Gick åt helvete

[AgentCarter]

Idag för någon timme sedan högg vår hund mig, ungefär tre gånger i båda händerna när jag skulle klappa honom och jag bara gråter.
Allt hade blivit så BRA sedan vi chipkastrerade honom! Var som att få tillbaka honom igen. Och så händer detta.
Sambon vill ha honom som utehund men jag vill nog faktiskt ta bort honom och jag känner mig som världens hemskaste människa.
Men jag tror inte han skulle vara lycklig som utehund.
Så vad fan ska man göra nu?

 

[Misiaczek]

Sv: Gick åt helvete

Vet ni VARFÖR han högg då?? Kanske han har ont någonstans, kanske just där du klappade?

 

[AgentCarter]

Sv: Gick åt helvete

Han är nyligen genomkollad av veterinär och jag klappade honom på huvudet, hade myst med honom en liten stund innan då han låg bredvid mig.

 

[aprilmaj]

Sv: Gick åt helvete

Du är inte världens hemskaste människa. Du är nog i chock. Klart man tänker så då. Vänta med att bestämma tills ni hunnit prata och fundera. Kanske tycker du lika då eller så har ni kommit på en annan lösning.

 

[Sockerbit]

Sv: Gick åt helvete

Jag tycker du förhastar dig... Men jag förstår att du är i chock och besviken. Men det behöver inte vara så illa som du tror, det kan vara ett olyckligt missförstånd. Det behöver inte vara något som inträffar igen. Ta tid på dig och fundera innan du tar några förhastade beslut som du kanske senare kommer att ångra. Men jag förstår och jag lider med dig, att ens behöva tänka de tankar som du förmodligen gör nu...

 

[Glimfeather]

Sv: Gick åt helvete

Som jag förstår av ts så har det hänt förr och då förstår jag hur ts tänker.

 

[Sockerbit]

Sv: Gick åt helvete

Det framgår inte riktigt, i så fall är det otroligt tråkigt för ts. Men fortfarande, förhastade beslut ångrar man bara. Jag förstår absolut tankebanorna jag med och det kan inte vara en vidare rolig situation att hamna i...

 

[Alexandra_W]

Sv: Gick åt helvete

Han är nyligen genomkollad av veterinär och jag klappade honom på huvudet, hade myst med honom en liten stund innan då han låg bredvid mig.

Jag förstår dig ang att ta bort, och hade nog resonerat lika. Vad hände mellan första hugget och de nästföljande? Högg han 'direkt' upprepade gånger, eller försökte du klappa igen eller något?

OM du innerst inne inte vill ta bort är min rek att du sätter honom (i samråd med vet såklart!) på smärtstillande en period och ser.

Min förra blev 'konstig'. Visade aggressivitet mot husfolk (inte mig), beteedde sig som han inte kände igen folk, och vid ett tillfälle när jag klev in i bilen kastade han sig mot gallret och var rasande, lugnade sig först när han kände lukten av min hand.

Kunde vara hur trevlig som helst, och sen utan förvarning bli aggressiv. Minns när min hemmavet förstod att jag INTE hittade på. Vet och hund dyrkade varandra, och vet gosade med hunden och tyckte 'Men vad är det matte säger, har DU blivit så, du som är så snäll?'. Sekunden senare växlar hunden tvärt och morrar långt nerifrån magen åt veterinären..
Flög på sin kompis oprovocerat flera gånger med, och REJÄLT - de hade legat 'på' varandra och ätit ben innan.

Busig och glad och lekfull dock som vanligt. Och mellan knäppattackerna som vanligt. (Och hela tiden utom den enda gången i bilen god som guld mot mig, men han avgudade mig den hunden. Jag hade nog kunnat tälja av honom ett ben utan reaktion..)

Vi funderade på hjärntumör allihop. Sattes dock på metacam för att UTESLUTA smärta. Undersöktes av TRE veterinärer och INGEN hittade minsta tecken på smärta någonstans.

Tredje dagen metacam var han god som guld igen. Två dagar efter metacamet sattes ut kom beteendestörningarna tillbaka. För att bekräfta att det inte var en tillfällighet gavs en ny metacamkur med samma resultat. han HADE alltså ont, trots att tre vet misslyckats med att hitta minsta tecken..

Pratades om scint, men sen lyckades otroligt erfaren otropedveterinär 'avslöja' honom. Vid palp av vissa leder osv så höll han andan eller blundade. Det var ENDA sättet han visade smärta på vid undersökning.

(För att göra en lång och tråkig historia kort visade det sig att hundstackarn hade skitont i varenda led i vartenda ben. Autoimmun polyartrit, dvs immunförsvaret angrep hans leder och skapade ledinflammationer, som ju såklart gjorde ont)

 

[Jenka]

Sv: Gick åt helvete

Har det hänt förut?

