Gisslan

Så känns det...

Startar en ny depptråd på dagboksforumet. Behöver ventilera mig.

Jag blev sjukskriven. Men jag är dålig på det. Blev egenligen sjukskriven till och med oktober ut. Men jag var hemma två veckor och nu är jag tillbaka igen. Vad även tillgänglig och jobbade under de två veckor jag var hemma.
Jag har sån ångest inför jobbet. Det är verkligen inte bra där. Jag hade en tråd förra året om det, som jag tog bort för jag blev rädd att bli igenkänd.
Men allt känns så hopplöst. Jag får ångest av att gå till mitt jobb. Men jag kan inte säga upp mig. Eller söka nytt. Ingen skulle anställa en deprimerad gravid som får barn innan ens uppsägninstiden gått ut. Plus att jag har bil via jobbet som jag är beroende av och inte råd att köpa en privat.
Så jag sitter fast.
Jag vantrivs verkligen. Och har gjort så i över ett år. I vissa perioder har det varit lättare men nu är det totalt mörker. Det har säkert dels med depressionen att göra. Men frågan är om jobbet utlöst graviddepressionen eller om graviditeten gjort mig mindre motståndskraftig på jobbet.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I natt var jag vaken halva natten med ångest inför jobbet.
Det finns en tacksamhet över att ha ett jobb. Men jag hatar det. Hatar arbetsuppgifterna och hatar arbetsmiljön. Jag känner mig noll procent uppskattad och vill bara därifrån.
Om jag sjukskriver mig heltid nu så kommer dom bara tycka ännu sämre om mig. Och ta in en ny som kommer hitta alla småfel jag gjort för att min hjärna inte funkar och hata mig ännu mer. Dessutom lär inte sjukskrivningen gå igenom nu eftersom jag bara var hemma två veckor och gick emot läkarens rekomendation.

Orkar inte mer. Det är så illa att jag ibland inte ens vill leva. Jag skulle inte avluta mitt liv, kan inte göra det mot mitt/mina barn. Men jag ser inte fram emot något. Det är bara ångest och kaos i min hjärna. I fredags storgrät jag på väg hem och fick gömma mig i sovrummet hemma för att barnet skulle slippa se mig.

Orkar verkligen inte mer.

 

[Ponylove]

Jag är så dum i huvudet. Har jobbat i veckan mot bättre vetande.
Sa i alla fall till min barnmorska när jag var där i tisdags att jag mår sämre och behöver träffa läkare. Ska ha ett telefonmöte med läkaren på måndag.
Egentligen ska jag jobba månaden ut. Men jag vet inte om jag kan komma tillbaka alls på ett tag.
Hur gör jag? Mailar jag chefen? Orkar inte prata i telefon.
Vad ska jag säga?
Igår var nära att jag fick åka till akuten.
Nu har jag stängt in mig i sovrummet med "huvudvärk" så att mitt stora inte behöver märka något. Men jag antar att hon gör det ändå. Ärrar väl henne för livet.
Fan i jävla helvete vad jag hatar det här. Önskar jag fick vara liten och att nån kunde ta början i från mig.

Har inget bättre att säga än att jag beklagar att den tiden som du skulle ha kunnat njuta av graviditeten, och kunnat ha lite extra mys med stora blir "förstörd" för dig
Men jag tror inte din stora ens kommer minnas det här om en vecka, och det är absolut inte ditt fel.
Var snäll mot dig
Kram

 

[Linn-Nora]

Du har inte ärrat din stora för livet och ja, det räcker med ett mail till cheferna.
Bara informera om sjukskrivningen, föräldraledigheten är väl planerat redan?

Jag hoppas du kan hålla ut över helgen så du kan bli sjukskriven från måndag
Eller du kan väl vara hemma en vecka utan läkarintyg?

Och du är inte alls dum i huvudet! Man blir ologisk av att vara utbränd och knappast smart av att vara gravid heller....

Den lilla del av min hjärna som fortfarande känns logisk förstår nog det. Men den andra delen är bra på att ta över.. Tack! Behövde höra det!
Skickar nog mail på måndag och informerar. Vill inte öppna mailkorgen under helgen.
Vet inte hur det funkar med läkarintyg. Min 50 procentiga sjukskrivning i november blev godkänd snabbt. Nu behöver jag utöka den så läkaren måste skriva att jag blivit påtagligt sämre. Vilket jag har. Hoppas jag får vara sjukskriven fram till Bf. Tror jag behöver släppa allt som har med jobb att göra. Om det ska finnas en chans för bra förlossning och första tid.

