Därmed inte sagt att det alltid skulle vara enkelt. För mig var som sagt beslutet enkelt men det var för den sakens skull inte så himla kul att genomföra. Jag har också alltid velat ha barn och dessutom alltid sagt att jag ska vara ung när det sker, men den där gången fick jag helt enkelt väga för- och nackdelar och då blev det som det blev. Jag var dessutom väldigt långt gången och det var precis på håret att jag fick lov att göra en abort när jag upptäckte graviditeten.

Hur känner du själv? Vill du ha barn nu? Om du tänker bort alla som säger att det är för tidigt och att du är för ung, hur tänker du själv? Om det varit en polare till dig, vad hade du tänkt då?

Att du har varit oplanerat gravid 2 gånger tidigare tyder ju också på att du kanske behöver se över ditt (eventuella) preventivmedel. Det är trots allt bättre att det fungerar som det ska än att man behöver ta ställning till eventuella aborter titt som tätt.

Slutsatsen för mig är att det är ett bra mycket svårare beslut att behålla än att göra abort, det följer så himla mycket mer med ett barn än med en abort. Jag tror inte heller att ditt liv kommer vara förstört för all framtid om du väljer att behålla, men det tåls absolut att tänkas igenom både en och 20 gånger på hur livet faktiskt förändras med ett barn.

Kram!

 

[Amha]

Många nämner hjälp av nära och kära. Jag känner rent spontant att även om man har dessa runt sig ska man inte räkna med den hjälpen. Man måste också räkna med att man kan stå ensam långa perioder av olika anledningar. Skulle det gå att få ihop det med?

När jag blev gravid första gången var min bild av det hela att jag skulle ha en liten söt bebis som kunde ligga långa tider i vagnen medan jag gjorde saker jag gillade. Jag fick en liten söt bebis som inte gärna låg i vagnen när jag gjorde saker jag gillade. Snarare åt hon ganska ofta nu har jag en pappa till det barnet som blev lämnad med bebis i famnen medan jag gjorde dessa saker när han var hemma. Min tid var alltså hästar på helgen, egen träning på vardagskvällar (långt till stallet). Tack vare att jag hade honom kunde jag göra saker jag mådde bra av ganska ofta ändå. Som ensam hade jag behövt skrota flera intressen en tid men för mig hade det varit okej.

Det som hade varit tuffast för mig om jag varit ensam hade varit nätterna tror jag. Och ekonomin. Och trotsåldrar. Och att stå ensam när man är sjuk. "Tyvärr" existerar ju dessa med.

Barn är, för mig, helt fantastiskt. Kärleken jag har fått känna till barnen och det jag lär mig av dem, det är verkligen obeskrivligt. Dock behöver man nog vara väldigt säker på att man är beredd att sätta sina egna behov åt sidan och utrusta sig med en stor portion tålamod. Lika rara som barn kan vara, lika retad kan man bli i de jobbigare perioderna och som andra påpekat, livet behöver inte förstöras, däremot kommer det att se lite annorlunda ut. Om det är något du är beredd på kan bara du svara på.

 

[TinyWiny]

Det är många känslor och många tankar på en och samma gång.
Jag är bara 18 år och väntar en unge, och man får hela tiden höra attu är för ung, du kommer förstöra hela livet osv...
Jo säg något jag inte redan vet. Jag har alltid velat ha ett barn sedan jag var barn själv.
Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort..

Men jag undrar lite saker som nån kanske har svar på:
Jag tog ett gravtest igår och det visa positivt.
Jag har mått illa och haft jätte ont i brösten i över en vecka.
Jag har börjat få värkar vid höftbenen.
Och jag har ingen aning hur länge jag varit gravid...
Finns det någon som har en liten aning om hur lång tid det kan ha gått:/

Jag förstår inte ditt resonemang att du har gjort två aborter och inte vill göra det igen men att du samtidigt själv tycker att du förstör ditt liv om du väljer att behålla barnet? Alla barn har rätt att vara älskade och önskade. Ingen ska behöva födas för att kvinnan inte vill göra en abort till och inte vara önskad.

Jag fick själv barn en vecka innan jag fyllde arton och jag tänkte aldrig tanken att mitt barn skulle förstöra mitt liv. Hade jag tänkt så så hade jag inte blivit gravid ifrån första början. Mitt barn var planerat och han har inte på något sätt förstört mitt liv. Däremot har han berikat och berikar mitt liv oerhört mycket precis som hans lillasyster har gjort och gör. Jag har aldrig ångrat mitt val att få mina barn tidigt. Aldrig någonsin. Jag fick mitt andra barn 22 månader efter första och även hon var planerad, hett efterlängtad och älskad.