Kan han ha ont? Jag har tex hört om en hund som gjorde liknande provocerat. Visade sig att han hade problem med nacke och rygg, smärta.
Tycker Alexandra hade kloka råd där.

Till att börja med, andas och ta inget beslut just nu.

Har det hänt förut och inget hittas på utredning är det kanske bättre att ta bort? Ni har väl barn också? Men som sagt, jag skulle testa utredning först.

 

[Alexandra_W]

Sv: Gick åt helvete

Tillägg förresten ang min - det som 'oftast' fick honom att reagera var när någon klappade 'uppifrån' på huvudet, eller böjde sig mot/över honom eller tog 'rak' ögonkontakt. Dvs det som faktiskt ÄR en hotsignal eg på hundspråk egentligen, men som han (likte de flesta tamhundar) inta haft minsta problem med innan.

Tänker på det TS skrev om som vanligt vid gos, sen bara small när hon skulle klappa/klappade honom på huvudet.

Min kunde dock som jag skrev huxflux i alla möjliga situationer 'vända' och bli aggresiv, men när han hade sina 'perioder' så extra lättriggad av situationerna beskrivet. (Jag kunde dock både klappa på huvudet, 'stirra' honom i ögonen och böja mig över och krama, men.. )

 

[AgentCarter]

Sv: Gick åt helvete

Vad tråkigt med din hund

Svar till alla:
Han har inte bitit förut, utan han har varit hotfull mot mig och dängt vår andra hund så den har fått blödande sår.
Problemen började när jag var gravid och vår äldre ranghöga tik dog, blev varken bättre eller sämre när vi skaffade en yngre hane tills han kom på att det inte var kul med en kompis och började attackera om det blev minsta lilla stress. Den dagen när han helt oprovocerat gick och dängde vår lilla hund i köket så fick vi nog och lämnade bort den lilla för några veckor och chip kastrerade honom.
Då undersöktes han väldigt ordentligt av en riktigt duktig veterinär som inte hittade något (detta är dessutom en jakthund och han inte haltar inte eller visar någon som helst smärta efter ha drivit i minst en mil)

Chipet började fungera och det var som att få tillbaka vår gamla hund!! Så UNDERBART! Vi hämtade hem vår lilla hund och de har varit oskiljaktiga sedan dess (nu när boss sov ute så låg vår hund vid dörren hela natten...).

Jag skulle antagligen klia honom på ett ställa bakom örat, som han tycker om. Han låg bredvid mig på soffan så sträckte mig inte över honom eller något sådant (det hade jag däremot gjort någon minut tidigare för att få tag på dosan), han var vaken också vad jag vet. Han högg i först höger hand och släppte inte så när jag skulle få loss handen med hjälp av min vänstra så högg han den med, det slutade inte förens min sambo fick bort honom. Tänkte på under tiden han bet "Tur att det är jag"då vi har en krypande bebis här hemma.

Det som kan vara det stora felet i hans liv är nog jag, alla inklusive min sambo har aldrig förståt att jag inte litar på honom längre. Eftersom han är en sådan snäll och go hund, vilket han är mot alla andra och i 80-90% av fallen även mot mig.

Han ska få flytta in till mina svärföräldrar, de har ett mycket större hus och är utan barn (och så slipper han mig). Men om kommer få vara ute när bebisens kusiner är där och hälsar på.

Jag tror det jobbigaste är besvikelsen, eftersom han hade gått tillbaka till sitt vanliga gosiga jag. Den hunden jag lärde känna och tycka om.

 

[Disen]

Sv: Gick åt helvete

Men jösses! Tog det illa på dig? jag tänker att i just händerna finns det så mycket mjukdelar. Det gör ju ont som fasen bara hunden kommer åt på fel ställe när man leker...

Stackars dig/er. Verkligen mycket tråkigt att läsa vad som hänt och att du känner så . Det ska vara roligt att ha hund. Det uttjatade uttrycket fick jag lära mig den hårda vägen.

Jag tycker det verkar som att ni tagit rätt beslut. Om det bara är du och hunden som felar och han kan få ett bra liv hos svärföräldrarna och du får slippa ha honom hemma och vara orolig för dig och barnet så löser ju dig allt.

Tröstkram!

 

[lewellyn]

Sv: Gick åt helvete

Eftersom ni har ett litet barn och inte litar på honom tycker jag det är helt rätt i att låta honom flytta. Hade det varit jag hade jag nog avlivat om jag inte haft någon som jag kände som kunde ta hand om hunden. Jag har haft en opålitlig hund i många år och det tär på en... att hela tiden undra om det kommer bli hundslagsmål i dag och hur många gånger, för att sedan glömma bort det under någon månad när det är lugnt och hunden är fullkomligt underbar - tills den plötsligt hugger en i handen en dag igen. Första gången det hände skulle jag bara sätta mig i soffan brevid honom. Han högg tag i min hand och vägrade släppa, jag var tvungen att svinga honom i väggen för att få honom att släppa

Min hund hade rage (googla cocker rage syndrome), det finns inom fler raser än just cocker. Vi hade inga barn, och eftersom jag var hemma hela dagarna kunde jag hålla koll på hundarna hela tiden, men lämnades de ensamma så delade jag alltid på dem för säkerhets skull. Åkte de med i bilen satt de andra hundarna i baksätet medan han satt framme med mig osv. De sista två åren han levde var han dock mycket bättre, med bara ett fåtal anfall under ett helt år. Så nog går det att rehabilitera om det skulle vara det, men inget jag skulle ge mig in på med barn i familjen.

