H
hemligaste123
Jisses sitter här med tårar i ögonen och vet inte riktigt om jag är glad eller ledsen. Fick för ngt år sedan äntligen min högst efterlängtade bebis - efter 3 års ofrivillig barnlöshet och pergokurer och ett IVF-försök.
Insåg i onsdags att min mens som är som en klocka alt. kommer för tidigt inte kommit. Avaktade ett par dagar då jag tänkte att det är nog bara falsklarm. For i dag in till stan och passade då på att köpa ett gravtest. Ja ni kan ju gissa vad det visar!
Jag är gravid. Visserligen så kan det ju hända om man kör oskyddat MEN eftersom vi då kört i över 3 år utan skydd och verkligen försökt kändes chansen/risken oerhört liten. Samt att sexlivet med en 1,5 åring kanske inte är varje dag precis. (denna månad 1 gång då vi varit magsjuka och sjuka på helgerna om vartannat= ingen större sexlust precis). På denna 1 gång är jag alltså gravid.
Har ju då som sagt ett gravtest som visade dubbla streck på typ 10 sekunder så gravid är jag.
Nu känns det massor på en gång: Jobbigt/Glad/Orolig på samma gång. Var och sa också att får jag bara ETT barn ska jag vara nöjd och har dessutom varit väldigt nöjd med det. Men nu verkar det bli två... det kommer nog ta en stund att smälta att jag nog ändå blir två-barns mor. (abort är inget alternativ)
MEN jag är ändå inte riktigt glad just nu - känns lite jobbigt med tanke på att min karl är arbetslös, sonen inte så gammal och att jag äntligen börjat gå ner i vikt (inte mkt men ändå) livet var och är riktigt bra. Passar en till baby in orkar jag med ett barn till? Pojken är då en extremt livlig/intensiv liten man och har så varit sen han föddes. Kan också säga att jag älskar min son men var inte helt förtjust i att vara hemma på heltid heller - älskar även mitt jobb och har just nu det så bra som det bara är möjligt på jobbet och det sumpar jag nu med denna graviditet. (vill inte utveckla för att hålla mig så anonym som möjligt).
Det kommer nog ta en stund att smälta att man är gravid igen. Var väldigt inställd på ett barn då jag INTE ville genomgå en till fet/ivf försöka få barn då det slet väldigt på mitt förhållande. 3 år av kontroll och ledsna tankar vid mens klarar man sig på - att försöka igen kändes allt annat än aktuellt. Vilket också har gjort att jag styrt bort ALLA tankar på ett till barn långt, långt borta.
Vet eg inte vad jag vill med denna tråd mer än att skriva av mig kanske? 31 augusti har jag lyckats räkna ut att det är dags om jag nu minns när jag hade mens senast korrekt? Innan jag fick mitt förra barn hade jag stenkoll och var INTE en sån som på detta sätt kunde upptäcka att min mens nog är väldigt sen.
ja, ja virriga tankar från en väldigt förvirrad Hemligaste123
Insåg i onsdags att min mens som är som en klocka alt. kommer för tidigt inte kommit. Avaktade ett par dagar då jag tänkte att det är nog bara falsklarm. For i dag in till stan och passade då på att köpa ett gravtest. Ja ni kan ju gissa vad det visar!
Jag är gravid. Visserligen så kan det ju hända om man kör oskyddat MEN eftersom vi då kört i över 3 år utan skydd och verkligen försökt kändes chansen/risken oerhört liten. Samt att sexlivet med en 1,5 åring kanske inte är varje dag precis. (denna månad 1 gång då vi varit magsjuka och sjuka på helgerna om vartannat= ingen större sexlust precis). På denna 1 gång är jag alltså gravid.
Har ju då som sagt ett gravtest som visade dubbla streck på typ 10 sekunder så gravid är jag.
Nu känns det massor på en gång: Jobbigt/Glad/Orolig på samma gång. Var och sa också att får jag bara ETT barn ska jag vara nöjd och har dessutom varit väldigt nöjd med det. Men nu verkar det bli två... det kommer nog ta en stund att smälta att jag nog ändå blir två-barns mor. (abort är inget alternativ)
MEN jag är ändå inte riktigt glad just nu - känns lite jobbigt med tanke på att min karl är arbetslös, sonen inte så gammal och att jag äntligen börjat gå ner i vikt (inte mkt men ändå) livet var och är riktigt bra. Passar en till baby in orkar jag med ett barn till? Pojken är då en extremt livlig/intensiv liten man och har så varit sen han föddes. Kan också säga att jag älskar min son men var inte helt förtjust i att vara hemma på heltid heller - älskar även mitt jobb och har just nu det så bra som det bara är möjligt på jobbet och det sumpar jag nu med denna graviditet. (vill inte utveckla för att hålla mig så anonym som möjligt).
Det kommer nog ta en stund att smälta att man är gravid igen. Var väldigt inställd på ett barn då jag INTE ville genomgå en till fet/ivf försöka få barn då det slet väldigt på mitt förhållande. 3 år av kontroll och ledsna tankar vid mens klarar man sig på - att försöka igen kändes allt annat än aktuellt. Vilket också har gjort att jag styrt bort ALLA tankar på ett till barn långt, långt borta.
Vet eg inte vad jag vill med denna tråd mer än att skriva av mig kanske? 31 augusti har jag lyckats räkna ut att det är dags om jag nu minns när jag hade mens senast korrekt? Innan jag fick mitt förra barn hade jag stenkoll och var INTE en sån som på detta sätt kunde upptäcka att min mens nog är väldigt sen.
ja, ja virriga tankar från en väldigt förvirrad Hemligaste123
) och det ar ju helt underbart att ni lyckats bli gravida pa egen hand och att din lilla son ska fa ett syskon. Visst blir det tatt men det finns fordelar med det ocksa - och sen vet du ju att du maste anvanda skydd om du inte vill ha fler sa da blir det mer kontrollerbart 
