Gisslan

Så känns det...

Startar en ny depptråd på dagboksforumet. Behöver ventilera mig.

Jag blev sjukskriven. Men jag är dålig på det. Blev egenligen sjukskriven till och med oktober ut. Men jag var hemma två veckor och nu är jag tillbaka igen. Vad även tillgänglig och jobbade under de två veckor jag var hemma.
Jag har sån ångest inför jobbet. Det är verkligen inte bra där. Jag hade en tråd förra året om det, som jag tog bort för jag blev rädd att bli igenkänd.
Men allt känns så hopplöst. Jag får ångest av att gå till mitt jobb. Men jag kan inte säga upp mig. Eller söka nytt. Ingen skulle anställa en deprimerad gravid som får barn innan ens uppsägninstiden gått ut. Plus att jag har bil via jobbet som jag är beroende av och inte råd att köpa en privat.
Så jag sitter fast.
Jag vantrivs verkligen. Och har gjort så i över ett år. I vissa perioder har det varit lättare men nu är det totalt mörker. Det har säkert dels med depressionen att göra. Men frågan är om jobbet utlöst graviddepressionen eller om graviditeten gjort mig mindre motståndskraftig på jobbet.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I natt var jag vaken halva natten med ångest inför jobbet.
Det finns en tacksamhet över att ha ett jobb. Men jag hatar det. Hatar arbetsuppgifterna och hatar arbetsmiljön. Jag känner mig noll procent uppskattad och vill bara därifrån.
Om jag sjukskriver mig heltid nu så kommer dom bara tycka ännu sämre om mig. Och ta in en ny som kommer hitta alla småfel jag gjort för att min hjärna inte funkar och hata mig ännu mer. Dessutom lär inte sjukskrivningen gå igenom nu eftersom jag bara var hemma två veckor och gick emot läkarens rekomendation.

Orkar inte mer. Det är så illa att jag ibland inte ens vill leva. Jag skulle inte avluta mitt liv, kan inte göra det mot mitt/mina barn. Men jag ser inte fram emot något. Det är bara ångest och kaos i min hjärna. I fredags storgrät jag på väg hem och fick gömma mig i sovrummet hemma för att barnet skulle slippa se mig.

Orkar verkligen inte mer.

 

[DarkInNight]

Nog borde du väl få fortsätta sjukskrivningen ?

Var sjukskriven nu, sök nytt jobb under föräldraledighet

 

[Nepenthe]

Varför koppla du inte bort jobbet en stund? Nu när du ändå är sjukskriven?

När väntas barnet komma? Under mammaledigheten kanske du kan skriva CV en vecka, söka jobb en annan?

Försök sätta upp små delmål men håll då på att du inte ska jobba när du är sjukskriven, tex.

 

[Andromedae]

Andas.

Sjukskriven blir man för att man behöver vara det, så låt dig själv vara sjukskriven. Din hälsa är det viktigaste du har.

Det är depressionen som får dig att tro att din omvärld hatar dig. Så är det sannolikt inte. Dessutom, även om du skulle befinna dig i ett sammanhang nu där du inte uppskattas så som du är värd att uppskattas, så säger det ingenting om vem du är. Du är på en plats som inte passar dig bara.

Självklart kommer du att kunna få ett nytt jobb i framtiden, men nu behöver du fokusera på dig själv. Att du råkar vara föräldraledig ett tag är inget konstigt alls, och ger du dig själv tiden att läka kommer du absolut att vara anställningsbar.

Jag förstår att det är svintungt, men det här är en övergående period och det kommer inte alltid att kännas så här. Våga ta hjälp från vården - de har erfarenhet av din sjukdom och vill hjälpa dig.

 

[cili]

Återgå till din sjukskrivning. Nu har du provat att jobba igen, och det fungerade inte. Har svårt att se att läkare eller försäkringskassa skulle ha något negativt att säga om det. Och det är ingen som hatar dig för att du blir sjuk

Ta dig tid till riktig återhämtning, och börja fundera över alternativ i framtiden. Om du ska vara föräldraledig så dröjer det ju innan du behöver arbeta, och kan då i lugn och ro söka nytt längre fram. Just nu låter det mest som att du behöver landa, hitta ett sätt att jobba med måendet och fokusera på dig själv snarare än arbetsplatsen.