Jag kanske ska tillägga att min hund var en omplaceringshund som hade flyttat runt en hel del (varit ute på prov och kommit tillbaka gång på gång) när han väl kom till mig 3,5 år gammal. Mellan flyttarna hade han bott i ett hundstall på en liten gård, tillsammans med andra hundar visserligen, men ändå.

 

[Kivina]

Sv: Gick åt helvete

Hur länge sen är det han chippades? En chipkastration räcker ju bara ett halvår, så frågan är om hormonerna är på väg ur kroppen på honom när de här reaktionerna kommer på nytt?

 

[AgentCarter]

Sv: Gick åt helvete

Han chippades i början av Juli så tror inte att hormonerna är på väg ut ur kroppen....

Disen: Ja, det tog illa på det sättet att jag nu är på en 10 dagar lång antibiotikakur. Ondast gör det vid lederna, även om det inte är det värsta såret. Om inte det ska vara roligt med hund så ska man i alla fall kunna lita på hunden, mitt tillit till den hunden är helt borta nu och jag tycker faktiskt det är skönt att slippa ha honom i huset. Eftersom det är sambons hund så kan jag inte heller bestämma att vi ska göra ditten och dattens veterinär undersökningar heller så känns bara hopplöst för mig. Får se det på den ljusa sidan att nu kommer nog lilla hunden sova i sängen.

Lewellyn:
Min första tanke är egentligen också att avliva, men som sagt innan inte min hund. Jag anser att om hunden har sådana psykiska eller fysiska problem att de biter en person de har bott ihop med några år så lider hunden antagligen för mycket. Men detta är husses bebis och kommer alltid vara, jag kommer få köra iväg och avliva honom i smyg om 10 år när han inte ens kan gå längre känns det som ibland
Jag läste i en annan tråd om din hund och jag ska erkänna att jag grät en bit då, jag förstår verkligen hur jobbigt det måste ha varit för dig.
Vi hade en wheaten när jag var yngre, de har också något som kan göra att de får en knäpp i huvudet och helt plötsligt attackerar.
Vi tog bort vår efter hon både bett min mamma och lillebror.

 

[AgentCarter]

Sv: Gick åt helvete

Tänkte jag kunde uppdatera hur det har gått, nu nästan ett år efter.

Hunden flyttade till svärföräldrarna efter denna händelse och har blivit kvar där (dock samma gård), i ganska många månader reste han ragg och morrade bara han såg mig. Även hos svärisarna var han morrig ett bra tag men har nu lugnat ner sig.
Vi försökte låta honom bo med oss igen men slutade bara med att han gick på vår andra hund igen.

Han verkar må bra (såg honom halta lite i maj bara), men vi kan inte gå promenader ihop då han ger sig på den lilla vid minsta stress.
Däremot kan han leka med kompisens dobermann, tom inne i hans hundgård (där inte jag kan gå in utan att han reser ragg och går in till sitt hus)

Har små ärr på händerna (är nog bara jag som ser dem) efter händelsen men det har inte smittat så jag har blivit rädd för andra hundar. Men försiktigare är jag nog.

 

[cirkus]

Sv: Gick åt helvete

Skönt att ni hittat en bra lösning.

men jag tycker det är väldigt märkligt att han var/är så aggressiv mot dig även efteråt.

 

[AgentCarter]

Sv: Gick åt helvete

Jo, det är udda. Han klarar inte av sonen i mitt sällskap heller men går bra när sambon är med

 

[bengeten]

Sv: Gick åt helvete

Han är nyligen genomkollad av veterinär och jag klappade honom på huvudet, hade myst med honom en liten stund innan då han låg bredvid mig.

Att klappa en hund på huvudet kan uppfattas som hot och därför reagerade din hund genom att bita. Nu vet jag inte vilka problem hunden hade innan chipkastreringen och hur länge sedan ni chippade honom men har hunden tidigare haft aggressiva tendenser mot människor tidigare så förstår jag din reaktion.

såg nu att de var en äldre tråd men bra föt andra att veta de där att klappa en hund på huvudet kan få vissa hundar att jagga ur.

 

[YorkWann]

Sv: Gick åt helvete

Skönt att det gick bra med dig och att ni hittade en lösning ni är nöjda med