Sv: Gör jag rätt? Avliva frisk häst.
*kl*
Tycker det här är ett hemskt jobbigt ämne. För rent praktiskt och realistiskt sett så kan man inte spara på hästar så att säga, säga blankt nej till att avliva så länge hästen inte lider och har livsgnista kvar. Hur stor sannolikhet är det att hästen skulle må sämre av att flytta i den åldern och att det kanske t o m leder till att den MÅSTE avlivas eller tappar livsgnistan? Ganska stor sannolikhet skulle jag påstå... Likaså finns det många hästar därute som det knappt finns någon användning för, marknaden är mättad. Att behålla hästar "bara för att" skulle knappast gynna hästmarknaden och hästägare i längden. I såna här fall måste man få vara egoistisk.
Och ja, jag tycker det är egoistiskt. (Lägger dock inte någon nämnvärd negativ laddning i ordet "egoistisk" eftersom det är hälsosamt, fullt naturligt och även bra helhetsmässigt att vara egoistisk till en viss gräns. Realistisk/praktisk skulle man även kunna kalla det.) Hästen skulle knappast själv välja att få sluta sitt liv, inte ens om den faktiskt led eller hade tappat "gnistan". Hästar är kämpar, de har starka överlevnadsinstinkter.
Det är det här (och för mycket empati/sympati för djur man lärt känna?) som gör att jag själv skulle ha extremt himla svårt för att skicka en frisk häst till slakt själv. Eller ens en sjuk/halt häst för den delen - men där är jag ju realistisk och inser att det i vissa fall vore djurplågeri att inte avliva.
Det vore ju i så många fall så "rätt" på alla sätt och vis praktiskt sett, ekonomiskt sett, och för ens eget lugn och ro - att man slipper oroa sig för att hästen kommer till ett dåligt hem, slipper känna ansvaret att ta tillbaka hästen trots att man egentligen inte kan om så är fallet osv.
Tror det är något speciellt med djurs energi (och lättare att upptäcka på vissa djur t ex hästar och hundar som man "använder" och umgås med på lite annat sätt än t ex guldfiskar
) eller om det är just livsgnistan/att jag inbillar mig att man så tydligt känner av deras sinnesstämning. Jag skulle knappt våga tänka ordet slakt i stallet och sedan titta någon av hästarna i ögonen.
Summan av kardemumman - jag skulle absolut inte klandra någon för att man gör på det här viset, men själv skulle jag aldrig klara av det. Nästan så jag är avundsjuk på folk som är mer realistiska/praktiska än så sentimentala och drömmande som mig