 

[Gnist]

Instämmer med övriga, är du sjukskriven så ska du inte jobba öht.
Du ska ta hand om dig själv och ge dig en chans att läka.

 

[Piaff]

Sällar mig till skaran som säger att du ska sjukskriva dig igen, och på heltid, tills barnet kommer och du går på ledigt. När du sedan är föräldraledig så kan du gå all in och söka alla intressanta jobb du hittar. Det kommer inte ses som konstigt att ha varit sjukskriven en period och sen föräldraledig, så inget där som kommer ligga dig i fatet.

 

[Linn-Nora]

Nog borde du väl få fortsätta sjukskrivningen ?

Var sjukskriven nu, sök nytt jobb under föräldraledighet

Jag är så osäker på om försäkringskassan kommer ta den på allvar om jag nu ändå visat mig "kunna" jobba. Även om jag mår överjävligt. Sen är det en ekonomisk fråga också. Min man pluggar så vår ekonomi hänger på mig mycket..
Tanken är inte ens att vara helt föräldraledig utan planen är att jobba ett par timmar i veckan redan i december..
Och med FK:s handläggningstider och om jag sen får avslag så får jag varken lön eller sjukpenning och då blir det jobbigt..
Min tanke är att jobba en del när jag är ledig och sen söka nytt jobb när bebisen börjar bli så stor att jag har nån chans att bli eftertraktad igen.

Varför koppla du inte bort jobbet en stund? Nu när du ändå är sjukskriven?

När väntas barnet komma? Under mammaledigheten kanske du kan skriva CV en vecka, söka jobb en annan?

Försök sätta upp små delmål men håll då på att du inte ska jobba när du är sjukskriven, tex.

Nu är jag tillbaka på jobbet, inte för att jag är mitt bästa jag där. Men jag sitter på min plats och gör det nödvändigaste. Och när jag var hemma så gjorde jag det nödvändigaste eftersom jag är ensam på min position (nån månad till, sen kommer en ny in som kommer få alla att fatta hur kass jag är). Vi ska jobba ihop i ca två veckor. Sen är jag ledig eller jobbar hemma fram tills bebisen kommit. Bebisen är beräknad en vecka in i december.

Andas.

Sjukskriven blir man för att man behöver vara det, så låt dig själv vara sjukskriven. Din hälsa är det viktigaste du har.

Det är depressionen som får dig att tro att din omvärld hatar dig. Så är det sannolikt inte. Dessutom, även om du skulle befinna dig i ett sammanhang nu där du inte uppskattas så som du är värd att uppskattas, så säger det ingenting om vem du är. Du är på en plats som inte passar dig bara.

Självklart kommer du att kunna få ett nytt jobb i framtiden, men nu behöver du fokusera på dig själv. Att du råkar vara föräldraledig ett tag är inget konstigt alls, och ger du dig själv tiden att läka kommer du absolut att vara anställningsbar.

Jag förstår att det är svintungt, men det här är en övergående period och det kommer inte alltid att kännas så här. Våga ta hjälp från vården - de har erfarenhet av din sjukdom och vill hjälpa dig.

Jag vet att du har rätt Det känns bara så svårt i praktiken. Min hälsa nu påverkar både mig och min familj och förmodligen bebisen negativt. Men det är just känslan av att inte ha nåt val.. Det känns som att jag inte har lyxen att vara sjukskriven. Jag måste dra in pengar.
Någonstans skulle jag vilja göra något helt annat. Jag har ingen direkt utbildning inom det jag gör, så egentligen har jag gjort ett jättejobb att ta mig dit jag är. Men jag är så trött på att känna att nån gång kommer dom komma på mig. Och det känns som att det är väldigt när nu när den nya börjar. Som är mycket mer erfaren än mig.