Jag har varit ensam med mina barn sedan de var 2,5 år och 9 månader och visst har det varit tufft många gånger. Jag upplevde inte att sjukdom, vaknätter, bärandet och amning dygnet runt var så jobbigt men att inte ha någon att dela alla underbara grejer som barnen gör och ingen att dela deras framsteg med var tufft för mig. Där höll jag på att spricka av kärlek och stolthet över mina barn men ingen annan brydde sig liksom. Det var också fruktansvärt jobbigt med alla bråk med deras pappa. Att han inte ville skapa någon relation till barnen och deras besvikelse och längtan efter honom. Deras fantasier om hur han var och hur de målade upp orsaker till att han inte fanns för dem. Det var nog det tuffaste av allt.

Du ska inte räkna med att familj, släkt och vänner verkligen kommer finnas där för er. Du ska räkna med att du står ensam, allt annat blir en bonus. Det är du som väljer att behålla och också du som har hela ansvaret. Det är lätt att tro att andra kommer ställa upp när det behövs och många säger det också själva men när det sedan väl kommer till kritan så kanske det inte alls blir så. I vilket fall är det alltid du som har ansvaret och du måste ta det ansvaret för att barnets liv ska bli bra. För är det något som är viktigt att komma ihåg i det här så är det att det är vi föräldrar som är skyldiga att ge våra barn en så bra barndom, en så bra start med allt vad det innebär av stabilitet, kärlek, gränser osv som vi bara kan.

 

[stjarnhimmel]

Det är många känslor och många tankar på en och samma gång.
Jag är bara 18 år och väntar en unge, och man får hela tiden höra attu är för ung, du kommer förstöra hela livet osv...
Jo säg något jag inte redan vet. Jag har alltid velat ha ett barn sedan jag var barn själv.
Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort..

Men jag undrar lite saker som nån kanske har svar på:
Jag tog ett gravtest igår och det visa positivt.
Jag har mått illa och haft jätte ont i brösten i över en vecka.
Jag har börjat få värkar vid höftbenen.
Och jag har ingen aning hur länge jag varit gravid...
Finns det någon som har en liten aning om hur lång tid det kan ha gått:/

Jag tycker också du ska ta kontakt med tex ungdomsmottagning om det finns på din ort. Där är de vana vid att möta unga. Jag tror det är bra att du får träffa någon och prata om situationen.

Självklart förstör man inte sitt liv bara för att man får barn som ung. Men däremot så kommer ditt liv att förändras. Säkert mer än du tror.
Så därför rekommenderar jag dig att få hjälp för att det ska bli så bra som möjligt.

 

[lil-sis]

Jag gjorde abort när jag var 18 för jag ville inte ha barn.

Nu är jag snart 35 och har svårt att bli gravid men jag ångrar inte aborten för det var rätt där och då.

Jag menar inte att du ska välja abort, jag menar bara att man ska göra det som känns rätt för en själv.

 

[Mirre]

Det är många känslor och många tankar på en och samma gång.
Jag är bara 18 år och väntar en unge, och man får hela tiden höra attu är för ung, du kommer förstöra hela livet osv...
Jo säg något jag inte redan vet. Jag har alltid velat ha ett barn sedan jag var barn själv.
Och kände liksom detta är tredje gången jag är gravid, jag vill inte göra abort..

Men jag undrar lite saker som nån kanske har svar på:
Jag tog ett gravtest igår och det visa positivt.
Jag har mått illa och haft jätte ont i brösten i över en vecka.
Jag har börjat få värkar vid höftbenen.
Och jag har ingen aning hur länge jag varit gravid...
Finns det någon som har en liten aning om hur lång tid det kan ha gått:/

Lyssna inte på vad andra anser, vill du ha barnet? Känns det bra för dig? Det är ditt beslut, inte omgivningens.
Det finns de som varit yngre än dig som fått barn också utan problem.
Ta kontakt med mvc så hjälper de dig att räkna ut hur långt gången du är.

 

[Raderad medlem 6459]

Det finns de som varit yngre än dig som fått barn också utan problem.

Ja och så finns det väldigt många unga, ensamstående mödrar som får kämpa som bara fan. TS har varken utbildning, jobb eller lägenhet som jag förstår det. Att det kommer bli tufft och krävas otroligt mycket av henne är ingenting att sticka under stol med.

Jag tycker att man ska skaffa barn endast om man faktiskt verkligen vill ha barnet. Om man tror att det är värt det jobb och slit som det definitivt kommer att innebära - särskilt för en person i TS situation.