Gravid och diskbråck

[Loppanhellqvist]

Skulle någon mot förmodan veta vem jag är IRL får en gärna hålla det för sig själv.

Jag behöver ventilera, få råd och allmänt bara skriva av mig.

Det är så att jag är gravid i vecka 8, vilket är planerat och något som vi (jag och min sambo) är mycket glada över.
Men i tisdags opererades jag akut pga ett stort diskbråck, lågt sittande.
Jag vet nu varken ut eller in. Min kropp känns helt trasig, jag har ingen känsel i underlivet, skinkorna och baksida lår. Läkarna kan idag inte säga om jag kommer få tillbaka full känsel utan jag får vänta och se.

Vi vill så gärna ha det här barnet men jag vet inte om jag orkar! Ska till BM på onsdag, så ska prata med henne då. Men i slutändan så ligger ju ändå beslutet om huruvida jag ska fullfölja graviditeten på mig. Min sambo säger att det är mitt beslut, han förstår helt och fullt om jag inte orkar nu.

Har någon varit med om något liknande? Hjälp mig, jag behöver era tankar.

 

[kakan89]

Va är det som gör att du inte orkar en graviditet nu? Jag hade nog gjort en för och nackdelslista.

Och den störta frågan är ju om du kommer ångra aborten om det visar sig att känselbortfallet är permanent?

 

[Loppanhellqvist]

Va är det som gör att du inte orkar en graviditet nu? Jag hade nog gjort en för och nackdelslista.

Och den störta frågan är ju om du kommer ångra aborten om det visar sig att känselbortfallet är permanent?

Jag har ont, allt tar emot. Försöker hålla mig lagom aktiv ändå, men tanken på att blir tyngre ger mig lite panik. Hittills har jag gått ner i vikt, men det lär ju ändra sig. Sen har illamåendet kickat in och det sänker mig mentalt.

Det som talar emot en abort är ju att jag kanske blir mycket bättre snart, det vet ju ingen. Och såklart att jag grinar bara jag tänker på det.
Så ja, risken är stor att jag ångrar mig. Eller iaf grämer mig.

 

[lil-sis]

Har du svårt att bli gravid? Det skulle jag väga in i beslutet.

Panik även utan problem med smärta etc är rätt normalt.

Prata med BM tycker jag låter klokt!

 

[Loppanhellqvist]

Har du svårt att bli gravid? Det skulle jag väga in i beslutet.

Panik även utan problem med smärta etc är rätt normalt.

Prata med BM tycker jag låter klokt!

Vi har ett barn sen tidigare som blev till på tre månader, ungefär samma med denna graviditet. Så nej, kan inte säga att jag har svårt att bli gravid. Dock är jag 35 år i år, så känner inte att jag vill vänta hur länge som helst.

Känner inte igen den här känslan från förra graviditeten. Då var jag glad.

Men jag litar på min BM, så hoppas att det lättar lite efter besöket där.

 

[Nixehen]

Skulle någon mot förmodan veta vem jag är IRL får en gärna hålla det för sig själv.

Jag behöver ventilera, få råd och allmänt bara skriva av mig.

Det är så att jag är gravid i vecka 8, vilket är planerat och något som vi (jag och min sambo) är mycket glada över.
Men i tisdags opererades jag akut pga ett stort diskbråck, lågt sittande.
Jag vet nu varken ut eller in. Min kropp känns helt trasig, jag har ingen känsel i underlivet, skinkorna och baksida lår. Läkarna kan idag inte säga om jag kommer få tillbaka full känsel utan jag får vänta och se.

Vi vill så gärna ha det här barnet men jag vet inte om jag orkar! Ska till BM på onsdag, så ska prata med henne då. Men i slutändan så ligger ju ändå beslutet om huruvida jag ska fullfölja graviditeten på mig. Min sambo säger att det är mitt beslut, han förstår helt och fullt om jag inte orkar nu.

Har någon varit med om något liknande? Hjälp mig, jag behöver era tankar.

Jag opererades för diskbråck i mars 2016, en operation som misslyckades (gick sönder igen, värre men efter) igen efter 1,5mån med permanenta nervsmärtor och kraftigt nedsatt styrka i främst högra benet som resultat. Det var mitt 6:e diskbråck i ordningen och idag har jag 3 ”aktiva” bråck som inte kommer läka ut av sig självt.

I december 2016 plussade vi och nu i september kom bebis med planerat snitt. min graviditet (ryggmässigt) har varit kanon, trots att ortopederna kraftigt avråder mig till att vara gravid överhuvudtaget.

Inte riktigt samma sits som du, men i närheten iaf.

 

[Loppanhellqvist]

Jag opererades för diskbråck i mars 2016, en operation som misslyckades (gick sönder igen, värre men efter) igen efter 1,5mån med permanenta nervsmärtor och kraftigt nedsatt styrka i främst högra benet som resultat. Det var mitt 6:e diskbråck i ordningen och idag har jag 3 ”aktiva” bråck som inte kommer läka ut av sig självt.

I december 2016 plussade vi och nu i september kom bebis med planerat snitt. min graviditet (ryggmässigt) har varit kanon, trots att ortopederna kraftigt avråder mig till att vara gravid överhuvudtaget.

Inte riktigt samma sits som du, men i närheten iaf.

Tack! Det känns ändå lite peppande att höra. Förlöstes du med planerat snitt pga ryggen?