Återgå till din sjukskrivning. Nu har du provat att jobba igen, och det fungerade inte. Har svårt att se att läkare eller försäkringskassa skulle ha något negativt att säga om det. Och det är ingen som hatar dig för att du blir sjuk

Ta dig tid till riktig återhämtning, och börja fundera över alternativ i framtiden. Om du ska vara föräldraledig så dröjer det ju innan du behöver arbeta, och kan då i lugn och ro söka nytt längre fram. Just nu låter det mest som att du behöver landa, hitta ett sätt att jobba med måendet och fokusera på dig själv snarare än arbetsplatsen.

Jag gissar att det kommer sluta där. I fredags var jag säker på att jag skulle blivit inlagd. Om någon kunnat köra mig till psyk. Sen blev det lite bättre under helgen. Nu känns allt mest nattsvart. Jag har svårt att ta mig för något. Hittills har jag gjort det viktigaste. Men borde göra mer. Det känns bara så svårt...

Jag tror också jag behöver landa. Önskar nästan att det blev ännu sämre så det inte finns något alternativ..

Instämmer med övriga, är du sjukskriven så ska du inte jobba öht.
Du ska ta hand om dig själv och ge dig en chans att läka.

Min man säger samma. Men jag känner pressen av att dra in min lön för att ekonomin ska funka. Om han haft ett jobb och inte pluggat kanske det känts lättare. Nu känns det som att allt hänger på mig.
Så jag går till mitt jobb och mår kasst..

 

[Linn-Nora]

Sällar mig till skaran som säger att du ska sjukskriva dig igen, och på heltid, tills barnet kommer och du går på ledigt. När du sedan är föräldraledig så kan du gå all in och söka alla intressanta jobb du hittar. Det kommer inte ses som konstigt att ha varit sjukskriven en period och sen föräldraledig, så inget där som kommer ligga dig i fatet.

Kanske kommer det sluta där...

Min rationella hjärna tänker också så att det är inget konstigt. Det är mest det ekonomiska, samt att jag kommer ställa till det för chefen...

 

[Linn-Nora]

Förlåt alla som svarat om jag inte svarar tillräckligt utförligt eller missar delar. Har lite svårt att sortera ut meningarna.

Men jag uppskattar alla som tar sig tid att skriva
Med lite tur kanske budskapet kan gå in i min enkla hjärna...

 

[Blyger]

Kram
Låter som om du behöver få vara hemma.

 

[Linn-Nora]

Egentligen behöver jag nog det. Och till slut blir det nog så. Vågar inte riktigt än bara

Läkaren vill att jag ska äta sertralin, men efter att ha läst om biverkningarna är jag väldigt skeptisk
Framförallt att det kan påverka bebisen när den är född, andning osv.
Men också för egen del. Jag vill inte gå upp mer i vikt, något läkaren viftade bort med att jag bara får äta mindre socker och röra mig..
Sen andra biverkningar som bland annat påverkar samlivet. Jag har ätit antidepp tidigare med dessa biverkningar och dom höll i sig jättelänge efter jag slutat. Hade stora problem innan det redde upp sig.
Det kan säkert tyckas triviellt i sammanhanget, men jag vet inte om jag vill något av det.

 

[Blyger]

Finns det inga andra alternativ till medicin?

 

[Linn-Nora]

Finns det inga andra alternativ till medicin?

Jag går hos psykolog, som är bra. Men det blir inte så ofta tyvärr två gånger i månaden ca.
I övrigt har dom bara erbjudit sjukskrivning.
Jag har lite dåliga värden på sköldkörteln, som kan bidra till depression och ångest tydligen. Men inte tillräckligt dåligt..
Annars är det typ promenader. Men det är svårt att komma iväg på det..

