C
crazy horse
Min unghäst har dragit iväg med mig en gång förut och då hoppade jag av i farten vilket fick honom så förbyllad/förskräckt att han uppfört sig exemplariskt i två veckor. han är 3½ och vi har aldrig haft bett hittills, och han lär sig snabbt och är mycket godhjärtad, har aldrig försökt kasta av mig. Idag blev det nåt tokigt ialla fall... Vi red ner på vår åker för jag skulle lära honom att gå ÖVER bommar istället för att sparka runt dem, men han bara krånglade och skulle sticka hem. Jag hoppade än en gång av i halv fart och sen skulle han knappt stå still när jag klev upp. Tillslut kom jag upp och vi skrittade och voltade ett varv, sen skulle vi trava och då stack han iväg i galopp och jag satt där och hade INGET att sätta emot hur jag än försökte stoppa honom, han skulle hem till hagen och äta. Färden slutade i en stor hasselbuske och jag blev ful med blåmärken. Jag blev så in i h-vete förbannad på honom, så jag skrek att han var dum ihuvudet och sen taog jag av träns och sadle og band fast honom i ett trist träd så fick han stå där och se hur kul det var att få som han ville och springa hem. När han hade grävt en rätt stor grop och mitt adrenalin hade lagt sig på en normal nivå hämtade jag lugnt honom, tränsade och sadlade och red ut igen , en kort vända då vi skrittade, travade och han fick stanna på mitt kommando. Nu skötte han sig fint och där slutade vi och han fick beröm och gå till hagen. Gjorde jag fel i min bestraffning, kunde jag gjort på ett bättre sätt, hur i hela friden får man honom att sluta med såna dumheter, är det en trotsperiod nu bara?? Känner nån igen sig och kan trösta med att man går igenom såna här perioder och hästarna blir som änglar sen?? Jag vill inte förstöra hans fina psyke och inte heller min kropp.... Skit i om den inte är så fin, men den funkar...