Jag har en vän som jag av flera skäl inte längre vill umgås med, där drog jag mig successivt bara ur det hela genom att tacka nej när personen ville umgås mm. Det blev rätt långdraget för hon fortsatte höra av sig ganska länge, men till slut så stannade det av. Vi har träffats sedan dess hos kompisar osv utan att det varit konstigt.Anledningen att jag frågar är för att själv har jag bara behövt bryta med två personer i mitt liv tidigare. Den ena redan under tonåren på grund av allvarlig psykisk sjukdom och självmordsbenägenhet där den andra personen utnyttjade mig för att komma iväg från sina föräldrar och försöka ta livet av sig. Till slut sa mina föräldrar ifrån att det fick vara stopp, personen smet från mig/oss gånger flera och sen ringde föräldrarna och var hysteriska (av förståeliga skäl) men blev arga på mig för att jag inte ”passat” henne bättre.
I det andra fallet var det en före detta stallägare som trodde att hon ägde både mig och min häst, även efter att vi flyttat från hennes stall. Där bröt jag helt med blockerade nummer och block på sociala medier.
Jag funderade mest hur man gör när man inte kan bryta så definitivt för att personen kommer fortsätta finnas i utkanten av någon konstellation man måste fortsätta vara i, och där ovänskap är olämpligt. Det är en person som (medvetet eller omedvetet) sårar och trycker ner mig vid all kontakt, så för mitt eget välbefinnandes skull vill jag minimera kontakten.
Jag ville liksom inte göra en stor grej av det. Vi hade bara växt ifrån varandra (vänner sedan tonåren) och jag tycker hon är lite väl krävande att ha som vän (typ kan sura om man inte har tid att umgås hela tiden) men jag tycker inte illa om henne på något sätt.
Hade hon frågat mig rakt ut hade jag svarat, men det gjorde hon aldrig.