 

[Kilauea]

Egentligen behöver jag nog det. Och till slut blir det nog så. Vågar inte riktigt än bara

Läkaren vill att jag ska äta sertralin, men efter att ha läst om biverkningarna är jag väldigt skeptisk
Framförallt att det kan påverka bebisen när den är född, andning osv.
Men också för egen del. Jag vill inte gå upp mer i vikt, något läkaren viftade bort med att jag bara får äta mindre socker och röra mig..
Sen andra biverkningar som bland annat påverkar samlivet. Jag har ätit antidepp tidigare med dessa biverkningar och dom höll i sig jättelänge efter jag slutat. Hade stora problem innan det redde upp sig.
Det kan säkert tyckas triviellt i sammanhanget, men jag vet inte om jag vill något av det.

Nu vet jag att allt är individuellt, men jag har inte haft några biverkningar på sertralin och det har inte heller påverkat varken storebror eller lillasyster när de låg i magen.
Det kan vara större risk för bebis om mamman är utan medicin också. Depressioner är inte att leka med. Ta hand om dig!

 

[Inte_Ung]

Egentligen behöver jag nog det. Och till slut blir det nog så. Vågar inte riktigt än bara

Läkaren vill att jag ska äta sertralin, men efter att ha läst om biverkningarna är jag väldigt skeptisk
Framförallt att det kan påverka bebisen när den är född, andning osv.
Men också för egen del. Jag vill inte gå upp mer i vikt, något läkaren viftade bort med att jag bara får äta mindre socker och röra mig..
Sen andra biverkningar som bland annat påverkar samlivet. Jag har ätit antidepp tidigare med dessa biverkningar och dom höll i sig jättelänge efter jag slutat. Hade stora problem innan det redde upp sig.
Det kan säkert tyckas triviellt i sammanhanget, men jag vet inte om jag vill något av det.

Sertralin är magiskt när det behövs och fungerar.
Det ger kraft och hjärnkapacitet till att reda ut tillvaron.
Du får väga för och nackdelar mot varandra.
Att få ihop tillvaron mot risken att gå upp i vikt.
Risken för en förlamande förlossningsdepression mot risken att bebis behöver extra hjälp med andningen.
De är duktiga på bebisar på förlossningen och om de får veta risken i förväg så tar de hand om det.
En depression påverkar nog samlivet mer än vad någon SSRI kan göra.

Du måste ta hand om dig själv nu så att både du och bebis kan förbereda er för livet tillsammans.

 

[Lingon]

Du får ju faktiskt pengar som sjukskriven och föräldraledig. Så du nollas ju inte direkt. Vad säger din sambo om den ekonomiska biten? Han tänker förmodligen tänker klarare än dig just nu.

 

[Linn-Nora]

Nu vet jag att allt är individuellt, men jag har inte haft några biverkningar på sertralin och det har inte heller påverkat varken storebror eller lillasyster när de låg i magen.
Det kan vara större risk för bebis om mamman är utan medicin också. Depressioner är inte att leka med. Ta hand om dig!

Ja det är ju individuellt såklart. Men kanske kan det funka. Men jag har hittills fått exakt de biverkningarna när jag ätit olika sorters SSRI. Så jag har svårt att tro att jag slipper nu.

Sen undrar jag vad för risker det är för bebisen om mamman har svår depression? Har inte förstått vad riskerna består av. Mådde kasst när jag väntade dottern och hon mår toppen och är väldigt välutvecklad.. Ska nog kolla lite på det..

Sertralin är magiskt när det behövs och fungerar.
Det ger kraft och hjärnkapacitet till att reda ut tillvaron.
Du får väga för och nackdelar mot varandra.
Att få ihop tillvaron mot risken att gå upp i vikt.
Risken för en förlamande förlossningsdepression mot risken att bebis behöver extra hjälp med andningen.
De är duktiga på bebisar på förlossningen och om de får veta risken i förväg så tar de hand om det.
En depression påverkar nog samlivet mer än vad någon SSRI kan göra.

Du måste ta hand om dig själv nu så att både du och bebis kan förbereda er för livet tillsammans.

Ja jag kan tänka mig att det är livsviktigt för många. Men för mig har SSRI verkligen förstört mycket. Så jag är orolig för det.
Och med tanke på att jag var så otroligt rädd att min dotter skulle sluta andas när hon var nyfödd vet jag inte om den rädslan hade varit värre.