 

[Nixehen]

Tack! Det känns ändå lite peppande att höra. Förlöstes du med planerat snitt pga ryggen?

Ja precis, den största risken för att ådra sig/förvärra diskbråck vid graviditet är just vid själva förlossningen, så mina ortopeder rekommenderade starkt ett planerat snitt - vilket jag också kände var det bästa alternativet.

Själva graviditeten i sig har inte varit jobbig med ryggen för just mig, mer än på slutet men då inte pga diskbråcken utan snarare det vanliga ”tung mage = ont i trött rygg”.

Så visst finns det hopp!

 

[Lazy Lady]

Skulle någon mot förmodan veta vem jag är IRL får en gärna hålla det för sig själv.

Jag behöver ventilera, få råd och allmänt bara skriva av mig.

Det är så att jag är gravid i vecka 8, vilket är planerat och något som vi (jag och min sambo) är mycket glada över.
Men i tisdags opererades jag akut pga ett stort diskbråck, lågt sittande.
Jag vet nu varken ut eller in. Min kropp känns helt trasig, jag har ingen känsel i underlivet, skinkorna och baksida lår. Läkarna kan idag inte säga om jag kommer få tillbaka full känsel utan jag får vänta och se.

Vi vill så gärna ha det här barnet men jag vet inte om jag orkar! Ska till BM på onsdag, så ska prata med henne då. Men i slutändan så ligger ju ändå beslutet om huruvida jag ska fullfölja graviditeten på mig. Min sambo säger att det är mitt beslut, han förstår helt och fullt om jag inte orkar nu.

Har någon varit med om något liknande? Hjälp mig, jag behöver era tankar.

Jag har gått igenom två fullgångna graviditeter med 3månaders mellanrum, fött 2barn inom loppet av 1år och 1dag och har en svinkass rygg. Har ihoptryckta diskar mellan 3kotor i ländryggen, trots det har ryggen varit det som varit minst jobbigt men jag har varit jättenoga med att lyfta rätt, röra mej rätt och sova/vila rätt. Sen är det tungt och slitit att vara gravid oavsett kropp.
Andra barnet föddes med planerat snitt av andra orsaker än ryggen men det va klart skonsammare än vaginalt sett till hur jag mådde kroppsligt efteråt.

 

[Loppanhellqvist]

Tack @Nixehen och @Lazy Lady för era svar!

@Nixehen, hade du också känselbortfall innan op och isf, när försvann det (om det nu gjorde det)?

 

[Nixehen]

Tack @Nixehen och @Lazy Lady för era svar!

@Nixehen, hade du också känselbortfall innan op och isf, när försvann det (om det nu gjorde det)?

Det hade jag, i båda benen - insida lår, underben och fötter. Det försvann med operationen, minns inte exakt när - smärtan efter operationen är ju (åtminstone upplevde jag den så) rätt fruktansvärd så först när den började lägga sig så märkte jag att jag fick känseln åter.
Jag upplevde att jag blev helt bra innan det small igen och det gick sönder då.

Jag har förstått det så att det kan ta ett tag för de nerver som hamnar i kläm vid ett kraftigt db att hitta tillbaka/läka och att det därför kan ta tid innan man går känseln åter efter en op. Däremot ska ju nervsmärtan försvinna omedelbart. (Ont har man ju efter op, men det ska ju vara ren ”sårsmärta” sas.)

 

[Loppanhellqvist]

Tänkte göra en uppdatering.

Jag känner mig inte lika uppgiven längre. Det har gått flera steg framåt bara på ett par dagar och efter lite jagande fick jag fatt på en av kirurgerna och fick ur mig lite av mina oroliga frågor.

Nu nojar jag istället lite över om fostret kan ha tagit skada av MR, röntgen i samband med op, och de läkemedel jag har ätit under den här tiden.
Jag har tack och lov en tid hos en obstetriker på tisdag så hoppas att bli lite lugnad då och att kunna börja glädjas till fullo åt graviditeten.

 

[Kilauea]

Tänkte göra en uppdatering.

Jag känner mig inte lika uppgiven längre. Det har gått flera steg framåt bara på ett par dagar och efter lite jagande fick jag fatt på en av kirurgerna och fick ur mig lite av mina oroliga frågor.

Nu nojar jag istället lite över om fostret kan ha tagit skada av MR, röntgen i samband med op, och de läkemedel jag har ätit under den här tiden.
Jag har tack och lov en tid hos en obstetriker på tisdag så hoppas att bli lite lugnad då och att kunna börja glädjas till fullo åt graviditeten.

Håller tummarna att liten inte tagit skada.
Hoppa in i vår- eller sommartråden sen vet jag .

 

[Nixehen]

Tänkte göra en uppdatering.

Jag känner mig inte lika uppgiven längre. Det har gått flera steg framåt bara på ett par dagar och efter lite jagande fick jag fatt på en av kirurgerna och fick ur mig lite av mina oroliga frågor.

Nu nojar jag istället lite över om fostret kan ha tagit skada av MR, röntgen i samband med op, och de läkemedel jag har ätit under den här tiden.
Jag har tack och lov en tid hos en obstetriker på tisdag så hoppas att bli lite lugnad då och att kunna börja glädjas till fullo åt graviditeten.

Vad skönt att det känns lite bättre nu, håller tummarna för att allt ser bra ut.