Tack
Nä, gravidhjärna i kombination med en utbränd dito är verkligen inte hit
Skulle säga att det är ett mirakel att jag klarat mig så länge egentligen om jag tänker efter och är snäll mot mig själv.

Har inget bättre att säga än att jag beklagar att den tiden som du skulle ha kunnat njuta av graviditeten, och kunnat ha lite extra mys med stora blir "förstörd" för dig
Men jag tror inte din stora ens kommer minnas det här om en vecka, och det är absolut inte ditt fel.
Var snäll mot dig
Kram

Tack! Jag behövde verkligen höra det. Är så tacksam för medkänsla och peppande och bekräftande att jag inte är helt fel. För det känns ofta så. Så det blir som en lättnad lite att höra att jag inte bara överreagerar.
Försöker trösta mig med att det kommer bli bättre. Sen. Bara så ledsen att det ens blivit såhär.. Och jag hade så önskat att denna sista graviditet kunnat bli något mysigare. Inte kantad av ångest på detta vis. Förutom jobbet är ju saker bra.
Min stora tjej är klok och förstående. Och jag hoppas att hon kommer ha varma känslor inför att det kommer ett lillsyskon. Hon är taggad nu. Och jag tänker att hon behöver inte veta mer än att jag är väldigt trött..
Tack ska försöka vara snäll mot mig själv

Och förlåt om jag svarar virrigt och snurrigt. Är just det nu mitt i allt så det stämmer ju ändå.. Virrig och snurrig alltså. Och svårt att hålla en vettig tråd

 

[Gnist]

Vet inte hur det funkar med läkarintyg. Min 50 procentiga sjukskrivning i november blev godkänd snabbt. Nu behöver jag utöka den så läkaren måste skriva att jag blivit påtagligt sämre

Du börjar med att ändra sjukskrivningens omfattning från 50 till 100% via f-kassans e-tjänst
Inte förrän från dag 8 efter ändring krävs sjukintyg till f-kassan, så det är ingen superpanik med nytt sjukintyg direkt på måndag.

 

[Linn-Nora]

Du börjar med att ändra sjukskrivningens omfattning från 50 till 100% via f-kassans e-tjänst
Inte förrän från dag 8 efter ändring krävs sjukintyg till f-kassan, så det är ingen superpanik med nytt sjukintyg direkt på måndag.

Åh, bra info!
Blir så stressad över att råka göra fel och bli utan ersättning. Nu känns det lite lugnare! Tack!

 

[Blyger]

Hur går det?

 

[Linn-Nora]

Hur går det?

Vad fint att du frågar
Jag ska strax till psykologen, och sen telefonmöte med läkaren.
Min handläggare på försäkringskassan ringde förut och jag fick ett bra intryck. Hon verkar inte tro det är några konstigheter att bli sjukskriven resten av graviditeten. Vilket känns bra.
Nu återstår bara att se om min arbetsgivare kommer hata mig. Dom har inte rätt till det men det betyder ju inget.
Min ersättare lär hitta massa fel jag gjort och jag kommer inte vara där för att försvara mig. Vilket känns tufft..
Men jag ser ingen utväg.
I fredags var helt helst. Min hjärna tänkte så mörka tankar. Som kan skrämma mig. Och skrämmer min man också. Så det finns inget alternativ.
Men ändå, pliktskyldig och duktig flicka har svårt att släppa allt.
Spyr på det!

 

[Inte_Ung]

Nu återstår bara att se om min arbetsgivare kommer hata mig. Dom har inte rätt till det men det betyder ju inget.
Min ersättare lär hitta massa fel jag gjort och jag kommer inte vara där för att försvara mig. Vilket känns tufft..
Men jag ser ingen utväg.
I fredags var helt helst. Min hjärna tänkte så mörka tankar. Som kan skrämma mig. Och skrämmer min man också. Så det finns inget alternativ.
Men ändå, pliktskyldig och duktig flicka har svårt att släppa allt.
Spyr på det!

Släpp taget om det där.
Det är faktiskt inte ditt problem utan deras.
Och du har gott om tid under föräldraledigheten att hitta nya alternativ.

 

[Blyger]

Säger som @Inte_Ung deras problem. Och det är väl de som satt dig i skiten oavsett så dubbelt deras problem.

Håller tummarna för bra möten!