För mig har depression aldrig förstört samlivet. Däremot har medicin givit mig vaginism och vestibulit samt noll förmåga att nå i mål så att säga. Och för mig är det ändå viktigt. Utan det kan jag lika väl strunta i att ha något samliv.
Och det är inte det att det ordnade sig direkt jag slutade med medicin. Det tog minst ett och ett halvt år.

Du får ju faktiskt pengar som sjukskriven och föräldraledig. Så du nollas ju inte direkt. Vad säger din sambo om den ekonomiska biten? Han tänker förmodligen tänker klarare än dig just nu.

Det är sant, men jag får mycket mindre.
Och det stressar mig.
Min man har erbjudit sig att hoppa av skolan och jobba. Men han lär inte få något jobb innan utbildningen är klar som ger mer inkomst än csn så det känns onödigt. Nu är han dessutom hemma mer.
Sen vågar jag inte lämna jobbet. Känner mig så värdelös där och det känns som att arbetsgivaren tycker det också. Så jag behöver försöka visa mig duktig nu innan min nya superkollega kommer och bevisar hur kass jag är..
Hade jag inte haft förmånsbil heller hade det varit en annan sak. Men jag behöver den och har inte möjlighet att köpa privat just nu..

Jag har helt enkelt satt mig själv i en skitsits och jag får skylla mig själv..

Förlåt att jag låter så anti och negativ. Jag hör att ni har många bra resonemang. Men jag vet inte riktigt hur jag ska applicera dom på mitt liv..

 

[Blyger]

Kram!!
Ibland är livet ett skitliv och så får man försöka härda ut.

 

[DarkInNight]

Ja det är ju individuellt såklart. Men kanske kan det funka. Men jag har hittills fått exakt de biverkningarna när jag ätit olika sorters SSRI. Så jag har svårt att tro att jag slipper nu.

Sen undrar jag vad för risker det är för bebisen om mamman har svår depression? Har inte förstått vad riskerna består av. Mådde kasst när jag väntade dottern och hon mår toppen och är väldigt välutvecklad.. Ska nog kolla lite på det..


Ja jag kan tänka mig att det är livsviktigt för många. Men för mig har SSRI verkligen förstört mycket. Så jag är orolig för det.
Och med tanke på att jag var så otroligt rädd att min dotter skulle sluta andas när hon var nyfödd vet jag inte om den rädslan hade varit värre.

För mig har depression aldrig förstört samlivet. Däremot har medicin givit mig vaginism och vestibulit samt noll förmåga att nå i mål så att säga. Och för mig är det ändå viktigt. Utan det kan jag lika väl strunta i att ha något samliv.
Och det är inte det att det ordnade sig direkt jag slutade med medicin. Det tog minst ett och ett halvt år.




Det är sant, men jag får mycket mindre.
Och det stressar mig.
Min man har erbjudit sig att hoppa av skolan och jobba. Men han lär inte få något jobb innan utbildningen är klar som ger mer inkomst än csn så det känns onödigt. Nu är han dessutom hemma mer.
Sen vågar jag inte lämna jobbet. Känner mig så värdelös där och det känns som att arbetsgivaren tycker det också. Så jag behöver försöka visa mig duktig nu innan min nya superkollega kommer och bevisar hur kass jag är..
Hade jag inte haft förmånsbil heller hade det varit en annan sak. Men jag behöver den och har inte möjlighet att köpa privat just nu..

Jag har helt enkelt satt mig själv i en skitsits och jag får skylla mig själv..

Förlåt att jag låter så anti och negativ. Jag hör att ni har många bra resonemang. Men jag vet inte riktigt hur jag ska applicera dom på mitt liv..

Jag har också negativ erfarenhet av Sertralin. Tappade både sexlust och orgasmer. Fick svårt att somna och sova. Enorma krypningar i hela kroppen, ökad ångest mm. Sammantaget mådde jag helt enkelt sämre av dem.

Vi är ju olika och reagerar olika på medicinering.